När vinsterna blir för små, vill de privata Apoteken ställa den fria konkurrensen ur spel...

Den borgerliga regeringen beslutade sig för att konkurrensutsätta Apoteket som en naturlig följd av privatiseringen av Sverige. Det är ju bara en del i allt gemensamt man beslutat sig för att sälja ut billigt till marknaden - Bilprovningen, Vin & Sprit, sjukvården, äldreomsorgen, skolan, hyresrätter osv. Allt i  en rasande fart. När inte marknaden nappade på att starta privata bilprovningar säljer man istället ut bilprovningen av principiella skäl. Det samma hände med Apoteket AB, där marknadkrafterna skulle förbättra tillgänglighet och pris. Nu ser vi resultatet med försämrat utbud, sämre tillgänglighet och högre läkemedelspriser - en utveckling som redan var känd via utvecklingen i andra Europeiska länder...

De privata aktörerna på apoteksmarknaden tjurade redan i starten, då de inte gillade kravet på att behöva tillhandahålla receptbelagda läkemedel inom ett dygn.  Senare kom påstående från de privata om att deras verksamhet inte var tillräckligt subventionerad - dvs, vinsten blev för låg.

Nu reser man istället kravet på att man måste begränsa Apoteket AB:s marknadsandelar - det statligt ägda Apoteket Ab går för bra och har för många nöjda kunder...

Det är rent ut sagt för jäkligt att den fria marknaden enbart skall gälla åt ett håll. Var inte vitsen just en fri marknad, där alla kan konkurrera och ta kunder av varandra beroende på hur kunderna själva upplever service och utbud ?

Om de privata tycker att Apoteket AB har för stor omsättning gäller det att skärpa konkurrensen och bli bättre, inte göra om lagarna så att de passar de privata bättre och förfördelar de statliga bolagen - fri marknad är fri marknad !!! 

Själv har jag precis som de flesta andra i vårt land varit mycket nöjd med Apoteket AB liksom med Bilprovningen och fortsätter gärna att vara deras kund. 

När skall borgarna och framför allt Centerpartiet inse att de mer otillgängliga delarna av vårt land, de köpsvaga grupperna och de mer speciella behoven aldrig kommer att intressera den privata marknaden, när stora vinster inte längre hägrar...

Satsa på 6-årsstart i skolan istället för höjd pensionsålder...

Hå, hå, jaja - slit och släp fram till 75.... Så mottogs med rätta Statsministerns förslag om att vi skall jobba tio år till, eller rättare sagt 12 år längre med tanke på att vi pensionerar oss redan vid 63 års ålder i vårt land.

Det är ju helt klart ett absurt och motsägelsefullt förslag i tider där arbetslösheten ökar, möjligheterna till omskolning i högre ålder minskar drastiskt och stödet till utbildning försämras på allt fler punkter under den borgerliga regeringen.

Dessutom finns det ju enorma variationer i människors möjlighet att arbeta längre utifrån arbetets tyngd och belastning. 

Grunden för hela debatten är i sig viktig och rätt och handlar om Välfärdens finansiering.

Motsägelsefull blir också debatten med tanke på alla de skattesänkningar som i huvudsak riktat sig till oss som redan har det bra, men som tömmer statskassan på mångmiljardsummor. Pengar som självklart borde avsättas till just välfärdsområden så som vård, utbildning, omsorg...

Om Sverige vore lite smartare och regeringen lite mer initiativrik istället för att koncentrera sig på att försämra för de som redan sliter hårt skulle man titta i andra änden istället.

• Vad kan vi göra för att vi skall komma i ”produktion” tidigare, istället för att människor idag närmar sig 30-årsstrecket innan man väl kommer ut i arbete.

Ett bättre stöd till elever i skolan, bättre resurser till lärarna, högre kompetens bland utbildningsanordnarna och en rättvisare fördelning av resurserna utifrån behov - inte efterfrågan i skolan skulle göra underverk.

Den i mina ögon så onödiga och tidsstjälande Förskoleklassen är inget annat än en halvmessyr, där Sveriges barn tvingas kvar i ett vakuum mellan en effektiv och utvecklande förskola och en skola som i de flesta fall utvecklar självständiga barn.

