Bilden av en massmördare...

Bilden av en massmördares ansikte förföljde mig in i sömnen i natt - bilden från en bestialisk mördare och människohatare från en bisarr rättegång i Norge.

Bilden återkommer till mig under dagen, men en tröst är att jag inte behöver bära bilden med mig resten av mitt liv. - Jag hade inget barn som befann sig framför mördarens vapen, ingen anhörig som dog av hans bombattack eller någon vän som skadades svårt.

Jag hade bara bekantas bekanta som befann sig mitt i en massaker riktad rakt mot demokratin och kan möjligtvis försöka förstå hur det är för dem som skall leva med bilden av honom resten av sina liv...

Det är sådana gånger som man trots allt kan känna hopp och glädje, när en intervjuad pappa till ett av dödsoffren försvarar massmördarens rätt att uttala sig om sina tankar i rätten genom att säga att vi lever i en demokrati och alla har rätt till rättvis rättegång!

• Ett stort uttalande som visar på hur Norges invånare fördjupat sin tro på demokrati istället för att öka sitt hat!

Vi kan inte annat än beundra våra Norska vänners sätt att hantera en av historiens svåraste händelser i deras land och finnas till hands som goda grannar.

Norge är i en svår tid och jag kan bara önska att media rapporterar på ett bra och tillfredsställande sätt, med respekt för alla inblandade.

En dag då man inte upphör att förvånas...

Politikens villkor är ofta rätt tuff på många sätt, samtidigt som ett ställningstagande att deltaga i samhällsutvecklingen och ta steget in i politiken för att ta ansvar är spännande.

Vårt demokratiska systems viktigaste beståndsdel är det fria valet att välja eller välja bort representanter som skall ta ansvar för vår gemensamma välfärd. Representanter som skall vara beredda att granskas i en fullständigt transparent organisation - kommunen, landstinget, riksdagen...

Rekryteringen till politiken är inte alldeles enkel och grumlas ibland av utsatthet, tuff kritik och i värsta fall personliga påhopp som tom kan leda till hot.

Medias ansvar i frågan har idag återigen visat sig från den sämsta sidan, när Östersunds-Posten tillåter läsarkommentarer på sin hemsida som tydligt är förtäckta uppmaningar till att skjuta en framträdande politiker i Jämtlands län. 

I grunden blir jag inte så enormt förvånad, inte skrämd - utan enbart ursinnigt förbannad, när man fått vänja sig vid att denna tidnings redaktion gång på gång tillåter påhopp som mycket nära balanserar på gränsen till det som borde vara tillåtet och som tydligt närmar sig personliga påhopp på förtroendevalda.

Ansvarig utgivare beklagar det hela och menar att det enbart är ett misstag, men samtidigt svarar han inte på alla andra påhopp som man tillåtit under årens lopp och som starkt bidrar till att man rent allmänt kan kalla förtroendevalda för vad som helst...

Östersunds-Posten har ett stort ansvar i det allt mer hårdnande klimatet mot förtroendevalda och den utsatthet som skapas i dessa miljöer. En utsatthet som minimerar chansen till att fler skall få lust att ta ansvar genom politiskt engagemang.

Politik kräver förtroende, men också respekt för de demokratiska spelreglerna och mod från de förtroendevalda att stå för sina beslut.

Det är i skenet av detta som man återigen inte slutas att förvånas när tidigare ansvarige för vårt Europa-direktkontor, Christer Siwertsson går ut i media och anser att hela kontoret borde läggas ned och att Svenska EU-kommissionen nära nog kört med utpressning gentemot dåvarande ansvariga vid landstinget.

Siwertsson har under hela sin tid som ansvarig tjänsteman värnat, talat sig varm om verksamheten och tom inför mig oroats för neddragningar.

Nu när Regionförbundet tagit över ansvaret och fört givande förhandlingar med Svenska EU-kommissionen har han under en tid fortsatt att oroas för verksamheten och sökt inflytande trots att han inte arbetat på platsen längre.

Nu vänder han och tycker istället att allt skall läggas ned och vill inte ens ta ansvar för den tidigare så mycket dyrare verksamheten. Att han planerat och genomfört dyra arrangemang för 100-tusentalskronor, skyller han istället på beslutsfattare högre upp. Det är ett dåligt exempel på det jag just talat om - politikers mod att ta ansvar för sådant man vill eller har genomfört.

Ingen annan är Christer Siwertsson kom med idéerna, planerade innehållet och engagerade föreläsare till dessa så dyra engagemang.

Att vi nu fått ett bra samarbete med kommissionen, erhåller kommissionens ekonomiska stöd och tom fått dem intresserade för en annan mer, mot ungdomar öppen verksamhet är mycket bra. Det blir inte sämre av att vi också i Regionförbundets regi lyckas banta kostnaderna med flera 100-tusen kronor och förmodligen få en ännu bättre kvalité på verksamheten.

