Det Japanska samhället behöver demokratiseras...

Att kliva in på Svenska Ambassaden i Tokyo, en het och solig oktoberdag, från en välfylld tunnelbana känns befriande.

Inte befriande från något dåligt, men som ett andningshål där man i lugn och ro hinner fundera.

Jag befinner mig på resa med SKL:s (Sveriges Kommuner och Landstings) beredning för Tillväxt och regionala utvecklingsfrågor i Tokyo denna vecka.

Ett Tokyo, som efter en rejäl orkan i söndags badar i värme och solsken. SKL har ju ansvaret att på nationell nivå bevaka frågor som berör Sverige, våra kommuner och Regioner. I vår beredning handlar det om de Regionala utvecklingsfrågorna, som ju spänner från vitt skilda områden så som infrastruktur och kommunikationer och EU:s sammanhållningspolitik.

SKL:s beredningar gör en gång per mandatperiod lärresor för att omvärldsspana, lära och ta med erfarenheter till arbetet på det nationella, regionala och lokala planet.

Japan är ett spännande land som på flera områden ligger långt före oss, men som på andra områden har enorma utvecklingsbehov.

Få om ens några länder kan väl slå Japan på fingrarna när det gäller kommunikationers snabbhet, effektivitet och säkerhet. För vem skulle kunna drömma att tågen, bussarna och tunnelbanan kommer och går på minuten när i utsatt tid - och att avvikelser är enormt ovanliga, men så är det i Tokyo. Och vem skulle kunna drömma om att man ingenstans kan hitta fimpar, tuggummin och annat skräp på offentliga platser - men detta är verklighet i ett lands som Japan.

Få länder - om ens något kan dessutom slå Japan vad gäller vacker mat, vackra byggnader och en oerhört smakfull och vacker mat.

Och gästfriheten är mycket viktig, vilket gör att jag kommer att ha med mig fyra symboliska ord i packningen tillbaka till Sverige: Bonsaiträd, sushi, gästfrihet och teknik.

Sverige har mycket att lära inom infrastrukturplanering och satsningar, vilket är viktigt både på nationellt- och regionalt plan.

Dock är det så att det stannar lite vid detta - vid japanernas strikta levnadsstil, artiga bemötande - men också värme gentemot gäster vid mer inofficiella tillfällen. 

För mig som svensk känner jag begränsningarna i frihet i ett land som sedan lång tid tillbaka cementerat könsfördelningen och gjort arbetet och anställningen till livets medelpunkt.

Bakom det finns också tendenser till ett auktoritärt samhälle och ett samhälle som styrs av åldrade män i höga maktpositioner, där företagsledaren, politikern och den höga ämbetsmannen gör sig beroende av varandra.

Ur demokratisk synpunkt är det förfärligt att kommunhusens väggar pryds av långa rader av medelålders män och att politiken i så hög grad styrs av tjänstemannamakten.

Det relativt låga valdeltagandet beror förstås på en misstro mot politikens möjlighet att påverka, men också av avsaknaden av insatta förtroendevalda som vågar driva viktiga frågor.

Allt fler jag möter här på plats bekräftar bilden av höga tjänstemän som innehar makten att forma lagar och som fått sina positioner genom hårt arbete, genom rekomendationer och genom relativt hög ålder. I politiken finns inga undantag och unga politiker får ofta utstå hårda prövningar.

Att arbetsmarknaden och de högre chefspositionerna tilldelas män, är inte konstigt i ett land där kvinnorna förväntas ta hand om barnen och familjearbetet.

För Japan kan det vara en avgörande faktor om vården och omsorgen, men också företagens utveckling skall klaras att allt fler tar anställning. I den meningen är kvinnorna Japans guldgruva - frågan är bara när någon politiker skall våga driva frågan om jämställdhet. En fråga som direkt kopplar till behoven av barnomsorg och männens rätt till föräldraledighet.

Frågan blir allt tyngre i skenet av att immigrationen till Japan är i det närmaste obefintlig och en fråga som ingen politiker hittills vågat driva.

Japan är i viss mån ett slutet samhälle, samtidigt som människorna är varma och mycket omtänksamma - men lever i ett samhälle som ställer stora krav på korrekthet, hård arbetsmoral och respekt för systemet.

Egentligen tror jag att Svensken och Japanen har många gemensamma nämnare som gör att ett fortsatt samarbete på många plan kan ge oss gemensam utveckling.

Mötet fortsätter och vi samtalar om insatser för bättre integration genom insatser i Sverige på arbetsmarknadsområdet och vi funderar vidare på eventuella regionbildningar i vårt land. Vi sitter på Svensk mark i skydd från sol och värme inne på ambassaden, men snart skall vi ut i myllret av människor, hettan och rusningen på tunnelbanan. Att ta sig från Ambassaden till hotellet är en utmaning, med ett tunnelbanesystem som är enormt. Det enda vi vet är att tågen med största sannolikhet är i tid även denna gång... 

Skillnaderna mellan våra länder är enorma, men likheterna som lockar till fortsatt erfarenhetsutbyte och samarbete är tillräckligt många!

Ska politiker resa eller stanna på hemmaplan...

Titt som tätt blossar debatter upp om förtroendevaldas resor utanför landets eller rent av det egna länets gränser.

