Det är just rädsla och fruktan man vill framkalla...

Ett av mina möten i Bryssel...

Är det återigen de mörka krafterna som slagit till med ett terrordåd - denna gång på Bryssels flygplats…

Att Bryssel under lång tid lagt under starka hot från terrorister är ingen nyhet, men när det händer på den flygplats som symboliserar porten till och från EU:s maktcentrum blir det otäckt påtagligt.

Dagens explosioner har precis inträffat när jag skriver dessa rader och vi vet ännu inte orsak eller syfte - vi kan bara spekulera, men samtidigt konstatera att det är i centrum av EU:s makt som händelsen inträffat…

Vi vet ännu inte något om antalet döda eller skadade…

Telefonen ringer - jag svarar och får information om att en bomb också exploderat på den tunnelbanestation som ligger närmast EU-parlamentet och vårt EU-kontor i Bryssel.

Hur många känner jag inte som dagligen passerar platserna och hur många gånger har jag inte själv befunnit mig i just den tullbanan eller passerat incheckningsdiskarna på Bryssels flygplats där bomberna detonerade…

Om än inte bekräftat som terrordåd, verkar det vara  ett slag mot oskyldiga människor och deras anhöriga, med det är också ett slag rakt in i det demokratiska systemet i Europa - väl avvägda platser som valts ut av galningar som inte skyr några medel för att skapa rädsla, fruktan och oro i vårt samhälle…

Det är ju också i Bryssel som vi alla möts som vill finna samarbete, påverka den egna regionens framtid inom EU, det är här som påverkansarbete sker och det är hit som vi alla regionala företrädare reser...

• Det känns just nu som slitna ord - använda allt för många gånger, men jag säger det igen: Vi kan inte låta dessa galningar vinna striden om öppenheten och demokratin, vi måste leva vidare i ett öppet Europa samtidigt som samarbeta mot terrorismen måste bli ännu effektivare.

Vi kan aldrig skydda oss till hundra procent, förövarna väljer platser noggrant och utnyttjar obevakade platser med stora folkmassor - incheckningsdiskarna vid flygplats är en sådan plats, dit man ostört kan forsla vapen och bomber - säkerheten finns först efter säkerhetskontrollerna på väg in i de inre delarna av flygplatserna.

Nyss var det Paris, flera terrordåd i Afrikanska länder - nu Bryssel…

Vi känner just nu oro som övergår i ilska, men vi får aldrig låta det övergå i något urskiljningslöst hat vänt mot oskyldiga grupper. 

Vi måste fortsätta vara bestämda i kampen för öppenhet och demokrati, våga träffas på gator och torg, visa att vi äger våra gemensamma offentliga platser och inte låta galningar stoppa våra möten människor emellan på restauranger, pubar och mötesplatser.

Självklart skall vi vara vaksamma, men inte låta oss kuvas.

Det är våra gator och torg - inte galna terroristers!

Idag oroas vi och sörjer drabbade, men vi visar också beslutsamhet i kampen mot ondskan!

För första gången på länge blir kanske inte den kommande generationen rikare än oss...

Det är ju inte första gången jag befinner mig i Bryssel på möten som kretsar kring EU - inte heller första gången jag är på möte på Svenska Representationen i Bryssel.

Det är inte heller första gången jag sitter i sammanträde på Regionens EU-kontor, Mid Sweden European Office i centrala Bryssel och leder vårt Ägarrådsmöte.

Frågorna inom kontoret handlar om vad vi kommer att behöva prioritera i vårt påverkansarbete för Regionens bästa och hur det arbetet skall organiseras här nere i Bryssel med våra anställda och på hemmaplan.

På Svenska representationen har vi under två dagars sk Rapportörsmöte med oss som är ansvariga Rapportörer i Europaforum Norra Sverige, bjudit in till ett utvidgat möte. Ett möte som också riktar sig till kommunpolitiker för att öka deras intresse, kunskap och inflytande i frågorna.

Vi har bjudit in bra föreläsare från EU-kommissionen, organisationer och tom Kommissionärer. Det är inte heller första gången som jag träffar flera av dessa i Bryssel - MEN för första gången på oerhört länge befinner sig Europa i en situation där vi har en kommande generation - kanske våra egna barns barn.. Våra barnbarn inte blir en generation som blir rikare än oss.

Det vi allmänt kallar EU:s Sammanhållningspolitik är själva kittet i EU:s sociala ambitioner - helt enkelt det sätt på vilket vi kan omfördela kapital till Nationer och Regioner som behöver dem bäst. I grunden är det just Sammanhållningspolitiken med alla sina fonder som gjort mig övertygad om EU-medlemskapets förträfflighet…

Vi samlar in Nationernas avgifter och omfördelar dem för att påskynda en positiv utveckling inom hela EU - helt enkelt delar på tillgångarna.

Vi talar nu istället mycket  om att dela bördorna framöver istället för ekonomiska framgångar - vilket trots allt kan utmana förtroendet för hela sammanhållningspolitiken och hota sammanhållning och fred.

Att tex Storbritannien har tankar på att lämna är vare sig bra för Storbritanien eller för EU.

I skenet av EU2020 med de positiva framtida målen, blir det lite främmande och skrämmande.

Det kommande budgetarbetet för nästa period blir tuff med en situation där sammanhållningspolitiken blir hårt utsatt. Hur ska vi klara flyktingsituationen och kostnader utifrån ett sammanhållet Europa. 

Klarar vi en sammanhållningspoltik fortsättningsvis och hur ska den se ut, när vissa länder vill slippa sådana överenskommelser och ett sådant system av pengaflöden mellan olika delar av EU…

Vad ska då sammanhållningspolitiken bestå av om den ens blir av.

För förta gången i Bryssel slår dessa tankar emot mig och känslan bekräftas av flera föreläsare och människor jag möter i dessa dagar. När organisationen går från att dela ut tillgångar till att vara en maskin för att fördela bördorna går det att förklara - kanske inte riktigt förstå - hur de bruna Nationalistiska partierna tar allt större plats i medlemsstaterna och därmed hotar att få allt mer makt inom EU.

Det finns ett pussel att lägga, där våra behov i glest befolkade regioner är att bli fler invånare för att klara utmaningarna inom välfärden måste pusslas ihop på ett smart sätt med mottagandet av människor som kommer till oss från djävulska upplevelser i krigshärjade områden.

Ett pussel som måste läggas rätt för att det inte skall torna upp argument mot flyktingmottagandet från dessa mörka nationalistiska krafter. Det handlar då just om att dela bördan eller ansvaret  - att kanske vrid om våra EU-instrument för att skynda på integrering, utbildning, jobb och boende.

I grunden kan man konstatera att det går fort att glömma - även för den EU-engagerade. Att grunden för EU lades för att klara Europas framtid och bibehålla freden tycks många ha glömt. Att vi sedan utarbetade Sammanhållningspolitken och Europa2020 för att ge EU en social och solidarisk dimension tycks många också ha glömt.

Det naturliga vore för Europas stater och EU:s medlemsländer att säga: - Ja vi är ett fredsprojekt, ja vi är ett antal fredsälskande länder och vi har en gemenskap som bygger på sociala aspekter och solidariska dimensioner. Därför tar vi också gemensamt ansvar för alla de som behöver en fristad och trygghet när vi bygger vidare på ett ännu starkare fördelningsinstrument inom Sammanhållningspolitiken. Ett instrument som tar både mänsklig hänsyn och skapar förutsättningar för tillväxt i hela Europa.

Ett större engagemang för frågan måste till redan nu om den kommande perioden inom EU skall bli en period som vi skall kunna vara stolta över.