En resa genom ett sargat välfärdslandskap...

Midsommarfirandet är till ända för oss alla och många ser fram emot semestern eller har rent av påbörjat den. 

För många blir valet en bilsemester genom Sverige - en tur genom ett samhälle som om man färdas genom det med öppna ögon ger oss en lektion i samhällsbyggnad. Färden kan börja på dåliga, smala vägar i Norrlands inland. Bilens nya stötdämpare kan fungera som kompensation till de hårda slag som man som passagerare utsätts för under färden - en kompensation som idag helt uteblir i regionalpolitiken. Infrastruktursatsningar och statsbidragsfördelning snarare dränerar Norrland och inlandet till förmån för de starka storstadsområdena i Sverige. Hela Sverige ska leva, är idag ett uttryck som saknar verklighetsförankring. Dock kämpar entusiaster och innovatörer för att utveckla turismen, matproduktion och besöksnäring - utan tillräckligt bra vägar eller annan infrastruktur.

Färden ringlar vidare genom landskapet och gröna skogar och sjöar dyker upp i bördig jordbruksbygd - den svarta asfalten är slät och nylagd och i varje by eller ort dyker det upp skolor, ålderdomshem, butiker och idyllen är slående. Man slås också av radhuslängorna i sextiotalsstil som dyker upp eller bostadsområden med rejäla lägenheter. Ett Sverige som byggdes av solidaritet. 

Ett stopp vid ett loppis i en av de mindre byarna - här säljs allt som finns och funnits i ett hem på femtio, sextio och sjuttiotalet - glas, böcker, skivor, husgeråd, kläder. Som ett museum över välfärden, där allt är till salu.

På samma sätt som de sjukhus, äldreboenden och skolor som glider förbi utanför bilfönstren - till salu och säljaren av den Svenska välfärden är vår nuvarande regering. 

Vi åker vidare och regnet tätnar och gör asfalten allt svartare och orterna ligger allt närmare på färden genom Dalsland och Skåne. Jordbruksmarkerna tätnar och vindsnurrorna ändrar siluetten i det platta landskapet. Inte på långt när räcker de till att försörja landets näringsliv på el, men vattenkraften som byggts i Norrland kompenserar detta, utan att ge resurser tillbaka till de områden som byggts ut...

En res genom landet får upp ögonen på oss och gör semestertrippen till en lysande geografi- och samhällskunskapslektion. Den får oss att inse att solidaritet, rättvis regionalpolitik och samhällsbyggande inte är en självklarhet.

Hela landet skall leva, men då måste det också finnas en politik som ger möjlighet för hela landet att utveckla sina resurser.

Jag glider vidare genom det svenska landskapet och förundras över hur mycket spännande det finns runt hörnet, bakom nästa sväng och i nästa  ort eller by. Sverige är inte längre ett under av välfärd, med ökande klyftor och utförsäljning av gemensam egendom - men allt fler avslöjar den borgerliga planen och snart vänder vindarna och vi kan glida vidare genom ett landskap väl värt att visa alla besökare från Kiruna i norr till Ystad i söder.

Centerpartiet i Gymnasieförbundet äventyrar de Gröna näringarna och Torsta !

Efter lång tid förhandlingar, väl medvetna om svårigheterna att utveckla stöd och utbildning kring de sk Gröna Näringarna, har vi nu i Jämtlands län enats kring en gemensam lösning mellan näringarna och de offentliga utförarna.

På tisdagens presskonferens kunde vi presentera en lösning som alla ställt sig bakom och som innebär att Naturbruksgymnasiets utbildningar i Ås, utanför Östersund övergår till Gymnasieförbundet från Landstinget.

Som stöd för utbildningen, branscherna och landsbygdsutvecklingen bildas ett bolag som gemensamt ägs av jordbruksnäringen, skogsnäringen, träförädlingssektorn samt de båda offentliga aktörerna Regionförbundet och Gymnasieförbundet - med de offentliga som majoritetsägare.

