Kampen för ungas utanförskap är också kampen för ett hållbart samhälle...

Segregationen ökar i svenska skolan - kanske inte primärt mellan svenskfödda elever och elever som kommer som nyanlända från andra länder, utan mellan elever som har högutbildad föräldrar och de som har föräldrar utan högre utbildning.

Det är ändå så att elever utgör varandras läromiljöer och det är enorm skillnad beroende på vad man ”har med sig” in i gruppen.

Redan i de riktigt unga åren är det avgörande att man kan behärska läsandets konst bra - annars ser vi hur utanförskapet i lärandet redan i låg- och mellanstadiet växer fram hos vissa elever. Detta tar man givetvis med sig i hela skoltiden och kanske också in i arbetsliv och samhälle - man väljer att utebli från lektioner och jobb…

På något sätt bygger vi in ”buggar” i skolsystemet som förhindra elevers möjligheter.

Varför är tex valet av gymnasieskola så traditionellt kopplat till klass och status - dvs yrkesprogrammen förutsätts väljas av de som kommer från traditionella ”arbetarmiljöer” med låg studerandetradition och Naturvetenskapliga program finns för de med höga betyg och de som har en utbildningstradition med sig i bagaget…

Vi måstes vrida dessa värderingar till att öppna upp även för de ”högpresterande” unga till ett utbildningsval som görs efter intresse och inte statuskrav. Höga betyg till trots, skall man kunna välja ett yrkesprogram - vilket skulle skapa mer dynamik i dessa läromiljöer.

I ljuset av detta känns det ändå hoppfullt med en Socialdemokratisk politik som nu åskådliggör detta, som är beredda att vidta åtgärder och som vill förändra och förbättra möjligheterna för alla unga.

Självfallet har - utan att man ens tar ställning - det fria skolvalet öppnat upp ytterligare för denna segregering.

Att det går att åtgärda i tidigt skede är helt klart och det kommer förbättringar i den svenska skolan via Regeringen.

Därför var det intressant att på konferensen - ”Alla unga kan jobba eller studera”, lyssna dels till analys, men också på förslag från Statssekreterare Erik Nilsson på Utbildningsdepartementet.

Hans reflexion över varför det fortfarande är så i många av landets kommuner, att de duktigaste lärarna befinner sig i de duktigaste klasserna, på de mest statusfyllda programmen eller i de mest framgångsrika skolorna.

Vad behöver vi göra för att de duktiga lärarna också skall känna möjligheten och lusten att arbeta blanda de unga som bäst behöver en bra pedagogisk miljö för att knäcka koden till läsandet, till läsförståelse och kanske förståelsen för matematik?

Och hur samordnar vi andra åtgärder som riktar sig till de unga som behöver en extra skjuts tillbaka in i grundskolestuderande eller in i gymnasiet. Det handlar om effektiva Socialfondsprojekt via EU, det handlar om stöd från frivilliga, från studieförbund och inte minst från de fantastiska Folkhögskolor vi har.

Att rikta extra ljus på satsningar som tar unga tillbaka till bra förutsättningar i arbete eller studier är en satsning också på att minska de växande mörka klimat som tycks avgöra allt fåra valet i USA till Brexit i Storbritannien och som knappast hålla ut från köande val i Europa eller hemma hos oss.

Med utbildning, bildning och arbete kommer tron på det egna jaget tillbaka och kunskap föder möjlighet till val - till val som fortfarande grundar sig på demokrati, allas lika värde och solidaritet.

I kampen för bättre förutsättningar för unga finns också lösningen på hur vi angriper ett samhälle, ett Europa och en värld som håller på att glida isär….

Är stämningen mot politiken i Regiondebatten ännu en yttring för den arga vägen för att nå sitt mål...

I skuggan av de stora debatterna i Europa och världen, där debattklimatet ofta byggt på att kalla motståndarna eller politikerna för lögnare eller långt från verkligheten växer liknade - ofta arga argumentering fram på regional och lokal nivå.

Det kan möjligen förklaras med att människor som känner sig utanför, som inte ser förbättringar kring sin egna situation - utan snarare försämringar, som inte har ett bra boende, inget arbete och ingen möjlighet till inflytande. Då har de etablerade partierna ett problem som de måste ta tag i, men i många fall används denna mästrande metod av redan i samhället etablerade människor som det numer ofta ledande sättet att pressa fram sin uppfattning.

