Varför får Jämtland bilda region...

Det har gått år i massor, möten i hundratal och kompromissande i evighet - men i dagarna uttalade Civilministern att Jämtland/Härjedalen föreslås få bilda Region 2015.

Detta samtidigt som kamraterna i Norrbotten och Västernorrland får ett definitivt nej från regeringen!

Varför frågar sig många, varför får tre av de sökande landstingen i Sverige nej på grunder som känns fullständigt ologiska.

Regeringen uttalar sig att de som inte tidigare haft sk Regionförbund inte heller får överta Regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelserna. Det innebär att Sverige fortsätter att vara ojämlikt uppdelat med vissa områden där staten inte släpper ansvaret över regional utveckling, vissa områden där man fortfarande har förbund och andra med riktiga Regioner - däribland Jämtlands län.

Att något ligger bakom som vi andra utanför regeringsförhandlingarna aldrig får veta är uppenbart. Uppenbart är också att Moderaterna i de landsting där man nu får nej har krånglat regionalt eller lokalt. I flera av fallen har man motsatt sig regionbildning eller lagt ned sina röster - helt klart har det påverkat regeringen att säga nej...

Det ansvaret faller nu på dessa politiker på hemmaplan.

Helt klart framstår också Jämtland och Härjedalens gemensamma linje i frågan som ett vinnande koncept.

För mig känns det som en fantastisk delseger i ett regionarbete som stött på många motgångar, men som i slutänden resulterar i en verklig region med större tyngd än dagens Regionförbund.

Men det är många som skall ta åt sig av äran att vi nu nästan är i hamn - andra partier, andra politiker, många tjänstemän och ideella krafter som arbetat för saken.

Även om vi på vägen kämpat för olika alternativ på regioner, där bla ett alternativ varit tillsammans med Västernorrland och som föll på målsträckan när bla Moderaterna i Västernorrland drog sig ur har vi nu en samsyn som gett resultat.

När vi började se att alternativet MittSverige krackelerade genom Moderaternas tveksamheter började vi söka nya majoriteter och i bästa fall en enighet kring alternativet att söka Region inom landstingets befintliga gränser.

Denna gemensamma hållning med många som jobbat för frågan har givetvis väglett regeringen och varit en del av avgörandet - enigheten i länet visade på en stark vilja.

Vi kan vara mycket nöjda för vår del, men samtidigt oroade över att regeringen inte tar chansen att ge samtliga sökanden rätten till Regionbildning, utan väljer att låta Sverige fortsätta som ett lapptäcke av olika lösningar på ansvarsfördelningen.

Vi får nu emellertid chansen att sammanföra ett mycket effektivt Regionförbund som satt de regionala utvecklingsfrågorna i länet på Sverige- och Europakartan, samt effektiviserat arbetet rejält med ett landsting i behov av ökade skatteintäkter för bättre vård.

Dessutom får vi nu verktyget för utveckling i samma organisation som styrningen av en av de största välfärdsområdena i länet.

Sveriges sammanhållning vinner dock inte på detta lapptäcke regeringens beslut ger och inte heller sjukvården i sin helhet som nu kommer att styras i olika demokratiska organ i landet.

Det kan tyckas både fegt och onödigt av Regeringen...

Inget barn skall stå med mössan i hand, Maria Larsson !!!

Det har funnits en grundläggande tanke i att barn inte ska belastas för föräldrars problematik och därmed stå nakna och utsatta när föräldrarna blir sjuka, arbetslösa eller hamnar i andra svåra situationer, där ekonomin raseras.

Den tanken har i vårt land handlat om att vi gemensamt skall skapa grundläggande förutsättningar för barnen, så att man kan kompensera för fattigdom eller annan utsatthet.

Barn väljer inte sina föräldrar och föräldrar väljer oftast inte sin vardagliga situation som kan bestå av sjukdom, arbetslöshet eller fattigdom - därför skall också alla barn ges samma förutsättningar till en bra start i livet.