Detta är ett unikt sätt att samla kraft kring utveckling av länets gröna näringar så som skog, jordbruk, matproduktion, träförädling och landsbygdsutveckling i synnerhet. När de privata näringarna ges insyn i utbildningarna, kan de också anpassas till deras behov och ge studeranden bra praktikplatser och i slutänden fasta jobb på orten. Det bildade bolaget kan också samla kompetensen kring gemensamma mål och bistå med experthjälp och utveckling för anpassd forskning, utbildning och företagande.

Vägen har varit lång med en gryende misstro, som nu övergått i gemensam vilja att skapa attraktiva utbildningar och fasta jobb inom sektorn - då krävs fortsatt lyhördhet, prestigelöshet och insyn i varandras ansvarsområden.

I det läget går den Centerpartistiske ordföranden i Gymnasieförbundet, Per Lundgren ut i en maktfullkomlighetens och prestigens föreställning - där han tydligt vill slå fast vem som har makten och vem som bestämmer!

Illa nog om det är ett utspel av ovana i att ratta ett politiskt uppdrag för den nykläckte ordföranden - men ännu värre om det är en inställning som genomsyrar hela Gymnasieförbundet.

Att i media uttala att de uppsatta målen om 200 elever är en överdrift och säga att ”vi får nog vara nöjda om vi kan behålla dem i framtiden.” eller att behöva markera sin makt genom uttalanden gentemot en ambitiös näring med orden - ”Näringslivet kan ha en åsikt, men det är vi som tar besluten och vi som bestämmer om utbildningarna” visar på maktfullkomlighet och ickevilja till samarbete för utveckling!

Att i en positiv inledning på samarbetet dessutom avsluta med att konstatera att - ”Vi kan alltid lägga ned en utbildning.” ökar återigen avstånden mellan aktörer som bara är satta att samarbeta om de Gröna Näringarna över huvud taget skall utvecklas och finnas kvar i vårt län.

Ett synnerligen dåligt utspel av Centerpartiet i en tid av behov av nära samarbete mellan de offentliga och de privata i ett för länet och landsbygden spännande utvecklingsområde!

Björklund (fp) väljer att ge sig på de svaga när partiet rasar...

Folkpartiet och Jan Björklund beter sig som en orm och talar med kluven tunga...

Gång på gång visar magister Björklund (fp) sina militära arv i skolpolitiken och i invandrarpolitiken.

Att Björklund har en bestämd uppfattning om att segregation främjar Sveriges tillväxt har vi sedan länge förstått. Björklunds skolpolitiska metoder går bland annat ut på att barn med tung social bakgrund eller egna svårigheter skall sållas bort från utbildningssystemets finare delar och in i utbildningar som snabbt och praktisk inlemmar dem i gruppen lydiga arbetare.

Genom att minska kravet och därmed rätten till studier som ger inträde till högre studier gör han det på en orms vis - genom att slingra sig undan den bakomliggande sanningen: Alla barn skall inte ha samma rätt och alla barn anses inte vara lika kompetenta redan i unga år.

• Låt dessa barn slippa tragglandet av kunskaper i skolan och slussa dem snabbt ut i ett låglönearbete, som de sedan kan sitta kvar i resten av livet genom att möjligheterna till fortbildning, vidareutbildning eller omskolning allt mer tas bort!

Att han dessutom vill återgå till mer katederundervisning, förkasta skolor som vill använda digital teknik istället för böcker och anordna särskilda lösningar för de som han kallar studiesvaga, är ännu ett bevis på hans okunskap om barn och lärande. Eller, så är det ett ytterligare utfall av hans innersta uppfattningar om att det redan är kört för vissa barn i tidig ålder...

När han nu återigen överför denna brutala utrensningsmetod på invandrare och nyanlända Svenskar blir det bedrövligt.

