Kampen för yttrandefrihet, kvinnors rättigheter och ett solidariskt EU kräver modiga Socialdemokrater i EU-parlamentet!

Det känns trots allt som om temperaturen i EU-valet har höjts några snäpp. Mina värsta farhågor är trots allt att det blir allt för många som inte uppsöker vallokalerna och nyttjar sin medborgerliga rättigheter i EU-valet - nämligen att påverka vilket slags EU vi skall framåt…

Vi lever trots allt i en tid där nationalistiska strömningar, egoistiska influenser och misstro till våra grannar börjar få fotfäste.

Hotet mot yttrandefriheten måste tas på allvar och det kan aldrig se på när domare i vissa EU-länder sparkas för att de inte dömer i rättegångar på ett sätt som regeringarna vill….

När museer i Europa blir påtvingade utställningsuppdrag som regeringspolitikerna beställer är vi farligt ute - det samma gäller jakten på journalister och kulturarbetare.

Vi behöver modiga politiker som vågar säga ifrån och som kämpar för öppenhet och demokrati i EU:s alla länder. Motsatsen är ett steg i en riktigt som kan komma att likna 30-talets Europa….

Nationalistiska partier tar inte heller ansvar för flyktingsituationen, utan stänger sina gränser och anser att andra skall öppna för människor på flykt - det är inte det samarbetande och solidariska Europa och EU som jag vill kämpa för…

Det samma gäller dessa partiers syn på jämställdhet och kvinnors rättigheter - här måste vi tillsammans föra kampen för fri abort, kvinnors rätt till utbildning och arbete.

Abortmotståndet som finns i vissa av EU:s länder och som kryper fram i USA är närmare än vi tror, när svenska EU-parlamentariker som tex Lars Adaktusson lagt sina röster i EU-parlamentet mot fri abort. Dessutom tillhör han ett parti, där partiets ordförande i Kristdemokraterna anser att barnmorskor skall kunna vägra att genomföra abort…

I mötet med unga och gamla i valarbetet är det några saker som utkristalliserar sig mest bland människor - oron för yttrandefriheten, klimatet och flyktingars situation.

Senast i förrgår mötte jag en kvinna som kände maktlöshet över de unga män och pojkar som kan komma att utvisas från vårt län - trots att de börjat etablera sig på arbetsmarknaden…

Oron för en ickemänsklig flyktingpolitik kan vara befogad och den kan bli ännu mer problematisk om vissa EU-länder inte tänker ta något som helst solidariskt ansvar.

Det behövs modiga politiker i EU, med Socialdemokratiska värderingar.

Som kandidat är jag givetvis beredd att ta ansvar för värnandet av öppenhet och solidaritet - de frågorna måste ligga högt på agendan och kan genomföras bäst med fler Socialdemokrater i parlamentet.

Länsteatrarna klarar snart inte sina uppdrag, när ekonomin försämras...

Det är hårda ord om kulturpolitikens misslyckande med att nå de fastlagda målen, som Myndigheten för Kulturanalys gör: 

”Kulturpolitiken har misslyckats med att leva upp till de kulturpolitiska målen och de regionala kulturinstitutionerna har inte förutsättningar att leva upp till sitt uppdrag.” 

Det visar sig bland annat att det fortfarande är stor skillnad när det gäller vilka som tillgodogör sig kultur och vilka som inte gör det.

Självklart är det i grunden en viss klassfråga, men även en fråga om tradition och tillgänglighet.

Som Ordförande för Länsteatrarna är det för mig oacceptabelt att vi inte har en organisation och ett stöd som förbättrar situationen.

En av de viktigaste uppgifterna vi har ute i hela landet som Länsteatrar är att föra högkvalitativ scenkonst närmare människorna och detta i alla åldrar.

När förutsättningarna inte förbättras, utan via urholkade statbidrag snarast försämras blir det problematiskt.

För många teatrar ute i länen blir situationen ohållbar, när man i många fall kläms mellan ett urholkat statsbidrag och besparingar på hemmaplan ute i Regionerna.

I rimlighetens namn ska även våra kulturarbetare och anställda på Länsteatrarna har rimliga löner och bra arbetsförhållanden, men löneutveckling och ökade kostnader för långa turnéer i län med stora avstånd ställer krav på ökad budget från våra regioner om inte neddragningar av verksamheterna skall bli resultatet.

Rent krasst kan vi även konstatera att det krävs enormt tung argumentation för att Regionpolitiker skall endera våga eller rent av visa intresse för mer pengar till kulturen i konkurrens med den tunga sjukvården.

I ett sådant tungt läge räcker det inte med löften från Stat och Regering om att man vill utveckla Kultursamverkansmodellen. Det handlar inte enbart om konstruktion och innehåll, utan rent krasst om ekonomi och behov av ökat stöd från staten om scenkonsten skall kunna leverera i hela landet, utan att bli utträngd av ökade kostnader för sjukvård.

Frågan blir allt mer aktuell när vi också närmar oss ett EU-val, där den största frågan just nu är läget för demokratin, öppenheten och yttrandefriheten.

Inte heller Sverige är förskonade från hot, nättroll och förföljelse av av kulturarbetare. Det må vara ett slitet uttryck att måttet på ett lands demokrati är statusen för den fria kulturen - slitet, men ändå inte mindre sant som definition!

Nu måste också värdet av kulturen som demokratibärare och utvecklare erkännas även bland Regionpolitiker i hela landet. Vid sidan av kulturens egenvärde måste vi också förstå vilken roll alla dessa arrangemang spelar för orters och regions attraktionskraft.

I detta läge är det oerhört viktigt att samtala kring frågan för att finna lösningar på en mer hållbar och robust ekonomi för våra Länsteatrar om vi vill förändra verkligheten och ta fasta på vad Myndigheten för Kulturanalys säger om läget.