Låt istället barnen börja grundskolan vid 6 års ålder och därmed i de flesta fall träda in i Gymnasiet ett år tidigare. De svenska barnen är inte annorlunda än övriga Europas - tiden och utvecklingen har gått i rasande fart sedan 7-årsstarten blev det lagstadgade.

Tillsammans med ökade resurser och bättre kompetens i barnens hela skolgång, kan extra stöd vid högre utbildning påskynda utbildningstiden inom högskolor och universitet.

Redan med en sådan mer riktad och samlad insats ökar vi på antalet år i arbetet och förmodligen då i rätt ände.

Välfärden behöver stärkas och fördelas rättvist. Hela vårt system raseras i rasande fart i grunden till förmån för företagens rätt att bedriva skola, vård och omsorg med stora vinstuttag.

När regeringen samtidigt bedriver en politik som säljer ut statliga företag och verksamheter som är inkomstbringande, blir Reinfeldts enda svar på lösningen - jobba vidare i hög ålder.

Visionslöst, orättvist och ogenomtänkt i ett system som istället borde skärpas för att stötta fler människors utveckling!

Christer Siwertsson (m) vill montera ned den regionala utvecklingen...

Det är högst troligt att det hela tiden funnits en dold agenda styrd från centralt håll i Regionfrågan. Moderaternas kappvändning från regionförstoringar runt om i landet går också igen hos oss, när Moderaterna med Siwertsson i spetsen plötsligt röstar nej till en större regionbildning och sedan plötsligt vill bilda egen region av vårt lilla län.

Moderaterna har aldrig gillat den regionala nivån, eftersom den i mångt och mycket är besvärande för dem när de arbetar utjämnande och avslöjar den orättvisa fördelningen.

Genom att tillåta regionbildningar av enbart befintliga landsting har man dels gjort något i frågan, men samtidigt bevarat ursprunglig struktur för att enklare kunna fortsätta arbetet att skrota nivån.

Moderaterna ställer inte upp på EU:s gemensamma regionalpolitik och anser därför inte att det finns behov av starka regioner i Sverige. Samtidigt slipper man just den nivå som tydligast kan visa på hur politiken slår orättvist i landets olika delar och inom regionernas olika områden. Barnfattigdomen är ett sådant besvärande område och därför kan man både motverka regionbildning och avveckla statliga verk och institut som haft uppdraget att mäta och följa upp verkan av de politiska besluten - så som ALI och Folkhälsoinstitutet.

Christer Siwertsson går givetvis sin regerings ärenden, samtidigt som han tar chansen att lyssna på den opinion som hörts mest i frågan om Jämtlands framtid.

Precis som i frågan om EU:s regionalpolitik, där man anser att länderna själva i större utsträckning skall ta ansvar över regional utveckling - anser nog Siwertsson att Regeringen och inte Regionerna skall styra över de regionala utvecklingsfrågorna. Därför ingen regionförstoring, som kan öka den regionala styrkan i tex infrastrukturfrågor, fördelningspolitiska och i folkhälsofrågor.

Siwertsson säger tydligt att vi skall återföra dessa frågor in i landstinget, eftersom den nu är så dyr i form av vårt Regionförbund Detta trots att det är samma budget, samma verksamhet och samma kostnad. Det är ju bara en dold agenda för att inte kultur, infrastruktur, folkhälsa, gastronomi osv är viktigt.

För oss som vill utveckla länet handlar det inte om att vi organiserade oss för att bli billigare, utan för att samla all regional utveckling inom samma organisation för att bli effektivare.

Just ökad effektivitet är det vi behöver för att öka attraktionskraften, inflyttningen och utvecklingen. Ibland måste vi också satsa på det som får människor att flytta in, stanna kvar, starta företag, förbättra folkhälsan och utveckla vår del av landet. Allt för att öka intäkterna och därmed bättre klara av välfärdsfrågor så som sjukvård, omsorg och utbildning.

