onsdag 22 januari 2020

Jag "härjar inte runt" i frågan - jag tar infrastuktur och resande i vårt län på största allvar !

Förutsättningarna och behoven för och av  resande är verkligen olika runt om i landet, men avgörs också av yrke, fritid och annat.

Det krävs ytterligare insatser för en rättvisare, solidarisk och klimatsmart infrastruktur och transportpolitik.

Skillnaderna mellan de olika transportslagen när det gäller påverkan på klimatet är oerhört stora, men inget av sätten att resa eller transportera behöver uteslutas med en tydligare, intensivare och starkare politik hos alla ansvariga.

Alla transportsätt är möjliga...

För mig är resande- och transportmöjligheter en rättvise- och solidaritetsfråga.

Jämtlands län är ett enormt stort län och geografiskt jämförbart med hela Danmark. Avstånden är utmanande, men möjliga att övervinna med bra kommunikationer och transporter. I ett så stort län säger det sig självt att vägnätet blir enormt och i ständiga behov av underhåll, men också förbättringar för att inte sänkta hastigheter alltid skall bli resultatet när man talar säkerhet.

Vägnätet nyttjas dagligen av boende som pendlar långa sträckor till arbete, sjukvård eller fritidssysselsättningar - men också för transporter av varor dit inga tågtransporter når. Ofta kan transporterna handla om tunga timmerbilar, transportering av enorma vindkraftsanläggningar och annat. Det i sig kräver bärighet på vägar, som ofta inte är anpassat efter den utveckling som faktiskt sker inom bland annat industrin i landet.

Vägarna måste dessutom tillåta högre hastigheter, så att det inte upplevs som ett hinder för alla de som besöker vårt län och som är så viktiga för en av våra huvudnäringar - besöksnäringen inkluderat alla större arrangemang i form av VM, World Cup, musikarrangemang och andra idrottssatsningar.

På totalen motiverar allt detta en betydligt högre summa från staten för just underhåll och förbättringar av vägnätet, om inte detta skall bli ett hinder för näringslivsutveckling, inflyttning och attraktionskraft till vårt län.

På kort sikt handlar det givetvis om att detta också måste följa av stimulering av bättre drivmedel, nyare fordon för klimatets skull - samtidigt som vi måste framhålla länets behov av resande med just bil, när inte allmänna kommunikationer alltid passar eller fungerar. I ett stort län måste människor tillåtas att ta bilen utan dåligt samvete, men också till en rimlig kostnad för bränsle om det skall finnas en solidarisk tanke att tex alla barn och unga skall kunna deltaga i idrottsarrangemang, kulturarrangemang eller andra fritidssysselsättningar oavsett var de bor…

Här handlar det om rättvist resande oavsett om man har tunnelbana eller måste ta sin gamla bil.

Vi var många som startade kampanjen och sedan samarbetet med SJ kring nattågen och bla den samarbetsgrupp som jag var med och startade med SJ. Det gav resultat och nu har vi nattågen på plats, samtidigt som kapaciteten verkar tryta.

Resandet med flyg har av olika anledningar sjunkit, där klimatfrågan är en given orsak - men också prishöjningar när SAS blivit nära nog ensamma om sträckan Östersund - Stockholm.

Flyget är i sig ett utmärkt resealternativ på de långa sträckor vi har och kan aldrig ”frysas” ut. Behov av resande med flyg kan handla om behov att snabbt vara på plats, kunna komma hem till familj i rimlig tid, slippa övernattningar - men också för att snabbt kunna träffas och vara på plats trots de stora avstånden.
Om inte ett hyfsat resande med flyg upprätthålls kommer få flygbolag kunna överleva ens satsningar på de klimatsmartare alternativen i form av bättre bränslen eller rent av elflyg på kortare sträckor.

Det som nu krävs är större krav på dem att vara med i denna klimatsmartare utveckling, att påskynda tester och försök, stimulera framtagandet av renare bränslen och ställa tidskrav på hur denna övergång ska och måste ske. Här måste politiken bli tydligare och tuffare nu!

Att vi Socialdemokrater valt att lyfta frågorna kring transporter, resor, infrastruktur och kommunikationer retar tydligen den borgerliga majoriteten i Region Jämtland Härjedalen, istället för att de borde se att vi är en kraft att räkna med kring dessa frågor.
Vi ser behoven, vi ser att människor i vårt län inte kan resa på samma sätt och med samma möjligheter som i stora delar av övriga landet. Vi ser behoven av bra vägar istället för sänkta hastigheter, behovet av bilen, bra järnvägar, flyg och en infrastruktur som gynnar näringarna i länet - allt samtidigt som vi ställer krav på ytterligare klimatarbete.

