Länet behöver solidarisk politik på alla nivåer...

Ekonomisk politik kan utföras på olika sätt - endera genom att föra en politik nationellt som helt är frikopplad från ansvar för regioner och kommuner eller en politik nationellt som vågar omfördela solidariskt till de som har större behov.

Den senare bygger på en solidarisk grundsyn och är inte är främmande för att kritisera skattesänkningar för miljardbelopp som görs samtidigt som vården, skolan och omsorgen i särskilt glest befolkade områden i vårt land har uppenbara problem.

Man kan välja att påstå att politiker som kräver rättvisare regeringspolitik för att klara välfärden, skyller ifrån sig på regeringen eller så inser man att allt hänger ihop och att även den nationella nivån behöver ge mer till de som behöver och inte som nu miljarder till redan rika delar av landet.

Länets utveckling är beroende av detta viktiga samspel och ett antal viktiga insatser, satsningar och beslut på regional nivå. Solidarisk politik måste föras på alla nivåer.

Den nationella politiken måste istället för att sänka skatterna för hundratals miljarder ta ett solidariskt grepp och satsa på områden som skola, vård och omsorg - men också på kultur och arbete. Då handlar det om att våga ge mer stöd till de områden av landet som har få invånare och därmed låg egen intäkt i form av skatt.

Redan i innevarande års regeringsbudget skulle ett Socialdemokratiskt förslag ha gett många miljoner extra till exempelvis vårt landsting för vård.

Den nationella nivån måste också inse att exempelvis sjukvården behöver mer pengar allt eftersom vi uppfinner nya dyra läkemedel, nya behandlingsmetoder och skapar möjlighet att vårda, behandla och bota allt fler patienter - en positiv utveckling, men som också ökar risken för underskott i många landstingsbudgetar. De landsting som idag går med minus, har inte slarvat bort pengar eller lagt dem i ett stort svart hål - pengarna har gått till vård som blivit allt dyrare och därmed skapat underskotten! 

Bara för 2013 ökade vårt landstings kostnader för den mest intensiva vården kring svårt sjuka med hela 30 miljoner kronor! Många gånger beroende av att vi nu kan utföra behandlingar eller använda metoder som tidigare inte fanns inom vården.

Även små landsting måste ge högkvalitativ vård, som är omöjlig att budgetera - där en patient kan kosta mellan 5 - 10 miljoner kronor. - Vi har flera sådana just nu....

Vilka är då de regionala möjligheterna vid sidan av en ständigt pågående översyn av effektivitet och arbetssätt inom vården, omsorgen och skolan.

Där handlar det om ett gemensamt arbete för att öka just intäkterna, samtidigt som kostnaderna skall fortsätta att hållas på en låg nivå.

Länet behöver goda förutsättningar för arbete och företagande, där den regionala politiska nivån måste göra allt för att underlätta en sådan utveckling.

Just nu utformar vi EU:s fonder på ett sätt som gör att de skall kunna stötta nya projektidéer, kompensera låg utbildning, stötta behov av fortbildning, skapa arbeten och hjälpa unga in i arbetslivet.

Tillsammans med nationella beslut om förenklat företagande, ännu bättre och enklare processer vid företagsetableringar, stöd till utveckling av goda företagsidéer, minskad belastning på sjuklönesidan för företagen kan politiken göra ännu mer.

Ett utvidgat företagande och fler jobb skapar just de skatteintäkter som också tillsammans med en solidarisk nationell politik kan trygga välfärdens områden i hela vårt län.

Faktorer som attraktivt län och gott bemötande utökar våra chanser till ett län med goda levnadsförhållanden. Det handlar om att markera att alla som kommer till oss också är välkomna att stanna hos oss. Det handlar om goda förutsättningar för fritid, kultur och boende.

Ett län som också skapar bra förutsättningar för kulturellt utövade, bra fritid och trygga boendemiljöer - kan också bli ett län som blir vinnare.

Frågan kring regional utveckling och ledarskap för länet måsta placeras högt på agendan, så att länet också blir omtalat som ett sådant län och en sådan region.

Vid sidan av allt detta måste också andra förutsättningar ges - det kan handla om bättre infrastruktur, där tilldelningen av medel för insatser på våra vägar och järnvägar måste öka. Ett län som skall klara besöksnäring, tunga transporter för tex skogsnäringen och den tillverkande industrin, men också trygga resor för oss in invånare i hela länet måste också vara på tå för att kämpa för en rättvisare tilldelning.

