Barnen kommer alltid i kläm vid besparingar...

Sverige har halkat efter rejält vad gäller trygghet och rankas allt lägre på OECD:s lista över trygga socialförsäkringssystem - en skam för ett land som stått för att trygga medborgare också är aktiva medborgare med mod att prova.

Egentligen är skeendet inget märkligt, utan en naturlig följd av enorma skattesänkningar för 100-tals miljarder som förhindrar investeringar i välfärd för hela vårt samhälle. Istället gynnar det hög och medelinkomsttagare på bekostnad av ett rättvist trygghetssystem vid sjukdom, olycka eller arbetslöshet.

Parallella avregleringar och utförsäljning av välfärdssystemet skapar ett ojämlikt samhälle med groende tankar om vi och de. Ett samhälle där vi som har ekonomi också kan köpa oss större trygghet, men aldrig köpa oss ett solidariskt samhälle. Ett sådant samhälle kan vi enbart bygga tillsammans, med bevisat resultat att alla - även de rika tjänar på en sådan trygghetspolitik.

Forskare visar på hur valfriheten i skolan ökat segregationen och minskat förutsättningarna för ett jämlik skola oavsett etisk eller social bakgrund.

Kommuner och landstings budgetar kläms åt rejält och i glesbygd med en allt mer åldrande befolkning blir problemen med minskade skatteintäkter högst påtaglig.

På samma sätt som den enskilde individen många gånger och allt oftare måste prioritera bort det som inte är livsnödvändigt, måste nu landsting och kommuner se om sitt hus och enbart satsa på det lagstadgade.

Mest i kläm kommer barnen, oavsett om det handlar om den prioriterande familjen eller den fattiga kommunen.

När andra barn kan åka på semester - stannar dessa hemma, när andra barn kan njuta av nya kläder eller ett biobesök - får dessa barn hoppas på att mamma och pappa, trots arbetslöshet åtminstone orkar fixa en hygglig middag.

När vi inte längre förmår att prioritera viktiga förebyggande insatser som inte är lagstadgade blir återigen samma grupper lidande och trycket på kommunens lagstadgade insatser i form av socialtjänst ökar.

Östersund och Jämtlands län har gjort sig kända för ett gott förebyggandearbete kring barn och unga och en viktig del i detta är ett gediget samarbete mellan olika ansvarige, där Familjecentralerna är ett praktexempel.

Kring en familjecentral samlas socialtjänst, barnhälsovård, förskolepedagoger och andra vuxna för att möta upp kring alla barn och alla vuxna. Förutsättningen för verksamheten är oftast en sk öppen förskola, till vilken alla hemmavarande barn och föräldrar är välkomna. Närvaron blir naturlig och okrystad - men trygg och tillförlitlig. 

En frivillig verksamhet, som tack vare sin okonstlade uppbyggnad är lockande - men som också ger möjlighet för många kompetenser kring familjerna att i tid sätta in stöd och hjälp som säkerligen ger bättre förutsättningar för alla i framtiden.

Nu finns nedläggning av de Öppna Förskolorna på Östersunds kommuns agenda i svåra budgettider - en verksamhet som är själva grunden för det goda samarbetet kring barnen och familjerna mellan bla landsting och kommun. En frivillig arena, men ett förebyggandearbete som ger långsiktiga resultat.

Frågan är när enorma skattesänkningar, privatiseringar och utförsäljningar skall sättas på en tydlig arena mot varandra, så att ansvariga regeringspolitiker inser att det inte går att vattna ur vår gemensamma välfärd hur länge som helst med pigavdrag, skattereduktioner, restaurangmomssänkningar och utförsäljning av vinstdrivande statliga företag.

Barnens bästa prioriteras bort och Östersunds politiska ledning måste självklart analysera besparingsförslaget en gång till och en gång till - innan det genomförs, i jakten på andra åtgärder som inte drabbar barnen igen.

Dock är ett säkert  utrymmet att hitta andra besparingsförslag minskar i tider där kommunernas budgetar töms på resurser till sådant som inte är lagstadgat.

Ett samhälle utan fritidsverksamhet, idrottsanläggningar, kultur, vackra miljöer, goda förebyggande insatser och fungerande kollektivtrafik blir ett kallt samhälle som ingen tjänar på.