Majoriteten reagerar istället med någon slags avundsjuka, irritation och ser inte att även en stark opposition är fria att agera i för dem viktiga frågor. Vi Socialdemokrater har under lång tid satt dessa frågor högt på dagordningen och i vårt program för länet.

Men när miljöpartisten och regionrådet Karin Thomasson, nästan i affekt angriper våra utspel om behoven framöver blir det illa. Inte blir det bättre när Regionrådet och moderaten Elise Ryder Wikén, som också är ordförande i ansvarig nämnd i ett mail (som råkade komma även till mig av misstag…) beskriver hur hon tycker att vi i (S) är besvärliga och i synnerhet jag ”härjar runt” i frågorna… 

Sådant främjar inte samarbete och samsyn i frågan - det gör inte heller Karin Thomassons återkommande hat mot flyget. Sådant gynnar inte tex besöksnäringens behov.

Nu går vi vidare, arbetar för bra, effektivt och solidariskt  resande ur alla perspektiv. De socialdemokratiska kommunalråden - både i majoritet och i opposition är med i detta viktiga arbete.

Jämtland Härjedalen är en fantastisk del av landet att bo i, att besöka, att driva företag i, studera i och helt enkelt bara vara i…

Bra kommunikationer är en viktig del i att behålla de egenskaperna  och attraktiva förutsättningarna.

torsdag 16 januari 2020

Det börjar bli oroväckande tomt - ibland infinner sig en känsla av ödslighet….



Det jag talar om är min hemmastads centrum, där allt fler butiker går i konkurs, lägger ned eller flyttar till etableringarna utanför staden…

Det finns en känsla av att alla små spännande butiker försvinner och ibland ersätts av kedjor som man kan finna överallt, caféer som också tillhör någon kedja eller restaurangetableringar…

Prästgatan Östersund

Till och med gamla traditionella konditorier mäktar inte med konkurrensen från Caféjättarna och Östersunds centrum börjar kännas ytligt och som vilken stad som helst…

Allt fler lokaler gapar tomma och till och med lördagarna känns tomma på besökare.

Jag själv minns hur vi diskuterade etableringar utanför stadskärnan, innan våra butikskedjor började flytta till detta köpcenterområde som vi också fick, trots mångas oro över att vi skulle drabbas av butiksdöd i Östersunds centrum, som på så många andra ställen…

Idag känns det som att vi dessvärre är där! Resultatet är givetvis sprunget ur många orsaker, där allt fler av oss handlar på nätet istället för i den lokala butiken, där allt fler av bekvämlighetsskäl tar bilen till lättparkerade köpcentrum utanför stadskärnorna och butiker eller kedjor känner sig tvingade till etablering utanför centrum.

Till slut kommer vi in i en ond cirkel - det finns inga små intressanta butiker kvar som lockar, utbudet i centrum blir allt mindre och vi ”tvingas” söka oss till näthandel eller köpcentrum.

Också fastighetsägarna har ansvar för att försöka hålla så rimliga lokalhyror att privata butiker klarar av att finnas i centrala butikslokaler - så är inte alltid fallet…

Jag talade senast med människor som bor ett antal mil utanför Östersund, som inte längre tycker att det är värt besväret att göra de traditionella shoppingresorna in till staden, utan väljer näthandeln istället…

Ja, vad kan vi då göra? Vad kan politiken göra för att tillrättalägga tidigare felaktiga beslut och går det. Är det för sent, är näthandeln det som är framtiden och vad skall vi då ha våra stadskärnor till. Kan vi inse att vi borde välja det lokala konditoriet före de starka caféjättarna som serverar centralt tillverkade jättemuffins och enorma kakor, istället för "mina" mazariner, handgjorda småkakor och räkmackor på egna bakade tekakor. Stadskärnor som egentligen skulle kunna fortsätta att vara våra gemensamma vardagsrum och mötesplatser.

Jag vet och ser att de som arbetar för handel i vårt centrum gör stora insatser  och det är bra, men frågan är om vi alla är beredda att återkomma till handeln i stadens centrum för att fortsätta ha en levande stad.

Jag hoppas det och längtar, kanske lite sentimentalt tillbaka till tiden då lördagsbesöket i centrum var obligatoriskt och en blandning av lite shopping, konditoribesök och samtal med människor man mötte som var där av ungefär samma anledning.


Besöket i ett trivsamt centrum kan nog aldrig överskattas…