Danmarks politik är en spottloska rakt i ansiktet på Solidariteten...

                              

”Hanna Mendel rycks upp från byn i Ungern där hon vuxit upp. Tillsammans med sina föräldrar sätts hon på ett tåg. Resan går i ”plomberade” vagnar, mot Polen. Allting kan väl bara bli bättre så snart de når resans mål, tänker hon, där hon sitter inlåst i det trånga utrymmet. Värmen och stanken är outhärdlig. Det är tur att hon inte vet hur fel hon har. Några dagar senare kliver familjen av tåget. Man har kommit till Auschwitz-Birkenau. Män och kvinnor skiljs åt. Somliga skickas direkt till gaskammaren. Andra till arbetsläger. Möjligen har Hanna tur. Hon blir pianist, eftersom hon musicerat hela sitt liv. Men hon blir det hos lägerkommendanten. En missad eller utebliven ton kan innebära en kula i nacken.”  - om boken, Hanna Mendels Chans

Ett av många öden i 30- och 40-talets Europa och  igår lades grunden för ytterligare historieskrivningar om hur Europa behandlade människor på flykt, när Danmark antog lagen om rätten att beslagtaga flyktingars ägodelar för att finansiera kostnader kring flyktingmottagandet…

Danmarks politik ger mig just nu en fadd smak i munnen, en klump i magen och ren och skär ilska.

På en rak fråga famlar politiken lite, tappar tråden och hittar inte riktigt de raka svaren - frågan är: 

• Skall Danmark plocka vigselringar, klockor, armband och halsband av dessa människor på flykt. De kanske sista minnena och ägodelarna och är det värdigt ett modernt land som dessutom ska dela EU:s värderingar…

Ren och skär plundring och den har genomförts tidigare i Europa:

Nazisterna inkasserade också stora pengar på att sälja ägodelar, som tillhört de judar som emigrerade eller deporterades till lägren. T ex höll myndigheterna dagliga auktioner med inventarier från privata hem under åren 1941 till 1945.

Dokument från finans­ministeriet visar att judiska bostäder i Polen och Baltikum systematiskt plundrades. Skatteinspektörer förde nog­granna räkenskaper över an­talet tågvagnar som transporterade bytet till Tyskland.

Jag vill inte leva i ett Europa som så ovärdigt behandlar de mest utsatta människorna när de försöker finna sin fristad. Danmarks handlande är inte enbart insatt och en spottloska rakt i ansiktet på medmänniskor som sätter sin tillit till oss - det är ett politiskt misstag utan dess like och kommer att vara en del av den framtida historiebeskrivningen om hur vi i Norden hanterade dessa människor.

Den Danska politiken får mig att skämmas och är dessvärre en del av den normaliseringen som bla Sverigedemokraternas politik bidrager till i flyktingfrågan. Det blir allt fler av oss som indignerar inför händelser runt flyktingar, som ser bort när vi passerar tiggare utanför ”vår” butik och som inte längre reagerar över människors utsatthet.

Solidariteten står på spel och främlingsfientligheten ökar och i och med detta den framväxande rädslan som ökar på acceptansen av egentligen oacceptabla politiska beslut.

De mörka krafterna växer i Europa och avståndet till de som hänt under 30-talet i Tyskland eller i Bosnien under 90-talet får allt fler att just indignera.

Alla vi som vet måst bryta tystnaden och dessutom samla kraft och mod kring ökad solidaritet i Europa. Ett Europa som jag ivl vara stolt över att vara en del av…

Jag har besökt Danmark många gånger och ser dem som en del av en viktig gemenskap, men just nu avstår jag gärna smörrebröd och den lille…

Europa kan bättre!

Några av oss behöver ett extra Gott Nytt År 2016...

                                                Nu gör vi 2016 till ett bättre år…

FN:s Generalsekreterare på klimatmötet...

I mångt och mycket har 2015 varit ett bra år för oss här hemma och i Sverige, men ett tufft år på många sätt för Europa och resten av världen.

Politiskt har Putins lynnighet oroat oss alla och hans förda politik i bla Ukraina visar på att han är kapabel till de mest drastiska och galna åtgärder.

