Utanförskapet ett verkligt hot mot demokratin...

I vilken verklighet befinner sig våra barn, men framför allt våra unga i vårt land. Hur formas denna verklighet och vilka centrala frågor finns där, mitt i denna verklighet för dagens unga i Sverige...

Frågan är berättigad, utifrån de snabba förändringar som i alla ser på vårt samhälle - förändringar som vi vi delvis själva valt eller åtminstone valt andra att utforma, men också förändringar som sker utanför vår påverkbara vardag. Sådant som sker via media, via utveckling utanför vårt lands gränser och via trender som skapats på ställen dit vi inte riktigt når...

Idag står vi i en verklighet som till stora delar påverkas av politiska beslut som på olika sätt gynnar redan starka och missgynnar redan utsatta. Det kan handla om försämrade förutsättningar för sjuka och arbetslösa, men också långsiktiga politiska beslut som på sikt segregerar samhället och skapar en ”vi och dom-känsla”.

Denna vi och dom-känsla skapar också ett samhälle, där förtroendet för den rena demokratin minskar och dataspelets eller nätsamhällets regler tar överhand. 

Om vårt samhälles verklighet inte längre är verklig, påverkbar eller intressant blir mötesplatsen på nätet, TV-spelets onlineverklighet och undergroundsamhällets regler det enda intressanta och det enda riktigt verkliga.

Kvar står vi andra, vi lite äldre och vi som har ett jobb att gå till och bara ser på. Vi står där och blir förvånade över det hård språket,förvånade över  tvivlet kring demokratins berättigande och  att nätspelets regler för umgänge tycks bli många ungas drömvärderingar.

Allt detta går fort, allt detta påverkar samhällets värderingar och framtidens syn på hur och på vilka villkor vi skall leva tillsammans.

Demokrati är inte omodernt, men demokratin behöver allt fler försvarare om samhällsutvecklingen fortsätter i en riktning där detta utanförskap fortsätter.

Därför behövs en annan politik som visar på hopp och framtidstro - som vrider tillbaka premisserna på vilka samhället skall byggas till den demokrati som måste försvaras. Med trygga unga som med tillförsikt ser en framtid med arbete, trygghet och rättvisa kan vi också återupprätta kampen för demokratin som måste föras igen, igen, igen och igen...

Det kräver en ny politik som fördelar rättvist och inte ger mest till dem som redan har allt i form av arbete, jobb, delaktighet och påverkansmöjligheter.

Om inte kan vi med en klump i magen bara konstatera att:

• var femte ung människa i åldern 18-25 år är beredda att sälja sin röst för en lite penning.
• att var fjärde ung i vårt land inte tycker att det är viktigt att leva i en demokrati.
• att var fjärde ung skulle kunna tänka sig att leva i ett land med en enda stark ledare som inte behöver ta hänsyn till vare sig Riksdag eller Regering.
• att 15 % av de unga skulle vilja leva i ett land som styrs av militären.

Det går fort och frågan är om vi är beredda att vrida politiken tillbaka till ett mer rättvist samhälle som ger utrymme för hopp och framtidstro för flertalet i landet - inte för fåtalet...

Ytterst handlar det om att vi måste vara beredda att försvara demokratin och då måste det finnas ett samhälle som inkluderar alla, inte bara några.

Fega och obetänksamma nätanvändare sårar...

Just nu är det fokus på det hat och de hot mot kvinnor som läggs ut i sociala media och på olika nätsidor, men också via mail och sms. Fenomenet att vissa personer, grupper eller organisationer- ofta med utanförskap eller egna dåliga erfarenheter med egna misslyckanden eller bitterhet som grund vänder sitt hat mot offentliga personer är inte nytt.

Däremot har den nya tekniken öppnat upp för ytterligare personer att vräka ur sin bitterhet och sitt hat oftare och i större mängd, med snabbare spridning.

Den nya tekniken har tillåtit oss att avanonymisera våra ställningstaganden och våra uttalanden, inte minst på medias hemsidor, där kommentarsfälten fylls med anonyma kommentarer som inte sällan tillåts innehålla påhopp som är snubblande nära rent personliga.

På kort tid har det inneburit att också tonen hårdnat och acceptansen bland oss i samhället tycks höjas. Att offentliga personer och förtroendevalda politiker hängs ut och bespottas är vardagsmat och ingen tycks ta ansvar för konsekvenserna för demokratin och människors framtida vilja att ta på sig demokratiska uppdrag.Med Facebooks genomslag, kom också möjligheterna att snabbt sprida missnöjesyttringar över landet, Europa och världen. Med några snabba tangenttryckningar kan okvädesord och påhopp göras framför en datorskärm istället för ansikte mot ansikte med den man vill kritisera.

På så sätt tycks många nätbesökare tro att man inte längre har samma ansvar för påhopp på andra medmänniskor - ingen direkt reaktion kommer från den påhoppade medmänniskan, ingen ledsen blick eller tårar från en sårad människa sätter stopp för fortsatta trakasserier eller påhopp.

...men orden tränger in lika hårt i människors själar och sårar personer och anhöriga oavsett om de kommer i tal eller i skrift från en lysande datorskärm...

Vetskapen om att inte kunna försvara sig, vetskapen om att de sårande orden sprids och kan ses av många tar hårt. Anhöriga, barn och vänner drabbas när någon bespottas eller hängs ut.

Det finns otaliga exempel på hur vi dagligen på Facebook kan läsa om hur chefer  eller ansvariga i offentlig förvaltning blir påhoppade och hur politiker kallas för skitstövlar, pack eller nötter utan hjärna.

Senast i dagarna kommer sådana påhopp på Facebook från kommunalt anställda som visserligen drabbas av tuffa politiska beslut, men som samtidigt skall jobba med delar av våra barns uppfostran. När vuxna människor med ansvar våra barn och ungdomar i kommunal verksamhet väljer att kalla politiker och demokratiskt valda människor för uttryck som nötter och liknande, blir det oroande. Är det så vi vill att våra barn skall uppfatta demokratin och är det på det sättet som vi överhuvud taget skall behandla varandra på nätet.

Näthatet och hoten mot framför allt kvinnor är förfärligt och polisen måste skärpa jobbet kring detta, samtidigt som lagarna måste vara tydliga kring detta växande problem.

Samtidigt måste vi inse att även pojkar, män och snart sagt alla utsätts för kränkningar och hot i de sociala medierna.

Vardagen fylls med sådana exempel som jag tar upp och det ställer krav på alla oss som inte tycker att det är OK att kalla människor man känner eller inte känner för idioter, nötter, hjärndöda, parasiter och skitstövlar bara för att man är arg över något som drabbar en som privatperson.

Jag är så innerligt less på de hot som drabbar engagerade människor och så oerhört trött på att ständigt behöva förklara eller trösta närstående eller mina eller andra drabbades barn vad som ligger bakom att pappa eller mamma är dumma i huvudet eller en djävla nöt.

Vi måste ta chansen att stötta alla de som utsätts genom att ex stötta initiativet kring ”Nätkärlek”, men också markera hur fegt det är att inte våga möta människor i ett samtal ansikte mot ansikte istället för att kasta ur sig sårande elakheter på nätet i olika former...

Fram för mera Nätkärlek och en utvecklad demokrati...