Hur länge skall det få fortsätta...

Ologisk Åsling (c), vill rädda norrlandsvägar med utförsäljning...

Att infrastrukturen och i synnerhet många norrländska inlandsvägar är under all kritik är ingen nyhet, men det krävs politisk vilja och mod för att förändra. Under den senaste tiden har flera arbeten pågått som kan komma att påverka infrastrukturen även i ett turistlän som Jämtlands län

Socialdemokraterna har tillsammans med andra arbetat med remissvar på den sk Kapacitetsutredningen för att få till stånd satsningar som även gynnar vår del av landet och våra näringar, där inte minst besöksnäringen ofta missgynnas eller rent av helt glös bort. I skuggan av den tunga industrin och gruvnäringen blir ofta turismen sedd som något av en hobbyverksamhet trots att den bidrar med enorma summor med intäkter till hela vårt land.

Socialdemokraterna i länet har via Regionförbundet också arbetat med att påverka den sk Infrastrukturpropositionen för att få med ett innehåll som kan påverka denna snedfördelning, men också reda ut varför de sk bärighetspengarna har ”stulits” från oss och hamnat i vägförbättringar långt söderut...

Vårt län är i stort behov av vägförbättringar om skogsnäringen och vindkraftsutbyggnaden skall kunna bidra till landets utveckling.

Annan infrastruktur är också i stort behov av förbättringar och turistnäringen måste få lockande, praktiska och kvalitetsmässigt bra kommunikationer som skall transportera alla de hundratusentals turister som skall utveckla denna basnäring hos oss, men också i andra delar av landet.

Riksdagsmannen Per Åsling (c) borde kämpa för dessa frågor i första hand och tordas ta ställning i riksdagen för en sundare fördelning av de medel som finns, men också våga stå upp för att utökade medel också måste destineras till våra näringar. Detta istället för att fegt hitta nya pengar genom utförsäljning av skattebetalarnas gemensamma egendom.

Om Åsling istället tordes erkänna att alla de skattesänkningar som han och hans parti - Centerpartiet - bidragit till aldrig skulle ha genomförts, hade han haft miljarder över både till välfärd och infrastruktur.

För att slippa konfrontation om vägmedel och stöd till infrastruktur, föreslår han istället den enkla vägen med utförsäljning av Telia och statligt ägda banker, som faktiskt liksom redan såld verksamhet inbringat miljarder till staten.

Åslings väg att sälja ut Sverige till det privata kapitalet ger pengar för stunden, men inget på sikt - som att kissa i byxan och känna värmen omedelbart...

Men sedan infinner sig den stora kylan, där kapitalet äger allt och människorna inget.

En regional utvecklingspolitik värt namnet, är en politik som vågar prioritera finna långsiktigt bra lösningar istället för en politik som försämrar infrastruktur och kommunikationer för näringsliv och invånare.

En regionalpolitik värt namnet, är också en politik som inte utarmar glesbygden på post, bensinmackar, butiker, allmänservice och sjukvård. Den regionalpolitiken bygger man inte på sänkta skatter till de välbärgade och utförsäljning av gemensam egendom!

Siwertsson (m) driver en förvirrad och icke trovärdig politik!

Moderaten Siwertssons agerande och utspel tangerar både personliga påhopp och uttalanden med kunskapsbrister och typiskt röstfiske. ”Att jämtarna och härjedalingarna röstar på ett pampstyre...”, uttalar han och syftar på mig och mina politikerkamrater.

Fakta rinner av honom som vatten på en gås och hans mantra om att administrationen, trots att den nu är så slimmad att vi inte riktigt klarar det som skall göras i en demokratisk organisation, slår direkt på landstingets administratörer som anses onyttiga.

I ett mycket nogsamt genomfört arbete bantade landstinget sin sdministration för nära 70 miljoner kronor, vilket var bra och nyttigt - men att detta inte fastnar i Siwertssons minne handlar ju helt enkelt om att han inte själv har några lösningar för sjukvården när hans regering satsar på skattesänkningar för miljarder istället för att utveckla välfärden.

För Christer Siwertsson blir det istället det enda möjliga att flirta med väljarna och ställa administration och kultur mot sjukvården för att på så sätt få hörsamhet för hur vi genom slopandet av kultur och onyttiga administratörer med en röst på M, kan rädda sjukvården som anses så mycket viktigare.

