För första gången på länge blir kanske inte den kommande generationen rikare än oss...

Det är ju inte första gången jag befinner mig i Bryssel på möten som kretsar kring EU - inte heller första gången jag är på möte på Svenska Representationen i Bryssel.

Det är inte heller första gången jag sitter i sammanträde på Regionens EU-kontor, Mid Sweden European Office i centrala Bryssel och leder vårt Ägarrådsmöte.

Frågorna inom kontoret handlar om vad vi kommer att behöva prioritera i vårt påverkansarbete för Regionens bästa och hur det arbetet skall organiseras här nere i Bryssel med våra anställda och på hemmaplan.

På Svenska representationen har vi under två dagars sk Rapportörsmöte med oss som är ansvariga Rapportörer i Europaforum Norra Sverige, bjudit in till ett utvidgat möte. Ett möte som också riktar sig till kommunpolitiker för att öka deras intresse, kunskap och inflytande i frågorna.

Vi har bjudit in bra föreläsare från EU-kommissionen, organisationer och tom Kommissionärer. Det är inte heller första gången som jag träffar flera av dessa i Bryssel - MEN för första gången på oerhört länge befinner sig Europa i en situation där vi har en kommande generation - kanske våra egna barns barn.. Våra barnbarn inte blir en generation som blir rikare än oss.

Det vi allmänt kallar EU:s Sammanhållningspolitik är själva kittet i EU:s sociala ambitioner - helt enkelt det sätt på vilket vi kan omfördela kapital till Nationer och Regioner som behöver dem bäst. I grunden är det just Sammanhållningspolitiken med alla sina fonder som gjort mig övertygad om EU-medlemskapets förträfflighet…

Vi samlar in Nationernas avgifter och omfördelar dem för att påskynda en positiv utveckling inom hela EU - helt enkelt delar på tillgångarna.

Vi talar nu istället mycket  om att dela bördorna framöver istället för ekonomiska framgångar - vilket trots allt kan utmana förtroendet för hela sammanhållningspolitiken och hota sammanhållning och fred.

Att tex Storbritannien har tankar på att lämna är vare sig bra för Storbritanien eller för EU.

I skenet av EU2020 med de positiva framtida målen, blir det lite främmande och skrämmande.

Det kommande budgetarbetet för nästa period blir tuff med en situation där sammanhållningspolitiken blir hårt utsatt. Hur ska vi klara flyktingsituationen och kostnader utifrån ett sammanhållet Europa. 

Klarar vi en sammanhållningspoltik fortsättningsvis och hur ska den se ut, när vissa länder vill slippa sådana överenskommelser och ett sådant system av pengaflöden mellan olika delar av EU…

Vad ska då sammanhållningspolitiken bestå av om den ens blir av.

För förta gången i Bryssel slår dessa tankar emot mig och känslan bekräftas av flera föreläsare och människor jag möter i dessa dagar. När organisationen går från att dela ut tillgångar till att vara en maskin för att fördela bördorna går det att förklara - kanske inte riktigt förstå - hur de bruna Nationalistiska partierna tar allt större plats i medlemsstaterna och därmed hotar att få allt mer makt inom EU.

Det finns ett pussel att lägga, där våra behov i glest befolkade regioner är att bli fler invånare för att klara utmaningarna inom välfärden måste pusslas ihop på ett smart sätt med mottagandet av människor som kommer till oss från djävulska upplevelser i krigshärjade områden.

Ett pussel som måste läggas rätt för att det inte skall torna upp argument mot flyktingmottagandet från dessa mörka nationalistiska krafter. Det handlar då just om att dela bördan eller ansvaret  - att kanske vrid om våra EU-instrument för att skynda på integrering, utbildning, jobb och boende.

I grunden kan man konstatera att det går fort att glömma - även för den EU-engagerade. Att grunden för EU lades för att klara Europas framtid och bibehålla freden tycks många ha glömt. Att vi sedan utarbetade Sammanhållningspolitken och Europa2020 för att ge EU en social och solidarisk dimension tycks många också ha glömt.

Det naturliga vore för Europas stater och EU:s medlemsländer att säga: - Ja vi är ett fredsprojekt, ja vi är ett antal fredsälskande länder och vi har en gemenskap som bygger på sociala aspekter och solidariska dimensioner. Därför tar vi också gemensamt ansvar för alla de som behöver en fristad och trygghet när vi bygger vidare på ett ännu starkare fördelningsinstrument inom Sammanhållningspolitiken. Ett instrument som tar både mänsklig hänsyn och skapar förutsättningar för tillväxt i hela Europa.