Därmed kan man inte som Siwertsson sätta satsningar på länskulturen, folkhälsan, infrastrukturen, miljön, boendemiljöer, skolor, näringsliv och internationell utveckling i bjärt kontrast mot satsningar på sjukvården. Just sjukvården med sina ökande kostnader är ju så beroende av att vi satsar på länets utveckling för att öka intäkterna.

Han menar att sjukvårdpolitikerna kan återta makten över sjukvårdsbudgeten, men vem skall ta makten över att satsa rätt på länsutvecklingsfrågorna som är fullständigt avgörande för hur framtiden skall bli i vårt län...

Hur mycket vill Moderaterna och Siwertsson skära i kulturen, i infrastruktursatsningarna, i näringslivsstödet och utbildningssektorn. Glöm inte heller att det då går förlorat en massa statsbidrag som växlar upp våra egna satsningar med mångmiljonbelopp.

Nu går vi vidare i vårt län med öppenhet inför kommande regionbildningar framöver, men vi kastar oss inte in i något nytt och oplanerat. Det krävs lyhördhet och ödmjukhet inför något som skall hålla länge. Under tiden lägger vi krut på sjukvårdens utveckling i länet och på det regionala utvecklingsarbetet genom de instrument vi har just nu. Däribland har vi det samlande Regionförbundet som visserligen inte är direktvalt, men som ändå speglar valutgången i länet.

En kommande regionbildning framöver blir givetvis mer demokratisk, men om detta skall uppnås måste också regeringen bli tydlig i frågan och stötta arbetet med tydliga direktiv och tydligt stöd. Så har inte fallet varit under denna period.

Vi Socialdemokrater tar nu krafttag i utvecklingsarbetet och behöver allt stöd i frågan och ett gott samarbetet med näringslivet, det offentliga, med föreningslivet och enskilda.

Guidad tur till rikemanskvarteren...

Guidad tur till det idylliska rikemansgettot, arrangerat av förbundet Allt åt alla är det som inspirerat krönikören Peter Wolodarski i dagens DN.

Ett arrangemang som rönt stor uppmärksamhet och både hyllats och kritiserats. Kritiserats, inte mins av Wolodarski i söndagens Dagens Nyheter för att skapa hat mellan klasser och risk för uppdämda reaktioner.

Självklart ligger det något i hans resonemang kring detta, men i hans retorik kring detta finns en fullständig avsaknad av diskussion kring de verkliga orsakerna kring ett sådant växande hat - nämligen den regering om han så ofta försvarar, vars politik ger en växande inspiration till sådana arrangemang som just denna guidade busstur.

När han i slutet av sin artikel berör skolan, ungdomsarbetslösheten och den växande klyftan kommer han något närmare grundorsaken till varför det blir allt intressantare att återigen debattera klass i vårt land...

• Nämligen det faktum att ungdomsarbetslösheten ökat under hans regering, att utanförskapet växer, att skillnaderna mellan landets olika delar blir allt större och att de rikaste i vårt land blir allt rikare och de fattigaste allt fattigare.

Det är knappast medvetet provocerande turer i rikemanskvarteren som är hotet, utan att klimatet allt mer blir sådant att sådana påhitt blir verklighet.

Inte heller skatterna för oss som tjänar bra är det stora hotet, utan snarare att de sänkts på ett sådant sätt att vi blivit förmögnare samtidigt som nödvändiga satsningar på skola, fortbildning, vård och omsorg inte kan finansieras.

Nu krävs det krafttag kring en förändrad politik för jobb och utbildning. En politik som ger alla chansen på nytt och som utraderar den ökande barnfattigdomen i vårt land. Då kommer inte heller guidade turer i rikemanskvarteren att skapa debatt, utan snarast hitresta studiebesök för att se hur vi gemensamt aldrig gav upp i skapande av ett tryggt inkluderande samhälle.

Jämtlands län som egen Region ... ?