På många håll har världens ledare i form av diktatorer och militärledningar fortsatt sitt förtryck mot folket, men många har också modigt satt sig emot tyrannerna runt om i världen. Vissa konflikter känns som olösliga där händelserna i Syrien påverkar oss alla, men definitivt civilbefolkningen som mördas, hotas och misshandlas - fysiskt och mentalt. Allra mest utsatta är barnen - 2015 har definitivt inte varit barnens år i världen…

Människor på flykt skapar oro, men också möjligheter för terroristnätverk likt IS att skapa rädsla och genomföra illdåd på många ställen runt om i världen - närmast oss blev förstås händelserna i Paris som gav rädsla bland många - helt enligt terroristernas önskemål.

Människor på flykt skapar också misstänksamhet och främlingsfientlighet i vars spår främlingsfientliga partier växer i världen, i Europa och hemma hos oss - att Sverigedemokraterna passar på att putsa på fasaden och slipa budskapet är då ingen slump. Många av oss går på detta, ansluter sig och glömmer att bakom fasaden finns de mörka krafter som en gång höll på att vinna i ett brunt Europa. 

• Varför kan vi inte bara påminna varandra om detta, påminna varandra om att mänsklighet handlar om att vi kan förvänta oss hjälp från andra den dagen vi är utsatta, vilsna, jagade och rädda…

• Varför tvekar vi, varför ser vi inte våra bröder och systrar istället för att se ett hot i människor i nöd och varför ställer inte EU solidariskt upp för ett mottagande av flyktingar. De frågan har inget svar och i väntan på ett mer solidariskt Europa och EU tvingas vi som land stänga våra gränser när kommuner och Regioner inte längre klarar boende, skola, socialtjänst och sjukvård. Det kan inte bara vara Sveriges angelägenhet och viss mån några länder till så som exempelvis Tyskland - alla måste öppna sina gränser!

Utanför matbutiken fryser tiggarna som tvingats ta sig från sitt fattiga hemland till ett rikare land för att förnedra sig genom den enda möjliga inkomstkällan - tiggeri.

Innanför butikens väggar handlar vi hej vilt inför jul och nyår - hur mycket av det överskottet slängs efter helgerna, blir min fundering…

Sverige går bra, Sveriges tillväxt har ökat under 2015 och ändå känner så många denna oro och denna rädsla inför de som har det svårt - oförklarligt kan tyckas…

MEN - det finns också glädjeämnen: Kvinnan som kommer ut från butiken och sätter sig ned bredvid tiggaren - skänker en slant, överräcker en värmande kopp kaffe och en smörgås. Tjejerna som startat Hej Främling och aktiverar en hel flyktingförläggning utanför Östersund. Fotbollslaget ÖFK som arbetar med integration som förtecken och vinnande koncept. Ungdomarna som protesterar när en ung kille hotas av utvisning. Människor som engagerar sig genom att med kultur skapa tillfälle för möten mellan människor. Frivilliga som håller i svenskundervisning.

• Ja exemplen är många och måste stå som just exempel på vad vi kan göra mer av i ett län som behöver var enda kotte som känner att de vill stanna här!

Jag vid Nordiska montern på Parismötet...

Det finns också andra hoppingivande händelser så som klimatmötet i Paris. Att som jag fått ha möjligheten att deltaga där, att prata om miljöns möjligheter och känna av stämningen när en enad värld vill något gemensamt gott ökar man sin positivism.  Att helt enkelt visa på att Regioner kan bidraga till en bättre värld.

Eller ledare i Europa som vågar stå upp för demokratin, Nobelpristagare som vågar tala om det som bara måste berättas om, läkare som reser ut för att hjälpa till, volontärer som möter flyktingarna vid stranden och på havet.

Det klart att de goda krafterna vinner 2016 - det handlar ju faktiskt inte om något svårare än ett ställningstagande från var och en av oss och det där lilla extra modet som får oss att gå från främlingsoroad till nyfiken medmänniska…

Gott Nytt År till er alla och extra mycket till de som behöver lite extra just nu….

På ett café i Makedonien....

Sitter på ett café i Prilep i södra Makedonien. Unnar mig ett glas inhemskt vin för hela 15 kronor glaset - bra vin dessutom.

Skönt att för en kort stund dra sig undan och reflektera över vad jag är mitt uppe i - och inblandad i…

Makedonien är landet som klarade sig lindrigt undan kriget inom forna Jugoslavien och som inte var med om de fruktansvärda folkmorden som begicks i bland annat Bosnien. Händelser som jag fått berättade för mig om och om igen under mina resor och våra demokratiprojekt i just Bosnien.

