Makedonien - ett tydligt exempel på att inkludering vinner över Nationalism...

Demokratin är värd att kämpa för varje dag och ibland kan vi behöva en liten påminnelse om detta. En verklig demokrati kan knappast vara det som de Nationalistiska krafterna eftersträvar och som istället för inkludering, samarbete och gemenskap vill bygga ett samhälle på utanförskap, stängda gränser och tanken: Vi klarar oss bäst själva.

För mig blir det skrämmande när enskilda Sverigedemokrater tydligt uttalar att svensk är man enbart om man är född i vårt land och om båda föräldrarna är svenska. Skrämmande blir det också om man resonerar kring den äkta svenska kulturen, de äkta svenska traditionerna osv

• Vad är den eller de ???

Tanken och utvecklingen går dock att förhindra och jag gläds över de framgångar som våra partivänner i det Socialdemokratiska partiet i Makedonien rönt.

Med ett envist arbete för demokratin och mot de korrumperade nationalistiska politikerna har man visat att det går att få folkets förtroende för en transparent och öppen regering.

Vägen dit var tuff, men trots allt ganska kort.

När jag nyligen återigen under sommaren besökte landet och resonerade med dem om utvecklingen i landet, känns det fortfarande bra att de anammade vårt arbete kring transparenta och öppna partiorganisationer.

Genom samtal med människor på gatorna, möten, inbjudningar till informationer och kurser har man visat att ett inkluderande förhållningssätt där även den Albanska minoriteten fått utrymme är möjligt för att ena ett samhälle.

Den stora utmaningen nu är att fortsatt skapa förtroende i ett läge där förhoppningarna om ett bättre samhälle är stort och kan ta överhanden gentemot en realistisk utbyggnad av välfärden.

För ett fattigt land som Makedonien kan det lätt växa ett missnöje när inte jobben kommer direkt, när inte alla de nya bostäderna snabbt dyker upp, när fattigdomen inte minskar så snabbt som människor haft förhoppningar om, när sjukvårdsförbättringarna tar tid och när skolan inte riktigt klarar alla barn.

Den nuvarande regeringen måste visa en realistisk plan, partiet måste fortsätta med sitt öppna och transparenta arbetssätt för att det fortsatta förtroende och inflytandet från allmänheten ska blir kvar.

Att vända en fattig och korrumperad skuta tar tid och det måste regeringen samtala om samtidigt som man successivt visar på insatser och reformer för välfärdens förbättringar.

En regering måste bestå av partier som människor har verkligt inflytande på , som är öppna med sitt arbete, som inte döljer något kring sin ekonomi och som ständigt arbetar som en folkrörelse som gör skillnad även på lokal nivå.

Premiärminister Zaev och jag i möte och samtal om demokratin...

Den Makedonska regeringens arbetssätt och dess Premiärminister Zoran Zaev gör just nu ett enormt arbete för att återskapa det sargade förtroendet för landet genom att möta många länders ledare, återuppta det goda samtalet med grannländerna, visa på lösningsfokuserat arbetssätt.

Aldrig har väl intresset för Makedonen varit så stort som nu och det är detta vackra land och dess positiva invånare värda.

Inte alla ser dock på den positiva utvecklingen med positiv blick och den ryska ”närvararon” ger sig till känna på olika sätt, när landet självklart känner oro för att Makedonien skall bli både EU-medlemmar och en del av NATO.

Att man försöker påverka via sociala media, via kontakter - inne i landet och utifrån är tydligt och flera av regeringens medlemmar, men också medlemmar i regeringspartierna kan vittna om sådana tydliga händelser.

Vid mitt deltagande under åren i det SIDA-stödda demokratiprojektet vi arbetat med via Olof Palme Center har vi vid flera tillfällen kännt oss bevakade, helt plötsligt stått utan möteslokaler för våra demokratiutbildningar när hotellen via påtryckningar stängt sina dörrar för oss osv.

Regeringen är dock tydlig och samtidigt mycket ödmjuk inför utmaningarna och kampen för att bli en del av EU och NATO.

Närmandet och samtalen med Grekland kring den långa namnkonflikten är ett tydligt bevis för att en öppen regnig kan komma till goda resultat, som är en förutsättning för att Grekland inte längre skall blockera möjligheten till medlemsskap i organisationerna.

Nu återstår ett intensivt samtal och bra information inför den stundande folkomröstningen i september kring namnfrågan, där de nationalistiska partierna och det tidigare korrumperade regeringspartiet kommer att medvetet sprida lögner och måla upp nuvarande regering som landsförrädare om man ändrar landets officiella namn.

                                                         Makedonska flaggan i Ohrid

Makedonien behöver tydligt stöd i frågan från EU, från grannländer, från nyvunna vänner Grekland och självklart från oss i Sverige, där vår närvaro i form av Svensk ambassad, svenska företag, svenska projekt, svenska politiker osv kan spela en avgörande skillnad.

