Några veckor efter min studieresa med Sveriges Kommuner och Landsting i Tyskland, börjar upplevelserna, minnena och bilderna att falla på plats.
Det var en oerhört speciell och svart känsla att stå på samma plats, vid samma enorma trappor och maktbyggnad som Adolf Hitler i Nürnberg - förmodligen en av de mörkaste och ondaste platser på jorden…
Hitlers mötesarena i Nürnberg.
Hitler byggde upp en fullständigt enorm mötesarena ritad och konstrurerad av tredje Rikets egna arkitekt Adolf Loos. En plats för partimötena - en uppvisningsarena.
Ett monument större en ett antal fotbollsplaner som under 40-talet fylldes av Hitlers soldater i skrämmande klädnad och enorma massor av hurrande människor… En skrämmande politik, en skrämmande arkitektur, en skrämmande massa av ja-sägare på en skrämmande plats…
Jag såg allt framför mig stående i ruinerna av det bombade området… En otäck känsla som jag känner igen nu när jag skriver om det och som påminner mig om att kampen mot Nationalismen och främlingsfientligheten är allt mer viktig.
I Nürnberg mötte jag politiker och andra som med värme talade om sitt arbete för en bra integration och ett bra bemötande av de människor som idag kommer till Tyskland på flykt andra förföljare än Nazisterna. Ett tydligt ställningstagande mot främlingsfientlighet i en stad som har mycket att göra för att inte stämplas som den onda plats det var då, utan den plats för mänsklig värme man nu försöker skapa.
Nürnberg blir till ett fantastiskt exempel på att det går och hela resan i Tyskland inkluderat Berlin inger hopp kring vad integrationsarbete faktiskt kan betyda för en Region som vår eller ett land som Sverige, där vi behöver bli fler. Fler i arbete och fler med goda idéer kring näringsliv, företagande och utveckling.
Nu handlar det om att alla de som kommit till oss och som vill vara med och bidraga också snabbt ges den möjligheten genom språkträning, arbete, studier, boende osv - när de nu är här hos oss vill vi ju också att de skall bli klar i en region som tjänar allt på att växa.
För mig som Socialdemokrat handlar det ju helt enkelt om att även våra nyanlända vänner skall ta del av en politik som är till för alla och en Svensk modell som ger till oss alla, men som också ställer krav på oss alla. Mer till de av oss som behöver mer och mer av oss som kan ge mer.
I vårt Sverige hålls ingen tillbaka. Ingen lämnas heller efter. Alla ska bidra efter sin förmåga och alla får ta del av en stark välfärd efter sina behov. Vi ska ha löner som går att leva på och en växande ekonomi som kommer alla till godo. Vi blir alla starkare när vi håller ihop och löser problem tillsammans.
En skola för alla som inte segregerar i grupper av barn med föräldrar som inte klarat av valet och en grupp för barn med föräldrar som har stark studievana och starka uppfattningar om skolvalet. Ett samhälle som ger alla chansen till bra bostäder, bra utbildning, bra arbetet, bra äldreomsorg, barnomsorg och sjukvård - men också ett samhälle som ger alla chansen till kulturella upplevelser eller rent av möjligheten till kulturellt utövande.
När de borgerliga partierna lägger sitt budgetförslag nationellt är det samma gamla politik som lyfter de redan starka - de som redan har, för att ta av de som mår sämst, är mest utsatta och som egentligen behöver mer av allt…
Genom stora skattesänkningar som först och fräst ger till de som redan har bra inkomster och som tar av de som är sjukskrivna, arbetslösa eller låginkomsttagare uppfyller de med råge en politik som känns igen från den borgerliga sidan i Riksdagen:
- En omvänd Robin Hood-politik igen!
Stora delar av den utveckling av Nationalismen och extrema partiers framväxt i Europa är ett varningstecken, som i mörka stunder känns oövervinnerligt. Det som hände i Europa under 30-40-talet får inte hända igen.
Det som sker i Ungern, i Grekland, i Turkiet är tydliga tecken på att länderna faller samman i grupperingar som ställs mot varandra. Ofta beroende på en politik som inte låter alla känna sammanhang.
Politiska krafter som begränsar yttrandefrihets och som i Turkiet i dagarna förbjuder demonstrationer visar på ett sönderfall av demokratin, på väg mot diktatoriska krafter. Turkiets politiska ledning är en skam för Europa och kan knappast leda fram till särskilda lättnader för Turkiet gentemot EU.
Nu behövs de goda krafterna på alla plan och vi Socialdemokrater försöker föra en politik som håller landet samman - det tjänar vi alla på, men också en politik som ger tydliga signaler till omvärlden kring vikten av fortsatt öppenhet, yttrandefrihet och demokratiska värderingar.