Där fick jag vänner som jag fortfarande har kontakt med och nu befinner jag mig i en annan dela av detta forna Jugoslavien som är oerhört fattigt och som lider av samma sjuka som resterande delar av forna Jugoslavien: Avsaknaden av djup demokrati! Korruptionen är utbredd, arbetslösheten hög och framtidshoppen få - människor som har släktingar i Rumänien utnyttjar Rumäniens lättsinne att utfärda rumänska pass - vilket gör att man kan ta sig till EU-länderna för att få arbete.

De som lyckats, de som har utbildning eller möjlighet till utbildning lämnar också landet och därmed dräneras landet på mycket av sin kompetens.

Att då få vara med mitt inne i ett demokratiprojekt som försöker ingjuta hopp i människorna, skapa förtroende för politiken och samhället är en verklig ynnest. Det Socialdemokratiska partiet har målet att få förtroendet att leda landet efter valet i april nästa år - men det kräver ett transparent parti med en lockande politik och verksamhet.

Vi försöker tillsammans med våra Makedonska kamrater bygga en partiorganisation som är fullständigt öppen kring sin ekonomi och som i alla lägen kan redovisa vilka pengar man får och hur de används. - En organisation som är byggd på varje medlems rösträtt och möjligheten för alla att påverka vilka som skall representera partiet i Parlament, regionala nivåer och i kommuner.

- Vi talar om transparens !!! Ett begrepp som jag försökt införa och som jag just nu ändå känner att medlemmarna anammat.

Min strävan att ordet skall vara accepterat i hela partiorganisationen kan givetvis ställa till en del bekymmer, när partiledningen kan tycka att det är besvärligt, segdraget och omständigt. - Men de konflikterna, de debatterna och de diskussionerna är nödvändig om både medlemmarna och väljarna skall känna att Socialdemokraterna i Makedonien är att lita på.

Valet kommer att handla om just förtroende, men också om ett parti som visar sig kunna driva människors frågar, lyfta Makedonien ur ekonomiska bekymmer, skapa arbete och dessutom välfärd i form av sjukvård, skolor oh bostäder.

Jag är dessutom övertygad om att ett parti som vågar driva andra frågor och skapa förutsättningar för människors vardag kan få ett sådant förtroende. 

• Jag försöker implementera de gamla SSU-idéerna om alternativ verksamhet till partipolitiken - nämligen ett parti som ger möjlighet till kulturupplevelser, skapar förutsättningar för unga att bedriva musikverksamhet och medlemmar till studier i vitt skilda ämnen.

I går talade jag mig varm om studiecirkeln och vi försöker exportera den som en möjlig väg till skolning, demokratiskt inflytande och gemenskap kring intressanta frågor.

Att sitta i Makedonien en söndag kväll med ett glas vin, kunna fundera och se ut över ett spännande torg är fantastiskt.

Att dessutom fått förtroendet från människorna här att tillsammans med mina kamrater i projektet försöka inspirera till starkare demokrati är en stor utmaning och ett stort ansvar.

Man är på rätt väg, men mycket återstår!

Jag tar den sista klunken av vinet - drar mig tillbaka till partilokalen för att en sista gång på denna resa träffa partivännerna och kanske ta en bit mat med dem innan det är dags att packa inför nattens resa upp mot huvudstaden Skopje och morgondagens tidiga resa hem mot Sverige.

Jag är lyckligt lottad som får bo i ett land som av så många räknas som en förebild för demokratin och samtidigt har förtroendet bland partivänner i Makedonien att tillsammans med dem bygga något liknande…

Ralph Rentzsch och Jämtlands största tidning...

Man blir ju inte längre förvånad över Ralph Rentzsch otroliga utspel kring sin egna förträfflighet och hans Jämtlands Tidnings ”unika” ställning i mediavärlden…

När Rentzsch sammanblandar förtroendevaldas viktiga del i demokratin - att vara tillgängliga och öppna med sina beslut och sin politik, med att man då måste vara tillgänglig i just hans tidning blir man mörkrädd…

Han kallar den länets största tidning och det kan man ju göra när man distribuerar den som ett gratis reklamblad till alla - välfyllt med diverse annonser.