Det är en skrämmande utveckling som vi måste motverka genom fler samtal och bättre inställning till varandra.

Ann-Marie Johansson (S) vid Regionhearingen i Östersund

Lördagens möte i Östersund som arrangerades av starka motståndare gick i samma anda, där man gärna skrattade åt motståndarna och redan innan producerat en debattartikel, där man offentligt från Hela Sverige ska Leva valde att kalla politikerna för lögnare.

Vid mötet fanns det dessvärre ingen chans till oss politiker som har det yttersta ansvaret att berätta om hur det regionala utvecklingsansvaret som egentligen är grunden till hela regionindelningen fungerar.

Vi hade aldrig chans att berätta om alla de medel som vi erhåller för att utföra uppdraget i vår region - inte heller om den konkurrenssituation som finns om alla dessa medel och som vi måste slåss om gentemot enormt starka regioner.

Dessvärre fick läkarföreningens ordförande stå oemotsagd när hon lite raljant uttalade att det enbart var sjukvården som var intressant för henne - det andra intresserade inte henne.

Det blir märkligt, när vi vet att uppdraget som vi har från staten handlar om att använda dessa medel och dessa verktyg så som regionala utvecklingsmedel till projekt, företagsinvesteringar och utveckling. Vi har också infrastrukturmedel, medel till kulturen, miljö, integration osv.

Alla dessa medel skall ge oss en sådan utveckling att vi ökar skatteintäkter som kan finansiera bla den så viktiga vården.

Direkta felaktigheter fick också sägas från scenen, där man ville få det att framstå som om de andra regionerna eller  landstingen i norr struntar i oss vad tex gäller nattågstrafiken.

Nu stämmer ju inte detta, eftersom vi vid uppvaktningar av Trafikverket haft stöd från de övriga och där vi dessutom får gemenast stöd från dem vid argumentation för våra infrastrukturbehov.

Regionfrågan blir till en märklig fråga när debatten blir sådan att politikerna som är positiva sätts i rent taskig dager och där argumenten blir misstänkliggörande.

Hela Sverige ska Levas arrangemang blir ett tråkigt komplement till detta, där all fakta inte får utrymme och där både samtalsledaren i förväg tagit ställning och dessutom har uppdrag från Region Halland att driva deras röst för ett starkt nej.

Slutligen måste man dock konstatera att det inte är en fråga vare sig för kommunala eller Regional politiker, utan frågan om hur ett lands skall indelas alltid måste ligga hos Regeringen och hos riksdagen. 

Regionens politiker kan ju möjligen tycka till - och det gör vi, men vare sig en regional folkomröstning eller våra ställningstaganden kan leda till beslut. Det är synd då att en fråga som ligger på nationell nivå leds till att uppfattas som regional och som om det är den regionala politiken som är bovarna.

Jag kan i grunden var mycket kritisk till detta eftersom ett regeringsansvar som också måste handla om förankring läggs på de regionala politikerna som om de är dessa som är de ”fula fiskarna”.

Ett sådant läge kan inte försvaras och bidrar inte till förtroende för politiken - även om jag i grunden tycker att frågan är av mer organisatorisk art än ideologisk.

Nu tror jag i grunden på samarbetet i stället för utanförskap och väljer också med erfarenhet från mina möten med övriga politiker i norr att inte misstänkliggöra deras syften.

Jag känner också att det i grunden är en organisatorisk fråga som riskerar att överskugga ännu viktigare frågor som solidaritet, rättvis fördelning, utbildningsfrågor, äldreomsorg, arbete och ideologi om det skulle hamna i en valrörelse.

Det är dessutom om man ändå skall se på frågan, en demokratifråga eftersom vi just nu har ett antal samverkansarenor kring sjukvården, kulturen, europapolitiken, infrastrukturen där politiker ingår som inte är direkt valda av människor. Dessa indirekt tillsatta politiker skulle minska till förmån för en gemensam direktvald organisation.

Jag tror att det vore bra om regeringen tog ställning i detta för att vi skall få en lite mer jämställd styrka på landets olika delar. Då skulle vi få utrymme för att fortsätta arbetet för ett starkt norr med ökad tillväxt och mer pengar till skolan, omsorgen, vården och mycket mer. Detta skulle då ske utan konkurrens som fallet skulle bli om vi ställdes utanför och de tre övriga landstingen bildade gemensam region - en stor stark i norr och en liten ensam region.