Ett större engagemang för frågan måste till redan nu om den kommande perioden inom EU skall bli en period som vi skall kunna vara stolta över.

Väljer Folkpartiets Pär Löfstrand medvetet att inte förstå spelregler...

Lite förvånad blir man, när en ledande politiker som Pär Löfstrand i Folkpartiet i länet och i Östersund, endera är helt okunnig eller så väljer att hitta på en egen variant av sanningen.

I ett antal utspel försöker han svärta ned Socialdemokraterna satsningar på att utveckla länet - i detta fallet genom att påstå pengarna att medfinansieringen av Skidtunnelprojektet i Bräcke hellre borde användas till vården. Trots att vi redan försökt förklara för honom vad det regionala tillvästuppdraget som staten gett oss innebär…

Ännu intressantare blir det när han än en gång bortser ifrån  att hans ledande partikamrater inom Folkpartiet faktiskt varit med på detta beslut liksom samarbetet kring ekonomin i Region Jämtland Härjedalen.

Jag börjar ana att Folkpartiet har rejäla interna problem där edra ledare Pär Löfstrand inte går i takt med de övriga folkvalda folkpartisterna.

Först förnekelsen att folkpartiet skulle vara med på den partiöverskridande överenskommelsen vi har i regionen för att klara ekonomin och nu mörkandet av sanningen kring hur de statliga medlen får användas, samtidigt som han inte inser att även här har partiet varit med och tagit beslut.

Löfstrand har uppenbara problem, endera med kunskapen eller så med att klara att hantera sanningen samtidigt som han inte tycks klara sitt egna ledarskap inom partiet.

I och med att vi fick bilda Region Jämtland Härjedalen första januari 2015 övergick vårt tidigare landsting och vårt Regionförbund till en gemensam region som av staten getts uppdraget att sköta det regionala tillväxtuppdraget.

Med det ges också statliga medel som tidigare tilldelats länsstyrelsen numer till vår Region. Dessa sk 1:1-medel är till för att stimulera tillväxten genom att fungera som stöd till intressanta utvecklingsprojekt, till direkta företagsstöd och som medfinansieringar vid vissa EU-projekt som kan gagna vår Region.

Medlen får INTE användas för daglig drift eller fungera som finansiering för tex sjukvård - till de får vi använda våra vanliga skattemedel - en grundläggande kunskap om regional utveckling som varje insatt kommun- eller Regionpolitiker måste veta - dock inte Löfstrand…

Sjukvården är visst vår största verksamhet, men den finansierar inte sig själv - inte ens om vi skulle ge den stora delar av statliga medel. Dessutom har vi numer uppdraget att sköta och driva den regionala utvecklingen.

För att klara sjukvården krävs dels ett rättvisare skatteutjämningssystem, men också insatser som gör att vi blir fler, att företagen kan nyanställa och att fler kommer i arbete. Genom regionala insatser som ökar attraktionen, ger bättre förutsättningar och får fler intresserade av vår region, kan skatteintäkterna öka och finansieringen av sjukvården, skolan och omsorgen underlättas.

Sjukvården kräver utveckling av regionen om den skall kunna finansieras.

Att som Löfstrand försöka ta poänger på att låtsas vara sjukvårdens enda vän och påstå att vi borde satsa medel på den som vi inte har blir bara pinsamt, ologiskt och förvånande.

Sjukvården är viktig och behöver därför en utvecklad region med mer skatteintäkter - dock får man inte denna effekt genom att endera mörka eller luta sig på sin kunskap i regler som staten sätter upp för oss som är Regionalt ansvariga för utvecklingen.

Kanske kan Löfstrand som ledare i Folkpartiet få en grundkurs i Regional utveckling, uppdragets art, Regionbildning och utveckling av sina partikamrater som varit med och drivit frågan under lång tid och som visat stort engagemang i politik som också handlar om kultur, näringsliv, infrastruktur, företagsstöd, miljö, utbildning och attraktionskraft.

Frågan är om han kommer att lyssna, eller välja att återigen påstå att pengar som är specialanpassade för stöd till utveckling skall användas till sådant som de inte är avsedda för…

Socialdemokraterna har instrument för arbete och integration!

Socialdemokraterna har avslutat sin partikongress och kan gå vidare med en tydlig politik på flera viktiga områden. För oss i Region Jämtland Härjedalen handlar det om att vi tillsammans med Regeringens politik kan förändra vardagen för flera människor och skapa förutsättningar för våra nyanlända invånare på ett bättre sätt.