Att han sedan inte nöjer sig med ett nej och inte inser att många av oss inte vill sammankopplas med hans journalistik som är så långt bort från värdegrund man kan komma får ju stå för honom.

Jag försöker alltid vara tillgänglig när seriös media hör av sig, jag ställer gärna upp på intervjuer i radio, TV och i nyhetstidningar. Jag kommer i mån av tid alltid på möten, träffar och debatter - dessutom försöker jag ständigt uppdatera mig i sociala media för att väljare och invånare skall kunna följa min vardag i politiken i allt ifrån mina Bloggar till Facebook.

Att däremot avstå från journalistik som idiotförklara folk, nära på gör personliga påhopp på politiker och andra är inte märkligare än att man själv försöker följa god värdegrund. Inte heller medvetna felaktigheter om påstådda höjda arvode blir speciellt trovärdiga, när sanninne är att regionens arvoden frysts under resten av mandatperioden…

När Rentzsch beskriver folk som dumskallar, obegåvade, inte alltför intelligenta och andra nedsättande uttryck känns det enkelt att avstå….

Nej, att istället lägga tid och kraft på uppdraget, möta människor, besöka företag och arbeta för att bra integrationsprojekt får stöd känns betydligt mer verkningsfullt just nu…

Jag vill ta min dubbla espresso i trygghet...

Flyget till Stockholm i morse - ett lunchmöte och sedan lite kaffe på en av Stockholms många caféer.

Ovanligt många poliser på Centralstationen - tänker tanken att jag heller går direkt ut istället för genom folkmassorna på stationen.

Läser i tidningen att ovanligt få åkt med tunnelbanan denna morgon och istället tagit sig på arbetet på annat sätt.

Tar fram min dator och skriver några rader medan den dubbla espresson slinker ned på caféet och funderar över vad alla denna ondska ställer till med - hur lätt vi går i fällan och i den framkallade rädslan börjar stänga om oss, sprida rykten, känna oro för andra, sammanblandar flyktingar, tiggare och färjade med dessa mördare.

Ser igen i tidningen att man i USA efter händelsen i Paris vandaliserat en moské mitt i denna rädsla och detta hat.

• Ska vi vara rädda - ja det är fullt naturligt, men rädslan måsta vara kontrollerad och får inte ta över så att dessa satans terrorister vinner.

De vill ju inget annat än att jag skall vara rädd när jag sitter här på caféet, känna obehag över att någon annan som sitter här gör det med onda avsikter…

Jag vill dricka min dubbla espresso här i Stockholm, jag vill göra det ensam i trygghet, tillsammans med vänner eller familj.

Jag vill dricka min dubbla espresso i Makedonien, i Paris, I Helsingfors och i Köpenhamn - ja var stans där jag hittar ett mysigt café vill jag kunna göra detta och möta bordsgrannens blick med ett leende.

Jag vet att vi alla lever med fördomar, men dessa är till töö att bekämpas. 

När jag får inlägg på min öppna Facebooksida som antyder att vi släpper in terrorister i Sverige hur som helst, när man drar paralleller med islam och muslimer å ena sidan och dessa satans terrorister från IS å andra sidan har vi hänfallit till det som så många vill….

Jag raderar inläggen och låtsas ett tag som om de aldrig skrivit, men påminns snabbt om att det enbart var orden jag raderade - inte uppfattningen och rädslan…

Det är klart att vi i Sverige skall ingå i kampen mot terrorverksamheten, men vi måste också bekämpa grunden för det i vårt land - nämligen fattigdom, utanförskap och en allt för senfärdig integration.

Människor som levt här länge likaväl som våra nyanlända vänner måste känna sig behövda och känna gemenskap - ingenting är farligare än att vi snabbt får utanförskapsboenden där onda krafter tränger in och värvar.

Vi kan alla göra vår del och härligt vore om Sverige blev känt för en integrationsverksamhet värd namnet som tar vara på nyanländas kompetens, vilja och drömmar.

På hemmaplan i Jämtland Härjedalen pågår ett antal projekt inom integration som jag har stora förhoppningar på - alla behövs oavsett om det är genom att säga ifrån i samtal som urartar eller direkta insatser bland våra nyanlända.

Så är espresson slut och jag vågar kosta på mig ett leende till damen mitt emot mig på caféet, när jag går ut i ett regnigt Stockholm på väg till nästa möte….