Slaget om bättre bredband och IT-infrastruktur är ännu inte vunnet, men en enormt viktig fråga för ett bättre företagsklimat och en bra boendemiljö som vi måste satsa mycket politiskt arbete på.

Jämtlands län kan bidraga till hela landets utveckling, men då måste också våra förutsättningar vara sådana att näringslivet vågar etablera sig i länet, att människor vill flytta hit och att välfärdens områden lyckas finansiera sin verksamhet och erbjuda bra arbetsmiljöer.

En Socialdemokratisk politik med solidariteten som förtecken har allt att ge för länets och den nya Regionens framtid.

Jämtlands län vill och kan!

2014 ska banne mig bli ett bättre år !

2014 är snart här och precis som de flesta årsskiften tidigare, säger vi att det skall bli ett bättre år än det förra...

Årsskiften är till för att se framåt, planera och drömma positivt - men också tillfället att reflektera över det som varit.

Hur blev det då - blev 2013 ett bättre år än 2012 ?

För många, ja - men för en hel del blev det sämre, tyngre, mer oroligt och kanske rent av en katastrof...

Jag tänker på Syriernas situation som radikalt försämrades under året, på alla de flyktingar som tvingats lämna sina hem, de naturkatastrofer som drabbat världen - men också den mörka främlingsfientlighet som rullar in över Europa och placerar nazistiska partier i demokratiska parlament.

En främlingsfientlighet som kommit så nära, att vi sett den bland våra barns lärare i skolor i länet eller kring fikabordet på arbetsplatsen. Den oro som det skapar bland våra invandrare eller flyktingar har varken gjort deras situation bättre eller allas vår vardag trevligare.

I vårt län och land finns utrymmer för många och behov av fler om vi överhuvud taget skall klara framtidens sjukvård eller omsorg. Också inom andra yrken och områden måste vi bli fler om inte skatteintäkterna skall sjunka varje år.

På den punkten skall banne mig 2014 bli ett bättre år och länet än mer välkomnande. 

Hos oss spelar bakgrund, sexuell läggning eller kön ingen roll - här skall alla trivas 2014!

Även om 2013 har inneburit många tunga och svarta händelser har också varje dag bjudit på godbitar med uppfinningsrika människor, initiativrika invånare och medborgare med medmänsklighet. Företag startas, nya arbeten har skapats, flyktingar har välkomnats av människor som velat skapa bra förutsättningar för dem.

Också politiska beslut har bidragit till klara förbättringar, inte minst beslut tagna i vårt län som syftat på näringslivssatsningar, sociala projekt, utbildningar, infrastruktursatsningar.

För vissa av oss har den nationella politiken gett oss än bättre förutsättningar, trots att vi redan haft det väl tillgodosett med bar inkomst och boende - dessvärre på bekostnad av de som tjänar mindre, de som är sjuka eller arbetslösa.

Medan vissa av oss har fått tusentals kronor mer i månaden i skattesänkningar har andra inte fått något alls förutom en fortsatt oroande vardag...

På den punkten skall banne mig 2014 bli ett bättre år och mer rättvist.

Många barn och unga har under året haft bra terminer i skolan - framför allt de barn som har det väl förspännt för sig. Andra barn har inte fått det stöd de behöver eller den hjälp de borde få - den svenska skolan har fortsatt sin färd utför kvalitetsstegen...

På den punkten skall banne mig 2014 bli ett bättre år med rättvis utbildning för alla.

Nu ser vi framåt mot ett spännande 2014 med möjlighet till politisk förändring i Eu, i landet, i regionen och i kommunerna.

Gott Nytt Rättvist År till Er alla !

Främlingsfientligheten breder ut sig...

När främlingsfientligheten kommer nära - först då blir den riktigt otäck. När någon av våra barns lärare i smyg engagerar sig i de mörka krafterna och umgås med andra främlingsfientliga organisationer i det fördolda på nätet, kryper det en in på skinnet och vi inser att det som sker inte enbart sker i Ungern eller andra Europeiska länder, utan runt knuten till vår egna bostad.

Det kunde lika gärna vara det omvända - vi, du och jag som istället för tankar kring julmat, julklappar och ledighet - fick överväga varenda rörelse, varenda förflyttning mellan kvarteren i Östersund för att inte bli skjuten och dödad.

Det kunde lika gärna varit du eller jag med våra barn som i ett vilt främmande land, på flykt undan döden och svälten mötte en ovilja, en oginhet, en rädsla och ett hat - istället för värme, mat och kärlek.

