Våra arkiv är viktiga delar i demokratin och kulturarvet.

 

Det finns all anledning att oroa sig över utflytt av verksamheter från länet.

Socialdemokraterna i Region JH har reagerat över de signaler som kommer om att Riksarkivets verksamhet i länet är hotat och redan nu ser vi konsekvenser av förändringarna som medför indragen verksamhet.

Vi oroas eftersom arkivet är viktigt för vårt kulturarv regionalt. Det är också många lokalhistoriker och släktforskare som använder arkivet.

Kringverksamhet så som Nordiskt Center för Kulturarvspedagogik, NCK och Föreningsarkivet är även de verksamheter som kan komma att drabbas - inte minst utifrån det samarbete som finns upparbetat.

 

Kulturarv skall finnas kvar regionalt och lokalt. Den pedagogiska verksamheten riktad till barn och unga är en annan viktig del, där unga ges möjlighet att forska och lära om historiska skeenden.

 

Vi Socialdemokrater är inte beredda att låta verksamhet och vårt kulturarv flytta ur länet.

 

Självklart kostar sådan verksamheten, men  det handlar om att regeringen helt enkelt måste se kulturen och kulturarvet som en viktig del i arbetet med att hela landet skall leva. Vårt kulturarv och tillgången till det kan inte centraliseras.

 

I grunden är det även en demokratifrågan. Offentlighetsprincipen är en central del i vår demokrati. Tack vare våra arkiv kan journalister, medborgare och andra hitta fakta kring händelser som annars lätt fördunklas, förvrängs och blir till det vi nu kallar Fake News.

 

Denna delen av demokrati är enbart möjlig så länge om Riksarkivet och andra arkiv är tillgängliga.              Händelser i vår del av landet skall dessutom vara tillgängliga via arkiv här på plats.

I tider av mörka krafter med nationalistiska tendenser och en förmåga att förvanska historieskrivningen är arkiven centrala.

 

Nedmonteringen och flytt av arkivet innebär både slutet på den pedagogiska verksamheten för barn och unga, utan också tapp på kompetens och närhet till vår egna historia.

Vi Socialdemokrater har lyft frågan I regionen och hoppas nu på att gemensamma uppvaktningar kan rädda verksamheten kvar i länet.

Är detta slutet på USA som demokratiskt land ?

I skrivande stund är valet i USA inte avgjort, men Trump har mage att tala till folket som om han vore segrare - eller snarare en liten man som oroas över att han kan förlora när alla röster är räknade…

Av den anledningen börjar han nu spekulera i att alla röster inte skall räknas - han vill inte att röster som räknas hädanefter (efter klockan 4 på morgonen) skall läggas till resultatet - mestadels för att dessa röster kommer från de delar av USA, där han har svagt förtroende.

Spelreglerna är redan från början otydliga i USA när det gäller valet, genom att delstaterna sätter lite egna regler kring när röster räknas osv. I en demokrati kan det inte vara så att en sittande president kan stoppa röster som människor lagt med sin demokratiska rättighet - enbart för att de hotar hans ställning.

Detta kan inte kallas annat än försök till statskupp!

Trumps metoder, hans illvilja att följa regler, hans hån och hot mot media, hans motstånd till vetenskap och hans nationalistiska tendenser är dessvärre inte unikt för för honom, utan skrämmande nog ser vi dem tydligt inte minst bland Sverigedemokrater och deras mest hängivna anhängare! 

När Mattias Karlsson från SD framträder är det med samma typ av icke kontrollerbara påståenden, samma hån mot demokratiska principer, förakt för vetenskap och hån mot media med kommentarer om Fake News. Likheten är skrämmande och slående!

Vågen av Nationalism, demokratisk förakt, hot mot media och kulturarbetare som inte följer i ledarnas spår breder ut sig i Europa och världen.

När Trump säger sig förvånad över att det överväldigade mediauppbådet han förväntat sig kring honom uteblivit i natt blir det pinsamt…

Om rösträkningarna stoppas, om inte alla röstandes röster får höras är risken för oroligheter i USA stora och den splittring av landet som Trump bidragit till kan sluta i katastrof med upplopp och hårda protester.