Med en rejäl plan för arbetet i kombination med en Arbetsförmedling som nu får göra det som de anser vara nödvändigt kan vi tillsammans minska ungdomsarbetslösheten, men också skapa större möjligheter för de som varit arbetslösa länge.

Med en tidigare chef för arbetsförmedlingen som många varit rädda för, till en förmedling som ”befrias” av Ylva Johansson är steget stort - men nödvändigt.

Det handlar om värdighet och självkänsla att plötsligt inse att man duger - att arbetsgivaren vill ”ha mig” på sin arbetsplats…

Den socialdemokratiska viljan står fast och i kombination med ökade investeringar inte minst inom bostadsbyggandet är vi en bit på väg.

Samtidigt som Ylva Johansson också idag fastslår att alla kommuner måste ta sitt ansvar i flyktingmottagandet kommer vi att skapa ett samhälle som tar ansvar för att ge alla en bra start på något nytt.

Vi kan själva göra mycket i arbetet med integration - inte minst genom att själva sätta oss in i problematiken, själva förstå att värden förändras snabbt och att vi alla mår bra av lite egne integration i det nya spännande samhället som växer fram.

Det finns mycket att ta tag i - arbetsgivare, kommuner, region, regering, arbetsförmedling, utbildningsanordnare, frivilligorganisationerna och vi enskilda måst gå i takt för att bevisa att det är hos oss som de nyanlända behöver stanna. Det är vi som tar chansen att visa att vår region både vill, kan och behöver ta emot nya människor om vi skall klara framtidens utmaningar inte minst inom välfärden - vi måste bli många fler, inte färre.

Men då behövs också mod - att våga stå upp för de nya vännerna, våga ge dem en snabb chans att bemästra språk och vardag - men också ha mod att berätta om vilka regler vi har för att ett samhälle skall fungera - inte huka in bänkarna när det börjar brännas och bli utmanande.

I vår region skall man också våga ställa de svåra frågorna kring flyktingar och få ett rimligt svar, utan att bli kallad rasist.

• Och har vi inga bra svar får vi tillsammans ta fram dem.

Integrationen kommer vi aldrig att klara om inte samspelet på alla nivåer fungerar - inom EU, inom nationen, ute i regionerna och kommunerna, men också i det vardagliga samhället där lika regler skall gälla för alla.

Med en Socialdemokratisk politik är vi nu en rejäl bit på väg i målet om fler jobb och bättre integration.

Även vi Socialdemokrater i Regionen har beredskap för att driva frågan om arbete och integration framåt - med grunden i allas lika värde blir frågan enklare att jobba med.

Nu återstår att gå från ord till handling för en positiv och spännande utveckling av vår region - inte minst för att öka intäkterna till skolan, vården och omsorgen.

Region Jämtland Härjedalen vill och kan!

Anonyma påhopp...

Man vet egentligen inte om man skall skratta eller gråta...

Varje vecka ramlar det in kommentarer i min blogg, vilket jag ju eftersträvar och vill ha - en debatt är alltid eftersträvansvärd, men jag säger ju tydligt i min blogg att anonyma inlägg INTE läggs ut.

Ändå ramlar ett antal sådana in som endera förmodligen är för hårda för att skribenten skall våga lägga ut sitt namn, eller som är direkta påhopp på mig, på företeelser, på grupper i samhället eller rent av på helt andra människor än mig själv.

Jag välkomnar kritik eller mothugg på min egna politik och mina egna inlägg likaväl som jag gör det i vitt skilda ämnen - men vågar man inte stå för det med sitt namn så har man inget att hämta i min blogg...

Befinner mig idag i ett soligt Stockholm på möte kring Folkhögskolorna och senare under dagen på möte med (S)-kamrater i Sveriges Kommuner och Landsting. I en paus kan jag konstatera att det den senaste veckan ramlat in både kommentarer kring mina inlägg - och det är bra, men även inlägg om invandring, flyktingar, tiggare, homosexuella, regeringen, socialdemokraterna, kultur, vård, skatt och lite annat - inte en enda kommentar är undertecknad med namn....

Synd, eftersom inläggen hade kunnat skapa debatt även om den del hade behöva friseras i innehåll och ordval....

Jag funderar vidare på kommande blogginlägg och ämnen att beröra med förhoppningen att jag skall få kommentarsinlägg som vågar underteckna med namn, men som också till innehåll utelämnar personangrepp och rasistiska inlägg....