I ett rikt land skall humanismen blomstra och förtryck och rasism motas av oss alla. 

Det som händer i Europa idag, med starka extrema främlingsfientliga krafter är givetvis kopplat till utanförskap och fattigdom med en politik som misslyckats. I utanförskapet gror missnöjet och misstänksamheten. Därför är vår förbannade skyldighet att driva en politik som utjämnar klyftorna och inte, som i Sverige idag ökar dem. Därför är det också vår förbannade skyldighet att våga stå upp för detta och inte fegt slinka undan när grannen, arbetskamraten eller någon annan sprider illvilja och främlingsfientlighet.

Ska vi fortsätta att bo i ett län, ett land, ett Europa och en värld med tanken om allas lika värde, solidaritet och trygghet då måste demokratin i dess grundvalar försvaras varje dag och det gör vi bäst tillsammans på arbetsplatsen, hemma och bland vännerna genom att visa att vi tror på iden och tanken.

Om någon av oss tror att händelsen i Krokom i Jämtlands län är unik, så tar vi nog fel - den är bara en krusning på ytan av de som verkligen händer på nätet och runt om i Europa. Krokom är ingen isolerad del av världen, men en av de pusselbitar som måste läggas i det demokratiska pusslet.

Låt oss börja med oss själva, låt oss fortsätta med vår umgängeskrets och våra arbetskamrater och åt vår län vara en föregångare för öppenhet, mångfald och trygghet.

Det är vi - och inga andra som måste sätta gränserna och värna solidariteten. Låt oss påminna varandra varje dag om att den inte är självklar...

Mer pengar till redan rika - mer utsatthet till redan utsatta...

Den politiska inriktningen - mer till de som redan har, blir så oerhört tydlig när man följer Moderaternas politik på kommunal och regional nivå. Dessvärre handlar det inte enbart om mer pengar till redan rika, utan också mer utsatthet till redan utsatta, och det gäller både på kommunal/regional nivå och på personnivå....

Moderaterna med stödjepartierna Centern och Folkpartiet i spetsen fortsätter att försöka mörka den nationella politiken och den orättfärdiga fördelningen av nationella medel till välfärden, genom att säga att alla inlägg om nationell politik är ett sätt för oss i landstingsmajoriteten att försöka dölja vårt egna ansvar för tex sjukvårdens finansiering i vårt glesbygdslän.

Det är i grunden självklart att landstingspolitiker, kommunpolitiker och regionpolitiker som representerar glesbygdsområden i landet också måste belysa hur fördelningen av statens medel egentligen borde se ut för att klara jobben, skolan, omsorgen och sjukvården - även i de delar av landet som har stora avstånd, minskande befolkning och låga skatteintäkter.

Det är kanske än mer viktigt, när moderaternas och regeringens politik hela tiden handlar om att ta medel från landsbygdens områden och satsa miljarderna på de rika områdena istället.

Sambanden är tydliga och viktiga - det går inte att sänka skatterna för i huvudsak de som har de bra med över 130 miljarder, att ta nära 1,5 miljarder från landsbygden, att skapa ett nytt skatteutjämningsförslag samtidigt som man ger 1 miljard extra till de rikaste områdena i landet, försämra för sjuka och arbetslösa och samtidigt försöka låta påskina att allt ansvar faller på de fattiga och utsatta kommunerna och landstingen.

Socialdemokraterna visar redan nu på att en regeringspolitik kan ge många miljoner extra till landstingen och välfärden.

Den politiken handlar om en solidarisk fördelning, där statsskatten används rätt istället för att tvinga fattiga kommuner eller landsting att höja sin skatt ytterligare.

I Moderaternas förslag till landstingsbudget för man alltså denna politik, att ta från de fattigare och ge till de rika vidare. Att balansera sitt budgetförslag genom att i mer än hälften av förslagen föreslå avgiftshöjningar och minska rätten till fri barnsjukvård kan inte vara annat än en fortsättning på den politik som tom Riksdagens egna utredningar visar sig leda till ökad klyftor i vårt land...

Moderat mantra döljer en politiken för den starke!

Dagar i politiken fylls av möten - möten mellan människor i olika situationer. Det som slår mig är hur politiken i många fall medvetet eller undermedvetet rundar problem för att undvika att ta ansvar. Dt kan säkert gälla mig och alla förtroendevalda, men när det gäller utsatta människors situation hoppas jag innerligt att jag inte rundar problemställningar.