Till stora delar är det ett hot mot landets demokrati, där ett valsystem i behov av stora förändringar fortfarande skapar kaos och tvivel, förstärkt av en lynnig President som tar sig fram med lögner, egna historiebeskrivningar, hat mot media och vetenskap och en person som älskar att så tvivel i människor som i grunden skulle behöva en starkare demokrati, en rättvisare fördelning av välfärden och inte minst rätten till en sjukvård för alla.

Om detta händer i USA, jag då kan de hända på andra platser och med liknande politik som i grunden föraktar demokrati. Vi ser det i Ungern, Polen, men också på närmare håll där argumenten för att rösta på tex Sverigedemokraterna byggts upp av samma misstroende för de valda politikerna och som späs på med samma teknik som Trumps…

När Nationalismen frodas, stängs också gränserna och viljan till samarbete. För Europas del är en valvinst för Trump ett hot mot både militärt samarbete, men också mot export och import.

Ett svagt ledarskap i Regionen är till förfång för personal och hela länets utveckling !

Regionfullmäktige igår och den blågröna majoriteten hade chansen att reda ut ett antal frågetecken, men de blev personalen och invånarna svaren skyldiga även fortsättningsvis…

- ”De gav oss bara ickesvar.”, säger personalen oroligt i media.

Eva Hellstrand (C) och Lars-Erik Olofsson (KD)

Ingen kan ha undgått den enorma kritik som den blå-gröna majoriteten med M, C, KD, MP och L fått den senaste tiden för sin personalpolitik, för läget på sjukhuset och och den allt tuffare situationen för personalen som flyr vissa arbetsplatser.

Hur kan det ena Regionrådet från KD tillstå att det finns en personalflykt medan Ordföranden i Regionstyrelsen, Eva Hellstrand (C) bestämt förnekar detta - finns det ett kunskapsgap eller rent av en politisk spricka i den borgerliga majoriteten.

Eva Hellstrand säger lite nonchalant att det är en normal personalomsättning och att den rent av kan vara nyttig fullt uppbackad av stödpartiet Sverigedemokraterna som säger till personalen att bara härda ut…

I kombination med att coronapandemin håller många planerade operationer och patienter borta och en dålig personalpolitik där många säger upp sig, söker andra jobb eller blir tjänstlediga växer operationsköerna och den sk vårdskulden växer när det saknas personal…

Det mest eländiga kring detta är att patienter i behov av operationer får vänta, vilket föranledde att  drabbade patienter under gårdagens Regionfullmäktige ställde frågor kring det akuta läget till majoriteten.

På fullmäktige hade vi också ett antal frågor som ställdes från allmänheten kring det usla läget vad gäller arbetsförhållanden på sjukhuset, vårdköer i coronatider, stängda patientplatser pga för få kvar bland personalen och det enorma svek som Kristdemokraten Lars-Erik Olofsson anklagas för när han sviker sitt vallöfte om bättre förhållanden för personalen som istället blev kraftiga försämringar.

Hans undanflykter känns patetiska när han skyller på dålig ekonomi som ett arv från tidigare styre eller vill få det att låta som att besparingarna på personalens löner och ökad arbetstid beror på Corona.

Lars-Erik Olofsson visste ju redan innan vilka förutsättningarna var och gick till val på att reda ut den dåliga ekonmin, men gav ändå sina egna arbetskamrater löften om bättre arbetsförhållanden!  Då duger det inte att skylla misslyckandena på redan kända förutsättningar eller försämringar för personalen på coronapandemin.

Nu har man på grund av alla protester, all negativ media all press från allmänhet och personal - men också på grund av oss Socialdemokrater i oppositionen som vill gå helt andra vägar och dessutom satsa betydligt mer på vården för personalens skull - tvingat fram några ”nödåtgärder” för att rädda skinnet.