Den som lever får se...

Den tuffa finansieringen av sjukvården...

Det är minst sagt en rejäl utmaning att klara hem en budget för Region Jämtland Härjedalen i ett läge där prognosen för 2015 pekar mot ett underskott på nära 250 miljoner kronor.

Just nu har vi ett läge där majoriteten i Regionen och Alliansen gjort en överenskommelse om att försöka finna gemensamma förslag som kan bromsa kostnadsökningarna, effektivisera - men ändå ge en god vård och bra arbetsmiljö.

Det i sig kräver förtroende och vilja - så att vi inte hamnar i ett läge där oppositionen enbart för oppositionspolitik för att skada majoritetens förtroende. Inte heller vi i majoriteten får sätta oss på tvären inför förslag från Alliansen varje gång de kommer…

Största problemet kan ändå vara att bilden av nuläget och analysen av denna skiljer sig så markant. Alliansen verkar inte med ett enda ord vara beredda att erkänna att sjukvården i Sverige i grunden är underfinansierad - istället vill man hellre måla uppe en bild av dålig styrning, dålig politik och stora slukhål som stjäl pengar ur systemet - resursslöseri helt enkelt.

När Christer Siwertsson (M) påstår att pengarna försvinner i svarta hål, blir det helt enkelt till ett hån mot alla de sjuka som är de som fått vård för dessa pengar.

Några svarta hål existerar inte, utan de stora underskotten som blev för 2014 och prognosen för 2015 finns helt enkelt direkt i sjukvården - det är inte svårare än att se i bokslutet var pengarna tagit vägen: Svårt sjuka barn, cancerpatienter, behandlingar, läkemedel, patienter som skickats till andra sjukhus för komplicerade behandlingar och operationer - inte sällan kostar en sådan patient många miljoner per person.

Det blir rent av oförskämt att säga att pengarna då går till svarta hål. Vad värre är, är att våra grannlandsting har liknande och tom större underskott i sina budgetar för den rena sjukvården. Vi kostar som patienter, nya läkemedel införs, nya behandlingsmetoder etableras och allt fler kan behandlas tom högt upp i åldrarna - vilket helt enkelt gör sjukvården dyrare för varje år som går.

Och någon skall betala… När någon blir allt färre som vi råkar bli i Norrland skall allt färre betala via skatten för en allt dyrare sjukvård. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop och vi är många som måste fundera över hur glesbygden och landsbygdens invånare skall fortsatt ha rätten till en god vård med samma kvalité som resten av landet…

Här duger det inte med enbart besparingar, påståenden om att massor av administration går att ta bort igen och igen och igen…

Helt klart skall vi vara ekonomiska, fundera över vad som skall göras och prioritera på ett smart sätt. Hur får vi tex fast anställda läkare istället för vansinnigt dyra stafettläkare som drar mångmiljonbelopp extra ur vår budget.

Jag tror att Regionens politiker måste ta ett krafttag kring uppgiften och också förlita sig på att den nya Regionbildningen faktiskt kan göra skillnad. Sjukvården hade kunnat styras lika bra eller dåligt i den gamla organisationen - men vi valde att bilda Region för att få fler instrument för regional utveckling och lite tyngd i vårt arbete för att helt enkelt öka skatteintäkterna genom inflyttning, mer företagande, fler jobb och större attraktionskraft.

Lösningen finns förmodligen i en kombination av effektivisering och smarta prioriteringar, bättre diskussion och ansvar för nationell finansiering  av sjukvård även i glesbygd och ett Regionalt utvecklingsarbete med fokus på fler företag, mer intressanta arrangemang som lockar och fler i arbete.

Det blir några tuffa år, där vi både kommer att se indragningar och nya arbetsmetoder, men där vi självklart måste tro att vi också kan satsa på sådant som vi tror kan lyfta oss ur krisen.

Region Jämtland Härjedalen vill och kan!

Bättre och roligare kan vi kring flyktingmottagande…

Man får tassa försiktigt fram, när man vill tala om integration, flyktingmottagande, tiggeri och invandring…

Det finns många tyckanden och känslor som lätt kommer i gungning - men jag kan inte låta bli att konstatera att ett land som Sverige skulle kunna prestera så mycket bättre.

Det går inte att undvika att bli berörd när man besöker en flyktingförläggning eller sätter sig ned och försöker samtala med några av våra tiggare i staden.

Det är också först då som våra förutfattade meningar om flyktingar och tiggare som en enhetlig grupp vänds upp och ned.