Om denna debatt också är ett tecken på att den sortens demokrati som vårt samhälle bygger på är på väg att raseras eller om det är något annat vet inte jag.

Det enda jag vet är att öppenhet, samtal, lyssnade är viktigt i samma stund som någon ändå måste ta ett beslut för att vi skall kunna gå vidare med det verkliga samhällsbygget som handlar om minskat utanförskap i alla lägen. 

En organisatorisk fråga får aldrig överskugga att det ändå finns partier som vill sänka skatten för de av oss som redan har bra lön, partier som vill att våra gemensamma skattepengar skall gå rakt ned i bolagsägares fickor, som inte vill sänka skatten för pensionärer, som tycker att invandrare är tärande - den debatten får inte skymmas av en sådan fråga som Sveriges regionala indelning.

Allt för få orkade tänka på solidaritet i USA-valet...

Vi vaknade upp till ännu ett valresultat som oroar. Trump som President i världens mäktigaste land är ingen lek, utan snarast enligt mig ett verkligt hot. 

Det går vindar över världen som är extremt farliga och som i land efter land kan vrida makten och politiken till introverta lösningar, där partier stiger fram genom löften om att återskapa landet, återskapa ekonomin och återskapa ett lands ”starka” historia.

Att Trump fick större stöd än väntat, trots att människor sagt eller trott annat är inte konstigt - det ligger i linje med alla de strömningar vi tex ser i stora delar av Europa. Brexit har ju i grunden liknande orsaker.

Människor känner utanförskap, har haft stora förväntningar och i USA:s fall på Obama - men man tycker att förändringarna gått för långsamt och har kanske fortfarande inga arbeten, låga löner, dåliga bostäder osv.

Människorna vill förändring och vill då inte längre lägga sin röst på en politiker, utan väljer istället en clown för att få något nytt. Detta samtidigt som man fått ett mycket svagt förtroende för Clinton som setts som politikerproffs, som ärvt rollen efter sin make och som dessutom svärtats ned med intrikata mailaffärer mm.

När saker och ting inte riktigt går som man hoppats, måste man hitta förklaringar och de förklaringar levererades i stort sett på samma smutsiga sätt, som argumentet för ett EU-utträde för Storbritannien. - Genom lögner, genom påhopp och genom att hitta grupper av människor att skylla på.

Att sedan Trump inte på något sätt har erfarenhet, kunskap eller analytisk förmåga - inte ens förmågan att inse att smutskastning och påhittade fakta drar debatten åt fel håll tycks ingen av hans väljare vara intresserade av.

Man väljer helt enkelt bort den etablerade politikern för en halvt misslyckad affärsman som tillåter sig att använda vilka uttryck som helst - allt för förändringens skull.

Jag inser att det självklara inte är att välja eller tänka ansvarsfullt inför alla eventuella händelser i omvärlden när man skall lägga sin röst i ett Presidentval, utan den egna upplevelsen kommer först.

Det kan tyckas självklart för många av oss att en röst på solidaritet, allas lika värde och en tryggare värld vore självklart. Att helt enkelt tänka globalt, men när människor känner detta utanförskap blir tankegångarna andra och de enkla lösningarna som Trump presenterat en utväg. 

I det läget tänker man inte på att människor som bott länge kan komma att kastas ut ur USA, att NATO-samarbetet äventyras, att gränsländerna till Ryssland kan komma att bli hotade, att Nordens läge i en värld där Trump och Putin samarbetar kan skapa utsatthet och att ekonomin kan rasa och tom påverka oss som privatpersoner. 

- Nej utgångspunkten blir då ofta förändring och acceptans av påståenden att det är någon annans fel, gärna hela grupper av människor.

Samma grundorsak var det ju till att människor valde utträde ur EU, när folkomröstningen genomfördes i Storbritannien. Argumenten var de samma: Gör USA starkt och stort igen - ta Storbritannien tillbaka till storhetstiden…

Om ett tag är det val i Frankrike och de främlingsfientliga krafterna och partierna är på frammarsch, väl medvetna om att de kan finna röster bland människor som känner sig utanför på samma sätt som i Storbritannien och USA. Människor som gärna tar till sig uppfattningen om att det är någon annans fel att de inte har arbete och bostad - självklart med tankarna riktade mot invandrare och främlingar.

Ska valet i Frankrike få samma utgång och skall främlingsfientligheten öka i länder som Ungern, Polen, Rumänien och även här hemma hos oss.