Det mesta har redan tillbakavisats av personalen och måste ses som akuta insatser..

Det stora ansvaret för vården och regionens utveckling kräver ett tydligare ledarskap och modiga politiker som inte skyller på annat eller rent av inte vill ta ansvar och framställer sig likt Tom Silverklo (C)  som enbart gäster i regionen - inte ytterst ansvariga arbetsgivare…

Kring de dåliga arbetsförhållandena, den otydliga politiken och det svaga ledarskapet börjar det nu höras och pratas utanför regionens gränser - det är till förfång för vår attraktionskraft och kommer att ligga oss i fatet när vi vill försöka återrekrytera kompetent personal som flytt, nyanställa eller locka människor och företagare till vår del av landet.

Att man dessutom gör allt för att lägga ut vår gemensamma vård på privata företag som också skall ta av våra gemensamma skattemedel till vinster i egna fickor smärtar - pengar som vi behöver investera i vår gemensamt ägda vård.

Personalen är värda större respekt och regionens ledarskap måste stärkas för att locka till inflyttning och företagande. Vi har många fina ”verktyg” för detta, men de får inte slarvas bort, likt majoritetens vilja att sälja bort Landstingsbostäder som är ett sådant viktigt verktyg, med vars hjälp vi omgående kan ordna bra boende för svårrekryterad personal som vi har behov av inte minst i vården…

Hur många gånger får det bli fel - Tom Silverklo (C) och Eva Hellstrand (C)

Att vara förtroendevald och politiker innebär stort ansvar - det går inte att som Tom Silverklo (C), ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden inom Region Jämtland Härjedalen låtsas vara gäst eller enbart lyssnare.

Politiken måste ta ansvar, men det vill Silverklo helt tydligt slippa.

Egentligen är det troligt att ingen inom den borgerliga majoriteten vill göra det - nämligen ta ansvar, eftersom tystnad råder i samtliga partier kring frågan ?

                             

                     Tom Silverklo (C) och Eva Hellstrand (C) Foto: Centerpartiet, hemsida

När det via politiken tagits tuffa beslut som ändrar personalens förutsättningar, arbetsvillor, scheman, ersättningar och patientsäkerhet - ja då kan man inte på ett stormöte när man får svåra frågar svara att man enbart är på plats som gäst och hänvisa till att frågan rör arbetstagare och arbetsgivare - inte politiker.

Man kan inte heller nonchalant kommentera försämringar i arbetstider med orden: ”Jag är inte här för att schemalägga kirurgen.”

Är det okunskap, medvetet bortförklarande eller kommentarer för att slippa ansvar som också gör att Silverklo säger: – ”Det handlar om arbetsmiljö och förutsättningarna på en arbetsplats. Det är inte politik.”

Om arbetsmiljö, förutsättningar på arbetsplatsen eller personalpolitik över lag inte är politik - vad är då politik.

Menar Silverklo tex att kraven på lika lön för lika arbete oavsett kön, inte heller är politik eller politiskt inte går att påverka?

Är skydd på arbetet, reglerad arbetstid, rätten att påverka i jobbet, rätten till semester och vila, inte heller politik eller politiskt tagna beslut - vad menar han egentligen och vad säger han egentligen ” mellan raderna”.

Om man vill bli lite konspiratorisk kanske alla försämringar och allt nonchalant bemötande är medvetet för att skapa så dålig arbetsmiljö att en privatisering och utförsäljning av vården kan bli berättigad.

• Därav Regionstyrelsens ordförandes tystnad - Eva Hellstrand (C) är ju kända för sin privatiseringsiver…

Poltik är att vilja och då måste man också våga stå upp för sina beslut, ta ansvar, sluta förneka att det yttersta arbetsgivaransvaret faktiskt och alltid ligger på politiken.

I dåliga tider behövs det tydlighet, men också viljan till samtal med de anställda om olika lösningar.

• Och, Tom Silverklo - att samtala och debattera med personalen behöver inte vara valmöten. Det är en normal företeelse i en politiskt styrd organisation som Regionen faktiskt är.

