Länets välfärd är beroende av bra regional utveckling.

Samspelet mellan den lokala-regionala nivån och den Nationella är oerhört väsentlig för att vår gemensamma välfärd i form av sjukvård, utbildning och omsorg skall utvecklas även i vår glest befolkade region.

Det är därför en grundförutsättning att det förs en solidarisk politik på alla nivåer som helt enkelt utgår ifrån att reell rättvisa är när den som behöver mer, också får mer.

I en Socialdemokratisk politik handlar det då om att regeringen via skatteutjämningssystem och statsbidrag fördelar rättvist, så att regioner och landsting med få invånare, många äldre och högre arbetslöshet också får mer än starka regioner. Ett exempel är den socialdemokratiska budgetmotionen som ger vår sjukvård flera miljoner extra istället för regeringens förslag som ger 1 miljard extra till redan starka områden i landet.

Den solidariska politiken bygger på rättvis fördelning istället för enorma skattesänkningar, så att även små kommuner kan klara äldreomsorg och skola.

Med detta som en rättvis grund måste vi sedan på lokalt och regionalt plan föra en bra politik för utveckling. Fler i arbete, fler invånare och ett utvecklat näringsliv ger oss lokala och regionala skatteintäkter som sedan enligt samma solidaritetspolitik kan fördelas till människor och verksamheter som tydligt behöver mer stöd.

Region Jämtland-Härjedalen skall helt enkelt vara en attraktiv region att bo i, flytta till och driva företag i - fylld av mångfald.

Det är också därför som vi arbetar hårt för förbättrade förutsättningar där det handlar om att kämpa för bättre täckning på mobiltelefoni, bättre utbyggnad av bredband, rättvisare fördelning av medel till vägar och annan infrastruktur. Allt för att våra viktiga näringar skall kunna bedrivas i hela länet. Vi får aldrig glömma att vårt näringsliv i form av besöksnäring, skogsnäring och exempelvis tillverkande industri tillför både oss och nationen betydande skatteintäkter.

Av den anledningen jobbar vi Socialdemokrater nu med förbättringar på samtliga dessa områden och utformar dessutom de kommande EU-fonderna för att de skall kunna stötta utveckling för nytt företagande och nya satsningar.

Idéer och innovationer skall enkelt kunna bli till produkter, företagande och arbetstillfällen genom bra stöd i vår Region. Det samma gäller människors behov av utbildning, fortbildning eller omskolning - ingen idé skall anses omöjlig och inget företag skall sakna möjlighet till rätt utbildad personal.

Jag är övertygad om att våra fantastiska företagare skulle kunna göra ännu mer om vi samarbetade kring förbättrade grundförutsättningar för företagande också i glesbygd.

Rätt satsade pengar på bred regional utveckling i övrigt skapar också bättre förutsättningar för attraktion, intresse för inflyttning och bättre hälsa hos alla.

Att våga satsa delar av skattepengarna på kultur, utbildning, miljö, infrastruktur och folkhälsa bidrager givetvis till att sätta regionen på kartan. Idag vet vi att exempelvis kultur- och idrottssatsningar också utvecklar regioner på det sätt som vi så väl behöver.

En solidarisk politik som också vågar satsa rättvist på kultur för alla i hela vår region är en vinnande politik.

Välfärden har allt att vinna på den solidariteten genom bättre förutsättningar för utveckling och därmed ökade skatteintäkter att fördela.

Region Jämtland Härjedalen kan och vill !!!

I ett Sverige som faller isär, blir fattigvård ett medel för borgerligheten...

I media dyker det titt som tätt upp olika debatter, inlägg och artiklar som har koppling till vetskapen om att vi har familjer med barn i landet och länet som lever under mycket små ekonomiska förhållanden.

Nu senast var det ett ifrågasättande om varför det inte är tillåtet för skolor att ta ut avgifter för fjällresor, ibland handlar det om klassresor eller studiebesök där skolan försöker finansiera sina möjligheter genom att barnens familjer får ta delar av kostnaderna.

Idag är den möjligheten tack och lov mycket begränsad genom Skolverkets regler.

Egentligen är den frågan mycket liten ställd i förhållandet till läget i landet där klyftorna genom den förda politiken ökar allt mer. När tom Riksdagens egna utredningstjänst påtalar hur klyftorna ökat de senaste åren måste läget upp i ljuset och inte tillåtas mörkas av en regering som mycket väl är medveten om att deras politik ger detta resultat.

