Finns platsen i vårt hjärta och vårt land...

Vad gör vi från nu och framåt för att klara mottagandet av de många flyktingar som söker fristad i vårt land.

Vad för vi för politik för att skapa ett värdigt mottagande och inte spela Sverigedemokraterna i händerna kring människor som vi så väl behöver i vårt land.

Vad ger det för signaler när gruppen av flyktingar är så stor att befolkningen i små kommuner känner sig i minoritet, samtidigt som vissa rika kommuner inte tar emot en enda människa eller familj i nöd...

Vad ger det för signaler när Arbetsförmedlingen bygger upp extra resurser för flyktinggruppen, samtidigt som man lägger ned arbetet för bygdens tidigare boenden...

Vad ger det för signaler när köerna i den svenska sjukvården ständigt diskuteras, samtidigt som vi bygger upp särskilda organisationer för kommande flyktingar..

Det finns konstruktioner i systemet som är felaktiga och ogenomtänkta samtidigt som allt fler flyktingförläggningar läggs ut på privata utförare som tjänar storkovan på ofta urusla boenden.

Vår nya Regering måste ta täten i ett arbete där hela landet tar ansvar, men där förutsättningarna för boenden blir bättre även i de mindre kommunerna med dålig ekonomi.

Det är inte bara en självklar solidaritetshandling att vi öppnar vårt land för de som är utsatta av svält, fattigdom, förföljelse och krig - det är också ett måste för vårt lands framtid att vi får fler invånare som kan ta de framtida arbeten som kommer, både i offentlig sektor och privat.

Nu handlar det om att på bred front samordna frågorna - lyfta upp problemen tillsammans med kommunala och regionala företrädare som kan visa den nationella nivån på behoven av åtgärder.

Våra nya invånare har också rätten till ett mottagande som snabbt ger dem trygghet, men också en plats bland alla oss andra. 

En plats i språket, i boendet, i skolan, i arbetet, i fritiden - OCH i det demokratiska systemet.

För detta krävs en rejäl samordning av statligt stöd, statlig verksamhet, regional planering, kommunala möjligheter till just boende, utbildning, fritid.

De regionala och kommunala politikerna har kunskapen om läget och behoven, men ofta saknas resurser eller ett samordnat stöd från de statliga medspelarna så som exempelvis Arbetsförmedling och Försäkringskassa.

Ett krafttag kring frågorna på nationell nivå i samarbete med de regionala och lokala aktörerna kommer att minska Sverigedemokraternas inflytande på frågan och öppna upp för en plats åt alla nyanlända - en plats fylld av just det innehåll som vi anser självklara för oss som haft turen att födas i ett land utan krig och förföljelse.

Den platsen för våra nya medmänniskor kan komma att vara avgörande för hur vi skall klara behovet av mer invånare i ett land som kommer att ha ökat behov av arbetstagare för att klara välfärdens utmaningar och vårt lands positiva utveckling.

Israel - Palestina. -- När man är stor ska man vara snäll...

Marcus Perssons ondgörande på Östersunds-Postens Ledarsida, över Regeringens beslut att erkänna Palestina visar mer på hans okunskap i frågan och hans korta tid i den politiska hetluften, än hans påstådda tillkortakommanden inom Regeringen.

Han tycks tom missa att Centerpartiets utrikespolitiske talesperson  för inte allt för länge sedan gett erkännandet av Palestina som stat stöd.

Marcus Persson tycks tro att vi genom att enbart stötta den ena staten kan nå jämlika förhandlingar. Särskilt som Staten Israel inte nöjer sig med de givna gränserna, utan under åratal annekterar och tar allt mer av Palestiniernas områden.

När det historiska skedde och Israel blev eget land på ett område som i grunden tillhört många, trodde säkert också många att detta område skulle räcka - men under åratal av terror från båda håll, har Israel valt den provocerande vägen med bosättningspolitiken på palestinsk mark.

Vad Marcus Persson missar är den gedigna kunskapen i frågan och de grundläggande kontakter som det Socialdemokratiska partiet genom åren skaffat sig.

Sveriges hållning i frågan lovordas tom av högt uppsatta Israeliska regeringstjänstemän som följt frågan.

Att Storbritannien, Spanien och fler EU-länder tycks följa Sveriges initiativ gör inte insatsen sämre.

När Persson bla skyller på att Palestinierna inte ens kan skydda sina egna gränser missar han återigen kärnan av frågan - nämligen den att Israel hela tiden för en sådan politik att detta inte är möjligt. Den lilla Palestinska staten klara sig inte mot en supermakt som förhindrar palestinska barn att gå i skola, palestinier att arbeta och förstör deras bostäder och infrastruktur.

Båda sidor måste upphöra med terror, men då krävs att Världssamfundet och EU jämställer de bådas rätt till fria stater sida vid sida.

Först då uppgraderar man Palestinas existens till en normal diplomatisk nivå.

Beslutet ger reaktioner - självklart, men Sverige måste återigen bli en stark röst i Europa mot orättvisor. Den starka röst Sverige en gång var i Utrikespolitiken.

Marcus Persson är blind i sina reaktioner och anklagar Palestinierna för att göra fel i processen, vilket samtidigt måste ses som ett ett positivt erkännande av Israels sätt att agera. Israel är i hans ögon helt felfria.

När man är stor måste man också vara snäll!