Påståendet om att det är mot väljare och medborgare som politiken arbetar är inte fullständig - det är också som ytterst ansvariga för personalen som samtalet med dem måste föras av politiken Allt annat är fegt.

Anställda är dessutom invånare, skattebetalare och förhoppningsvis väljare.

Att rada upp alla uttalanden, feltänkt eller medvetet felaktiga kommentarer låter inte sig göras - det räcker med de jag lyft. Frågan är dock - hur många fel får det bli?

Personalen behöver återfå förtroendet för politiken, ges chans till samtal och påverkan med hjälp av sin erfarenhet och sina ideer.

Rekrytering är svårt, men blir inte enklare av tafflighet, dålig media och nu till på köpet förslag på utförsäljning av personalbostäder inom Landstingsbostäder.

Landstingsbostäder har alltid varit ett bra verktyg, när landstinget och nu Regionen behöver rekrytera personal - vi kan nästan omgående erbjuda boende för hitflyttade nya medarbetare. Det kan nog kallas dålig timing i tider av lågt förtroende och stora rekryteringsbehov - eller är det ytterligare en medveten åtgärd på vägen mot privatisering.

Är pengar och privatisering mer intressant än arbetsmiljöfrågorna i den borgerliga politiken?

Vi måste hålla i och hålla ut - i coronatider behövs kulturen - de nya riktlinjerna och mer ekonomiskt stöd ger större optimism !

Sitter ute i sensommarvärmen och funderar över vad jag skall skriva om i bloggen - på något sätt har Coronans framfart med sjuka och människor som mist livet också påverkat vardagen så till den milda grad, att den försnillat oss på upplevelser och möten…

Isolering, distans, avstånd - har också medverkat till att upplevelserna minskat mellan oss människor och att många hamnat i utsatthet.

Själv älskar jag att resa att dela upplevelser med vänner och familj i andra länder och andra kulturer - eller att bjuda hem vänner på middagar och fester… Mycket av det har Coronans framfart hindrat. Också de musik- och kulturupplevelser som jag gillar har hindrats och fattas mig…

Vad ska jag skriva om, det får bli just det och funderingar framåt...

På något sätt verkar det också som att många tycks tro att faran är över - privatpersoner, arbetsplatser och andra tycks tro att tanken på att hålla avstånd, arbeta hemifrån och distansera sig i alla lägen, där det är genomförbart verkar ha försvunnit efter semestern - detta trots att läget i stort är detsamma och Folkhälsomyndighetsens råd är oförändrade…

Arbetskamrater håller inte distans med argumentet, att vi är ju friska - detta oberoende av att var och en inte har en aning om hur många människor arbetskamrater möter och i vilka situationer arbetskamraterna är utanför arbetstid. Ingen vet vem som bär på smitta.

Flera skolor verkar i inledningsskedet inte längre uppmana sina anställda eller elever att hålla möjligt avstånd, hålla rent på ytor osv…

Många arbetsplatser verkar också tro attsemestern var någon slags brytpunkt, trots att inga nämnvärda förändringar skett - det känns lite otäckt… Som om vi genom ledigheten glömt bort, blivit mer orädda och inte längre tror att vi eller andra kan bli sjuka…

   

Näe, nu gäller det att fortsätta att ta ansvar var och en och tänka på hur vi rör oss, vad vi tar i och hur vi håller händerna rena ofta, ofta!

På kulturområdet däremot har enormt många scener och arrangörer, samt enskilda kulturarbetare tagit stort ansvar. Lyckats ställa om i många fall, men lider av otydliga restriktioner som blivit absurda.

Kulturarrangörerna är beredda att ta ansvar även för fler än 50 i publiken och anordna sittande föreställningar med rejäla avstånd och coronasäkrad miljö. Något annat är helt otänkbart om våra kulturarbetare och institutioner skall överleva.