För första gången på länge blir kanske inte den kommande generationen rikare än oss...

Det är ju inte första gången jag befinner mig i Bryssel på möten som kretsar kring EU - inte heller första gången jag är på möte på Svenska Representationen i Bryssel.

Det är inte heller första gången jag sitter i sammanträde på Regionens EU-kontor, Mid Sweden European Office i centrala Bryssel och leder vårt Ägarrådsmöte.

Frågorna inom kontoret handlar om vad vi kommer att behöva prioritera i vårt påverkansarbete för Regionens bästa och hur det arbetet skall organiseras här nere i Bryssel med våra anställda och på hemmaplan.

På Svenska representationen har vi under två dagars sk Rapportörsmöte med oss som är ansvariga Rapportörer i Europaforum Norra Sverige, bjudit in till ett utvidgat möte. Ett möte som också riktar sig till kommunpolitiker för att öka deras intresse, kunskap och inflytande i frågorna.

Vi har bjudit in bra föreläsare från EU-kommissionen, organisationer och tom Kommissionärer. Det är inte heller första gången som jag träffar flera av dessa i Bryssel - MEN för första gången på oerhört länge befinner sig Europa i en situation där vi har en kommande generation - kanske våra egna barns barn.. Våra barnbarn inte blir en generation som blir rikare än oss.

Det vi allmänt kallar EU:s Sammanhållningspolitik är själva kittet i EU:s sociala ambitioner - helt enkelt det sätt på vilket vi kan omfördela kapital till Nationer och Regioner som behöver dem bäst. I grunden är det just Sammanhållningspolitiken med alla sina fonder som gjort mig övertygad om EU-medlemskapets förträfflighet…

Vi samlar in Nationernas avgifter och omfördelar dem för att påskynda en positiv utveckling inom hela EU - helt enkelt delar på tillgångarna.

Vi talar nu istället mycket  om att dela bördorna framöver istället för ekonomiska framgångar - vilket trots allt kan utmana förtroendet för hela sammanhållningspolitiken och hota sammanhållning och fred.

Att tex Storbritannien har tankar på att lämna är vare sig bra för Storbritanien eller för EU.

I skenet av EU2020 med de positiva framtida målen, blir det lite främmande och skrämmande.

Det kommande budgetarbetet för nästa period blir tuff med en situation där sammanhållningspolitiken blir hårt utsatt. Hur ska vi klara flyktingsituationen och kostnader utifrån ett sammanhållet Europa. 

Klarar vi en sammanhållningspoltik fortsättningsvis och hur ska den se ut, när vissa länder vill slippa sådana överenskommelser och ett sådant system av pengaflöden mellan olika delar av EU…

Vad ska då sammanhållningspolitiken bestå av om den ens blir av.

För förta gången i Bryssel slår dessa tankar emot mig och känslan bekräftas av flera föreläsare och människor jag möter i dessa dagar. När organisationen går från att dela ut tillgångar till att vara en maskin för att fördela bördorna går det att förklara - kanske inte riktigt förstå - hur de bruna Nationalistiska partierna tar allt större plats i medlemsstaterna och därmed hotar att få allt mer makt inom EU.

Det finns ett pussel att lägga, där våra behov i glest befolkade regioner är att bli fler invånare för att klara utmaningarna inom välfärden måste pusslas ihop på ett smart sätt med mottagandet av människor som kommer till oss från djävulska upplevelser i krigshärjade områden.

Ett pussel som måste läggas rätt för att det inte skall torna upp argument mot flyktingmottagandet från dessa mörka nationalistiska krafter. Det handlar då just om att dela bördan eller ansvaret  - att kanske vrid om våra EU-instrument för att skynda på integrering, utbildning, jobb och boende.

I grunden kan man konstatera att det går fort att glömma - även för den EU-engagerade. Att grunden för EU lades för att klara Europas framtid och bibehålla freden tycks många ha glömt. Att vi sedan utarbetade Sammanhållningspolitken och Europa2020 för att ge EU en social och solidarisk dimension tycks många också ha glömt.

Det naturliga vore för Europas stater och EU:s medlemsländer att säga: - Ja vi är ett fredsprojekt, ja vi är ett antal fredsälskande länder och vi har en gemenskap som bygger på sociala aspekter och solidariska dimensioner. Därför tar vi också gemensamt ansvar för alla de som behöver en fristad och trygghet när vi bygger vidare på ett ännu starkare fördelningsinstrument inom Sammanhållningspolitiken. Ett instrument som tar både mänsklig hänsyn och skapar förutsättningar för tillväxt i hela Europa.