Skall valutgångarna och samhällsorganisationerna vila på fruktan istället på förtroende och tillit, ja då får vi en värld av största osäkerhet vilket självklart kommer att påverka hela den globala balansen.

Att Rysslands ledare vill visa makt och ta delar av forna öststatsländer är inget annat än uppvisande av styrka och ett sätt att invagga de egna folket inom Ryssland i en tro som handlar om att, så länge andra länder är rädda för Ryssland - så länge kan Ryssland känna sig säkra.

Vi har alla en enorm utmaning i att försöka påverka människor att fortfarande tro på att demokrati, öppenhet och solidaritet skapar en värld av fred och att misstänksamhet, rädsla och främlingsfientlighet enbart skapar otrygghet och spänningar inom och mellan länder.

Det finns fortfarande en sanning i att om även min granne mår bra, om jag som har det bra delar med mig lite så att alla känner framtidstro - då kommer även den som är rikare leva i ett tryggare samhälle. Alla, precisa alla mår bra av solidaritet - den tanken orkade inte tillräckligt många tänka när man lade sin röst i presidentvalet i USA.

De mörka krafterna i Europa får aldrig vinna...

Några veckor efter min studieresa med Sveriges Kommuner och Landsting i Tyskland, börjar upplevelserna, minnena och bilderna att falla på plats.

Det var en oerhört speciell och svart känsla att stå på samma plats, vid samma enorma trappor och maktbyggnad som Adolf Hitler i Nürnberg - förmodligen en av de mörkaste och ondaste platser på jorden…

Hitlers mötesarena i Nürnberg.

Hitler byggde upp en fullständigt enorm mötesarena ritad och konstrurerad av tredje Rikets egna arkitekt Adolf Loos.  En plats för partimötena - en uppvisningsarena.

Ett monument större en ett antal fotbollsplaner som under 40-talet fylldes av Hitlers soldater i skrämmande klädnad och enorma massor av hurrande människor… En skrämmande politik, en skrämmande arkitektur, en skrämmande massa av ja-sägare på en skrämmande plats… 

Jag såg allt framför mig stående i ruinerna av det bombade området… En otäck känsla som jag känner igen nu när jag skriver om det och som påminner mig om att kampen mot Nationalismen och främlingsfientligheten är allt mer viktig.

I Nürnberg mötte jag politiker och andra som med värme talade om sitt arbete för en bra integration och ett bra bemötande av de människor som idag kommer till Tyskland på flykt andra förföljare än Nazisterna. Ett tydligt ställningstagande mot främlingsfientlighet i en stad som har mycket att göra för att inte stämplas som den onda plats det var då, utan den plats för mänsklig värme man nu försöker skapa.

Nürnberg blir till ett fantastiskt exempel på att det går och hela resan i Tyskland inkluderat Berlin inger hopp kring vad integrationsarbete faktiskt kan betyda för en Region som vår eller ett land som Sverige, där vi behöver bli fler. Fler i arbete och fler med goda idéer kring näringsliv, företagande och utveckling.

Nu handlar det om att alla de som kommit till oss och som vill vara med och bidraga också snabbt ges den möjligheten genom språkträning, arbete, studier, boende osv - när de nu är här hos oss vill vi ju också att de skall bli klar i en region som tjänar allt på att växa.

För mig som Socialdemokrat handlar det ju helt enkelt om att även våra nyanlända vänner skall ta del av en politik som är till för alla och en Svensk modell som ger till oss alla, men som också ställer krav på oss alla. Mer till de av oss som behöver mer och mer av oss som kan ge mer.

I vårt Sverige hålls ingen tillbaka. Ingen lämnas heller efter. Alla ska bidra efter sin förmåga och alla får ta del av en stark välfärd efter sina behov. Vi ska ha löner som går att leva på och en växande ekonomi som kommer alla till godo. Vi blir alla starkare när vi håller ihop och löser problem tillsammans.

En skola för alla som inte segregerar i grupper av barn med föräldrar som inte klarat av valet och en grupp för barn med föräldrar som har stark studievana och starka uppfattningar om skolvalet. Ett samhälle som ger alla chansen till bra bostäder, bra utbildning, bra arbetet, bra äldreomsorg, barnomsorg och sjukvård - men också ett samhälle som ger alla chansen till kulturella upplevelser eller rent av möjligheten till kulturellt utövande.

