Allt var förstås med beräkning - Annie Lööf......

I och med Annie Lööfs avståndstagande till Stefan Löfven som Statsminister idag driver Centerpartiet oss närmare andra sämre, kanske rent av otrevliga lösningar eller extraval…

Det har visserligen hela tiden lyst igenom att Annie Lööf handskats med frågan helt utifrån att få poäng på att försöka framstå som om hon tar ansvar för landet och en regeringsbildning - sanningen är ju att hon hela tid beräknande styrt frågan mot dagens lösning.

Vilket blir henne nästa steg...

Är Lööf så beräknande att hon hela tiden haft stöd från SD med i tankarna...

Att gå in i ett samtal för att försöka få till stånd en regeringsbildning genom att ställa upp ett antal krav som inte är förhandlingsbara eller att direkt gå ut med att Socialdemokraterna nu får räkna med att regera med en Allianspolitik är ju redan i starten kört…

I politiken måste man vara beredda att ge och ta - inte börja med att lägga fram en lista på politik som inte är förhandlingsbart.

Lööf visste ju redan från början att Socialdemokraterna inte kan möta hennes liberaliseringskrav och försämringar i anställningstryggheten - smartare hade varit att lista sådant som varit möjligt om hon verkligen haft en vilja att finna en lösning - men den viljan fanns ju aldrig…

Både S och C har mycket att vinna på förhandlingar om olika frågor som de vill inkludera i en kommande regeringspolitik - detsamma gäller även L och MP.

Sverige behöver en stabil regering och S och C har samarbetat förr. Rädslan för S är obefogad och att nu skylla på S för att man inte kommer överens blir patetiskt, när kravmaskinen drog igång redan innan samtalet…

Det är nu en uppenbar risk att en budget styrd av M och KD släpps fram i riksdagen… En extrem budget som drabbar de som har det sämst ställt och som dessutom kommer att vara ett hot mot många verksamheter i landet - inte minst kulturen som lär drabbas av stora besparingar utifrån de budgetförslag som M och KD lagt tidigare…

Min värsta oro är ändå att även C har ett brunt kort i rockärmen som man lurat på hela tiden och sådana har ju partiet historiskt haft förr - kan inte låta bli att lägga in följande och oroande citat:

”Det finns en viss risk att Annie Lööf förr eller senare tänker: ”Hmm... om min idol Margaret Thatcher kunde dricka te med Augusto Pinochet utan att bli fascist så borde jag kunna samarbeta lite med Jimmie Åkesson”.

Efter att genomfört detta skådespeleri om ansvarstagande försök till regeringsbildning, kan det bruna kortet möjligen plockas fram när man så kan skylla på att allt annat provats…

Nyval är kanske inte det man önskar och då återstår en regering med bruna kanter, där vi likt 30-talet normaliserar partier sprungna ur nazismen…

- Allt för makten…

Stövlarna trampar igen i ondskans led...

”Är det sant, att paradiset Sverige som har tagit emot mig med öppna armar tillåter att jag än en gång tvingas leva med rädsla?”

• Så skrev Héidi Fried, som själv överlevt förintelsen, i Dagens nyheter för några dagar sedan…

I just detta nu marscherar nazisterna på gatorna i Göteborg och detta på en av judarnas viktigaste högtidsdag.

Diskussionen har gått högt kring vad som ger dem den rätten och hur det kan tillåtas ske i vårt land 2017.

Det som kanske är mest skrämmande är att de senaste årens utbredning av nationalismen i Europa vinner mark och öppnar upp för tankar som kommer allt närmare 30-talets Tyskland. Tankar som handlar om det egna landets särart, ursprunglighet och renhet.

Nazistmöte i Sverige 1935

Det mest makabra med detta är trots allt att de som ansluter sig till tankarna inte själva alltid har sitt ursprung i det egna hemlandet eftersom förfäder invandrat, slagit sig samman med människor från andra delar av världen och tagit med sig kulturer från en salig blandning vad gäller ursprung.

Ofta har man en bakgrund som är rätt brokig, men som ändå är grunden till att man över huvud taget finns till…

Vi äter på krogar som serverar mat med influenser från hela världen och inbillar oss snart att pizzans ursprung är Svedala…

Jag brukar tänka på hur fantastiskt det är att vi delar en och samma jord, en och samma värld och ett och samma Europa när jag befinner mig på olika möten kring EU. Känslan av att vi kan röra oss fritt, möta andra och få vänskap var helst vi befinner oss.

Just i ljuset av denna möjliga vänskap blir nazisternas demonstrationer så fruktansvärt hånfulla och samtidigt ett sådant tecken på okunnighet, avsaknad av bildning - men också en obefogad rädsla för det som vi inte känner…

Héidi och hennes vänner skulle inte behöva känna denna rädsla - detta hån, men grundlagar skuddar också nazisters rättighet till demonstrationsrätt.

Frågan är svår i ljuset av yttrandefrihet, men konsekvenserna av att demonstrationer som de i Göteborg får ske är också stora.

Att Statsminister Löfven nu tagit initiativet till samtal kring just detta är bra och kan förhoppningsvis mynna i förslag som förändrar situationen.

Fram till dess måste alla vi andra sluta tiga - vi måste tala och uttrycka vår avsky, men göra det med trygga och korrekta argument om varför gemenskap och trygghet alltid leder fram till det goda och till att vi skaffar oss vänner var helst vi befinner oss.

Mikael Wiehes och Björn Afzelius text, Valet påminner oss:

”Fröna växer sakta under ytan 

Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt 

Först när bladen börjar synas  

kan man se att det är ogräs överallt 

Men om man tittar bort 

inget hör, inget ser  

hur vet man då 

För hör man inget, finns väl ingenting 

Och det, man inte ser, finns säkert inte till

I mars har du fortfarande tid 

Du kan ta det innan knopparna slår ut 

Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi 

så har det växt dej över huvudet till slut

I dag tar rasisterna en 

Imorgon så tar dom kanske två 

Frankrike tog dom med storm 

Vem vet när det är dej, dom ger sej på

Vakna upp 

Fatta mod 

Börja se dej omkring 

Bli inte en av dom  

som bara står där se'n 

och säger att jag visste ingenting.”