Ska det verkligen få hända igen...

Jag blir förtvivlad - talar med politikervänner på plats i Bryssel, sms:ar min son, sms:ar min fru i jakten på förklaring och samtal om det som just nu sker i Sverige.

Ebba Busch Thor (KD) förklarade igår tydligt att hon är beredd att förhandla och samtala med SD om vilka frågor som helst….

Ulf Kristersson (M) gjorde detta innan och svek därmed löftet till förintelseöverlevaren Hédi Fried att aldrig samarbete med Sverigedemokraterna…

Auschwitz förintelseläger

Att befinna sig några dagar i Europas och framför allt EU:s demokratiska centrum, Bryssel gör att hotet från de nationalistiska partierna och även nazistiska partier eller partier med nazistisk bakgrund känns närmare - toleransen i Europa krymper helt enkelt och Sverige har för mig tidigare varit ett land i kampen för öppenhet, demokrati och solidaritet.

Vad är det som händer - svaren uteblir, även om vi försöker med tafatta förklaringar. 

Visar detta på kampen för att nå makten till vilket pris som helst, likgiltighet inför demokratin, förakt för de utsatta och brutalitet mot avvikande eller utsatta.

Detta händer i vårt Europa och i vårt Sverige just nu!

Är det verkligen i grunden detta som Moderaterna står för och kan det kristna budskapet i Kristdemokraterna verkligen innefatta ett samarbete med ett parti som är sprunget ur hat mot det judiska folket…

Vad säger partiernas medlemmar lokalt - är det tex Kommunalrådet i Östersund, Stephen Jerands (KD) mening att ett samarbete är fruktsamt för demokratin och solidariteten?

Att jämföra händelser med den fruktansvärda förintelsen är ofta ofruktbart, men att blunda för hur nazismen på 30-talet vann mark, blev accepterad i flera kretsar och utvecklades till den massrörelse som kom att leda fram till detta vore oansvarigt. 

Och just där finner vi likheten - den sakta smygande normaliseringen och allt fler som öppet stöttar utvecklingen…

• Men vi andra - vi måste våga protestera och samtidigt samtala med människor…

Det samtalet borde vi fört tidigare - samtalet om vad det är som gör människor rädda, oroade för främlingar och som får oss att välja alternativa fakta, sprida osanningar och inte längre väljer att tro på vetenskap.

Samtalet måste också handla om varför vi inte längre känner samhörighet med andra, med solidariska handlingar och varför det tycks bli allt mer ok att styra kulturen och dess innehåll samtidigt som journalister och kulturarbetare hotas.

Jag kan skicka hur många oroade sms till min son, till min fru eller andra som helst - men nu är det handling det handlar om.

Kanske handlar det också ytterst om att återupprätta förtroendet för politiken, för de vanliga partierna och dessutom skapa utrymme för en politik som gör verklig skillnad för de många - jobb, bra bostad, trygg vardag, bra skolgång och framför allt se till att människor blir sedda och tagna på allvar…

Att däremot som M och KD medverka till normaliseringen av det som redan hände på 30-talet känns som ett svek.

Vägen tillbaka till tron på demokrati och solidaritet går bara via samtal och bra politiska beslut - det handlar helt enkelt om verkstad nu omgående!

Ett lite mörkare Europa...

Vad är det som händer runt om i Europa och hur kort är det historiska minnet, när et gäller Europas mörka historia under 30- och 40-talet?

För några dagar sedan mördade judiska invånare utanför Judiska Museet i Bryssel dagarna innan EU:s befolkning gick till valurnorna och röstade fram främlingsfientliga partier eller rent av nazistiska sådana till EU-parlamentet.

Hög arbetslöshet, låg utbildning och en tillvara i samhället som är långt under den ”normala sociala nivån” är givetvis en starkt bidragande orsak till den känsla av utanförskap och otillräcklighet som manar fram röster till sådana partier i demokratiska stater.

Men kanske är också vi övriga för osäkra, för rädda eller för oengagerade i att tala om historien, om det som är orsaken till att vi  den 27:e juni hade den Internationella dagen till minne av förintelsens offer.

På något sätt har vi hållit stora delar av dessa främlingsfientliga partier borta från norra delarna av vårt land, men nu breder de ut sig även hos oss och de får allt fler procent av väljarkårens stöd även hos oss.

Det är en paradox att vi är så rädda för nya invånare som anländer till oss, samtidigt som vi lider av att vi generellt blir allt färre i vårt län som dessutom kan betala skatt för att vår välfärd skall fungera även framåt.

Vi behöver var enda människa som kommer till oss för att klara av att bemanna vår sjukvård, vår äldreomsorg och också många av de privata näringarna framöver.

Ändå går många av oss på de klyschor som dessa partier sprider om flyktingar och invandrare. Som om vi inte riktigt tror på att alla är lika mycket värda eller att vår län avfolkas och måste vara välkomnande för alla.

Vi måste våga säga ifrån, våga ta ställning för allas lika värde, våga vara välkomnande, våga tala med våra nya vänner och framför allt berätta för våra barn om varför vi vill att många kommer hit. Vi måste också våga berätta om hur fel Sverigedemokrater och andra främlingsfientliga partier när de ser flyktingar som ett hot, istället för en möjlighet.

Vi måste våga stå för mångfalden och säga ifrån när invandrare eller människor från andra delar av världen utsätts för smädelser på jobbet, i skolan, på fotbollsplanen...

Vår region har tagit på sig att vara välkomnande och öppet. Nu måste vi mobilisera alla goda krafter för att göra vår region känd för just detta och därmed ett län där mångalden blir ett säkert instrument för framgång!

Jämtland Härjedalen vill och kan!