När de borgerliga partierna lägger sitt budgetförslag nationellt är det samma gamla politik som lyfter de redan starka - de som redan har, för att ta av de som mår sämst, är mest utsatta och som egentligen behöver mer av allt…

Genom stora skattesänkningar som först och fräst ger till de som redan har bra inkomster och som tar av de som är sjukskrivna, arbetslösa eller låginkomsttagare uppfyller de med råge en politik som känns igen från den borgerliga sidan i Riksdagen:

 - En omvänd Robin Hood-politik igen!

Stora delar av den utveckling av Nationalismen och extrema partiers framväxt i Europa är ett varningstecken, som i mörka stunder känns oövervinnerligt. Det som hände i Europa under 30-40-talet får inte hända igen.

Det som sker i Ungern, i Grekland, i Turkiet är tydliga tecken på att länderna faller samman i grupperingar som ställs mot varandra. Ofta beroende på en politik som inte låter alla känna sammanhang.

Politiska krafter som begränsar yttrandefrihets och som i Turkiet i dagarna förbjuder demonstrationer visar på ett sönderfall av demokratin, på väg mot diktatoriska krafter. Turkiets politiska ledning är en skam för Europa och kan knappast leda fram till särskilda lättnader för Turkiet gentemot EU.

Nu behövs de goda krafterna på alla plan och vi Socialdemokrater försöker föra en politik som håller landet samman - det tjänar vi alla på, men också en politik som ger tydliga signaler till omvärlden kring vikten av fortsatt öppenhet, yttrandefrihet och demokratiska värderingar.

Internationella hot och ökat samarbete...

Vi lever i en orolig tid, där utvecklingen i världen, i Europa, inom EU och i vårt egna land tycks gå åt fel håll…

Främlingsfientligheten och misstänksamheten ökar samtidigt som hotet från andra länder märkbart ökat.

Att Ryska trupper omgrupperar, överträder gränser och annekterar andra länder är en illavarslande pusselbit i ett stökigt politiskt läge.

Finns det minsta lilla sanning i Dagens Nyheters artikel idag om ökat hot från just Ryssland blir man självklart oroad. Att militär stationeras på Gotland är ett drag som diskuterats under lång tid, men att det nu blivit en snabb insats skulle kunna handla om en ökad hotbild som militären självklart inte vill diskutera via media.

Är det dags att bli rädd för Ryssen igen - eller…

Rent generellt kan det vara så om man sätter sig in i hur den ryska ledningen med Putin i spetsen de senaste åren valt att måla upp en bild av ett Ryssland som måste vara starkt, skydda sina rättigheter och gränser. Det är en bild som medvetet saluförts till alla ryska medborgare - en bild som också går ut på att så länge som andra länder fruktar och är rädda för Ryssland - så länge är också Rysslands säkerhet tryggad.

När invånare invaggas i detta och i många fall övertygas, blir det också enklare för Putin att få stöd för annekteringar  som i Ukraina, men också för gränsöverträdelser gentemot länder som Finland, Sverige osv.

Just nu stärker han dessutom sin ställning i valet i det Ryska Parlamentet.

Självklart skall läget också för vårt land tas på allvar även om vi inte vet vad som ligger bakom artikeln i DN idag.

Inte blir det heller tryggare av att veta att risken är mycket stor att Donald Trump kommer till makten i höst som USA:S President när vi vet att han skall ha stort förtroende för Putin och dessutom vara vän med honom.

Att länder på Balkan och länder så som Estland, Lettland och Litauen känner av detta dubbla hot gör inte saken bättre.

Än viktigare blir det att vi alla inte låter oss invaggas i främlingsfientlighet, att vi fortsätter att tala om ett öppet lände, ett öppet EU och ett öppet Europa.

Det är mycket som påverkar och inte minst vårt och andra regioners arbete med den kommande EU-politiken är avgörande för hur Europa skall utvecklas i framtiden.

Därför känns det extra viktigt att vi påverkar EU på rätt sätt när vi samarbetar med bla Norra Finland kring EU:s framtid och för min del känns det som ett viktigt uppdrag jag fått att vara med och leda arbetet i den sk 8-gruppen som arbetar med det vi kallar för EU:s Sammanhållningspolitik.

I den frågan är min närmaste uppgift att nästa vecka presentera en samlad bild av hur de svenska Regionerna just nu förhåller sig till EU:s framtida politik på ett möte i Bryssel nästa vecka.