Den tanken innefattar att alla barn skall kunna gå i gemensam skola, befinna sig på samma förskola, finna trygghet och inspiration i fritidsverksamheten.

Därför ska samhället också minska klyftorna genom en avgiftsfri sjukvård för barnen och integrerade boendemiljöer för barn från olika uppväxtmiljöer.

Som förälder, men också engagerad politiskt i barnens uppväxtmiljöer ser jag nu hur den gemensamma tryggheten börjar rämna, när allt fler barn i Sverige hamnar i fattigdom, arbetslösheten ökar och tryggheten kring sjukdomstiden rämnar. Allt fler människor hamnar i kommunernas socialbidragstagande, när utsattheten och klyftorna i landet ökar och allt fler barn lever idag i familjer som inte längre kan bekosta barnen fritid på ett rimligt sätt.

Det är sådant sm man som förälder, som förtroendevald eller professionell pedagog märker av allt mer - barn som inte vågar berätta om en torftig semester, barn som inte vill eller kan berätta om sin födelsedag eller sitt julfirande, barn som inte kan deltaga i vissa fritidsarrangemang eftersom det alltid kan komma att kosta pengar...

Det Sverige min generation är uppväxt i finns inte längre, där alla barn fanns i samma skola eller samma bostadsområde - det smärtar och kräver en kursändring för alla barns skull.

Ännu mer beklämda blir jag av regeringens Barn- och ungdomsminister, Maria Larssons (KD) senaste förslag. Hon som själv i regeringen bidragit till alla de ökade klyftorna som Sverige idag har. Inget annat land har ökat sina inkomstklyftor så mycket de senaste åren och det är i ljuset av detta som vi nu ser ökad utsatthet bland barnen.

Förslaget om en fritidscheck till fattiga barn är så hårresande, att morgonkaffet fastnar i halsen och ger en bismak av ett land där allmosor till de fattiga, skall rädda en kraschad fördelningspolitik.

Vilka barn är det som skall stå med mössan i hand och ta emot allmosor, istället för att politiken ger deras föräldrar en drägligare tillvaro som också ger utrymme för barnens fritid ekonomiskt.

Hur skall de gå till, hur skall barnen - utan att känna sig utpekade lösa in denna check mot fritidssysselsättning, idrottsutrustning eller matpaket...

Jag vill vara aktiv i ett land där alla barn lever i familjer som ekonomiskt kan klara barns vardag - inte i ett land som mycket snabbt vrider klockan tillbaka till fattigmanssverige, där vissa barn får förlita sig på gåvor från oss andra och acceptera den stigmatisering det innebär att var bidragsberoende och utpekad.

Alla barn, precis alla barn har rätten till en bra fritid oavsett familjens ekonomi. Då duger det inte med att Sverige snabbt bygger sin solidaritet och rättvis fördelning på allmosor och välgörenhet.

Sverige kan bättre!

Carl Bildt - sluta fega och våga stå upp för mänskliga rättigheter!!!

När Rysslands lagar medvetet skrivs om för att förhindra och försvåra vardagen för homosexuella, så till den milda grad att hatet och våldet ökar - då sitter Sveriges Utrikesminister lugnt i båten. På sin höjd skriver han något på Twitter.

Här har han chansen att något förbättra sitt anseende när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, men nej - att stöta sig vore besvärligt.

Sverige skall på alla sätt på hemmaplan och utåt agera för jämlikhet och solidaritet - Sverige har den kraften!

Ännu lyssnar omvärlden på oss och sittandes på den Albanska kusten i värmen inser jag att även Europa har en lång väg att gå för att klara kraven på humanism - men på min rundresa i landet kan jag konstatera att Sverige fortfarande anses vara ett urexempel på demokrati och Solidaritet sedan Palmes dagar.

Då är det en skam att Sverige inte starkare engagerar sig i frågan.

Vi vet och hela Ryssland skall veta att ortodoxa tankemönster inte överlever i ett modernt samhälle, där jämlikhet och jämställdhet växer fram.