Med detta i åtanke blir det enklare att också fortsätta kampen för ett öppet och inkluderande Sverige där allt positivt är möjligt för var och en som vill representera vårt land.

Utvecklingen i Makedonien är ett bevis på att kampen för den öppna demokratin  ständigt måste föras - inte bara inför ett val.

Allt för få orkade tänka på solidaritet i USA-valet...

Vi vaknade upp till ännu ett valresultat som oroar. Trump som President i världens mäktigaste land är ingen lek, utan snarast enligt mig ett verkligt hot. 

Det går vindar över världen som är extremt farliga och som i land efter land kan vrida makten och politiken till introverta lösningar, där partier stiger fram genom löften om att återskapa landet, återskapa ekonomin och återskapa ett lands ”starka” historia.

Att Trump fick större stöd än väntat, trots att människor sagt eller trott annat är inte konstigt - det ligger i linje med alla de strömningar vi tex ser i stora delar av Europa. Brexit har ju i grunden liknande orsaker.

Människor känner utanförskap, har haft stora förväntningar och i USA:s fall på Obama - men man tycker att förändringarna gått för långsamt och har kanske fortfarande inga arbeten, låga löner, dåliga bostäder osv.

Människorna vill förändring och vill då inte längre lägga sin röst på en politiker, utan väljer istället en clown för att få något nytt. Detta samtidigt som man fått ett mycket svagt förtroende för Clinton som setts som politikerproffs, som ärvt rollen efter sin make och som dessutom svärtats ned med intrikata mailaffärer mm.

När saker och ting inte riktigt går som man hoppats, måste man hitta förklaringar och de förklaringar levererades i stort sett på samma smutsiga sätt, som argumentet för ett EU-utträde för Storbritannien. - Genom lögner, genom påhopp och genom att hitta grupper av människor att skylla på.

Att sedan Trump inte på något sätt har erfarenhet, kunskap eller analytisk förmåga - inte ens förmågan att inse att smutskastning och påhittade fakta drar debatten åt fel håll tycks ingen av hans väljare vara intresserade av.

Man väljer helt enkelt bort den etablerade politikern för en halvt misslyckad affärsman som tillåter sig att använda vilka uttryck som helst - allt för förändringens skull.

Jag inser att det självklara inte är att välja eller tänka ansvarsfullt inför alla eventuella händelser i omvärlden när man skall lägga sin röst i ett Presidentval, utan den egna upplevelsen kommer först.

Det kan tyckas självklart för många av oss att en röst på solidaritet, allas lika värde och en tryggare värld vore självklart. Att helt enkelt tänka globalt, men när människor känner detta utanförskap blir tankegångarna andra och de enkla lösningarna som Trump presenterat en utväg. 

I det läget tänker man inte på att människor som bott länge kan komma att kastas ut ur USA, att NATO-samarbetet äventyras, att gränsländerna till Ryssland kan komma att bli hotade, att Nordens läge i en värld där Trump och Putin samarbetar kan skapa utsatthet och att ekonomin kan rasa och tom påverka oss som privatpersoner. 

- Nej utgångspunkten blir då ofta förändring och acceptans av påståenden att det är någon annans fel, gärna hela grupper av människor.

Samma grundorsak var det ju till att människor valde utträde ur EU, när folkomröstningen genomfördes i Storbritannien. Argumenten var de samma: Gör USA starkt och stort igen - ta Storbritannien tillbaka till storhetstiden…

Om ett tag är det val i Frankrike och de främlingsfientliga krafterna och partierna är på frammarsch, väl medvetna om att de kan finna röster bland människor som känner sig utanför på samma sätt som i Storbritannien och USA. Människor som gärna tar till sig uppfattningen om att det är någon annans fel att de inte har arbete och bostad - självklart med tankarna riktade mot invandrare och främlingar.

Ska valet i Frankrike få samma utgång och skall främlingsfientligheten öka i länder som Ungern, Polen, Rumänien och även här hemma hos oss.

Skall valutgångarna och samhällsorganisationerna vila på fruktan istället på förtroende och tillit, ja då får vi en värld av största osäkerhet vilket självklart kommer att påverka hela den globala balansen.

Att Rysslands ledare vill visa makt och ta delar av forna öststatsländer är inget annat än uppvisande av styrka och ett sätt att invagga de egna folket inom Ryssland i en tro som handlar om att, så länge andra länder är rädda för Ryssland - så länge kan Ryssland känna sig säkra.

Vi har alla en enorm utmaning i att försöka påverka människor att fortfarande tro på att demokrati, öppenhet och solidaritet skapar en värld av fred och att misstänksamhet, rädsla och främlingsfientlighet enbart skapar otrygghet och spänningar inom och mellan länder.

Det finns fortfarande en sanning i att om även min granne mår bra, om jag som har det bra delar med mig lite så att alla känner framtidstro - då kommer även den som är rikare leva i ett tryggare samhälle. Alla, precisa alla mår bra av solidaritet - den tanken orkade inte tillräckligt många tänka när man lade sin röst i presidentvalet i USA.