Varje samarbete, varje möte med andra delar av Europa gör att vår och andra regioner ökar samarbetet och därmed minskar risken för främlingsfientlighet och hat - man anfaller inte sina vänner.

Därför är också samarbetet så som UNESCO-mötet i länet, vårt miljösamarbete med andra regioner och vårt påverkansarbete gentemot EU tillsammans med andra viktigt både för vår egna utveckling, men också för öppenheten i Europa. Internationellt samarbete kan öka öppenhet och minska främlingsfientlighet.

Ett starkt och solidariskt EU behövs mer än någonsin...

23 juni är något av ett ödesval för EU:s sammanhållning, när Storbritannien går till val om eventuellt utträde ur unionen.

Samtidigt pågår inom EU en debatt och en omställning från den Sammanhållningspolitik som till stora delar omfördelar medlemspengar från de rikare till de fattigare regionerna inom EU.

Ett solidaritetsinnehåll i EU som för mig är grundvalarna i projektet. I Sammanhållningspolitiken finns också en tanke om att även rikare länders regioner kan ta del av pengarna om det finns särskilda behov som i exempelvis vårt fall, där de stora avstånden och det strängare klimatet kräver särskilda åtgärder för att vi skall kunna leverera till EU:s positiva utveckling.

För vår del handlar det om över 1,3 miljarder kronor som vi har att dela på just nu med Västernorrland, enbart i en av de många fonder som EU har - Regionala fonden. Insatser för mer jobb, forskning, företagsutveckling, insatser inom infrastruktur och bredband. Pengar som även hos oss gör stor skillnad.

Att EU-kommisionens nye ordförande vill förändra dessa instrument och styra om dem till lån - men också föra en diskussion om att länder som Sverige inte behöver dessa pengar är självklart ett hot mot utvecklingen, men också ett hot mot den solidariska tanken när regioner i rikare länder inte får något alls trots stora behov.

Den Svenska regeringen skulle inte klara av sådana investeringar och inte heller kommuner, regioner eller företagen själva.

Sammanhållningspolitiken är alltså hotad i den form den nu har, där vi har enormt mycket extra pengar just för att vi har dessa stora avstånd och så få innevånare. 

Sammanträde med bla Norra Finland förra veckan

Av övertygelse om att en solidarisk sammanhållning behövs där vissa får mer och andra lite mindre enligt en solidarisk princip samarbetar vi nu med bland annat Finska regioner för att dra upp riktlinjer på hur vi skall påverka både EU och vår egna regering inför den nya perioden 2020.

Här handlar det om att regeringen inte får falla i fällan kring ett  eventuellt prutande av avgifterna till EU som skall göras just inom Sammanhållningspolitiken med anlednings av att det alltid är lättare att banta EU:s budget inom det området i jämförelse med inom Jordbrukssidan….

Nu tar vi sikte på Storbritanniens folkomröstning med förhoppningar om att folket fortfarande tror på EU som ett solidaritetsprojekt där samtliga medlemmar är av oerhörd stor betydelse - även om den solidaritet som jag menar är grunden för samarbetet, just nu är naggat i kanten. Naggat av rädsla för flyktingar och migranter, med snabbt växande nationalistiska rörelser i kontrast till den gemenskap som EU borde stå för i tider då utsatta människor behöver oss som mest…

Sedan måste vi föra kampen om den inre solidariteten och sammanhållningen, där samarbete med inte bra norra Finland, utan även med andra Europeiska regioner som känner samma oro om oss pågår. Den kampen är påbörjad och redan nu har vi lyckats få ihop en gemensam skrivning med ett antal andra Europeiska regioner som skall överlämnas till EU-kommissionen i september på ett möte, där jag fått uppdraget att företräda de svenska Regionerna och Sveriges Kommuner och landsting.

Hoten är många även utifrån och särskilt oroande är det Amerikanska valet, där en vinst för Trump vore en fullständig katastrof. Hans vansinne skulle ju kunna skapa märkliga allianser med Rysslands president och därmed undergräva de forna öststaternas suveränitet, liksom Ukrainas.

Redan nu finns den oron i länder som Lettland, Estland och flera av deras grannländer. Den oron finns också i Finland, som jag besökte i veckan. Där känner man givetvis av riskerna med att vara ett grannland till Ryssland som är på offensiven och vars annekteringar skulle kunna legitimeras av Donald Trumps presidentskap…

Ett starkt och solidariskt EU behövs mer än någonsin.