Genom att våga ta steget, våga besöka, våga ställa frågorna - kan man också konstatera: - Ja, de kan bli förbannade på varandra, ja de kan baktala varandra, ja de kan slåss och hota varandra som grupp eller som enskilda individer.

Ja, de kan organisera sitt tiggeri, ja de kan utnyttja sina tiggande landsmän, ja de kan bli förbannade när  jag inte ger dem pengar utan en bit mat istället…

Och, ja - de kan använda delar av sina pengar till cigaretter, fikabröd, mobiltelefoner och annat onyttigt och uppkäftigt… De kan ha köpt sin resa hit till vårt land för egna pengar, ja de kan hata muslimer och kristna. Och , ja - de kan ställa krav trots att de är på flykt.

Det blir nästan otäckt hur lika de är oss andra som lever i vår lilla ankdam med förutfattade meningar, , överflöd av mat och prylar och slantar som går till sprit istället för till välgörenhet…

Men, det är också i det korta samtalet kring huruvida tiggaren fryser eller om hur man trivs på flyktingförläggningen som det blir helt uppenbart att jag inte vill byta med en enda av dem i stunden.

Att förbjuda tiggeriet är en lösning för de av oss som tycker att det är jobbigt att bli tagen på sängen av våra egna känslor. Att förneka att det som händer runt tiggeriet inte är ett problem är att stoppa huvudet i sanden och kanske någonstans mitt emellan detta finns sanningen.

Pinsamt blir det dock när Rumäniens Ambassadör i Sverige försöker få oss att tro att problemet inte finns i just Rumänien och att där gjorts så mycket även för romer och andra utsatta. Rumänien är ett av de länder som måste ta sitt ansvar - självklart med stöd från oss andra och EU.

När det gäller våra flyktingar handlar det om mer värdighet, mer förståelse för att de är individer - inte en hop. Individer som när de tvingas samman med olika erfarenheter, olika utbildning, olika religioner och olika kultur lätt blir frustrerade, irriterade och oroliga. Integration i all ära, men det handlar också om att vi som redan bor här och som är i så stort behov av att vi blir fler i regionen också är beredda att lyssna lära och integreras för att förstå vad som händer och vad som behöver göras.

Att det är en öppet lukrativ marknad för de som hyr ut platser på olika privata flyktinganläggningar gör inte saken bättre. Inte minst när det kommer signaler om urusla boenden, tristess, dagar utan innehåll och en politik som förnekar asylsökande att lära sig det nya landets språk - som om vi skulle förlora något på att en medmänniska fått lära sig några ord svenska trots att hen blir utvisad. 

Jag vet att vi kan bättre, att vi vill lära för att förstå varför saker händer kring flyktingförläggningar och mottagande. Jag vet också att de flesta av oss vill öppna upp mottagandet och för människor i nöd - men då måste vi också se till att den kunskapen går att få, att de svåra frågorna om flyktingmottagande får ställas för att vi tillsammans skall hitta på bra lösningar… - Varför, hur, när, vilka, hur mycket och vad kostar det…

Det finns bra och dåliga flyktingförläggningar och bra och dåligt flyktingmottagande. Förläggningen i Grytan utanför Östersund hör förmodligen till de bättre, med en vilja att också öppna upp för det civila samhället och länets invånare - men det finns skräckexempel.

Varför inte bara skrota det riktigt usla och inhumana mottagandet och stänga ned de riktigt usla förläggningarna.

Ingen tjänar på myndigheternas tvekan i frågan - möjligen bara Bert Karlsson och hans gelikar.

Vi andra vill lära, hitta lösningar och skapa en så intressant region som möjligt så att de som får stanna i landet väljer att stanna just hos oss för att hjälpa till att bygga en allt bättre region, som blir ett inflyttningsområde istället för en hopplös utflyttningsort.

Dessutom med lite nya influenser som vänder upp och ned på vår skyddade ankdam. Mer mod, mer nyfikenhet och mer jävlar anamma mår vi alla bra av!

Större regioner, men sedan då ?

SKL:s tidigare ledning tog under hösten som gick, initiativet till ett förnyat arbete kring Regionförstoring med tanken om att det skulle slås samman med den fortsatta diskussionen om att samtliga Landsting som vill skulle få bilda Regioner.

Jag har ju haft förmånen att under ett antal år arbeta med Regionbildningsfrågan både i mitt parti, men också som Landstingsråd i vårt tidigare landsting.

