Det är ju inte första gången jag befinner mig i Bryssel på möten som kretsar kring EU - inte heller första gången jag är på möte på Svenska Representationen i Bryssel.
Det är inte heller första gången jag sitter i sammanträde på Regionens EU-kontor, Mid Sweden European Office i centrala Bryssel och leder vårt Ägarrådsmöte.
Frågorna inom kontoret handlar om vad vi kommer att behöva prioritera i vårt påverkansarbete för Regionens bästa och hur det arbetet skall organiseras här nere i Bryssel med våra anställda och på hemmaplan.
På Svenska representationen har vi under två dagars sk Rapportörsmöte med oss som är ansvariga Rapportörer i Europaforum Norra Sverige, bjudit in till ett utvidgat möte. Ett möte som också riktar sig till kommunpolitiker för att öka deras intresse, kunskap och inflytande i frågorna.
Vi har bjudit in bra föreläsare från EU-kommissionen, organisationer och tom Kommissionärer. Det är inte heller första gången som jag träffar flera av dessa i Bryssel - MEN för första gången på oerhört länge befinner sig Europa i en situation där vi har en kommande generation - kanske våra egna barns barn.. Våra barnbarn inte blir en generation som blir rikare än oss.
Det vi allmänt kallar EU:s Sammanhållningspolitik är själva kittet i EU:s sociala ambitioner - helt enkelt det sätt på vilket vi kan omfördela kapital till Nationer och Regioner som behöver dem bäst. I grunden är det just Sammanhållningspolitiken med alla sina fonder som gjort mig övertygad om EU-medlemskapets förträfflighet…
Vi samlar in Nationernas avgifter och omfördelar dem för att påskynda en positiv utveckling inom hela EU - helt enkelt delar på tillgångarna.
Vi talar nu istället mycket om att dela bördorna framöver istället för ekonomiska framgångar - vilket trots allt kan utmana förtroendet för hela sammanhållningspolitiken och hota sammanhållning och fred.
Att tex Storbritannien har tankar på att lämna är vare sig bra för Storbritanien eller för EU.
I skenet av EU2020 med de positiva framtida målen, blir det lite främmande och skrämmande.
Det kommande budgetarbetet för nästa period blir tuff med en situation där sammanhållningspolitiken blir hårt utsatt. Hur ska vi klara flyktingsituationen och kostnader utifrån ett sammanhållet Europa.
Klarar vi en sammanhållningspoltik fortsättningsvis och hur ska den se ut, när vissa länder vill slippa sådana överenskommelser och ett sådant system av pengaflöden mellan olika delar av EU…
Vad ska då sammanhållningspolitiken bestå av om den ens blir av.
För förta gången i Bryssel slår dessa tankar emot mig och känslan bekräftas av flera föreläsare och människor jag möter i dessa dagar. När organisationen går från att dela ut tillgångar till att vara en maskin för att fördela bördorna går det att förklara - kanske inte riktigt förstå - hur de bruna Nationalistiska partierna tar allt större plats i medlemsstaterna och därmed hotar att få allt mer makt inom EU.
Det finns ett pussel att lägga, där våra behov i glest befolkade regioner är att bli fler invånare för att klara utmaningarna inom välfärden måste pusslas ihop på ett smart sätt med mottagandet av människor som kommer till oss från djävulska upplevelser i krigshärjade områden.
Ett pussel som måste läggas rätt för att det inte skall torna upp argument mot flyktingmottagandet från dessa mörka nationalistiska krafter. Det handlar då just om att dela bördan eller ansvaret - att kanske vrid om våra EU-instrument för att skynda på integrering, utbildning, jobb och boende.
I grunden kan man konstatera att det går fort att glömma - även för den EU-engagerade. Att grunden för EU lades för att klara Europas framtid och bibehålla freden tycks många ha glömt. Att vi sedan utarbetade Sammanhållningspolitken och Europa2020 för att ge EU en social och solidarisk dimension tycks många också ha glömt.
Det naturliga vore för Europas stater och EU:s medlemsländer att säga: - Ja vi är ett fredsprojekt, ja vi är ett antal fredsälskande länder och vi har en gemenskap som bygger på sociala aspekter och solidariska dimensioner. Därför tar vi också gemensamt ansvar för alla de som behöver en fristad och trygghet när vi bygger vidare på ett ännu starkare fördelningsinstrument inom Sammanhållningspolitiken. Ett instrument som tar både mänsklig hänsyn och skapar förutsättningar för tillväxt i hela Europa.
Ett större engagemang för frågan måste till redan nu om den kommande perioden inom EU skall bli en period som vi skall kunna vara stolta över.