Självklart ökar klyftorna när de allra mest utsatta, de arbetslösa, de sjuka och de lågt betalda knappt får något alls av de enorma skattesänkningarna som till största delen hamnat i de välbeställdas plånböcker.

Över 130 miljarder i skattesänkningar hade kanske istället kunnat ge mer arbeten, fått fler friska och minskat stressen iskola, äldreomsorg och sjukvård.

När det nu blir synligt att allt fler barn bor i familjer som lever i fattigdom börjar problemet bli synligt - men politiken är ju den samma och skall väl ideologiskt vara så.

Den starke skall också ges mer möjligheter i en politik där solidaritet inte finns på kartan.

Fortfarande lever människor som växte upp i ett Sverige där allmosor och fattigvård stigmatiserade dem som ”inte lyckats”.

 Fortfarande kan de berätta för oss hur viktig den Socialdemokratiska politiken då var för att ge alla lika rätt till samma skola, till arbete, sjukvård, pension och bostad.

Det väl kanske därför som det går en rysning av obehag när Barn- och Äldreminister Maria Larsson från Kristdemokraterna fortsätter sin konservativa politik, inspirerad av segregationen i det gamla Sverige och den fattigvård som de äldre kan bekräfta.

Det är i och för sig inte förvånande att just kristdemokraterna föreslår en särskild allmosa till fattiga barn i Sverige för att de skall ha råd med någon fritidssysselsättning. 

En allmosa som kan hämtas ut till den mindre bemedlade och därmed ytterligare peka ut barnet: 

”- Jasså du är så fattig att du får allmosor för att har råd med ett par ynka skidor...?!!”

Att istället tillrättalägga politiken med en politik som i första hand tar fasta i målen att ge alla arbete, fördela pengar solidariskt och utesluta stigmatisering i form av fritidscheckar till fattiga barn är väl inte att tänka på i Maria Larssons värld.

Förmodligen hyllar hon också den Amerikanska modellen med välgörenhetsorganisationer, välgörenhetsmiddagar där välbeställda ”får ta sitt ansvar” för de utsatta istället för att fördelningsmodellen finns inbyggd i en solidarisk samhällsmodell.

Nu krävs det verkligen en Socialdemokratiskt ledd regering för att Sverige skall hålla samman i en inkluderande politik!

Företagen och idéerna som utvecklar glesbygden...

Sitter på Kaffestugan i Hammarstrand och äter lunch efter att ha mött fantastiska företagare i Ragunda kommun under förmiddagen. Ragunda får exemplifiera den norrländska inlandskommunen med alla de problem och utmaningar som en sådan kommun kan ha, men också de möjligheter till spännande lösningar som finns runt hörnet.

Utmaningar och idéer som med rätt förutsättningar kan vända trenden. Förmodligen är det inte heller här en slump att matserveringen drivs av invandrade vänner som mitt i glesbygden ändå sett möjligheten till försörjning och som klarat det bra.

Att kunna äta en pizza på ibland omöjliga ställen i glesbygden visar ju trots allt på att saker och ting är möjliga. Ingen blir rik på ett matställe som Kaffestugan i Ragunda, men det ger chans att bo i en del av landet som ger så mycket mer, med närheten till naturen och frihet och det låter dessutom bygden leva.

Det ligger trots allt ett orosmoln över Ragunda kommun i Jämtlands län dessa dagar - med många förlorade jobb på ett bräde. Jag märker det idag när jag pratar med invånarna, när jag möter företagare som berättar - men det finns också ett spår av revansch i deras berättelser.

Vad vore glesbygden utan alla dessa företagare som ger delar av sitt liv för att skapa försörjning till sig själv och andra, men som också på annat sätt och med brett engagemang skapar både trivsel och utveckling i glesbygd.

Ta Carola på macken i Stugun som ett exempel, som driver sitt företag, skapar jobb och som också orkar engagera sig i företagens utveckling och bygdens framtid. Eller Kent på Älggårdsberget som både driver VVS-firma och konferensanläggning, men som också är på väg att investera i miljöteknik och miljöföretagande. Kjellbergs plast i Bispgården, som dessutom vunnit Svensk Forms designpris är ännu en sådan strålande innovatör.

Lunchen är uppäten, serveringen töms och lunchgästerna drar vidare till de jobb som trots allt finns i bygden tack vare stort engagemang.