Det känns som om Folkpartiet varje gång som de har dåliga väljarsiffror tar till åtgärder och kommer med förslag som direkt riktar sig mot invandrare och nya svenskar - för att på något sätt locka missnöjda till partiets politik. Ingår det i en sann folkpartistisk politik att sänka de som har det tuffast eller handlar det om ren okunskap om ur solidaritet egentligen skall bedrivas...

Mot bakgrund av att svenskundervisningen för invandrare nu föreslås kortas till maximalt två år, blir det än mer absurt att tänka på konsekvenserna.

Menar Björklund på fullaste allvar att han tror att alla nyanlända skall klara en fullvärdig svenska på den tiden, eller är det återigen ett sätt att sålla bort de ”sämsta”?

Alla typer av tester - om det så handlar om betyg eller rätten att bo i Sverige, sorterar bara upp människor i dugliga och odugliga!

Jag tvekar inte på något sätt över att exempelvis en nyanländ polsk läkare klara svenskundervisning med sin studievana på kanske rent av kortare tid, men hur är det med analfabeten från ett Afrikanskt land, som inte ens klarar av att uttrycka sig i skrift på sitt modersmål - skall han eller hon inte få samma chans, eller är den polske läkaren mer värd i Björklunds ögon.

Solidaritet handlar inte om att alla skall få lika eller samma, utan om att vissa ibland i vissa lägen behöver mer för att ges samma förutsättninger.

Det har Björklund och folkpartiet helt förkastat och kastar istället medvetet ut vissa människor från vårt land eller stämplar vissa barn som odugliga redan innan de börjat grundskolan.

Sverige behöver en vettigare och mer solidarisk invandrarpolitik och en bättre grundideologi för skolans utveckling.

Alla skall få en ny chans och en ny chans och en ny chans - det är aldrig för sent !

Moderaternas sjuka sjukvårdssystem...

Invånarna i Stockholm har inte blivit friskare, trots att de besöker sjukvården betydligt mer och oftare än resten av landet - och besöken fortsätter att öka i rask takt.

Att detta skulle inträffa, var det många som redan förutsåg, när den moderata Landstingsledningen tvingade in ett system som premierar antalet besök i vården hos de privata utförarna. Det är väl högst rimligt att ett vinstdrivande företag som tjänar pengar på antalet patientbesök också öppnar upp för att antalet skal öka - det ger ju klirr i kassan!

Samtidigt medverkar landstingsledningen till slöseriet med de gemensamma resurserna. Resultatet har inte blivit att trycket minskat i specialistsjukvården, utan både där och i primärvården ökar besöken rejält.

En redan frisk befolkning - Stockholms invånare är bland de friskaste i landet, springer allt mer i sjukvården och finansierar de privata aktörernas löner. 

Att allt mer använda sjukvården till bagatellartade besvär i Stockholmsområdet, samtidigt som glesbygdssjukvården får det allt svårare att överleva, hålla kvalitén och föra ut sjukvården till sina invånare är en kursändring i sjukvården som inte tycks bekymra vare sig moderata landstingspolitiker eller Regeringen.

Välfärdens resurser och sjukvården skall fördelas utifrån reella behov och till de som behöver sjukvården bäst. I Regeringens sjukvårdspolitik ingår vare sig solidaritet eller regionalpolitik, utan enbart privatiseringsiver och lättnader för privata aktörers vinster...

Barnen kommer alltid i kläm vid besparingar...

Sverige har halkat efter rejält vad gäller trygghet och rankas allt lägre på OECD:s lista över trygga socialförsäkringssystem - en skam för ett land som stått för att trygga medborgare också är aktiva medborgare med mod att prova.

Egentligen är skeendet inget märkligt, utan en naturlig följd av enorma skattesänkningar för 100-tals miljarder som förhindrar investeringar i välfärd för hela vårt samhälle. Istället gynnar det hög och medelinkomsttagare på bekostnad av ett rättvist trygghetssystem vid sjukdom, olycka eller arbetslöshet.

