En resa genom ett sargat välfärdslandskap...

Midsommarfirandet är till ända för oss alla och många ser fram emot semestern eller har rent av påbörjat den. 

För många blir valet en bilsemester genom Sverige - en tur genom ett samhälle som om man färdas genom det med öppna ögon ger oss en lektion i samhällsbyggnad. Färden kan börja på dåliga, smala vägar i Norrlands inland. Bilens nya stötdämpare kan fungera som kompensation till de hårda slag som man som passagerare utsätts för under färden - en kompensation som idag helt uteblir i regionalpolitiken. Infrastruktursatsningar och statsbidragsfördelning snarare dränerar Norrland och inlandet till förmån för de starka storstadsområdena i Sverige. Hela Sverige ska leva, är idag ett uttryck som saknar verklighetsförankring. Dock kämpar entusiaster och innovatörer för att utveckla turismen, matproduktion och besöksnäring - utan tillräckligt bra vägar eller annan infrastruktur.

Färden ringlar vidare genom landskapet och gröna skogar och sjöar dyker upp i bördig jordbruksbygd - den svarta asfalten är slät och nylagd och i varje by eller ort dyker det upp skolor, ålderdomshem, butiker och idyllen är slående. Man slås också av radhuslängorna i sextiotalsstil som dyker upp eller bostadsområden med rejäla lägenheter. Ett Sverige som byggdes av solidaritet. 

Ett stopp vid ett loppis i en av de mindre byarna - här säljs allt som finns och funnits i ett hem på femtio, sextio och sjuttiotalet - glas, böcker, skivor, husgeråd, kläder. Som ett museum över välfärden, där allt är till salu.

På samma sätt som de sjukhus, äldreboenden och skolor som glider förbi utanför bilfönstren - till salu och säljaren av den Svenska välfärden är vår nuvarande regering. 

Vi åker vidare och regnet tätnar och gör asfalten allt svartare och orterna ligger allt närmare på färden genom Dalsland och Skåne. Jordbruksmarkerna tätnar och vindsnurrorna ändrar siluetten i det platta landskapet. Inte på långt när räcker de till att försörja landets näringsliv på el, men vattenkraften som byggts i Norrland kompenserar detta, utan att ge resurser tillbaka till de områden som byggts ut...

En res genom landet får upp ögonen på oss och gör semestertrippen till en lysande geografi- och samhällskunskapslektion. Den får oss att inse att solidaritet, rättvis regionalpolitik och samhällsbyggande inte är en självklarhet.

Hela landet skall leva, men då måste det också finnas en politik som ger möjlighet för hela landet att utveckla sina resurser.

Jag glider vidare genom det svenska landskapet och förundras över hur mycket spännande det finns runt hörnet, bakom nästa sväng och i nästa  ort eller by. Sverige är inte längre ett under av välfärd, med ökande klyftor och utförsäljning av gemensam egendom - men allt fler avslöjar den borgerliga planen och snart vänder vindarna och vi kan glida vidare genom ett landskap väl värt att visa alla besökare från Kiruna i norr till Ystad i söder.

Centerpartiet i Gymnasieförbundet äventyrar de Gröna näringarna och Torsta !

Efter lång tid förhandlingar, väl medvetna om svårigheterna att utveckla stöd och utbildning kring de sk Gröna Näringarna, har vi nu i Jämtlands län enats kring en gemensam lösning mellan näringarna och de offentliga utförarna.

På tisdagens presskonferens kunde vi presentera en lösning som alla ställt sig bakom och som innebär att Naturbruksgymnasiets utbildningar i Ås, utanför Östersund övergår till Gymnasieförbundet från Landstinget.

Som stöd för utbildningen, branscherna och landsbygdsutvecklingen bildas ett bolag som gemensamt ägs av jordbruksnäringen, skogsnäringen, träförädlingssektorn samt de båda offentliga aktörerna Regionförbundet och Gymnasieförbundet - med de offentliga som majoritetsägare.

Detta är ett unikt sätt att samla kraft kring utveckling av länets gröna näringar så som skog, jordbruk, matproduktion, träförädling och landsbygdsutveckling i synnerhet. När de privata näringarna ges insyn i utbildningarna, kan de också anpassas till deras behov och ge studeranden bra praktikplatser och i slutänden fasta jobb på orten. Det bildade bolaget kan också samla kompetensen kring gemensamma mål och bistå med experthjälp och utveckling för anpassd forskning, utbildning och företagande.

Vägen har varit lång med en gryende misstro, som nu övergått i gemensam vilja att skapa attraktiva utbildningar och fasta jobb inom sektorn - då krävs fortsatt lyhördhet, prestigelöshet och insyn i varandras ansvarsområden.

I det läget går den Centerpartistiske ordföranden i Gymnasieförbundet, Per Lundgren ut i en maktfullkomlighetens och prestigens föreställning - där han tydligt vill slå fast vem som har makten och vem som bestämmer!

Illa nog om det är ett utspel av ovana i att ratta ett politiskt uppdrag för den nykläckte ordföranden - men ännu värre om det är en inställning som genomsyrar hela Gymnasieförbundet.

Att i media uttala att de uppsatta målen om 200 elever är en överdrift och säga att ”vi får nog vara nöjda om vi kan behålla dem i framtiden.” eller att behöva markera sin makt genom uttalanden gentemot en ambitiös näring med orden - ”Näringslivet kan ha en åsikt, men det är vi som tar besluten och vi som bestämmer om utbildningarna” visar på maktfullkomlighet och ickevilja till samarbete för utveckling!