Det svänger snabbt i Regionfrågan och det som styr är populismen. Under de senaste åren har exempelvis Marianne Larm-Svensson, som centerpartiets högsta ansvariga i vårt landsting bytt ställning fyra gånger - från Stornorrland, via uppfattningen om egen region av Jämtland (Vid sittande debatt..) till att arbete för region med Västernorrland och nu senast i måndags en egen region av Jämtlands län igen...

Sådana hopp ger ingen trovärdighet i frågan, utan får politiken att enbart framstå som vindflöjel utifrån den senaste debatten.

Nu är inte centerns interna problem i frågan det som är avgörande för att regionfrågan för denna gång går i kras, utan snarare moderaternas avsaknad av vilja i frågan.

Efter moderaternas avhopp i både Jämtlands län och i Västernorrland, med medföljande av Centerpartiet och Folkpartiet blir regionfrågan mellan Jämtlands läns landsting och Västernorrlands död.

Under resans gång har processen anklagats för brist på folklig förankring, avsaknad av konsekvensanalyser och dåligt inflytande från kommunerna.

Regionfrågan är en alltför viktig omorganisation av Sverige, för att snabbt kunna slarvas bort genom snabba beslut i några partiers styrelser.

Regionbildningen skall vara långsiktig för att gynna landets olika delar- inte något som enbart håller någon mandatperiod.

Nu lyfter de borgerliga partierna, vars regering gjort allt för att hindra regionbildningen, förslaget om Jämtlands län som egen region. En fråga de vill skynda fram till beslut på de få veckor vi har kvar fram till inlämnandet av ansökan till Regeringen före påsk.

Det känns mer som de vill framstå som handlingskraftiga för att dölja den stora oenigheten i frågan inom regeringen.

Tillsammans måste vi påverka regeringen för att få tydlighet och stöd i frågan - något som ”Regionsverige” helt saknat under denna process. 

Här krävs ödmjukhet och eftertanke. Dessutom bör vi dra lärdom av det som vi gjort tidigare och kanske inte bli anklagade för samma ”snabba behandling”, som vi blivit hittills.

• Vad tycker medborgarna i frågan och vi måste väl åtminstånde ha lika många dialogtillfällen som vi hade under den fleråriga resan med Region MittSverige....

• Vad anser partierna och dess medlemmar? För oss i Socialdemokraterna är det inte enbart partiets styrelse som skall tycka till, utan samtliga medlemmar måste få frågan belyst och möjlighet till ställningstagande...

• Vad tycker kommunerna? Det enda vi vet är att samtliga svarat positivt på Ansvarsutredningens förslag till Regionförstoring, vilket knappast visar att det var samma gamla landsting som de ville ha då...

• Vilka konsekvenser får det att vi bildar en region av enbart Jämtlands län? Skall en kostsam återgång från Regionförbund till landstiget med samtliga regionala utvecklingsfrågor tjänas igen av denna nya benämning av vårt landsting, eller är det så att samma skatteintäkter, samma invånarantal och samma utmaningar gör att det förblir vid det som varit...

Kanske är en Region av Jämtlands län det rätta, men frågan är för viktig för att en snabbt hoprafsad motion, eller ett initiativärende framtaget via ett telefonmöte skall få hasta fram ett outrett och oförankrat förslag.

Samma krav som Moderaterna ställde på tidigare ansökningar måste gälla även nu. Jämtlands län behöver förändring för utveckling, men vad blir bättre av att behålla vårt landsting så som det är, med den enda skillnaden att det återigen skall arbeta med regionala utvecklingsfrågor som Regionförbundets personal just nu så förtjänstfullt utför - för samma summa pengar.

Vi vilar trots allt inte på hanen, utan skjuter skarpt genom att ta krafttag kring länets förutsättningar med de medel vi har för att stötta näringslivet, utbildningen och förbättrad infrastruktur.

Socialdemokraterna har bjudit in till ett brett politiskt samtal om framtiden, regionfrågan och vår utveckling - det skall ske ansvarsfullt istället för att användas som ett publikfrieri

Visserligen är det ur demokratisk synpunkt bättre med en direktvald församling, men låt den då verka inom en organisation som alla fått ta ställning till och som inte blir framtvingad en kylig vinterdag i februari...