Parallella avregleringar och utförsäljning av välfärdssystemet skapar ett ojämlikt samhälle med groende tankar om vi och de. Ett samhälle där vi som har ekonomi också kan köpa oss större trygghet, men aldrig köpa oss ett solidariskt samhälle. Ett sådant samhälle kan vi enbart bygga tillsammans, med bevisat resultat att alla - även de rika tjänar på en sådan trygghetspolitik.

Forskare visar på hur valfriheten i skolan ökat segregationen och minskat förutsättningarna för ett jämlik skola oavsett etisk eller social bakgrund.

Kommuner och landstings budgetar kläms åt rejält och i glesbygd med en allt mer åldrande befolkning blir problemen med minskade skatteintäkter högst påtaglig.

På samma sätt som den enskilde individen många gånger och allt oftare måste prioritera bort det som inte är livsnödvändigt, måste nu landsting och kommuner se om sitt hus och enbart satsa på det lagstadgade.

Mest i kläm kommer barnen, oavsett om det handlar om den prioriterande familjen eller den fattiga kommunen.

När andra barn kan åka på semester - stannar dessa hemma, när andra barn kan njuta av nya kläder eller ett biobesök - får dessa barn hoppas på att mamma och pappa, trots arbetslöshet åtminstone orkar fixa en hygglig middag.

När vi inte längre förmår att prioritera viktiga förebyggande insatser som inte är lagstadgade blir återigen samma grupper lidande och trycket på kommunens lagstadgade insatser i form av socialtjänst ökar.

Östersund och Jämtlands län har gjort sig kända för ett gott förebyggandearbete kring barn och unga och en viktig del i detta är ett gediget samarbete mellan olika ansvarige, där Familjecentralerna är ett praktexempel.

Kring en familjecentral samlas socialtjänst, barnhälsovård, förskolepedagoger och andra vuxna för att möta upp kring alla barn och alla vuxna. Förutsättningen för verksamheten är oftast en sk öppen förskola, till vilken alla hemmavarande barn och föräldrar är välkomna. Närvaron blir naturlig och okrystad - men trygg och tillförlitlig. 

En frivillig verksamhet, som tack vare sin okonstlade uppbyggnad är lockande - men som också ger möjlighet för många kompetenser kring familjerna att i tid sätta in stöd och hjälp som säkerligen ger bättre förutsättningar för alla i framtiden.

Nu finns nedläggning av de Öppna Förskolorna på Östersunds kommuns agenda i svåra budgettider - en verksamhet som är själva grunden för det goda samarbetet kring barnen och familjerna mellan bla landsting och kommun. En frivillig arena, men ett förebyggandearbete som ger långsiktiga resultat.

Frågan är när enorma skattesänkningar, privatiseringar och utförsäljningar skall sättas på en tydlig arena mot varandra, så att ansvariga regeringspolitiker inser att det inte går att vattna ur vår gemensamma välfärd hur länge som helst med pigavdrag, skattereduktioner, restaurangmomssänkningar och utförsäljning av vinstdrivande statliga företag.

Barnens bästa prioriteras bort och Östersunds politiska ledning måste självklart analysera besparingsförslaget en gång till och en gång till - innan det genomförs, i jakten på andra åtgärder som inte drabbar barnen igen.

Dock är ett säkert  utrymmet att hitta andra besparingsförslag minskar i tider där kommunernas budgetar töms på resurser till sådant som inte är lagstadgat.

Ett samhälle utan fritidsverksamhet, idrottsanläggningar, kultur, vackra miljöer, goda förebyggande insatser och fungerande kollektivtrafik blir ett kallt samhälle som ingen tjänar på.

Hur länge skall det få fortsätta...

Ologisk Åsling (c), vill rädda norrlandsvägar med utförsäljning...

