Makedonien - ett tydligt exempel på att inkludering vinner över Nationalism...

Demokratin är värd att kämpa för varje dag och ibland kan vi behöva en liten påminnelse om detta. En verklig demokrati kan knappast vara det som de Nationalistiska krafterna eftersträvar och som istället för inkludering, samarbete och gemenskap vill bygga ett samhälle på utanförskap, stängda gränser och tanken: Vi klarar oss bäst själva.

För mig blir det skrämmande när enskilda Sverigedemokrater tydligt uttalar att svensk är man enbart om man är född i vårt land och om båda föräldrarna är svenska. Skrämmande blir det också om man resonerar kring den äkta svenska kulturen, de äkta svenska traditionerna osv

• Vad är den eller de ???

Tanken och utvecklingen går dock att förhindra och jag gläds över de framgångar som våra partivänner i det Socialdemokratiska partiet i Makedonien rönt.

Med ett envist arbete för demokratin och mot de korrumperade nationalistiska politikerna har man visat att det går att få folkets förtroende för en transparent och öppen regering.

Vägen dit var tuff, men trots allt ganska kort.

När jag nyligen återigen under sommaren besökte landet och resonerade med dem om utvecklingen i landet, känns det fortfarande bra att de anammade vårt arbete kring transparenta och öppna partiorganisationer.

Genom samtal med människor på gatorna, möten, inbjudningar till informationer och kurser har man visat att ett inkluderande förhållningssätt där även den Albanska minoriteten fått utrymme är möjligt för att ena ett samhälle.

Den stora utmaningen nu är att fortsatt skapa förtroende i ett läge där förhoppningarna om ett bättre samhälle är stort och kan ta överhanden gentemot en realistisk utbyggnad av välfärden.

För ett fattigt land som Makedonien kan det lätt växa ett missnöje när inte jobben kommer direkt, när inte alla de nya bostäderna snabbt dyker upp, när fattigdomen inte minskar så snabbt som människor haft förhoppningar om, när sjukvårdsförbättringarna tar tid och när skolan inte riktigt klarar alla barn.

Den nuvarande regeringen måste visa en realistisk plan, partiet måste fortsätta med sitt öppna och transparenta arbetssätt för att det fortsatta förtroende och inflytandet från allmänheten ska blir kvar.

Att vända en fattig och korrumperad skuta tar tid och det måste regeringen samtala om samtidigt som man successivt visar på insatser och reformer för välfärdens förbättringar.

En regering måste bestå av partier som människor har verkligt inflytande på , som är öppna med sitt arbete, som inte döljer något kring sin ekonomi och som ständigt arbetar som en folkrörelse som gör skillnad även på lokal nivå.

Premiärminister Zaev och jag i möte och samtal om demokratin...

Den Makedonska regeringens arbetssätt och dess Premiärminister Zoran Zaev gör just nu ett enormt arbete för att återskapa det sargade förtroendet för landet genom att möta många länders ledare, återuppta det goda samtalet med grannländerna, visa på lösningsfokuserat arbetssätt.

Aldrig har väl intresset för Makedonen varit så stort som nu och det är detta vackra land och dess positiva invånare värda.

Inte alla ser dock på den positiva utvecklingen med positiv blick och den ryska ”närvararon” ger sig till känna på olika sätt, när landet självklart känner oro för att Makedonien skall bli både EU-medlemmar och en del av NATO.

Att man försöker påverka via sociala media, via kontakter - inne i landet och utifrån är tydligt och flera av regeringens medlemmar, men också medlemmar i regeringspartierna kan vittna om sådana tydliga händelser.

Vid mitt deltagande under åren i det SIDA-stödda demokratiprojektet vi arbetat med via Olof Palme Center har vi vid flera tillfällen kännt oss bevakade, helt plötsligt stått utan möteslokaler för våra demokratiutbildningar när hotellen via påtryckningar stängt sina dörrar för oss osv.

Regeringen är dock tydlig och samtidigt mycket ödmjuk inför utmaningarna och kampen för att bli en del av EU och NATO.

Närmandet och samtalen med Grekland kring den långa namnkonflikten är ett tydligt bevis för att en öppen regnig kan komma till goda resultat, som är en förutsättning för att Grekland inte längre skall blockera möjligheten till medlemsskap i organisationerna.

Nu återstår ett intensivt samtal och bra information inför den stundande folkomröstningen i september kring namnfrågan, där de nationalistiska partierna och det tidigare korrumperade regeringspartiet kommer att medvetet sprida lögner och måla upp nuvarande regering som landsförrädare om man ändrar landets officiella namn.

                                                         Makedonska flaggan i Ohrid

Makedonien behöver tydligt stöd i frågan från EU, från grannländer, från nyvunna vänner Grekland och självklart från oss i Sverige, där vår närvaro i form av Svensk ambassad, svenska företag, svenska projekt, svenska politiker osv kan spela en avgörande skillnad.

Med detta i åtanke blir det enklare att också fortsätta kampen för ett öppet och inkluderande Sverige där allt positivt är möjligt för var och en som vill representera vårt land.

Utvecklingen i Makedonien är ett bevis på att kampen för den öppna demokratin  ständigt måste föras - inte bara inför ett val.

Kampen för EU:s Sammanhållningspolitik är en kamp för de norra regionernas utveckling.