För Rysslands politiska ledare är de nya lagarna bara ett sätt att skapa tillfälligt andrum i en fråga som de förr eller senare måste ta tag i. Någon politiker börjar och sedan är det hela på rullning, även i ett korrupt land där andra regler än de demokratiska gäller.

Hur passande vore det inte då att Sveriges ambassad går kraven till mötes och hissar Regnbågsflaggan på ambassadbyggnaden i Moskva. Det krävs bara ett telefonsamtal från dess chef, Carl Bildt och kanske också en gnutta mer mod innanför kavajen än vad han hittills visat...

Visst är det tillräckligt med sol och ledigt i ett fantastiskt land som Albanien, men tänk med vilken stolthet jag skulle kunna berätta för människor jag möter att jag kommer från Sverige - om, jag säger bara om utrikesministern vågade ta offentlig ställning...

Storsjöcupen - en regional utvecklare !

Det slår mig, när jag befinner mig i Regionförbundets monter på Storsjöcupen i Östersund hur otroligt kraftfullt det blir när ett gäng entusiaster samlas för att förverkliga en dröm för sig själv och andra. Storsjöcupens alla medarbetare är en grupp sådana som är värda all heder för de insatser de gör för idrotten, ungdomarna och vår region.

I vår monter kring arbetet för Mobilisering mot droger återfanns barn och unga från många olika länder, som kommit just till Östersund för att deltaga på fotbollsfesten. För att träffas, umgås, semestra, kämpa och få ett minne för livet. Många återkommer år efter år till en av Sveriges största fotbollscuper - en cup med otroligt bra renommé och med kamratskap i första rummet.

För Jämtlands län har sådana arrangemang stor betydelse - det ger intresse för länet, det visar upp vad vi kan åstadkomma och det skapar nyfikenhet för besöksmål långt utanför Östersund.

Det är inte ovanligt att hela familjer kommer flera dagar innan cupen eller stannar kvar flera dagar efter för att se och uppleva turistlänet, Jämtland!

Myllret, trängseln, skratten och kommersen är i grunden en sann utvecklare för länet och en viktig inkomstkälla för flera av våra näringar.

Att besöksnäringen i grunden år efter år utvecklas mot en av Sveriges största näringar ger oss också anledningar till att försöka påverka dess förutsättningar på bästa sätt. På många sätt är våra förutsättningar eftersatta i form av dåliga vägar och en i många fall undermålig infrastruktur.

Tack vare satsningar och engagemang som Storsjöcupen kan vi visa på hur viktig denna typ av näring är, inte bara för idrotten, utan också för ett helt läns utveckling.

Cupen är en succé och i grunden beror det på allt det frivilliga engagemang som finns från föreningarnas medlemmar, från de som står i skolkök och serverar mat, från de som är värdar under matcherna, de som sliter med hamburgergrillning och fikaförsäljning. Ingen nämnd eller ingen glömd - men visst blir man glad av sådana som Sven-Bertil Bengtsson och Benny Brovinger som år efter år tillsammans med alla andra ansvariga utvecklar cupen och gör Jämtlands län allt mer känt!

Jämtlands län vill och kan!

Siwertssons (m) metoder för att slippa tala om regeringens bedrövliga politik...

Det är trots allt lite imponerande hur moderata företrädare runt om i glesbygdskommuner och glesbygdslandsting lyckas undvika att behöva uttala sig kring regeringens ödeläggande politik för glesbygden.

Fakta efter fakta - beslut efter beslut, som tas fram eller som kommer från regeringen drabbar län som vårt ekonomiskt. 

En politik som drabbar sjuka, arbetslösa, lågutbildade drabbar också kommuner och landsting ekonomiskt - regeringen lastar över kostnaderna från sin nivå ut i landet. Redan tungt drabbade landsting får ökade kostnader och ersättningarna från staten sjunker. 

När regeringen tar beslut som också drabbar en regions utveckling, ja då drabbar det också välfärdens områden i form av minskade skatteintäkter - de är sådant som Christer Siwertsson (m) och hans kamrater rundar för att slippa uttala sig om.