Mörka krafter i Österrike...

De mörka politiska krafterna fortsätter att krypa igenom Europa och slår rot i allt fler länder. Det liknar en dold cancer som plötsligt brett ut sig mer än någon annat och sedan dyker upp som ett fullbordat faktum.

Av ren tur lyckades ”cellgiftsbehandlingen” den här gången i Österrike, men det var på nåder.

Politiken i Österrike har starkt påverkats av Österrikes öppenhet och solidaritet för flyende människor genom att människor som så många gånger förr känner oro för det främmande och söker trygghet i ett parti som kraftigt tar avstånd till flyktingmottagande.

Att Europa nu besparats en högerpopulist från ett parti sprunget ur nazismen är välgörande, men deras kandidat Norbert Hofer skulle mycket väl kunna vinna valet om det gjordes om.

Det var många runt om i Europa som pustade ut när man kunde konstatera att det inte blev verklighet av hotet att en högerextrem och nationalkonservativ politiker skulle ta över ledarskapet i ett av EU:s länder.

Man kan konstatera att länder som Österrike, Sverige och Tyskland gått i spetsen för mottagandet av människor som flyr undan kriget, samtidigt som de flesta andra EU-länder krupit undan det gemensamma ansvaret för mottagandet, - Det är självkärt en del i att situationer nu uppstår, där människor misstror politikens möjligheter och väljer alternativ som skapar skenbar trygghet. Det måste givetvis ses som ett misslyckande för EU och samtidigt ett misslyckande för medlemsländerna som i tal och skrift ständigt talar om fred, solidaritet och rättvisa när man beskriver EU-samarbetet, men som i verklig handling gör tvärt om.

Nu handlar det om att de goda krafterna i Österrike så som den nyvalde presidenten, Alexander Van der Bellen och landets socialdemokratiske Förbundskanslern Christian Kern måste presentera en politik som tar avstånd till högerextrema utspel, samtidigt som de presenterar en politik kring flyktingfrågan som är lösningsfokuserad. Till de har de redskap som vi dels har själva i våra EU-länder, men som vi också gemensamt förvaltar i vår sammanhållningspolitik och EU:s olika fonder.

Det handlar om snabba beslut, om rätten för de asylsökande att stanna eller inte, snabba språkliga insatser och snabba möjligheter till boende, studier och arbetet. 

• Ett integrationsarbete som visar på kvalitéer istället för kvalitetsbrister - endast så kan människor också se att nyanlända människor snabbt kan komma in i samhället och både ta ansvar och medverka till samhällets utveckling.

Ett fortsatt rödgrönt politiskt samarbete i Österrike borgar för respit i de extrema partiernas framfart, men nu måste uppgiften lösas på rätt sätt om inte nästa val även där skall sluta i en högextrem ledning av landet med stängda gränser och utanförskap.

EU:s länder måste visa handlingskraft och Sverige är ett av länderna som nu med nya metoder har chansen till ett integrationsarbete som kan fungera som förebild - Österrike har chansen att bli ett annat sådant positivt exempel.

Skatteflykt eller satsningar på allas välfärd...

Politik kan göra skillnad, verklig skillnad. Med det i tankarna känns det bra att skillnaden just nu blir till det bättre för många människor.

Regeringens vårbudget kan vara den riktiga starten  på en återuppbyggnad av välfärden och återinförandet av den solidariska fördelningen.

Under många år har skattesänkningarna framför allt gynnat oss som har en bra inkomst och gett oss allt mer i plånboken med sänkta skatter samtidigt som skatteintäkterna till staten sjunkit och därmed möjligheterna till bra fördelning till kommuner och landsting.

Idag presenterades vårbudgeten som innehåller förslag på hela 10 miljarder till den kommunala sektorn inkluderat Landsting och Regioner.

Det betyder hela 189 miljoner extra till vår region som kommer väl till pass inom områden som skola, äldreomsorg och vård.

Det är dessutom så att regeringen ger kommunerna och landstingen / Regionerna fullt förtroende att själva bestämma hur pengarna skall användas och vilka områden som skall stärkas.

Allt detta går direkt till vår gemensamma välfärd och i ljuset av detta blir det än mer obegripligt hur vissa rejält rika via bland annat banken Nordea fört ut sina förmögenheter ut ur vårt land för att undvika att ”behöva” betala skatt till det viktigaste vi har gemensamt - vården, skolan, äldreomsorgen och mycket annat.

