Rättvis fördelning kräver bra ekonomisk styrning...

Den svåra styrningen av många kommuner och landsting är problematisk och gör välbehövliga prioriteringar näst intill omöjliga för politiken. Det i sig skapar stora problem för politiken att leva upp till det som väljarna och invånarna förväntar sig skall genomföras.

Politik är ju i grunden att prioritera och för en socialdemokratisk politiker oftast att prioritera fram medel till de som behöver det bäst. Den prioriteringen blir inte genomförbar, när pengar försvinner in i systemet och den ekonomiska hanteringen.

Vad är det då som händer och varför fungerar budgetdisciplin bra i många fall och inte alls i andra fall.

Många gånger kan det säkerligen handla om att medarbetare och olika budgetansvariga bland chefer på olika nivåer glömmer i vilken typ av organisation man arbetar och därför inte riktigt tar budgeten på allvar, utan prioriterar sin organisation och verksamhet före allt annat.

I många fall kan detta vara förståeligt, eftersom sjuksköterskan, undersköterskan, läraren, socialarbetaren mänskligt nog sätter människan, kunden, vårdtagaren först...

....Men även här kan det slå fel, när de som är satta att prioritera mellan verksamheter inte längre har den möjligheten, utan prioriteringen sker okontrollerat av människor som vare sig är valbara eller som har chansen till att se helheten och därmed uppmärksammas på att den kan finnas en grupp utanför den egna sfären som är i ännu större behov.

Då sätts också demokratin ur spel och de som är satta att prioritera, valda i demokratiska val avlövas sina instrument i detta politiska prioriteringsarbete.

Vi kan aldrig klandra en enskild medarbetare som gör allt för att barnet, åldringen eller patienten skall få den bästa omvårdnaden, utan ansvarig är ytterst de ansvariga  som inte signalerar i rätt tid till överordnade och därmed tillser att ekonomisk styrning blir genomförbart.

Många sköter sitt arbete och sitt ansvar för ekonomi, verksamhet och uppdrag perfekt, men några låter ett litet underskott i årets början bero, i förhoppningen om att det skall hämtas igen på annat - detta istället för att omgående ge signal om avvikelse och medföljande förslag till åtgärd.

Kanske är det på så sätt som organisationernas små underskott, samlas till slutet av året i maskineriet och tydliggörs först i bokslutssammanhang där antalet små underskott runt om i verksamheten och organisationen samlats till stora sådana och som när det sammanräknas ger allt för sena signaler till ledningen och därmed ett stort underskott rakt i ”knät” på de som skall fatta beslut kring ett bokslut och kommande års budget!

Ekonomistyrning är att utföra åtgärder inom en verksamhet för att uppnå ekonomiska mål. Det handlar om att försöka stötta och styra personalens arbete så att deras mål och organisationens mål kan samverka. Det finns många olika lösningar som inkluderar mätningar, kontroller och undersökningar av intäkter och kostnader, planering inför förväntade händelser, kalkyler, budgetering och åtgärder mot oväntade händelser, till exempel vid budgetuppföljning. 

Allt detta är grundläggande och i detta ligger förmodligen en hel del av lösningarna för de kommuner och landsting som inte klara att i tid bromsa och ge signaler till de som ytterst skall besluta.

Landstingsvärlden och kommunerna måste hjälpas åt för att lära varandra och ytterst finns ansvaret hos de chefer som skall svara för verksamhet och mål.

Om några av dessa inte de tar detta yttersta ansvar ute i verksamheten, som inte kan finnas hos förtroendevalda, riskerar vi demokratin och möjligheten att faktiskt destinera pengarna till de som verkligen behöver det istället för till ”oväntade” underskott i verksamheten...

Politik är att vilja och att fördela rättvist, vilket kräver bra ekonomisk styrning.

De fattiga barnen finns inte...

Maria, Edvin och Sara finns inte... Uppdrag Granskning och Janne Josefsson ifrågasatte dessa barn som lever i fattigdom i dagens Sverige och att barnfattigdomen faktiskt ökar.

Man gör det dessutom på ett tvivelaktigt sätt och med stor nonchalans när man raderar ut frågan genom att dra slutsatsen att barnfattigdom inte existerar eftersom bla Rädda Barnen överdrev frågan i en kampanj 2011. 

Att barnfattigdomen genom deras överdrivna kampanjande inte skulle finnas är däremot inte sant eftersom det inte finns någon som helst anledning att tvivla på de siffror som utredaren Tapio Salonen, professor i socialt arbete presenterat.

Enligt honom levde 242 000 barn i ekonomiskt utsatta familjer 2010 och siffran ökar.