  

                               

                                                       Kultur- och Inrikesministern

Det är därför med glädje som jag idag dels som privatperson, som politiker, men framför allt som ordförande för Länsteatrarna kan konstatera att Kulturministern och Inrikesministern lovar en snabb förändring med restriktioner som tillåter fler än 50 personer vid tex sittande kulturarrangemang om man uppfyller de nya kraven som är under utarbetande!

Den regionala scenkonsten med Länsteatrarna kommer att kunna bidraga med synpunkter i framtagandet av nya regler om Folkhälsomyndigheten och regeringen lyssnar på oss!

Skönt dock, att de  lyssnat på de många röster som gjort sig hörda i frågan!

Att Kulturministern dessutom meddelar att Regeringen föreslår 1,5 miljarder extra till kulturen i sitt budgetarbete gör inte saken sämre - där handlar det om att Regeringen inte får missa att även den Regionala kulturen skall få ta del av medlen!

Nu tar vi oss samman, håller avstånden och hjälper bland annat vården och våra medmänniskor i kampen mot virusets framfart - semestern var ingen gräns eller skiljelinje - enbart ett upphåll för vila, men kampen måste fortsätta och respekteras.

Lite lättare blir det nog ändå, med något enklare tillvaro för kulturen som vi som mycket behöver i hela landet!!!

Fortsatt skön sensommar med ansvar!

Ett samhälle utan bildning och kultur, är ett fattigt samhälle även i Coronatider....

Det känns som en evighet, sedan coronapandemin konstaterades som en pandemi och vi alla började ta läget på allvar.

Dagarna flyter på märkligt, med oerhört få sociala möten - men allt fler distansmöten och sammanträden.

Robert Uitto 

Vi lär oss en del av detta kring tekniken och möjligheten att just ”mötas” pådistans, vilket vi får ta med oss in i den vanliga vardagen när den återkommer.

Att slippa resa på alla möten är möjligt, samtidigt som saknaden av dessa riktiga fysiska möten är oerhört stor - inget småprat, inga snabba samtal med lösningar, ingen riktig känsla för vad alla mötesdeltagare egentligen känner i en fråga….

Mycket går verkligen att lösa på distans, men absolut inte allt…

En del av min vardag handlar om att som ordförande i Länsteatrarna i Sverige leda organisationen, hålla mig uppdaterad, agera för den regionala scenkonstens bästa och nu i coronatider försöka påverka den utsattheten som scenkonsten och kulturen i stort står mitt i.

…ingen fysisk publik, inkomstbortfall, inga uppdrag till våra frilansande konstnärer, men väl så bra föreställningar via nätet - men också ett exempel på hur det omöjligen går att ersätta rent fysisk scenkonst med föreställningar på just nätet och ge samma upplevelse… Scenkonsten längtar tillbaka till sin fysiska publik och förhoppningsvis längtar publiken tillbaka till sin teater…

Det är många verksamheter som har det tufft - jag och min familj har försökt att dra vårt strå till stacken genom att i princip varje dag göra ett lokalt stödköp ibland det lokala näringslivet, restaurangerna, kaféerna och matproducenterna i hopp om att det gör skillnad om fler gör på liknande sätt. Och vi gör det gärna!

Utsattheten är däremot stor för många grupper i samhället och jag tänker bland annat på våra Folkhögskolor som på ett fantastiskt sätt är en mötesplats för utbildning, bildning, kultur och demokrati En mötesplats som ger medvetna unga chansen att utbilda och bilda sig inom diverse olika hantverk och yrken - men som också är den arena där unga som inte klarat grund eller gymnasieskolan ges en andra, tredje eller fjärde chans till återupprättelse och en ny väg framåt i livet. Här möts de alla - de medvetna, de osäkra, de nyfikna och vägleds av lärare och personal i att lyfta det som varje individ behöver för vidare studier, en ny chans i livet eller ett arbete. Samtidigt är Folkhögskolan en arena som just utvecklar samtalet, bildningen, kulturen och demokratin så som ingen annan utbildningsform eller arena. 