Ett större engagemang för frågan måste till redan nu om den kommande perioden inom EU skall bli en period som vi skall kunna vara stolta över.

Väljer Folkpartiets Pär Löfstrand medvetet att inte förstå spelregler...

Lite förvånad blir man, när en ledande politiker som Pär Löfstrand i Folkpartiet i länet och i Östersund, endera är helt okunnig eller så väljer att hitta på en egen variant av sanningen.

I ett antal utspel försöker han svärta ned Socialdemokraterna satsningar på att utveckla länet - i detta fallet genom att påstå pengarna att medfinansieringen av Skidtunnelprojektet i Bräcke hellre borde användas till vården. Trots att vi redan försökt förklara för honom vad det regionala tillvästuppdraget som staten gett oss innebär…

Ännu intressantare blir det när han än en gång bortser ifrån  att hans ledande partikamrater inom Folkpartiet faktiskt varit med på detta beslut liksom samarbetet kring ekonomin i Region Jämtland Härjedalen.

Jag börjar ana att Folkpartiet har rejäla interna problem där edra ledare Pär Löfstrand inte går i takt med de övriga folkvalda folkpartisterna.

Först förnekelsen att folkpartiet skulle vara med på den partiöverskridande överenskommelsen vi har i regionen för att klara ekonomin och nu mörkandet av sanningen kring hur de statliga medlen får användas, samtidigt som han inte inser att även här har partiet varit med och tagit beslut.

Löfstrand har uppenbara problem, endera med kunskapen eller så med att klara att hantera sanningen samtidigt som han inte tycks klara sitt egna ledarskap inom partiet.

I och med att vi fick bilda Region Jämtland Härjedalen första januari 2015 övergick vårt tidigare landsting och vårt Regionförbund till en gemensam region som av staten getts uppdraget att sköta det regionala tillväxtuppdraget.

Med det ges också statliga medel som tidigare tilldelats länsstyrelsen numer till vår Region. Dessa sk 1:1-medel är till för att stimulera tillväxten genom att fungera som stöd till intressanta utvecklingsprojekt, till direkta företagsstöd och som medfinansieringar vid vissa EU-projekt som kan gagna vår Region.

Medlen får INTE användas för daglig drift eller fungera som finansiering för tex sjukvård - till de får vi använda våra vanliga skattemedel - en grundläggande kunskap om regional utveckling som varje insatt kommun- eller Regionpolitiker måste veta - dock inte Löfstrand…

Sjukvården är visst vår största verksamhet, men den finansierar inte sig själv - inte ens om vi skulle ge den stora delar av statliga medel. Dessutom har vi numer uppdraget att sköta och driva den regionala utvecklingen.

För att klara sjukvården krävs dels ett rättvisare skatteutjämningssystem, men också insatser som gör att vi blir fler, att företagen kan nyanställa och att fler kommer i arbete. Genom regionala insatser som ökar attraktionen, ger bättre förutsättningar och får fler intresserade av vår region, kan skatteintäkterna öka och finansieringen av sjukvården, skolan och omsorgen underlättas.

Sjukvården kräver utveckling av regionen om den skall kunna finansieras.

Att som Löfstrand försöka ta poänger på att låtsas vara sjukvårdens enda vän och påstå att vi borde satsa medel på den som vi inte har blir bara pinsamt, ologiskt och förvånande.

Sjukvården är viktig och behöver därför en utvecklad region med mer skatteintäkter - dock får man inte denna effekt genom att endera mörka eller luta sig på sin kunskap i regler som staten sätter upp för oss som är Regionalt ansvariga för utvecklingen.

Kanske kan Löfstrand som ledare i Folkpartiet få en grundkurs i Regional utveckling, uppdragets art, Regionbildning och utveckling av sina partikamrater som varit med och drivit frågan under lång tid och som visat stort engagemang i politik som också handlar om kultur, näringsliv, infrastruktur, företagsstöd, miljö, utbildning och attraktionskraft.

Frågan är om han kommer att lyssna, eller välja att återigen påstå att pengar som är specialanpassade för stöd till utveckling skall användas till sådant som de inte är avsedda för…