Osmakligt är att Josefsson och Uppdrag Granskning inte skiljer på en kampanj och saklig fakta från en erkänd forskare.

Förmodligen har Josefsson inte ens läst utredningen eller satt sig in i forskning kring barnfattigdom.

Även Statistiska Centralbyrån har producerat liknande siffror som borde manat till eftertanke, men det var enklare att i TV-rutan utsätta frivilligorganisationernas företrädare för ”Skjutjärnsjournalistik” och tjäna pluspoäng på detta istället för att faktiskt sätta sig in i alla de barns vardag som lever i denna fattigdom, där vardagen enbart räcker till det allra nödvändigaste och julklappar, presenter, biobesök, nya kläder och annat får stå tillbaka.

I dagens Sverige behöver barn tillgång till internet och dator för skolarbete, men dessa barn som lever utan denna tillgång vill Josefsson och SVT förringa och glömma.

Detta utanförskap och dessa förhållanden är inte fattigdom i jämförelse med svåra situationer i u-länder, men det är ett fattigdomsbegrepp i vårt land och i forskningen. Den forskning som Uppdrag granskning skiter i.

Uppdrag granskning är aldrig intresserad av det enkla och raka, utan vill lyfta det smaskiga och offrar gärna på vägen de barn som lever fattigt och i ett kommande utanförskap.

Ibland känns det som saker och ting är rena beställningsverk och i just detta fallet passar Uppdrag gransknings förnekande av de fattiga barnen som hand i handske för regeringens förda urusla fördelningspolitik...

Slut på sovmorgnarna....

Efter en skön ledighet med betydligt mindre politik än normalt är det väl dags att återgå till det normala med tidiga morgnar och dagar fyllda av spännande möten och utmaningar.

Bort med sovmorgnar och lediga dagar och tillbaka till lite ordning och reda.

Under våren finns det mycket att ta tag i både inom landstingspolitiken och inom den regionala utvecklingspolitiken. 

För landstingets del handlar det mycket om att vi måste prioritera rätt, klara av ekonomin och se till att vi i vårt län kan få en lika bra vård som i övriga landet - trots ett antal utmaningar som finns för ett glest befolkat län med allt för litet skatteunderlag och en åldrande befolkning med ökande behov av vård i olika former.

Det är där som den regionala utvecklingspolitiken och välfärden möts, när vi inser att vi måste göra allt för att länet i sig skall utvecklas och klara utmaningarna inom välfärden på ett bra sätt. Det handlar ju helt enkelt om mer pengar till inte minst vården, skolan och omsorgen - vilket i sig kräver att vi blir fler i arbete och också fler som flyttar till länet för att ta anställning eller rent av starta eller utveckla företagande.

Sjukvårdens kostnader ökar i takt med att vi kan göra mer i form av behandlingar eller införandet av nya kostsamma läkemedel. Då måste sjukvården fungera på det allra mest effektiva sättet samtidigt som vi vet att också de många andra delarna av välfärden behöver utveckling. Där handlar det om tryggare äldreomsorg och ännu bättre skola i hela vårt län. Det kräver att vi gemensamt gör allt för att göra länet kännt, skapa förutsättningar för bra boende och trygga miljöer, bra infrastruktur för besöksnäring och annat företagande.

Inom den regionala utvecklingspolitiken har vi många bra instrument som direkt kan påverka ekonomin och förutsättningarna i näringslivet - men vi har också många instrument som kan locka till boende hos oss i form av bra skolor och folkhögskolor, en bra länskultur och ett levande föreningsliv.

Under början av året kommer vi att utveckla en så kallad Regional Utvecklingsstrategi som blir styrande för vad vi skall satsa på för att utveckla länet och hur vi skall fördela de medel som finns till förfogande. Vi kommer också att göra allt för att påverka regeringen när det gäller infrastrukturbeslut och utformningen av den kommande EU-politiken som kan ge vår region många, många miljoner i stöd i olika former - men då krävs det också att vi är med och ser till att den utformas på ett sätt som bäst gynnar vår del av landet.

Utmaningarna är många och viktiga, men vi är också många som kan göra insatser tillsammans för att vårt län skall utvecklas och därmed skapa bättre ekonomiska förutsättningar för välfärden i länet.

2013 måste bli ett bra år för länet och landet, men det kräver också en regeringspolitik som i större utsträckning tänker på hela landet och som dessutom utgår från allas lika värde. 

- Där är vi inte just nu, vilket kräver än större vilja hos oss som arbetar med regional politik ute i landet.

Slut på sovmorgnarna, med andra ord!