Man får tassa försiktigt fram, när man vill tala om integration, flyktingmottagande, tiggeri och invandring…
Det finns många tyckanden och känslor som lätt kommer i gungning - men jag kan inte låta bli att konstatera att ett land som Sverige skulle kunna prestera så mycket bättre.
Det går inte att undvika att bli berörd när man besöker en flyktingförläggning eller sätter sig ned och försöker samtala med några av våra tiggare i staden.
Det är också först då som våra förutfattade meningar om flyktingar och tiggare som en enhetlig grupp vänds upp och ned.
Genom att våga ta steget, våga besöka, våga ställa frågorna - kan man också konstatera: - Ja, de kan bli förbannade på varandra, ja de kan baktala varandra, ja de kan slåss och hota varandra som grupp eller som enskilda individer.
Ja, de kan organisera sitt tiggeri, ja de kan utnyttja sina tiggande landsmän, ja de kan bli förbannade när jag inte ger dem pengar utan en bit mat istället…
Och, ja - de kan använda delar av sina pengar till cigaretter, fikabröd, mobiltelefoner och annat onyttigt och uppkäftigt… De kan ha köpt sin resa hit till vårt land för egna pengar, ja de kan hata muslimer och kristna. Och , ja - de kan ställa krav trots att de är på flykt.
Det blir nästan otäckt hur lika de är oss andra som lever i vår lilla ankdam med förutfattade meningar, , överflöd av mat och prylar och slantar som går till sprit istället för till välgörenhet…
Men, det är också i det korta samtalet kring huruvida tiggaren fryser eller om hur man trivs på flyktingförläggningen som det blir helt uppenbart att jag inte vill byta med en enda av dem i stunden.
Att förbjuda tiggeriet är en lösning för de av oss som tycker att det är jobbigt att bli tagen på sängen av våra egna känslor. Att förneka att det som händer runt tiggeriet inte är ett problem är att stoppa huvudet i sanden och kanske någonstans mitt emellan detta finns sanningen.
Pinsamt blir det dock när Rumäniens Ambassadör i Sverige försöker få oss att tro att problemet inte finns i just Rumänien och att där gjorts så mycket även för romer och andra utsatta. Rumänien är ett av de länder som måste ta sitt ansvar - självklart med stöd från oss andra och EU.
När det gäller våra flyktingar handlar det om mer värdighet, mer förståelse för att de är individer - inte en hop. Individer som när de tvingas samman med olika erfarenheter, olika utbildning, olika religioner och olika kultur lätt blir frustrerade, irriterade och oroliga. Integration i all ära, men det handlar också om att vi som redan bor här och som är i så stort behov av att vi blir fler i regionen också är beredda att lyssna lära och integreras för att förstå vad som händer och vad som behöver göras.
Att det är en öppet lukrativ marknad för de som hyr ut platser på olika privata flyktinganläggningar gör inte saken bättre. Inte minst när det kommer signaler om urusla boenden, tristess, dagar utan innehåll och en politik som förnekar asylsökande att lära sig det nya landets språk - som om vi skulle förlora något på att en medmänniska fått lära sig några ord svenska trots att hen blir utvisad.
Jag vet att vi kan bättre, att vi vill lära för att förstå varför saker händer kring flyktingförläggningar och mottagande. Jag vet också att de flesta av oss vill öppna upp mottagandet och för människor i nöd - men då måste vi också se till att den kunskapen går att få, att de svåra frågorna om flyktingmottagande får ställas för att vi tillsammans skall hitta på bra lösningar… - Varför, hur, när, vilka, hur mycket och vad kostar det…
Det finns bra och dåliga flyktingförläggningar och bra och dåligt flyktingmottagande. Förläggningen i Grytan utanför Östersund hör förmodligen till de bättre, med en vilja att också öppna upp för det civila samhället och länets invånare - men det finns skräckexempel.
Varför inte bara skrota det riktigt usla och inhumana mottagandet och stänga ned de riktigt usla förläggningarna.
Ingen tjänar på myndigheternas tvekan i frågan - möjligen bara Bert Karlsson och hans gelikar.
Vi andra vill lära, hitta lösningar och skapa en så intressant region som möjligt så att de som får stanna i landet väljer att stanna just hos oss för att hjälpa till att bygga en allt bättre region, som blir ett inflyttningsområde istället för en hopplös utflyttningsort.
Dessutom med lite nya influenser som vänder upp och ned på vår skyddade ankdam. Mer mod, mer nyfikenhet och mer jävlar anamma mår vi alla bra av!