Detta ”rundande” kan se ut på många sätt och ibland tar det sig formen av maktspråk eller förminskande agerande. Personligen tycker jag illa om när andra politiker kritiserar eller angriper politikers person. Vet inte hur ofta som man blir beskriven som maktfullkomlig eller på annat sätt oduglig av Landstingsoppositionens företrädare Christer Siwertsson i Jämtlands län.

Politiken bör diskuteras, men inte med personliga påhopp. Det må vara ett sätt att skyla sina egna politiska tillkortakommanden, men Moderaternas teknik är den samma över hela landet - förnekelse eller osynliggörande genom att helt enkelt strunta i att svara på de svåra frågorna.

Moderaternas egna mantra den senaste tiden, när kommuner och landsting framföra allt i glesbygd har ekonomiska bekymmer att klara välfärden, samtidigt som skatterna på statlig nivå sänks - är: Höj landstingsskatten då, höj kommunalskatten då om ni Socialdemokrater som styr har problem att få finanserna att gå ihop. - Problemet är bara att en solidarisk politik ser att kommuner med utflyttning och en allt mer åldrande befolkning ofta redan tvingats höja skatten till höga nivåer och därmed inte klarar hur höga skatter som helst. Detsamma gäller ofta landsting i glesbygd med höga kostnader och låga skatteintäkter - höj skatten blir det mantra som gör att man undviker solidaritetsdiskussionen...

I ett solidariskt land hjälper man varandra - fattiga får lite extra både på personnivå och mellan kommuner och stat.

En sänkt skatt som i första hand går till redan välbeställda ger inte ett sådant utrymme, men de över 130 miljarderna hade kunnat delvis användas till sådant stöd för rättvis fördelning av välfärden i hela landet. Istället basunerar man ut : Höj skatten i landsting och kommuner även om den redan är hög - vi behöver ge till de som redan har det bra. Och i samma veva föreslår Moderaterna 1 miljard extra i skatteutjämningssystemet till redan rika delar av landet. Detta tillstånd undviker man återkommande.

När Riksdagens egna utredningar visar på hur klyftorna i landet bara ökar mellan rika och fattiga. När Riksdagen bevisligen också kopplar dessa ökningar till de sänkta skatterna, undviker man konfrontation lika mantralikt, genom att säga: Undersköterskan och städerskan har givits hundratals kronor mer tack vare detta - det vill Socialdemokraterna stoppa. Att denna fördelning givit noll till svårt sjuka eller arbetslösa och att de med höga inkomster fått mycket mer vill de låta försvinna i en grumlig argumentering om att undersköterskan fått mer ekonomi. Visst - men återigen, de som redan har det bra har fått mångdubbelt mer....

På punkt efter punkt har rika områden i landet, rika människor och starka regioner fått det allt bättre och andra fått nöja sig med inget eller det lilla. Med små allmosor kan man i skymundan ge redan starka ännu mer styrka - sådan är politiken och den smarta retoriken.

Och inte blir regionalpolitiken bättre av att den moderata politiken minskat landsbygdsstödet med hela 1,4 miljarder redan nästa år i kombination med att regeringen väljer att plocka bort de regionala EU-medlen inom Regionalfonden med hela 15 %.

På punkt efter punkt används retoriken för att dölja en politik för de starka:

Höj skatten själva, även i tungt ansatt glesbygd...

De lågavlönade har ju också fått lite...

Jag var nyss i RIksdagen, stannade vid bysten av Olof Palme, och han viskade: 

"Sverige behöver en mer Solidarisk politik..."

• 
  

Nu är det utrett - Regeringens politik ökar klyftorna!

”Mer än 25 procent av Regeringens skattesänkningar och andra satsningar nästa år går till den tiondel av befolkningen som tjänar allra mest. Den tiondel av befolkningen som har minst inkomst får däremot bara en procent.”, skriver Sveriges Radio i ett meddelande kring siffrorna som nu är offentliga från Riksdagens egna utredningstjänst.

Detta är förstås både pinsamt och besvärande för den borgerliga regeringen, men kanske framför allt för Centerpartiet som sitter i knäet på Moderaterna och deltager i de beslut som både drabbar enskilda människor, men också glesbygden i allmänhet.

Lägger man till denna allmänna skattesänkning för redan välbesuttna, också en extra ”Moderatmiljard” till redan rika områden i landet och bortprutade medel för miljontals kronor till landsbygden blir siffrorna än mer besvärande.