Nu hotas många skolor av en enormt skral ekonomi i Coronans spår, där en konkurs skulle hota kanske de mest utsatta unga på ett brutalt sätt - vilken arena skulle då ge dessa en ny chans och vilken arena skulle så tidigt bana väg för fortsatt demokratiskt samhälle och bildning…

För mig är det oroande och viktigt att lyfta dessa frågor - ett samhälle utan bildning och kultur är ett fattigt samhälle.

Det måste finnas en skärv över - en liten del av alla de miljarder som regeringen nu ger till Regioner och kommuner som skulle unna landa i den regionala eller kommunala kulturen - men också en slant över för att bibehålla våra folkhögskolor, som dessutom kan komma att behövas i såväl fortbildningssyfte som bildningssyfte under Corona och i spåren efter den….

Alla vet att sjukvården och omsorgen är oerhört centrala, men ett litet mod att också stötta kulturen är viktigt för ett samhälle - det modet måste vi politiker ha även i tuffa tider - eller kanske allra som mest i just tuffa tider…

Om sjukvård och omsorgs ställs mot Kulturen - blir Kulturen alltid förloraren…

På det privata planet handlar det om att skydda sig själv, men också fortsatt ta ansvar för andra och då  inte minst de äldre.

Jag är orolig och blir mer orolig, när en hel del tycks tro att det hela är över och man inte längre vill eller orkar hålla avstånden.

Jag har gamla föräldrar och en mycket svag mamma som verkligen lever mitt i riksgruppen - jag vill inte bli smittad, inte bära med mig viruset och bära hem det till henne när jag och min familj måste hjälpa dem med diverse saker inklusive inhandling av mat.

Fortsätt håll avstånden och var noga för allas skull.

Arbeta hemifrån alla ni som kan - det handlar inte om solidaritet att gå på arbetet enbart för att vissa arbetskamrater har arbetsuppgifter som ställer krav på att de måste finnas på plats - solidaritet just nu är att hålla sig distanserad för att fortsatt minska smittspridningen…

Till de som måste finnas på arbetsplatsen måste vi gi ge skydd och stöd på olika sätt.

Privat kan vi träffas ute nu när solen verkar vara på väg, men även där hålla avstånden och inte som en del sitta nära, tränga sig på som om allt var normalt.

Nu tar vi han om varandra och vårt gemensamma samhälle.

Tack alla ni som just nu kämpar vidare i era yrken för att vardagen skall fungera för alla oss andra!

Det är trots allt verklighet - smittan, kampen, kulturen, Eva Hellstrands givande av skattemedel till privat sjukvård och 1:a maj...

Är det verklighet, eller är det fiction… Ja, ibland vaknar man liksom upp och konstaterar att det är verklighet, men tillståndet med corona känns otroligt verklighetsfrämmande.

1:a maj i år, firar vi med budskap via nätet...

Under hela smittan har det debatterats flitigt från alla håll om dess orsak, verkan och bot - inte minst har de som bör anses som mest insatta kritiserats av sanslösa amatörer för att inte göra rätt eller tillräckligt.

Allt ifrån okända privatpersoner till framträdande kändisar  har kommenterat och gett goda medicinska råd, som om samtliga var utbildade virologer…

För min del har det handlat om att lita på myndigheterna - vilka de flesta tycks göra, bidraga med egen försiktighet, men samtidigt ta ansvar för de områden som jag som förtroendevald har ansvar för.

Regeringen har gjort mycket och kan göra mycket tack vare en ansvarsfull och Socialdemokratisk ekonomisk politik som gör att vi nu kan nyttja besparingar i ladorna i en tid av behov.

På regional och kommunal nivå försöker vi mildra de negativa effekterna på näringsliv, kultur infrastruktur - men utmaningarna är stora och vårdens kostnader stiger av förklarliga skäl.

Många är dessutom ”hjältarna” i dessa tider - inte enbart vård- och omsorgspersonal, utan alla de som ser till att vardagen fungerar genom att upprätthålla skolor, förskolor, buss- och tågtransporter, butiker - men också de kulturarbetare som hittat nya vägar att nå ut med sina produktioner. 