Frågan är komplicerad och tar avstamp i flertalet tidigare utredningar, där bla Ansvarsutredningen är en.

För vårt län och vårt landsting var det under lång tid en fråga om att försöka finna samarbete med Västernorrland för en sammanslagning till en störe gemensam Region.

Det arbetet för av många olika orsaker, där ett splittrat Västernorrland och en regering inte kunde frambringa en lösning.

När ett naggat förslag om Regionbildning med bla Sundsvall och vårt län lades fram sågades detta och inte heller många andra Regionbildningar förverkligades.

Regionbildningen av Halland och Gotland, blev av flera anledningar någon slags bild av vad dåvarande Regering kunde tänka sig utan att behöva ta i resten av frågorna som också rörde den statliga nivåns nya geografi - an allt för känslig fråga.

I och med detta påbörjade vi vårt arbete genom att bilda ett sk Regionförbund, som blev ett slags förarbete till den slutgiltiga ansökan om att få bilda region inom dåvarande landstingets gränser.

Mycket arbete, många spännande kompromisser och en Region Jämtland Härjedalen som nu levt i 3 månader är resultatet just nu. Ett litet geografiskt resultat, men en organisation som börjar ta formen för att bli en tydlig regional utvecklare tillsammans med bla kommunerna. 

Det är då som SKL:s arbete plötsligt blir verklighet inom Regeringen i ett läge där flera precis fått bilda region och inte ens hunnit med att få sin organisation helt på plats eller genomfört sitt varumärkesarbete för att förklara sin roll helt klart….

Just nu tror jag att vi behöver fokusera på att först få en ny organisation tydlig, stark och slagkraftig kring regionens utveckling - en tydlig ledare i det Regionala utvecklingsarbetet för att öka intäkter både för Regionen som organisation och för kommunerna. - Inte minst för sjukvårdens skull.

Det andra fokusområdet är just ekonomin kring sjukvården som inte får störas av ytterligare organisationsdiskussioner eller omorganisationsarbete, som en sammanslagning med andra landsting skulle betyda.

Jag är väl medveten om att sjukvårdens underskott är svåra att hantera och med ett underskott i fjol för vårt gamla landsting på över 150 miljoner kronor finns det sannerligen utmaningar i det arbetet…

Prognosen för 2015 är ett underskott på 240 miljoner kronor 31/12 !

Argumenten för Regionförstoring redan vid nästa mandatperiods början är slagkraftigare och större regioner för att klara sjukvårdens finansiering - det är då som fråga uppstår: Hur ?

Jag ser mig omkring bland de närmaste grannarna som skulle kunna vara tänkbara kamrater och deras finanser i sjukvården vid en sammanslagning till en större region i vårt område och blir inte lika övertygad…

• Västernorrland: 308 miljoner i underskott 2014
• Dalarna: 287 miljoner i underskott 2014
• Norrbotten: 272 miljoner i underskott 2014
• Västerbotten 150 miljoner i underskott 2014

Nu behövs något ytterligare som helt enkelt handlar om sjukvårdens långsiktiga finansiering, där nya behandlingsmetoder, fler möjligheter till behandlingar och helt nya kostsamma behandlingsmetoder uppfinns och genomförs. 

Tack och lov blir möjligheterna att behandla svåra sjukdomar allt bättre - men det skall också betalas, vilket blir allt svårare i glest befolkade delar av landet där få invånare är med och betalar skatt.

Hur ser vi på en rättvisare fördelning av kostnader för att upprätthålla en bra sjukvård och i glesbygdsregioner, när både skatteintäkter och befolkningsmängden är låga samtidigt som behoven ökar allt mer…

Sjukvården blir i detta sammanhang, inte enbart en medicinsk vårdfråga - utan en tydlig regional utvecklingsfråga där sjukvård i glesbygd och dess kvalité blir central.

• Känner jag mig trygg att bo på landsbygden, kan det vara acceptabelt att sjukvården i glesbygd är något sämre och vad händer med attraktionskraften då… Vem flyttar till glesbygdsregioner med sitt företag, med sin familj om vi utpräglat får en sämre sjukvård framöver. Och vem vill arbeta i en andra klassens region - därför är frågan så angelägen också ur det perspektivet.

Jag tror på en kostnadsutjämning värd namnet som utgår från en rättvisare och mer solidarisk fördelning över landet - men också på en allmän diskussion om hur vi finansierar framtidens utvecklade sjukvård och där räcker inte enbart en sammanslagning av regioner i norr…