Att administratörer sedan är de som sköter ekonomin, sköter personalpolitiken, betalar ut löner och servar sjukvårdens personal för att minska deras pappersarbete kring sådant som är lagstadgat - det berör honom inte. Allt för att fiska röster och då blir det enkelt när man i hans värld tvingas välja mellan den onda administrationen och den goda sjukvården.

Enkelt också att vilja avpolitiera en landstingsdirektör av de två, när man förtränger att vi tagit bort ett helt chefsled och dessutom som ett av de få landstingen inte längre har någon sjukhuschef.

Förhoppningsvis ser väljarna igenom hans politik och förstår att länet inte enbart kan bestå av sjukvård och vi i framtiden skall ha någon sjukvård alls.

Att vi lyft över allt som har med regional utveckling att göra från landstinget till vårt regionförbund, verkar också reta honom. Att vi nu till samma kostnad som tidigare har en vassare och mer utvecklad organisation som enbart kan inrikta sig på att utveckla länet och skapa förutsättningar för ett starkare näringsliv, bättre kommunikationer, tillgängligare kultur och utbildning, verkar inte intressera honom.

Förmodligen ser inte Christer Siwertsson sambandet mellan att satsa på regional utveckling för att öka inflyttning och attraktionskraft och ökade skatteintäkter som kan gå till sjukvården, men också till andra välfärdsområden så som skola och omsorg.

Istället gör han som alltid, när han inte har egna lösningar - han fokuserar på att lyfta sjukvården som är ett säkert kort för popularitet och ställa detta mot just regional utveckling. Han vill påstå att Regionförbundet dränerar landstinget och därmed sjukvården på pengar. I och med detta menar han i grunden att vi inte skall satsa skattepengar på kultur, kommunikationer, näringslivsutveckling, utbildning osv. Då vore det ärligare av honom att säga just detta - att sådant skall länet vara utan.

Sanningen är ju att kostnaden för Regionförbundet är exakt det samma som när verksamheten var under landstingets beskydd, men vi har nu också kunnat skruva upp satsningarna på länets utveckling med statliga medel och kommunernas verksamhet inom gamla kommunförbundet. Det har gjort att vi nu har mer verksamhet för samma summa pengar.

Väl insatta förtroendevalda är viktigt, för att vi inte skall styras av män med klyschor som enda rättesnöre. Länets invånare är smartare än så och förstår vikten av att också satsa delar av våra gemensamma resurser på sådant som gör länet attraktivt, som förbättrar förutsättningarna för länets näringsliv och människors möjlighet till utbildning och studier.

Jämtlands län är i konkurrens och måste vara just så attraktiv att vi lockar inte blir ointressanta.

Sjukvården är viktig och måste ha hög kvalité och fördelas rättvist - att moderaterna står för en politik som nu gör att sjukvården börjar fördelas ojämlikt tycks inte heller oroa Siwertsson. Han fortsätter att tjata om privatiseringar utan att bekymras över att vinster inom vården, skolan och omsorgen hamnar i storföretagarnas fickor.

Trots vikten av sjukvård är det inte det som på något sätt är huvudorsaken till att människor flyttar till olika orter i landet, utan helt andra krafter som är avgörande. Det handlar helt enkelt om attraktionskraft, om boendemiljöer, om kulturutbud, om barnens skola, om möjligheten till arbete och utbildning.

Om allt detta kan utvecklas i vårt län ger det också framtidsanda och utveckling, som skapar just inflyttning, anställningsbarhet, efterfrågan och näringslivsutveckling - som i sin tur ger oss ökade skatteintäkter som kan satsas på sjukvård, skola och omsorg för alla.

De pengarna skall inte hamna i de stora vårdföretagens kassakistor, utan delas av oss alla i en utvecklad välfärd i ett attraktivt Jämtlands län!

Obama vågar mer än Kristdemokraterna...

Familjepolitiken är ett väl debatterat ämne runt om i Europa och resten av världen. I Sverige handlar det bla just nu bland annat om att Kristdemokraterna vill avskaffa pappamånaderna eftersom så många i landet anses vilja bestämma själva hur den skall tas ut. 

