Corona var vi än går - en utveckling som inte är jämförbar med något annat i världen vad gäller sjukdomsspridning på oerhört länge.
Hur det än är med spridning, sjukdomsbild, dödlighet och annat är det svårt för oss som enskilda att tolka om åtgärderna som nu görs är befogade eller förhastade - det viktigaste är förmodligen att ändå ha förtroende för experter, myndighet, regering och beslutsfattare runt om i landet.
Facebook, TV, Radio och andra media fylls dock av egenutnämnda experter som tror sig veta bättre än alla andra experter - det är oroande och övertygar mig om att det är en svårbedömd situation.
Själva skall vi - även om de flesta som insjuknar inte blir väldigt sjuka - försöka hålla oss till råden om när vi skall stanna hemma, hur vi skall skydda våra äldre och hålla god hygien.
Rädslan för smitta tar sig dock uttryck som drabbar enskilda i form av arbetslöshet, risk för tappade inkomster - inte minst våra egenföretagare, kulturinstitutioner och frilansande kulturarbetare.
Vi kan fortsätta äta ute eller köpa med mat hem...
När restauranger eller matserveringar och cafeer gapar tomma utan direkt förvarning blir det oerhört sårbart och anställda måste varslas.
Det samma gäller våra kulturarbetare och teatrar
Personligen tror jag att vi även där måste ta vårt personliga ansvar och våga besöka våra favoritrestauranger eller beställa mat ifrån dem för avhämtning - jag vill inte se ”mitt” café tvingas stänga eller rent av gå i konkurs inte heller min favoritrestaurang.
Nu om någonsin behöver de vårt stöd, våra bidrag och våra besök för lunch eller middag. Kanske kan vi om vi känner att vi vill skjuta upp middagsbesöket istället köpa ett presentkort som hjälper dem med soliditeten.
Och vi tar ansvar - det värmer och glädjer mig att människor i dagarna gick ut för att handla lunch på en av favorit-gatuköken i Östersund. - Fast bestämda att stötta ägarna köpte man lunch - inne i matserveringen eller genom luckan utifrån. Det går bara vi vill.
När det gäller våra teatrar, scener och kulturarbetare är situationen lite mer komplicerad - deras intäkter kräver vår närvaro på föreställningarna och inne i teatersalongerna.
För att klara detta har många teatrar dragit ned på antalet som får bevista föreställningarna, skapat utrymme i teatersalongerna för att människor inte skall tvingas sitta allt för nära varandra.
Många har tvingats stänga ned helt.
Andra kulturarbetare har funnit andra lösningar, där man på annat sätt minskat ned publiken genom tex små arrangemang.
För min del tänker jag också på Länsteatrarna i landet som har oerhört olika ekonomiska förutsättningar, där många är nära nog fullt finansierade av Regionerna - men några har högre krav på egenfinansiering genom egna biljettintäkter och andra arrangemang…
Hur ekonomin där skall lösas är just nu ett dilemma och en hotfull utmaning: Besparingar, högre ersättning från regioner som redan har tuff ekonomi, minskat utbud, sämre tillgänglighet till scenkonst i hela landet… Ja frågetecknen är många.
För det frilansande kulturarbetarna är hotet än mer påtagligt, när man plötsligt blir utan uppdrag, tappar sin inkomst och inte vet när nästa uppdrag skall komma igen.
Flera av kulturens organisationer och föreningar arbetar med frågan och jag vet att Kulturministern uppvaktas kring åtgärder för att minska det ekonomiska lidandet - här tror jag på ett ekonomiskt paket som snabbt tas fram för att minska konsekvenserna för kulturen.
Självklart är verkligheten sådan att människors liv och hälsotillstånd går före allt annat - men vi måste också kunna leva hyfsat normalt nu och framåt. Samhället måste bestå och ett samhälle utan kultur, är ett fattigt samhälle. Därför är det så viktigt att också kulturen, dess institutioner och dess kulturarbetare i olika former får människors, samhällets och nationens stöd för att klara den närmaste tiden.
Jag vill kunna dricka kaffe på mitt favoritcafé, käka min middag på den lilla kvarterskrogen, besöka konstutställningarna, lyssna på konserterna och se fantastisk scenkonst i hela landet även efter den tid som just nu är tuff för oss alla och vårt samhälle.
Ta hand om varandra, försök stötta varandra - men skänk också en tanke till våra företagare inom café- och restaurangnäringen och våra kulturinstitutioner och kulturarbetare.
Tillsammans löser vi det mesta - även denna tuffa tid.