Nordea, som genom samarbetet med Mossack Fonseca har skapat hundratals brevlådeföretag åt förmögna kunder.

• Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket som barnen i skolan i Ragunda kommun, de äldre i i äldreboenden i länet och de sjuka som behöver vård har blivit bestulna på genom samvetslösa kapitalisar som gömt undan skatter för miljarder. - Och då gäller de kändisar, företagsledare, släktingar till kungen och bankmagnater…

I det läget är det inte mer än rätt att just bankerna med sina enorma vinster får vara några av de som får vara med genom ökade skatter att finansiera välfärden i den nya budgeten.

Just nu känns det riktig bra att vara Socialdemokrat med en förändring i skattesystemet som tar mer från oss som redan har, en skattesänkning för pensionärer, ökat stöd till välfärden och en politik som rejält satsar på att minska arbetslösheten och öka möjligheterna till studier.

Politik gör skillnad och politk kan göra bra skillnad om den hanteras rätt.

Nu återstår för de av oss som är förtroendevalda i kommuner och i Regionen att använda tillskotten på rätt sätt, så att de hamnar där de verkliga behoven finns.

Per Albin Hansson

Hur skulle man bättre kunna sammanfatta funderingar kring solidaritet, eliten som skor sig och välfärd - än genom Per Albin Hanssons Folkhemstal från 1928:

”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”

Det är just rädsla och fruktan man vill framkalla...

Ett av mina möten i Bryssel...

Är det återigen de mörka krafterna som slagit till med ett terrordåd - denna gång på Bryssels flygplats…

Att Bryssel under lång tid lagt under starka hot från terrorister är ingen nyhet, men när det händer på den flygplats som symboliserar porten till och från EU:s maktcentrum blir det otäckt påtagligt.

Dagens explosioner har precis inträffat när jag skriver dessa rader och vi vet ännu inte orsak eller syfte - vi kan bara spekulera, men samtidigt konstatera att det är i centrum av EU:s makt som händelsen inträffat…

Vi vet ännu inte något om antalet döda eller skadade…

Telefonen ringer - jag svarar och får information om att en bomb också exploderat på den tunnelbanestation som ligger närmast EU-parlamentet och vårt EU-kontor i Bryssel.

Hur många känner jag inte som dagligen passerar platserna och hur många gånger har jag inte själv befunnit mig i just den tullbanan eller passerat incheckningsdiskarna på Bryssels flygplats där bomberna detonerade…

Om än inte bekräftat som terrordåd, verkar det vara  ett slag mot oskyldiga människor och deras anhöriga, med det är också ett slag rakt in i det demokratiska systemet i Europa - väl avvägda platser som valts ut av galningar som inte skyr några medel för att skapa rädsla, fruktan och oro i vårt samhälle…

Det är ju också i Bryssel som vi alla möts som vill finna samarbete, påverka den egna regionens framtid inom EU, det är här som påverkansarbete sker och det är hit som vi alla regionala företrädare reser...

• Det känns just nu som slitna ord - använda allt för många gånger, men jag säger det igen: Vi kan inte låta dessa galningar vinna striden om öppenheten och demokratin, vi måste leva vidare i ett öppet Europa samtidigt som samarbeta mot terrorismen måste bli ännu effektivare.

Vi kan aldrig skydda oss till hundra procent, förövarna väljer platser noggrant och utnyttjar obevakade platser med stora folkmassor - incheckningsdiskarna vid flygplats är en sådan plats, dit man ostört kan forsla vapen och bomber - säkerheten finns först efter säkerhetskontrollerna på väg in i de inre delarna av flygplatserna.

Nyss var det Paris, flera terrordåd i Afrikanska länder - nu Bryssel…

Vi känner just nu oro som övergår i ilska, men vi får aldrig låta det övergå i något urskiljningslöst hat vänt mot oskyldiga grupper. 

Vi måste fortsätta vara bestämda i kampen för öppenhet och demokrati, våga träffas på gator och torg, visa att vi äger våra gemensamma offentliga platser och inte låta galningar stoppa våra möten människor emellan på restauranger, pubar och mötesplatser.

Självklart skall vi vara vaksamma, men inte låta oss kuvas.

Det är våra gator och torg - inte galna terroristers!

Idag oroas vi och sörjer drabbade, men vi visar också beslutsamhet i kampen mot ondskan!