Ett påstående som i sig kan vara sant, men förmodligen inte huvudanledningen till Kristdemokraternas ställningstagande - där handlar det om att en hemmavarande pappa stör deras världsordning med kvinnan vid spisen...

Självklart skall vi vara aktsamma om tvingande reformer, men när det handlar om att underlätta för fäder som fortfarande måste argumentera för arbetsgivare och arbetskamrater  är det fortfarande ett viktigt instrument.

Jag vill dessutom påstå att många unga mammor själva bidrar till att bromsa jämställdheten i dessa frågor, när man av tradition ofta hävdar att man vill vara hemma mest med barnet - fortfarande inte en helt ovanlig argumentation, som pappamånader kan påverka.

Kristdemokraternas konservativa och religiösa familjesyn bidrager dessutom till att konservera den gamla kärnfamiljen och kasta mörker över familjebildningar mellan samkönade eller andra former.

Så mycket mer dynamiskt och spännande blir det då när President Obama i USA slår fast att han tror på samkönade äktenskap - detta i ett värdekonservativt och djupt religiöst land! Sagt mycket nära ett avgörande val dessutom - det är starkt och bidrar till en mycket välbehövlig debatt, som ger alla USA:s medborgare och även andra ett land tillbaka rent känslomässigt.

I Sverige fortsätter partier att dra gränser för vilka känslor som skall vara de rätta, samtidigt som man inte vågar ta politiska beslut som för en tid framöver kan fortsätta att underlätta jämställdhetsarbetet när det gäller familjepolitiken.

Europadagen borde vara en motkraft i Europa...

1950 skrev Robert Schumann, dåvarande fransk utrikesminister sin deklaration för att bevara freden och friheten i Europa efter andra världskriget. En sann anledning till att idag fira Europadagen och markera avståndstagande mot de främlingsfientliga krafter som tycks växa runt om i Europa idag.

En dag där vi också kan markera vikten av solidaritet mellan EU:s medlemsländer och stöd i de svårigheter som bla Grekland har. Det är också en dag, där vi måste visa vår gemenskap med hela Europa och ta ställning för ett EU som vill vara en fredsbevarande och solidarisk kraft i världen.

De krafter som växer fram och som visar sig i allmänna val både på hemmaplan i skepnad av Sverigedemokraterna och i bla Grekland som de högerextrema och nynazistiska partiet Gyllene Gryning får kraft från just den avsaknad av solidaritet och trygghet som en dålig ekonomi skapar.

Europadagen bör vara en dag för upprättelse av den sanna demokratin och en avstamp varje år för fortsatt och pågående arbete mot dessa mörka krafter.

Den grundläggande rätten till trygghet, bra boende, arbete och utbildning är också den huvudsakliga motkraften vi skall satsa på.

EU är en av många krafter som rätt använt kan fördela medel och resurser för insatser kring just arbete och utbildning.

En trygg medborgare vågar se framåt och positivt på tillvaran - in trygghet frodas ingen rädsla för nymodigheter och möte med andra kulturer och människor.

I trygghet skapas positiv nyfikenhet och skaparanda som kan ge EU:s och Europas länder och regioner den positiva tillväxt som är nödvändig.

Europadagen är visserligen inget 17:e maj i Norsk bemärkelse, utan ännu så länge en dag som mer firas av institutioner och politik - men som borde bli mer folklig och fyllas med kraft från Europas invånare.

Då skulle Europadagen kunna bli en motkraft till de förskrämda mörka krafter som poppar upp runt om oss...

Borgerlig skolpolitik förstärker segregationen !

Det är ingen nyhet att utbildning och arbete går hand i hand, där möjligheten till utbildning och fortbildning är en förutsättning för näringslivsutveckling och kompetens.

Ytterst handlar det om varje individs egna vardag och egna möjligheter till ett bra liv. Det är en demokratifråga, men också en framtidsfråga, där företagens behov av kompetens måste tillgodoses i hela vårt avlånga land.

Med Björklund som skolminister har de båda delarna - kompetens och individens förutsättningar minskat drastisk. Det har rent av blivit så att skillnaderna mellan de som har tillgång till bra utbildning och därmed en trygg tillvaro i spännande arbete och de som tvingats in i ofullständig utbildning eller hamnat utanför ökat.