Debatten i sig är viktig, men pekar också på att politiken inte på ett bra sätt klarat av att förklara bakgrund och anledning. Kanske är det rent av så att det i flera fall varit dåliga underlag inför beslutet att deltaga på möten utom den egna kommunen eller det egna länet.

Politik är grundläggande i vår demokrati och därför måste politiken vara tydlig och våga prioritera.

Personligen tror jag att utvecklingen går oerhört fort när det handlar om beslut, inflytande och deltagande för förtroendevalda.

I dagsläget är det inte längre enbart den nationella nivån och regeringen som har möjlighet att påverka en internationell eller europeisk politik som i sin tur kan ha avgörande betydelse för exempelvis vårt län - Jämtland.

De kommunala och regionala politikerna måste vara uppdaterade, prioritera bland möten på hemmaplan eller i vissa fall engagemang på en europeisk eller internationell nivå.

Jag kan förstå att tom engagerade förtroendevalda blandar samman kommunalråds eller landstingsråds uppdrag, när de också har uppdrag på tex nationell nivå och tycker att det kan verka märkligt när de deltager på en resa till Japan eller Canada.

Idag är det ofta så att man också kan ha ett uppdrag för en politisk organisation på nationell nivå som exempelvis SKL, som har som uppgift att just arbeta för frågor som kan ha nationell eller internationell bäring.

Jag själv sitter exempelvis i Sveriges Kommuners och Landstings, SKL:s beredning för Tillväxt och Regional Utveckling och kommer i den rollen att besöka Tokyo för att se på frågor ur det perspektivet.

Förhoppningsvis kommer den resan också att ge mig kunskap i rollen som Regionråd på hemmaplan.

På samma sätt är många förtroendevalda engagerade och valda i internationella sammanhang för att lära, påverka, sprida kunskap och skapa samarbete mellan Europas många regioner som kan ha liknande behov som här hemma.

Det kan handla om att påverka skrivningar och beslut i EU-sammanhang som kan komma att påverka den egna kommunen både praktiskt och ekonomiskt. Det kan också handla om att skapa grunden för ett samarbete för näringsliv, kultur, utbildning och företagande med andra delar av världen.

I bästa fall kan dylika engagemang också sprida kännedom om vår egna region långt utanför våra egna gränser på samma sätt som ett besök från andra delar av världen kan göra det hos oss.

Vårt län är ofta glada i att andra regioner besöker oss, men alla möten kan inte alltid vara med Jämtland om mötesplats.

Att inneha förtroendet att få leda politiskt arbete som syftar till utveckling av vårt län och vår region är en förmån som måste förvaltas väl.

Varje medlemskap i en organisation som arbetar på hemmaplan eller internationellt måste syfta till utveckling på något sätt - den prioriteringen måste vi våga göra på samma sätt som vi vågar prioritera ett deltagande utanför länets eller den egna kommunens gränser.

Varje år beslutar landsting och kommuner runt om i landet över sin budget, där man i landstingen avsätter en betydande majoritet av pengarna till sjukvård och sedan också en mindre summa till regional utveckling som i de flesta fall går till ett Regionförbund som har ansvaret att använda dessa pengar på ett sätt som man bäst anser gynna länets utveckling.

Populistiska politiker fortsätter ändå i efterhand att klaga på användningen av de medel som redan från start avsatts till den regionala utvecklingen och anser den vara tärande på tex sjukvården.

Självklart skulle Regionstyrelsen i vårt län kunna lämna tillbaka medel istället för att försöka använda dem i samarbete med andra kring sådant som näringsliv, kultur, utbildning, infrastruktur, Länstrafik - men då vore det bättre att redan från början säga att inga skattemedel skall gå till dessa områden!

Återigen vill jag slå fast att varje prioritering av de medel som finns avsatta för Regional utveckling är viktig och varje insats, deltagande och engagemang skall ha ett tydligt syfte!

Därför gör vi ständigt genomgångar av våra åtaganden, vilket ibland leder till att vi inte reser, inte deltager eller lägger ned arbete inom något område. Detta sker ständigt och ett aktuellt exempel är när vi för några dagar sedan ställde in deltagandet i tre av AER:S (Assembly of European Regions) kommittéer, eftersom vi inte kunde se nyttan i de tre mötenas agenda denna gång.

För min del handlar det oftast, med möten i våra nordiska grannländer och medlemsorganisationer inkluderat, om 6-8 möten per år.

Andra gånger prioriterar vi upp deltagande som kan göra länet känt, ge länet fördelar eller ge oss möjlighet till viktig påverkan för länets utveckling.

Jämtlands län behöver utvecklas och vi behöver synas på många arenor. Länet behöver skapa förutsättningar för EU:s fonder, vi behöver stötta näringslivets behov och vi behöver framför allt bli fler som sedan kan finansiera den välfärd som alla skall ta del av.

Pengar för Regional utveckling skall investeras klokt och motiverat. Min och andras uppgift är att våga göra sådana prioriteringar, men vi behöver bli bättre på att visa på nyttan och vi måste dessutom prioritera bort resande och engagemang i sådant som inte ligger i linje med det vi tror kan vara länet till nytta!