Jag dricker upp mitt kaffe, funderar över hur vi från politiken skall kunna använda våre resurser för att stötta just dessa idéer så att de kan utvecklas till ytterligare produkter, ytterligare jobb och utveckling.

Vi kan göra en hel del och det är därför så oerhört inspirerande att vara ute i länets alla delar för att möta dessa engagerade företagare som gärna delar med sig av sin verksamhet, sina problem och sina framtidsplaner.

Nu skyndar även jag vidare till Pålgård för ytterligare ett spännande företagsbesök.

Jämtlands län vill och kan!

Det Moderata alternativet i vården...

Vårdens ekonomi är urusel, hör vi ständigt från Christer Siwertsson - moderatpolitiker i Jämtlands läns landsting.

• Vi har lagt massor av förslag som skulle ha räddat ekonomin, men Socialdemokraterna har avslagit samtliga förslag -  basunerar han ofta ut.

Vad innehåller egentligen hans påstående och hur är de utformade. Ja, i grunden är företeelsen inte ny. Christer Siwertsson (M) och hans kamrater gör det nu och har gjort det flera år tillbaka i tiden. - Nämligen produktion av ett otaliga motioner, frågor och förslag som i grunden endera inte skulle ge något alls eller som rent av skulle vara helt omöjliga. 

Självklart är genomtänkt att kunna hänvisa till ansvarstagande och många förslag, men när de analyseras faller trovärdigheten totalt.

• Endera slår man in redan öppna dörrar med förslag som redan testats, eller så är det förslag som är omöjliga att genomföra eller rent av går stick i stäv med Revisionens rekommendationer. Att försöka finansiera sjukvårdens verksamhet med EU-medel för 14 miljoner är lika horribelt som det är genomförbart. Att finansierar befintlig verksamhet med EU-pengar är nämligen inte tillåtet och detta borde Siwertsson veta som tidigare chef för Europa Direkt vid Landstinget.

På olika genomarbetade sätt försöker Siwertsson och Moderaterna svärta ned den Socialdemokratiska majoriteten i landstinget genom att försöka framstå som ansvarstagande och lösningsfokuserad.

Det är med samma metod man försöker dölja att Regeringens skattesänkningar på nära 130 miljarder, faktiskt hade kunnat gå direkt till sjukvård, omsorg och skola. Detta gör man genom att istället beskylla oss för att lägga skulden på regeringen över Landstingets dåliga ekonomi - Majoriteten måste ta ansvar över landstingets ekonomi och inte skylla ifrån sig på Regeringen, låter det...

Att hela landstingssektorn är kraftigt finansierad och att SKL i Sverige som leds av en moderat politiker själva basunerar ut detta vill man bara dölja. 

Det är självklart så att ett landstings ekonomi måste skötas regionalt, men när det saknas pengar till basal vård och många sjuka kostar långt över miljonen för ett glesbygdslandsting som vårt, är det viktigt med en Solidarisk politik som också gör att landsting med små skatteintäkter kan klara vården.

Bra sjukvård i hela landet ställt mot skattesänkningar som varit störst för de som redan har det bra är en enkel fråga för Socialdemokraterna - i vårt förslag för statens budget hade vårt landsting fått miljontals kronor mer - det är fakta!

Nu har vi de politiska motståndare vi har och får leva med utspel som vill skyla över de enorma skattesänkningarna som istället kunnat gå till vården. Vi får leva med att de framställer oss som om vi enbart skyllde på Regeringen, när vi presenterar förslag där staten också fördelar mer till de som behöver istället för till de som redan har.

Vi får leva med att Moderaterna vill hänvisa till att de lagt fram massor med förslag som skulle ha räddat ekonomin, trots att de flesta av förslagen är fullständigt tomma.

Nu måste vi gå vidare i arbetet för en Solidarisk sjukvård där samspelet mellan hur staten fördelar sina resurser och våra prioriteringar blir allt bättre. 

Sjukvården skall inte fördelas lika till alla, utan ge mest till de som har de största behoven. För att klara detta krävs en solidarisk politik på samtliga nivåer och en Region som utvecklas med fler jobb, mer företagande, större attraktivitet som i slutänden ger ökade skatteintäkter att fördela på den gemensamma välfärden.

En sådan politik får inte utelämna någon eller skapa allt mer ökande klyftor mellan rika och fattig!

Då gäller det att vi fortsätter med den politik som på sikt förbättrar Landstingets och Regionens ekonomi, men med riktiga förslag och inte iscensatta!