Sverige har länge varit unikt med
sin solidariskt fördelade välfärd, men nu uttalar allt fler
samhällsdebattörer, politiker och näringslivsrepresentanter
behovet av tillval - den egenbekostade grädden på moset när
skatteintäkterna tryter och det inte längre ser ut att räcka till
hela äldreomsorgen, hela sjukvården, hela barnomsorgen eller
skolan.
Äldreministern Maria Larsson r en i
raden som säger att äldre med en liten egen slant skall kunna köpa
sig till lite extra insatser, när den totala kakan av skatt inte
riktigt räcker till...
Sverige har också varit unika inom
barn- och ungas fritid genom att det varit fint, utvecklande och
meningsfullt att ställa upp ideellt som lagledare, styrelseledamot i
idrottsklubben eller som vuxen - aktiv på annat sätt i ungas
fritid.
Sverige har varit kända för den
bredd inom tex idrotten som detta gett förutsättningar för med
ideellt arbetande och engagerade vuxna och föräldrar som skapat
plats för alla barn och unga som just velat deltaga i fotbollslaget,
innebandyn, dansen på sina egna villkor.
Idag är det inte längre en
självklarhet att man som vuxen eller som förälder skall ha
intresse, tid eller engagemang för detta - av olika anledningar.
Detta i sin tur skapar en grogrund
för företag att finna vinst och intäkt genom att kommersialisera
barn- och ungas fritid - betala en slant och lämna ditt barn hos AB
Fritid, så köper du bra verksamhet för ditt egna barn.
Ett tecken i tiden, mer än ett sätt
att skuldbelägga någon - samtidigt som vi kan konstatera att när
detta så viktiga engagemang försvinner, försvinner också de barns
möjligheter till meningsfull sysselsättning, som inte har råd att
betala denna avgift till AB Fritid...
Köper vi oss fria från ansvar,
samtidigt som vi genom minskat engagemang skapar klyftor mellan de
barn som har råd och de barn som inte finner plats för sitt
idrotts- eller fritidsintresse. Skapar vi då också genom många
kommuners svårigheter att finansiera fritidsverksamhet en
grogrund för barn och unga att falla in i meningslöshet, alkohol,
droger och brott.
Just med sådana tankar i huvudet
gläds jag över alla de kvinnor och män - killar och tjejer som
trots allt vecka ut och vecka in tränar barn och unga i fotboll,
dans, gymnastik och andra fritidsintressen. Engagerade människor som
vi ofta ger allt för liten uppskattning, men som harvar på ideellt
i föreningar runt hela landet och länet.
I dagarna ser vi bevis på
ytterligare ett sådant engagemang när den lokala slalomklubben och
föreningen Nysnö i Östersund, som tisdagkvällar håller öppen
träning för gymnastik-, parkour och rörelseintresserade helt på
ideel basis, nu nysatsar på verksamhet i en av stadens skidbackar
med träning och lek för barn och unga med hopp och rails och andra
utmaningar.
Föreningen Nysnö är ett utmärkt
exempel på hur kommunen i samarbete med ideella krafter kan skapa
goda förutsättningar för alla att deltaga i en verksamhet på egna
villkor. Föreningen har med ideella insatser varit med och skapat
denna skidanläggning tillsammans med kommunen.
Jag tror att vi biter oss själv i
svansen om vi inte inser hur viktigt stödet till sådana
verksamheter är för samhället.
Det finns alltså ljuspunkter i en
utveckling som annars verkar hamna i kommersiella krafters hägn...