Det är inte underligt att Moderata företrädare i länet, så som Saila Quicklund försöker undvika dessa konstateranden och istället drillar med siffror och försöker skjuta över frågan på oss Socialdemokrater. Det går att förstå att man vill mörka en politik som i grunden helt och hållet handlar om att enskilda, starka människor med goda förutsättningar skall få mer.

Riksdagens utredningstjänst konstaterar också att allra mest får de som har inkomster över 42 500 kronor som då erhåller mer än 6000 kronor extra nästa år. Detta att jämföra med de som tjänar allra minst som endast erhåller mindre än 300 kronor utslaget på ett helt år !

Nu måste det bli rättning i leden - det går inte att acceptera att fördelningspolitiken är sådan att de redan rika blir rikare, att skatterna sänks när skolan, vården och omsorgen behöver mer pengar, att regeringen drar in mångmiljonbelopp från Landsbygdsprogrammet, att redan starka regioner får en hel miljard extra och att vägarna i länet är så ointressant av vi i princip inte får några nya medel till förbättring.

Det länet nu behöver är en politik som precis som i Socialdemokraternas budgetmotion ger mer pengar till vården och länet. Alternativet till ytterligare skattesänkningar som inte tycks skapa arbeten är just insatser som Socialdemokraterna föreslår för att få fler i arbete.

Det är inte heller ointressant att vi vill satsa ytterligare medel på skolan och på förskolan i vårt politiska förslag.

Framtiden nu handlar om nya verkliga möjligheter för alla i länet att få rätt utbildning och bra jobb.

Med ett bra trygghetssystem och en trygg politik i länet och landet, kan vår del av landet utvecklas utan att någon lämnas åt sidan.

Regeringspolitiken börjar krackelera när arbetslöshetssiffrorna försämras ytterligare och tom Riksdagens egna utredningar visar på ökade klyftor i vårt land.

Annie Lööfs mörka hemlighet...

Så stod hon där på partiledardebatten i egen hög person och försökte framstå som hela landets försvarare - en inte allt för lätt uppgift med en bakgrund i frågor som många inte glömmer, utan snarast fortsätter att uppfatta henne som mycket Nyliberal.

På fråga efter fråga, på punkt efter punkt svarar hon undvikande men med ett försök att vara hela landets Centerpartist - en inte allt för lätt uppgift det heller när fakta talar emot henne.

Att Centerpartiet nu allt mer framstår som det parti som har Stockholm som landets enda center-centrum ligger henne i fatet och gör att budskapet blir luddigt och otydligt.

Det svider självklart när regeringens politik så tydligt ger mer till de som redan har, både på personnivå och geografiskt.

Ett litet partis svaghet består både i att inte ha någon makt i en högerregering, där Moderaterna visar färdvägen och ritar kartan, men också i att inte längre få behålla grundvärderingarna och sälja sin själ.

Få förknippar numer Centerpartiet med en politik som gynnar glesbygden, när butik efter butik upphör. När bensinmack efter bensinmack lägger ned och när människor i glesbygd inte längre har samma villkor för mobiluppkoppling, postgång eller övrig infrastruktur.

Ännu mer svider det givetvis när Centerpartiet deltager i beslut och förslag kring skatteutjämningssystem som direkt föreslår en Moderatmiljard extra till de redan starka områdena i landet på samma sätt som skattesänkningarna blir störst för de som redan har höga inkomster.

Ännu värre blir det när regeringen prutar bort nära 400 miljoner ytterligare för Landsbygden i form av sänkt nivå i Landsbygdsprogrammet.

Lööfs försök att ta åt sig äran av att ha ”räddat” 129 miljoner som regeringen tillskjuter blir bara pinsam, när det på totalen vid bara den första anblicken handlar om 100-tals miljoner kronor färre till Landsbygdssatsningar och miljöåtgärder!

Under den senaste partiledardebatten blev hon självklart trängd, vilket kan förklara hennes aggressiva förhållningssätt - men kanske var det också vetskapen om den mörka hemligheten som innerst inne trängde henne...

Det handlade inte om den första anblickens miljoner i minskat stöd till Landsbygdens område, utan en neddragning på över 1 MILJARD kronor redan 2014 ! (Enligt tidningen LAND)

En dyster siffra för landets jordbrukare, men också för landsbygden och miljöfrågorna. En svindlande siffra som Centerpartiet deltagit i att föra bort från landsbygden.

Hur ser Annie Lööf egentligen på detta beslut och på vilket sätt anser hon fortfarande att hennes politik gynnar hela landet...

Kombinerat med 200 miljoner mindre också i Regionala fonden from 2014, drabbar detta vårt län med kraft...