Istället slår de på oss som försöker beskriva läget, försöker påverka situationen och som uppvaktar regeringen för att få till stånd en rättvisare fördelning av direkta statsbidrag, men också av de regionala utvecklingsmedlen och EU-medlen som är så oerhört viktiga för länets utveckling.

En regerings intresse för att endera sänka skatten för rika för 100-tals miljarder eller satsa på en rättvis välfärd för alla i hela landet är givetvis avgörande för en kommuns eller ett landstings möjligheter att bedriva dessa välfärdsverksamheter.

Självklart skall politiken regionalt försöka att bedriva en god verksamhet, men man måste också våga kritisera, påverka och visa på sanningen kring regeringens politik för de starka människorna och de redan tunga delarna av landet.

Så är inte fallet för moderaterna, men inte heller för de övriga borgerliga politikerna i vårt landsting - mycket prat, men lite verkstad och alltid denna flykt från verkligheten genom att påstå att vi som kritiserar regeringens politik för storstäderna enbart skyller ifrån oss.

Fakta är att vårt landsting bedriver en mycket effektiv vård med låg kostnadsutveckling, men samtidigt är vi det landsting som fått minsta ökningen av statsbidrag och skatter!

Regeringens politik står också för minskade utbildningsplatser i länet på universitetet, hundratals miljoner mindre till våra Strukturfonder, hot om minskade medel till Regional utveckling i vårt glesbygdslän, minskat stöd till jordbruket, minskat utrymme för investeringar på länets vägar, senarelagda investeringar kring infrastruktur och en politik som minskar exempelvis pensionärernas ekonomi. Rent allmänt förs en politik som centraliserar resurserna och lägger ned glesbygden, så till den milda grad att kända politiker lämnar exempelvis centerpartiet.

Nej - det är dags för en ny politik som ser hela landet och alla invånare. En politik för utveckling - inte avveckling och som ser att vårt läns resurser genom ett bättre stöd kan bidraga till hela landets utveckling.

Vi skyller inte ifrån oss, men vi beskriver hela verkligheten samtidigt som vi tar ansvar för att under de tuffa förutsättningar som finns försöka ge våra invånare samma goda vård som i resten av landet.

Att Thomas Andersson (c) lägger en motion som vill landsbygdssäkra landstingets alla beslut blir mest pinsamt. - Vore det inte bättre att börja med att försöka landsbygdssäkra det storstadsvänliga Centerpartiet istället....

Hur man än vänder sig....

Ibland undrar man hur man skall bete sig för att ta krafttag och försöka styra sjukvården i rätt ekonomisk riktning och öka tryggheten för patienterna.

Fjolårets kostnader för vårt landsting i Jämtlands län var för höga ställda mot intäkterna. I grunden handlar det ju om att sjukvården i hela landet får stadigt ökade kostnader när läkarna kan göra mer, när nya dyra läkemedel uppfinns och allt fler patienter kan behandlas. Detta samtidigt som intäkterna i form a skatter och statsbidrag i vårt glesbygdslän ökar i betydligt lägre takt - rent av minst i hela landet.

När regeringen sedan väljer att sänka skatterna för 100-tals miljarder, istället för att satsa just på välfärden blir det problematiskt med likvärdig sjukvård - särskilt i ett län som lider under utflyttning och därmed sjunkande skatteintäkter.

När ekonomin inte går ihop, men behoven ökar blir det problematiskt och landstingets revisorer uppmärksammade resultatet med en anmärkning för landstingets styrelse och menar att mer borde ha gjorts för att rädda ekonomin.

Självklart ligger det en del i den kritiken och vi behöver både strama upp ekonomin och följsamheten, samtidigt som vi måste påverka statsmakterna för att satsa mer på välfärdens grunddelar.

Ett stort problem för primärvårdens säkerhet och dess ekonomi är Stafettläkarsystemet, som är oerhört dyrt och som också medför otrygghet med nya läkare för patienterna.