Att i en positiv inledning på samarbetet dessutom avsluta med att konstatera att - ”Vi kan alltid lägga ned en utbildning.” ökar återigen avstånden mellan aktörer som bara är satta att samarbeta om de Gröna Näringarna över huvud taget skall utvecklas och finnas kvar i vårt län.

Ett synnerligen dåligt utspel av Centerpartiet i en tid av behov av nära samarbete mellan de offentliga och de privata i ett för länet och landsbygden spännande utvecklingsområde!

Björklund (fp) väljer att ge sig på de svaga när partiet rasar...

Folkpartiet och Jan Björklund beter sig som en orm och talar med kluven tunga...

Gång på gång visar magister Björklund (fp) sina militära arv i skolpolitiken och i invandrarpolitiken.

Att Björklund har en bestämd uppfattning om att segregation främjar Sveriges tillväxt har vi sedan länge förstått. Björklunds skolpolitiska metoder går bland annat ut på att barn med tung social bakgrund eller egna svårigheter skall sållas bort från utbildningssystemets finare delar och in i utbildningar som snabbt och praktisk inlemmar dem i gruppen lydiga arbetare.

Genom att minska kravet och därmed rätten till studier som ger inträde till högre studier gör han det på en orms vis - genom att slingra sig undan den bakomliggande sanningen: Alla barn skall inte ha samma rätt och alla barn anses inte vara lika kompetenta redan i unga år.

• Låt dessa barn slippa tragglandet av kunskaper i skolan och slussa dem snabbt ut i ett låglönearbete, som de sedan kan sitta kvar i resten av livet genom att möjligheterna till fortbildning, vidareutbildning eller omskolning allt mer tas bort!

Att han dessutom vill återgå till mer katederundervisning, förkasta skolor som vill använda digital teknik istället för böcker och anordna särskilda lösningar för de som han kallar studiesvaga, är ännu ett bevis på hans okunskap om barn och lärande. Eller, så är det ett ytterligare utfall av hans innersta uppfattningar om att det redan är kört för vissa barn i tidig ålder...

När han nu återigen överför denna brutala utrensningsmetod på invandrare och nyanlända Svenskar blir det bedrövligt.

Det känns som om Folkpartiet varje gång som de har dåliga väljarsiffror tar till åtgärder och kommer med förslag som direkt riktar sig mot invandrare och nya svenskar - för att på något sätt locka missnöjda till partiets politik. Ingår det i en sann folkpartistisk politik att sänka de som har det tuffast eller handlar det om ren okunskap om ur solidaritet egentligen skall bedrivas...

Mot bakgrund av att svenskundervisningen för invandrare nu föreslås kortas till maximalt två år, blir det än mer absurt att tänka på konsekvenserna.

Menar Björklund på fullaste allvar att han tror att alla nyanlända skall klara en fullvärdig svenska på den tiden, eller är det återigen ett sätt att sålla bort de ”sämsta”?

Alla typer av tester - om det så handlar om betyg eller rätten att bo i Sverige, sorterar bara upp människor i dugliga och odugliga!

Jag tvekar inte på något sätt över att exempelvis en nyanländ polsk läkare klara svenskundervisning med sin studievana på kanske rent av kortare tid, men hur är det med analfabeten från ett Afrikanskt land, som inte ens klarar av att uttrycka sig i skrift på sitt modersmål - skall han eller hon inte få samma chans, eller är den polske läkaren mer värd i Björklunds ögon.

Solidaritet handlar inte om att alla skall få lika eller samma, utan om att vissa ibland i vissa lägen behöver mer för att ges samma förutsättninger.

Det har Björklund och folkpartiet helt förkastat och kastar istället medvetet ut vissa människor från vårt land eller stämplar vissa barn som odugliga redan innan de börjat grundskolan.

Sverige behöver en vettigare och mer solidarisk invandrarpolitik och en bättre grundideologi för skolans utveckling.

Alla skall få en ny chans och en ny chans och en ny chans - det är aldrig för sent !

Moderaternas sjuka sjukvårdssystem...

Invånarna i Stockholm har inte blivit friskare, trots att de besöker sjukvården betydligt mer och oftare än resten av landet - och besöken fortsätter att öka i rask takt.

Att detta skulle inträffa, var det många som redan förutsåg, när den moderata Landstingsledningen tvingade in ett system som premierar antalet besök i vården hos de privata utförarna. Det är väl högst rimligt att ett vinstdrivande företag som tjänar pengar på antalet patientbesök också öppnar upp för att antalet skal öka - det ger ju klirr i kassan!

Samtidigt medverkar landstingsledningen till slöseriet med de gemensamma resurserna. Resultatet har inte blivit att trycket minskat i specialistsjukvården, utan både där och i primärvården ökar besöken rejält.

En redan frisk befolkning - Stockholms invånare är bland de friskaste i landet, springer allt mer i sjukvården och finansierar de privata aktörernas löner. 

Att allt mer använda sjukvården till bagatellartade besvär i Stockholmsområdet, samtidigt som glesbygdssjukvården får det allt svårare att överleva, hålla kvalitén och föra ut sjukvården till sina invånare är en kursändring i sjukvården som inte tycks bekymra vare sig moderata landstingspolitiker eller Regeringen.

Välfärdens resurser och sjukvården skall fördelas utifrån reella behov och till de som behöver sjukvården bäst. I Regeringens sjukvårdspolitik ingår vare sig solidaritet eller regionalpolitik, utan enbart privatiseringsiver och lättnader för privata aktörers vinster...