Det rimmar illa i sammanhanget att minska stödet till KomVux med 15 000 platser, att minska stödet till gymnasieutbildningen med 100-tals miljoner, skapa utbildningar kortare och sämre utbildningar för unga som Björklund anser vara för osmarta för högre utbildning och sänka kraven på grundskolan...

I Björklunds och borgarnas Sverige blir det allt mer tydligt att de som har ekonomisk styrka , genom skattesänkningar skall få mer och att de som är starka med stakar föräldrar skall komma till skolor med lika starka kamrater.

Senaste utspelet som i dagarna konstaterat i media att det fria skolvalet segregerar barnen ytterligare är ett tungt ok på Björklunds och regeringens axlar - gör något åt det!

Val och frihet är bra, men när det går ut över den som är svagare eller den som för tillfället har sämre förutsättningar blir det dåligt - riktigt dåligt!

• Så dåligt att jag är beredd att säga: Skrota det fria skolvalet, så länge som Björklund inte kan garantera kvalitén på de skolor som de starka eleverna lämnar!

Redan från första början var reformen en reform som tydligt skulle misskreditera barn till lägre utbildade föräldrar, fattigare familjer och barn som inte vid valtillfället hade samma förutsättningar. Och ändå införde vi detta i Sverige i kombination med en friskolereform som i många fall saboterar kommunernas förutsättningar för bra skolkvalité till alla barn...

Nu är det hög tid för oss Socialdemokrater att reda ut problematiken, hitta snabba insatser och långsiktiga lösningar som ger ALLA barn en bra skola och som inte redan i låga åldrar pekar ut vilka som skall få gå vidare i högre studier och vilka som skall nöja sig med att studera i en skola med sämre resurser, färre vuxna och tuffare förutsättningar.

Sverige kan inte bli känt som ett land där starka familjers barn redan i tidig ålder får bättre stöd för ett bättre liv i vuxen ålder.

Sverige skall gå vidare på den väg som socialdemokratin en gång stakade ut - en jämlik skola för alla barn oavsett bakgrund.

Sverige skall inte konkurrera med låga löner...

2:a maj och jag vaknar till sol även idag - igår var det en särskilt vacker dag med strålande sol över Jämtlands län och alla de 1:a majfirandena som lockade bra med människor.

Själv firade jag i Åre kommun och var inbjuden att tala i Undersåker. Flera frågor kändes som hyperaktuella och viktiga att ta upp, vilket också gjordes runt om i landet.

Ingen kan längre stillasittande se på när regeringen avvecklar välfärden genom att minska stödet till studier, minska stödet till fortbildning och öka segregationen redan i utbildningssystemet.

Att grundskolans krav minskat, att förutsättningarna för många glesbygdskommuner att utveckla skolan minskat ekonomiskt och att lärarlyftet och lärarlegitimationen på många sätt blivit en flopp kan ingen undgå.

När regeringen avvecklat 15 000 komvuxplatser, minskat stödet till gymnasieskolan med hundratals miljoner och ungdomsarbetslösheten ökat är vi inte längre det mest framgångsrika landet inom välfärdsområdet.

Lägg till detta en usel arbetsmarknadspolitik och en privatiseringsiver som gör att de äldre i äldreomsorgen inte kan åtnjuta trygghet och bra vardagar...

Nu handlar det om att vi Socialdemokrater tydligt måste visa hur utbildningssystemet och skolan kan anpassas till alla barns, elevers och studerandes behov. Ett utbildningssystem som dessutom stöttar näringslivets utveckling även utanför storstadsområdena.

Helheten saknas och när vi befinner oss i en lågkonjunktur, passar inte regeringen ens på att satsa på arbeten som kan utveckla hela vårt land.

I stället för att satsa på sänkt restaurangmoms, kan det ske satsningar på förbättringar i skolan och för lärarna.

Istället för enorma skattesänkningar för rika, kan det satsas på förbättrade kommunikationer och infrastruktur!

Att som statsministern och finansministern trycka på arbetslinjen, samtidigt som man saknar planer för arbetsmarknaden - blir enbart otydligt och ineffektivt.

Ge alla unga en chans till studier och arbete, med vettiga löner. Sverige skall inte konkurrera som låglöneland, utan som ett land med hög kompetens och tryggt utbyggd välfärd!