EU är i många sammanhang en okänd verksamhet och vår kanske minst kända politiska nivå i Sverige - till detta behövs en öppen kunskapsbank, en uppsökande verksamhet och ett bra stöd till länets skolor.

Det ser nu en enig Regionstyrelse möjligheter i och håller dörren öppen för fler bra inititiv för att öppna upp den politiska processen - vi kommer dessutom att ta ansvar för dess verksamhet.

Jag slutar aldrig förvånas, men mina upplevelser under dagen kring politiken förminskas rejält i skuggan av första dagens rättegång i Norge kring ett dåd mot demokratin som aldrig, aldrig kommer att kunna förstås fullt ut.

Demokratin är inte självklar och måste försvaras. Försvaras från små groende missförhållanden och angrepp till våldsamma och fullständigt ofattbara dåd...

Folkpartiet vill rekrytera unga till vården med skamlöner...

När Folkpartisten, Finn Cromberger motionerar till landstinget i Jämtland om ungdomslöner blir det uppenbart att han vill fortsätta sitt partis segregering inom utbildning och arbete.

Hans resonemang går ut på att ingångslönerna är allt för höga och verkligt höga för den som är under 25 år. Detta vill han åtgärda genom att ge unga en ingångslön inom vårdyrkena som är 25% lägre än lägstalönerna, som han anser redan vara för höga!

Han motiverar detta med att han vill åstadkomma en bättre lönespridning och se till att löneökningarna kan ske på ett bättre sätt gentemot de som varit längre anställda - utan att förstås ta sikte på bättre löner totalt för de lågavlönade inom vårdsektorn! Över allt lyser den höga arbetslösheten bland yngre.

Som Socialdemokrat är det istället självklart att ta sikte på andra åtgärder för att komma förbi den höga arbetslösheten bland unga i vårt land och län.

Jag kan inte se att ungas insatser behöver vara sämre, jag ser inte att den som är mellan 20-25 år behöver 25 % mindre i län, jag ser och vet om många som i den åldern tom har en familj att försörja. Det är inte de unga som har det enkelt att få ihop ekonomin, utan snarare vi som befinner oss i en högre ålder eller rent av i Finn Crombergers ålder som skulle kunna försaka lite för att klara bättre förutsättningar till de unga.

Istället för att ge sådana som oss enorma skattesänkningar på tusentals kronor i månaden och minskade intäkter till välfärden på över 100 miljarder per år, borde folkpartiet inse att dessa medel kunnat användas till just välfärdssektorns utveckling, finansiering och anställda.

Regeringen och deras medlemspartier väljer nu istället att angripa de som redan har det tufft på område efter område och nu senast på löneområdet. 

Om Cromberger och hans partikamrater haft lite visioner hade det istället handlat om satsningar på utbildning för unga, fortbildning, bättre ekonomi för studerande och en gymnasieskola som inte segregerar redan från starten!

Vi skall satsa på de unga, men en satsning kan knappast handla om en skamligt låg ersättning för en bra och viktig arbetsinsats. Tror kanske Finn Cromberger (fp) att vi lockar unga till att arbeta i vården med ingångslöner på en nivå av 10-12 000 kronor i månaden.

Eller så har Finn Cromberger uppfattningen att undersköterskor och liknande yrkesgrupper har löner som närmar sig hans egna inkomster...

Folkhälsoinstitutets Generaldirektör driver kampanj mot glesbygden!

Grunden i Sarah Wamalas påståenden och arbetsmetoder som Generaldirektör för Folkhälsoinstitutet är att kunnigt folk inte finns eller vill bo ute i landet- spetskompetens kan enbart uppnås i storstäderna och helst i Stockholm...

Det är en skrämmande inställning som vittnar om att Generaldirektören aldrig trott på institutets etablering i Jämtlands län. Tidigare anställda, men även tidigare Generaldirektörer vittnar om motsatsen och det är en rent absurd inställning som visserligen känns igen i delar av regeringspartiernas attityder mot glesbygdens möjligheter.

Den moderatledda regeringen har under lång tid förespråkat starka universitet lokaliserade till de ”heta” områdena. Den inställningen går igen på en rad områden och avspeglas nu i Generaldirektörens arbete som tycks ge resultat, när man nu startar upp en ny avdelning i Stockholm som skall fyllas med den kompetens som inte går att få i Norrland....

Att Wamala lyckats övertyga en majoritet i regeringen för detta är skrämmande och i värsta fall en start av den avveckling som vi fruktar kring Folkhälsoinstitutets lokalisering i norrland.

En tydlig och enad signal från oss i vårt län, behöver stöd från hela landet om detta inte också skall vara prejudicerande för statlig verksamhet i landet totalt.

Glesbygden behöver en tydligare och bättre politik som inte styrs av förakt för stora delar av landet och dess förmåga.