Den brunfläckiga politiken ska inte få stoppa återskapandet av ett solidariskt samhälle...

Sitter på Söder i Stockholm på ett av mina favoritställen för att snart deltaga i möte med den Socialdemokratiska gruppen i SKL - försöker förmå mig att glädjas över utgången i Riksdagsvalet, men det är svårt. Tydligt är ju trots allt att människor vill förändring och att många grupper vill ha ett nytt Sverige där solidaritet och rättvisa återinförs istället för ökande klyftor mellan de som har det allra sämst i samhället och de allra rikaste.

Samtidigt vill allt för många ha en annan inriktning som handlar om att alla människor inte är lika mycket värda. - Att människor på flykt för sina liva lika gärna kan sändas tillbaka till kriget, folkmorden, våldtäkterna och övergreppen på barn. Allt för många har röstat på Sverigedemokraterna, väl medvetna om att dess ledare gärna sänder tillbaka små barn in i döden.

Vilket samhälle är detta och vad kan vi göra för att den stora delen av landets invånare som röstat på demokratiska partier och framför allt de som röstat på en positiv förändring skall få genomslagskraft.

Jag hoppas och tror att Reinfeldts tydliga avgång också innebär att man är beredda att i Alliansen ta ansvar för en demokratisk regering, även om den i grunden har en annan politisk inriktning.

Svenska folket vill detta. Det är också en möjlighet att visa på andra alternativ än den brunskitiga politik som växer i Europa, när människor känner utanförskap, inte har arbete eller chans till utbildning.

Med en Socialdemokratiskt ledd regering har vi möjligheten att återskapa förtroendet för välfärden, för rättvis fördelning och nya chanser i livet.

Endast så kan vi gemensamt bekämpa den växande oron som ger utrymme för Sverigedemokraternas falska politik. En politik som i grunden handlar om att gradera människor utifrån de som är mer värda och de som kan få stanna utanför, men som förpackas i en snygg yta. En yta som döljer järnrör, rasistiska påhopp och nazistiska utspel.

Inte minst vår del av landet är i stort behov av inflyttning, ny kompetens, nya idéer och öppenhet.

Sverige och vår Region Jämtland Härjedalen skall bli världsbäst på öppenhet, innovationer, företagande och attraktion. En Region dit alla vill flytta och där företagandet och jobben utvecklas, så att våra gemensamma skatteintäkter kan fördelas rättvist i välfärdens områden så som sjukvården, skolan och omsorgen.

Region Jämtland Härjedalen vill och kan!

Är Norge den kraft som Europa behöver...

Demokratin och solidariteten går aldrig att ta för given. En dag som denna, den 22 juli, minns vi händelserna i Norge förra året med avsky. Samtidigt imponeras vi av Norges beslutsamhet i att fortsätta kampen för ett öppet, demokratiskt och mångkulturellt samhälle. 

Minneshögtiderna är rörande, men ger kraft och mod i tron på solidariteten. De unga socialdemokraterna som samlats för att minnas tillsammans med anhöriga och demokratiska ledare får oss att ta nya tag och, om inte förstå - så åtminstone inse vidden av Norges öppna budskap i en så utsatt situation.

Det är lätt att ta till hat och till och med tillåtet i korta stunder, men så mycket svårare att älska och kämpa för just öppenhet och mångfald.

Mikael Wiehes tal och sång tar oss ut från Norge och in över Europa, där han påminner oss om hur den allt svårare ekonomiska situationen sätter oss i ett läge där fanatiker, men också andra lätt tar fasta på beskyllningar som hamnar på andra folkgrupper och främmande kulturer.

Uttryck som: Det är judarnas fel, det är zigenarna eller muslimerna som orsakat problemen - hörs allt oftare från främlingsfientliga grupper runt om i Europa, som ett enkelt svar på problemen.

Etablerade partier hakar på och många av oss står endera handfallna eller mållösa.

Det är lätt att falla i hat eller enkla förklaringar i svåra tider, men dess större att kämpa för kärleken, sanningen och demokratin. 

När Danmarks Statsminister berömmer Stoltenbergs insatser för att omedelbart tala om  öppenhet, solidaritet och demokrati är det en viktig reflektion, som också avspeglar den norska socialdeokratiska ungdomsrörelsens inställning och kamp efter Utöyahändelsen.

I grunden är det något unikt och som på många punkter skiljer Norsk fredspolitik mot exempelvis USA:s hämdreaktioner den 11 september...

I ett Europa med växande klyftor, försämrad ekonomi och växande främlingsfientlighet är det den typen av solidariska ställningstaganden som behövs. Ställningstaganden för öppenhet gjorda inte bra av ett lands politiska ledare, ett drabbat parti - utan också av ett helt folk.

Norges beslutsamhet imponerar, men lyfter också fram tanken på att det är ett land med den politiska inställningen som är det som ett snart sargat Europa behöver.

Frågan är om det inte är Norges beslutsamhet i frågan om öppenhet, mångfald och demokrati som måste visa vägen och ges plats i den Europeiska politikens centrum. Ett icke EU-land blir kanske de som löser Europas problem och som slutgiltigt avvisar främlingsfientliga krafter i tunga tider.

Har Norge den platsen i den Europeiska politiken just nu - och om inte, hur ger vi dem detta?