En enig styrelse beslutade på grund av detta att stoppa stafettläkeriet i primärvården omgående och satsa på fasta läkare för att minska kostnaderna i vården och öka säkerhet och trygghet för patienterna.

Under en övergångsperiod kan det orsaka problem och olägenheter, men det är nödvändigt och fler landsting borde följa med !

Många yrkesgrupper med legitimation kan hjälpa till i arbetet och komplettera läkarna för att minska problemen. Dessvärre väljer några läkare att säga upp sig eller försöka få tjänstledigt, med argumenten att det blir för tungt...

Idag påhejas de av revisorerna som, när vi äntligen tar ett krafttag väljer att kritisera styrelsen igen. Denna gång för att beslutet anses felaktigt och att det rent av kan vara olagligt.

• Hur man än vänder sig...

Personligen tycker jag att revisorerna hade kunnat bespara oss sina kommentarer och istället följt utvecklingen för att se vad det ger i besparing och en framtida säkrare vård med fasta, kända läkare.

Till vårt landsting skall duktiga, intresserade läkare och annan sjukvårdspersonal känna sig mer än välkomna - vi efterfrågar personal som vill satsa på en fast tjänst i ett landsting som vill gå i spetsen för att ge både fast personal och behövande patienter en trygg tillvaro.

Sjukvården i länet och landet behöver mer pengar, men vägen dit verkar lång och därför gör vi vad vi kan för att inom ramen för de pangar vi har skapa en säkrare vård till de i länet som verkligen behöver den.

Kan Reinfeldts politik för ökade klyftor ge sådana våldsamma reaktioner...?

Det är Husbyborna, som måste ta tag i problemen - säger Statsministern undvikande...

Ingen kan försvara metoderna eller det som unga människor har gjort i ”Husbykravallerna” eller i andra förorter till Stockholm de senaste dagarna, men det finns betydligt djupare förklaringar till händelserna än Reinfeldts försök att lägga allt ansvar på de som bor i förorterna.

Att inkomstskillnaderna ökar rekordsnabbt i vårt land - tom snabbast i hela Europa är ju ingen slump, utan ett resultat av en medveten borgerlig politik.

Att utanförskapet och det demokratiska gapet blir allt större är också ett tydligt resultat av regeringens politiska vilja.

Om inte utanförskap, arbetslöshet, låg utbildning, litet inflytande och avsaknad av sammanhang och mening inte skulle betyda något som orsak till det som just nu händer - då skulle det bara vara slumpen som gör att Djursholm, Bromma, Lidingö och Östermalm klarar sig utan upplopp, bränder och tuffa demonstrationer - knappast !!! 

...där sover man gott om natten...

Självklart är det inte försvarbara handlingar på något vis i ett demokratiskt samhälle, där vi kräver och ska kräva respekt av varandra inför ett städat samhälle med gott bemötande. Det är inte OK att några hänvisar till frustration och förstör tryggheten för resten av invånarna i ett samhälle - men, det kan vara tecken på att vi inte lever i en fullständig demokrati när dessa några inte ser sammanhanget och inte ser sitt ansvar att värna tryggheten för alla.

Just detta problem, just denna inställning från några få måste bekämpas tydligt av oss alla genom att vi öppet tar ställning mot bilbränder, upplopp och otrygghet!

...men, då måste vi också styra om samhället och snabbt laga de sprickor i välfärden som regeringen skapat genom farliga försämringar i arbetslöshetsersättningar, sjukskrivningssystemet, utbildningssystemet och i kampen mot arbetslösheten.

Tron på framtiden i hela landet måste förbättras och de av oss som inte känner oss sedda eller hörda måste stärkas i sin självkänsla och i sin tro på möjligheten att själv påverka sin och andras framtid.

Där kommer Reinfeldt inte undan med att lägga ansvaret på förorterna själva, när hans nationella politik bara fortsätter att öka klyftorna i landet.

Det behövs en ny politik för hela landet och inte enbart för de som sover tryggt om nätterna...