Det handlar om tunga frågor när kommun, landstings- och regionpolitiker i vår norra del av landet försöker finna finansiering, bemanning och utveckling av den gemensamma välfärden.

Budgeten för skola, äldreomsorg, förskola och sjukvård är självklara delar i kommunernas och regionenars totala budgetar - ofta med stora underskott som är svåra att täcka.

Samtidigt bedrivs en kamp för att finna rätt kompetens, fler medarbetare i viktiga yrken och en ökad inflyttning.

Även om jag i grunden tror på ett förändrat skatteutjämningssystem som måste ha en allt större utformning som tar hänsyn till glesbygdens olika förutsättningar behöver vi i norra Sverige ett fortsatt bra stöd för utvecklingen av innovationer, smarta lösningar och en möjlighet för människor med goda idéer att också utveckla dessa för hela landets nytta.

Den gamla regionalpolitiken tog mer utgångspunkt i stöd och bidrag, vilket är helt felaktigt att ge till en del av landet som kryllar av utvecklingsidéer och som i grunden har förutsättningar att både ge utveckling i norra Sverige, men också bidraga till hela landets och faktiskt EU:s utveckling.

Den OECD-rapport som gjorts är tydlig och menar att det finns ett antal starka områden som med rätt stöttning kan innehålla de innovationer som både utvecklar företagandet, men även möjligheten till inflyttning och regional utveckling som norra delen av landet, hela Sverige och EU behöver.

OECD slår med andra ord fast att myten om Norrland som tärande är just enbart en myt!

Detta har även EU och EU-kommissionen uppmärksammat genom att lägga stora summor till den sk Sammanhållningspolitiken som i grunden handlar om att hålla samman EU och Europa, fördela medel till de nationer som behöver lite extra skjuts framåt, men också göra extra fördelningar till de regioner i nationerna som har extra stora utmaningar i form av glest befolkade områden, kallare klimat och låga skatteintäkter.

Sammanhållningspolitiken är en av EU:s största utgiftsposter som också innehåller några av de viktigare fonderna som kan ge medel till just utveckling i form av företagsstöd, infrastruktur, bredband, utbildning och stöd för att hjälpa människor tillbaka till arbete från långtidsarbetslöshet - men även kompetenslyft och fortbildning för att kunna ta nya arbeten som skapas.

Kampen om Sammanhållningspolitiken handlar om att förhindra att den bantas eller utformas så att vi inte längre kan komma att ta del av dessa enormt viktiga utvecklingspengar.

I norra Sverige har det handlat om över 3 miljarder kronor för enbart Regionalfonden, som investerats i bredband för att boende och företagande skall underlättas även utanför städerna. Det har handlat om projekt som stöttat viktiga investeringar i företag och nya jobb, om projekt som lyft unga människor direkt in i utbildning eller arbete igen efter år av utanförskap, omställningsutbildningar för att arbetskraft skall få just den kompetens som företagen i norr efterfrågat - men det har också handlat om direkta investeringar i besöksnäring och kultursatsningar som både ökat attraktionen för inresande och som i sig skapat nya arbetstillfällen.

För våra universitet har det dessutom bidragit till att förverkliga forskning och utökade samarbeten med företagen i våra nordliga regioner.

Inget av detta har gjorts sig självt, utan har arbetats fram genom ett mycket nära samarbete mellan politiker i norr via Europaforum Norra Sverige och ett liknande lobbyarbete med norra Finland och Norge, där de extra medlen som vi argumenterat till oss för våra särskilda utmaningar utgör  nära hälften av de miljarder som denna EU-period lagts hos oss. 

Vår gemensam välfärd är ju starkt beroende av ny kompetens, fler medarbetare och en budget som klarar utmaningarna i omsorg, skola och sjukvård.

När den egna skattekraften och statsbidragen inte räcker handlar det om att skapa så bra förutsättningar som möjligt för att öka intresset för vår del av landet, skapa förutsättningar för inflyttning, nytt företagande och utvecklade företagsinvesteringar med förutsättningar för fler arbetstillfällen och därmed ökade skatteintäkter till kommuner, landsting och regioner i norr.

Kampen för att sammanhållningspolitikens budgetinnehåll, dess utformning och användningsområden skall bli sådana att de fortsätter att stötta vår utveckling måste vi föra själva. Nu handlar det om att fortsatt övertyga regeringen om vikten av sammanhållningspolitiken och inte enbart gå in i budgetförhandlingar kring EU med besparingar i budskapet. Det handlar också om att påverka våra egna riksdagsledamöter, våra EU-parlamentariker och andra i beslutande ställning om att regionerna är viktiga medspelare i hur nästa budgetomgång och sammanhållningspolitik bör utformas för bästa utveckling hos oss. I en snar framtid skall dessutom de viktiga fonderna skrivas, så att de skapar förutsättningar här hemma och det kräver ett engagemang från den regionala och lokala politiken.

Betänk också redan nu, att vi har partier som inte vill att Sverige fortsätter som medlemmar i EU – däribland SD.

Vi arbetar vidare för bästa resultat och min kamp går via Europaforum, den sk 8-gruppen som nationellt arbetar för frågan, via Sveriges Kommuner och landsting och via mitt politiska uppdrag i hemmaregionen.