Att infrastrukturen och i synnerhet många norrländska inlandsvägar är under all kritik är ingen nyhet, men det krävs politisk vilja och mod för att förändra. Under den senaste tiden har flera arbeten pågått som kan komma att påverka infrastrukturen även i ett turistlän som Jämtlands län

Socialdemokraterna har tillsammans med andra arbetat med remissvar på den sk Kapacitetsutredningen för att få till stånd satsningar som även gynnar vår del av landet och våra näringar, där inte minst besöksnäringen ofta missgynnas eller rent av helt glös bort. I skuggan av den tunga industrin och gruvnäringen blir ofta turismen sedd som något av en hobbyverksamhet trots att den bidrar med enorma summor med intäkter till hela vårt land.

Socialdemokraterna i länet har via Regionförbundet också arbetat med att påverka den sk Infrastrukturpropositionen för att få med ett innehåll som kan påverka denna snedfördelning, men också reda ut varför de sk bärighetspengarna har ”stulits” från oss och hamnat i vägförbättringar långt söderut...

Vårt län är i stort behov av vägförbättringar om skogsnäringen och vindkraftsutbyggnaden skall kunna bidra till landets utveckling.

Annan infrastruktur är också i stort behov av förbättringar och turistnäringen måste få lockande, praktiska och kvalitetsmässigt bra kommunikationer som skall transportera alla de hundratusentals turister som skall utveckla denna basnäring hos oss, men också i andra delar av landet.

Riksdagsmannen Per Åsling (c) borde kämpa för dessa frågor i första hand och tordas ta ställning i riksdagen för en sundare fördelning av de medel som finns, men också våga stå upp för att utökade medel också måste destineras till våra näringar. Detta istället för att fegt hitta nya pengar genom utförsäljning av skattebetalarnas gemensamma egendom.

Om Åsling istället tordes erkänna att alla de skattesänkningar som han och hans parti - Centerpartiet - bidragit till aldrig skulle ha genomförts, hade han haft miljarder över både till välfärd och infrastruktur.

För att slippa konfrontation om vägmedel och stöd till infrastruktur, föreslår han istället den enkla vägen med utförsäljning av Telia och statligt ägda banker, som faktiskt liksom redan såld verksamhet inbringat miljarder till staten.

Åslings väg att sälja ut Sverige till det privata kapitalet ger pengar för stunden, men inget på sikt - som att kissa i byxan och känna värmen omedelbart...

Men sedan infinner sig den stora kylan, där kapitalet äger allt och människorna inget.

En regional utvecklingspolitik värt namnet, är en politik som vågar prioritera finna långsiktigt bra lösningar istället för en politik som försämrar infrastruktur och kommunikationer för näringsliv och invånare.

En regionalpolitik värt namnet, är också en politik som inte utarmar glesbygden på post, bensinmackar, butiker, allmänservice och sjukvård. Den regionalpolitiken bygger man inte på sänkta skatter till de välbärgade och utförsäljning av gemensam egendom!

Siwertsson (m) driver en förvirrad och icke trovärdig politik!

Moderaten Siwertssons agerande och utspel tangerar både personliga påhopp och uttalanden med kunskapsbrister och typiskt röstfiske. ”Att jämtarna och härjedalingarna röstar på ett pampstyre...”, uttalar han och syftar på mig och mina politikerkamrater.

Fakta rinner av honom som vatten på en gås och hans mantra om att administrationen, trots att den nu är så slimmad att vi inte riktigt klarar det som skall göras i en demokratisk organisation, slår direkt på landstingets administratörer som anses onyttiga.

I ett mycket nogsamt genomfört arbete bantade landstinget sin sdministration för nära 70 miljoner kronor, vilket var bra och nyttigt - men att detta inte fastnar i Siwertssons minne handlar ju helt enkelt om att han inte själv har några lösningar för sjukvården när hans regering satsar på skattesänkningar för miljarder istället för att utveckla välfärden.

För Christer Siwertsson blir det istället det enda möjliga att flirta med väljarna och ställa administration och kultur mot sjukvården för att på så sätt få hörsamhet för hur vi genom slopandet av kultur och onyttiga administratörer med en röst på M, kan rädda sjukvården som anses så mycket viktigare.

