måndag 23 januari 2017

Jag mår så illa och jag blir så rädd…



Europa och världen är i ett mycket tufft och mörkt läge. Jag ryser när jag hör den franska politikern Marine Le Pen från Front National utropa att nu är vi äntligen inne i en ny världsordning.

Hon låter som en frireligiös ledare, en sektledare eller någon som kommer från Illuminati - den hemliga rörelse som påstås ha påverkat världen och kyrkan…

Dessutom låter hon i sina hyllningar till Trump som de extrema ledare som förändrade världsläget i ett framväxande nazistiskt och fascistiskt Europa.

Marine Le Pen är som så många andra ledare född i en tid långt efter andra världskriget och känner inte den otäcka känslan i maggropen om hur det kan vara att bli ockuperad av en nazistisk ”Världsordning”, utan uttalar sig på samma skrämmande sätt utan att förstå innebörden.

Marine Le Pen

I närtid ligger ett antal val i Europa - Frankrike, Österrike, Belgien osv… 
I ett Europa med en framväxande Nationalistisk rörelse är det mycket som står på spel kring solidariteten, samarbete, EU-medlemsskap och ytterst freden.

Med USA:s valutgång och Rysslands närmanden in i Europa är det också en orolig tid för länder i Rysslands närhet - även för oss.

För första gången någonsin måste man som förälder besvara barnens funderingar om krig i Sverige, om hur farlig Ryssland är eller hur Trumps politik kan påverka oss.

Den här Nationalistiska känslan har ofta grunden i hur människor känner oro, känner utanförskap, känner att man inte kan lita på politiken, inte kan påverka framtiden och att man har en egen osäker tillvaro.

Då är det enkelt att lägga skulden på invandring, på grannlandet, på en folkgrupp och då frodas de Nationalistiska partierna även i vårt land.

Jag blir då rädd, när Moderatledaren Kinberg Batra så tydligt närmar sig ett parti med denna Nationalistiska och nazistiska bakgrund som Sverigedemokraterna har. Här har motkrafterna i Moderaterna mycket att göra och Alliansen som helhet ett stort ansvar. Ett föredöme är ju våra moderata samarbetspartners i vår region.

Historien visar ju hur framväxten av tex nazismen under 30-talet tog samma smygande väg som Nationalismen i Europa gör idag och det borde Kinberg Batra inse. Det ansvaret måste seriösa partiledare ta i dagens Europa.

Det duger inte att argumentera med att Sverigedemokraterna är ett parti i Riksdagen med många röster - den uppslutningen hade också Nationalsocialisterna i Tyskland. Vi kan i Sveriges Riksdag inte enbart se på, utan måste också hålla rent. 
De mångas anslutning till en nationalistisk politik är på intet sätt ett argument för ett samarbete med SD - humanismen och solidariteten måste i alla lägen gå före med erfarenhet från nazismens framväxt.


Vi vill leva i ett öppet Europa och i en öppen värld där samarbete ligger främst.

Det är vi många som känner oro som inte får vara tysta - enskilda och partier, men också alla andra demokratiska rörelser behöver visa vägen bort från nationalismen in i solidariteten. 
Det gäller idrottsrörelsen, kulturen, hembygdsrörelsen, partierna, föreningslivet och civilsamhället i stort.

Min tro på dessa goda krafter är stor - endast tysthet kan vara det största hotet...

Vi kan bättre tillsammans - det minskar min rädsla!

måndag 9 januari 2017

Oron, debatten och ansvaret


På något sätt har vi nog inte på mycket länge känt oss så berörda av oron i världen som under 2016 - det gångna året har handlat om avskyvärda terrordåd, maktutspel från Ryssland och ökad nationalism i stora delar av vårt Europa.

Med valutgången i USA minskade sannolikt inte risken för ökade spänningar mellan nationer. Trumps vänskapligt sinnade inställning till Putin skapar självklart oro i länder så som Ukraina, men även i andra forna östländer som känner sig hotade av Rysslands annekteringspolitik - nu i ett läge där Trump tom uttalat att man inte längre skall vara säkra på USA:s stöd gentemot ett hot från Ryssland.

För Sveriges del handlar det givetvis om att vårt läge i Rysslands närhets ställer ökade krav på säkerhet och samarbete, inte minst när Ryska flyg och militärfartyg rör sig nära våra gränser.

Det känns då synnerligen bra att Regeringen och Statsministern presenterar sin strategi kring hot mot Sverige. Strategin välkomnas av inte minst Överbefälhavaren som för första gången på länge säger sig se bra formuleringar kring vad som behöver göras.

Att sedan Alliansen ger sig på dokumentet och försöker förlöjliga frågor som vi nu måste samarbeta kring är oroande. Statsministern är mycket tydlig med att det nu krävs ett brett politiskt samarbete kring den svenska säkerheten och detta gäller givetvis också kommande finansiering.

Det blir lite pinsamt med politiker som under ett antal år i tidigare regeringsställning nedrustat försvaret och omorganiserat så att det inte längre varit rustat för snabba anfall utifrån.

I försvarsbudgeten som lades 2015 kunde man äntligen se ökade insatser i en tidigare urholkad budget - det måste även de borgerliga debattörerna erkänna istället för att skylla ifrån sig i ett allvarligt läge.

Statsministern har tillsammans med bla försvarsministern agerat förtroendeingivande i allvarliga tider.

Det Riksdagen nu kan göra är att stötta utvecklingen, arbeta för en bred lösning och samtidigt återigen sätta Sverige på kartan kring nedrustningsarbetet i Europa och världen.

Demokratiseminarium i Makedonien


Mitt i allt detta regeringsarbete måste också vårt stöd från partiets sida till svaga demokratier i Europa fortsätta eller rent av öka. Socialdemokraterna i Jämtlands län har av tradition i många år arbetat för att stötta den demokratiska utvecklingen inte minst i forna öststatsländer genom utbildning, kurser och stöd till framväxande demokratiska rörelser och partier. 

Så gjorde vi i Estland när vi arbetade med det Socialdemokratiska partiet i landet inför en kommande frigörelse från Sovjetunionen och dess fall. Så gjorde vi när vi arrangerad demokratiseminarier i Estland och i Bosnien. Så har vi fortsatt att arbeta i bland annat Makedonien för att stötta öppenhet och demokrati inför hotet från Nationalistiska rörelser och partier. De mörka krafterna som i sig utgör ett reellt hot kan enbart bekämpas med kunskap, öppenhet och inkluderande alternativ.

En bra svensk säkerhet för landet kombinerat med ett aktivt nedrustningsarbete från svensk sida och ett utökat demokratiarbete från partiets sida, är en viktig insats för en tryggare tillvaro för oss alla. 


Då måste pinsamt politisk käbbel läggas åt sidan!