Att administratörer sedan är de som sköter ekonomin, sköter personalpolitiken, betalar ut löner och servar sjukvårdens personal för att minska deras pappersarbete kring sådant som är lagstadgat - det berör honom inte. Allt för att fiska röster och då blir det enkelt när man i hans värld tvingas välja mellan den onda administrationen och den goda sjukvården.

Enkelt också att vilja avpolitiera en landstingsdirektör av de två, när man förtränger att vi tagit bort ett helt chefsled och dessutom som ett av de få landstingen inte längre har någon sjukhuschef.

Förhoppningsvis ser väljarna igenom hans politik och förstår att länet inte enbart kan bestå av sjukvård och vi i framtiden skall ha någon sjukvård alls.

Att vi lyft över allt som har med regional utveckling att göra från landstinget till vårt regionförbund, verkar också reta honom. Att vi nu till samma kostnad som tidigare har en vassare och mer utvecklad organisation som enbart kan inrikta sig på att utveckla länet och skapa förutsättningar för ett starkare näringsliv, bättre kommunikationer, tillgängligare kultur och utbildning, verkar inte intressera honom.

Förmodligen ser inte Christer Siwertsson sambandet mellan att satsa på regional utveckling för att öka inflyttning och attraktionskraft och ökade skatteintäkter som kan gå till sjukvården, men också till andra välfärdsområden så som skola och omsorg.

Istället gör han som alltid, när han inte har egna lösningar - han fokuserar på att lyfta sjukvården som är ett säkert kort för popularitet och ställa detta mot just regional utveckling. Han vill påstå att Regionförbundet dränerar landstinget och därmed sjukvården på pengar. I och med detta menar han i grunden att vi inte skall satsa skattepengar på kultur, kommunikationer, näringslivsutveckling, utbildning osv. Då vore det ärligare av honom att säga just detta - att sådant skall länet vara utan.

Sanningen är ju att kostnaden för Regionförbundet är exakt det samma som när verksamheten var under landstingets beskydd, men vi har nu också kunnat skruva upp satsningarna på länets utveckling med statliga medel och kommunernas verksamhet inom gamla kommunförbundet. Det har gjort att vi nu har mer verksamhet för samma summa pengar.

Väl insatta förtroendevalda är viktigt, för att vi inte skall styras av män med klyschor som enda rättesnöre. Länets invånare är smartare än så och förstår vikten av att också satsa delar av våra gemensamma resurser på sådant som gör länet attraktivt, som förbättrar förutsättningarna för länets näringsliv och människors möjlighet till utbildning och studier.

Jämtlands län är i konkurrens och måste vara just så attraktiv att vi lockar inte blir ointressanta.

Sjukvården är viktig och måste ha hög kvalité och fördelas rättvist - att moderaterna står för en politik som nu gör att sjukvården börjar fördelas ojämlikt tycks inte heller oroa Siwertsson. Han fortsätter att tjata om privatiseringar utan att bekymras över att vinster inom vården, skolan och omsorgen hamnar i storföretagarnas fickor.

Trots vikten av sjukvård är det inte det som på något sätt är huvudorsaken till att människor flyttar till olika orter i landet, utan helt andra krafter som är avgörande. Det handlar helt enkelt om attraktionskraft, om boendemiljöer, om kulturutbud, om barnens skola, om möjligheten till arbete och utbildning.

Om allt detta kan utvecklas i vårt län ger det också framtidsanda och utveckling, som skapar just inflyttning, anställningsbarhet, efterfrågan och näringslivsutveckling - som i sin tur ger oss ökade skatteintäkter som kan satsas på sjukvård, skola och omsorg för alla.

De pengarna skall inte hamna i de stora vårdföretagens kassakistor, utan delas av oss alla i en utvecklad välfärd i ett attraktivt Jämtlands län!