För min del är kampen för kulturens existens oerhört viktig och blir dessvärre ofta ställd mot tex sjukvården i svåra tider. Då ska man veta att när kulturen ställs mot sjukvård, omsorg och skola blir den alltid en förlorare! 

Vi måste våga avsätta delar - inte enbart de 500 miljonerna som Kulturministern ger i ”corona”-pengar till kulturen, utan även regionala medel och små delar av de förstärkningar på över 15 miljarder hittills som regeringen avsatt till kommuner och Regioner.

Ett samhälle utan kultur är ett fattigt samhälle, som dessutom riskerar att fallera demokratiskt. Som ordförande för Länsteatrarna i Sverige, ser jag omedelbara behov även till de regionala scenerna, som i sin tur måste kunna engagera bla frilansande kulturarbetare både i höst och kommande vår…

Det är stora utmaningar för oss alla och inte minst för de som insjuknat av Corona, har nära anhöriga som är sjuka eller mist någon när och kär i denna pandemi - därför måste vi gemensamt fortsätta att ta ansvar.

De flesta av oss gör detta, men när tiden går infinner sig en felaktig känsla av att det har lugnat ned sig, inte längre är så farligt, men över 100 personer ser ut att avlida varje dygn och långt fler insjuknar eller blir smittande i vårt land - faran är INTE över!

Det är därför jag oroas över restauranger som inte följer reglerna, människor som inte håller avstånden, utan sätter sig alldeles intill andra i bussen trots att det finna andra utrymmen, människor som umgås intensivt i tron att bästa vännen inte är smittad.

Det samma gäller alla de som fortsätter att gå till sitt arbete, umgås med arbetskamrater, sitter i möten - trots att de har möjlighet att arbeta hemifrån - faran är INTE över. 

Resonemanget, att jag behöver gå på arbetet av solidaritet för de som inte kan arbeta hemifrån är rent nonsens - ja, många måste gå till sitt arbete, men det är av solidaritet över att inte bli smittad och föra smittan vidare som vi arbetar hemifrån, om vi kan.

Nu fortsätter vi distanseringen, som i grunden är så otroligt tråkig. Vi använder istället videomöten i arbete, men även privat. Arrangerar distansmiddagar och After Works via videomöten, ringer våra gamla anhöriga ofta och hjälper dem med det som behövs.

För min del tillhör jag kanske en riskgrupp med min lite besvärliga astma, men det är i huvudsak av oro för mina gamla och svaga föräldrar som jag avstår från fysiska möten och jobbar hemifrån - jag skulle aldrig förlåta mig själv om det visar sig att jag burit smittan vidare till dem enbart för att jag inte hållit distansen…

Nu har vi sista april, de stora majbrasorna och arrangemangen är inställda - men vi kan väl småelda lite, kanske äta lite gott, ringa vänner och ändå fira mitt i eländet, eftersom vi behöver det.

I morgon är det 1:a maj och jag skulle ha talat i Åre på denna så historiska och fortsatt viktiga dag för solidaritet, rättvisa och demokrati - och för ”Ett starkare samhäll” där alla bidrager och samtidigt känner tryggheten i att få tillbaka när man behöver det.

Många socialdemokratiska organisationer har valt att fira via nätet, visa upp spännande och viktiga budskap genom bilder på 1:a maj-plakat, spela in budskap eller sända tal.

Vi ”ses” under fanorna och fortsätter att vara rädda om varandra och driva kampen om rättvisa och solidaritet genom en Socialdemokratisk politik för alla.

Inte minst är protester nu behövliga på 1:a maj i min hemmaregion, Jämtland Härjedalen, där de borgerliga, mp med stöd av  SD valt att skänka bort 25 miljoner till de privata sjukvårdsutförarna eftersom man tycker det är rättvist, trots att det inte behövs...          Resonemanget är att när den offentliga primärvården gått back med den summan, bör de privat få samma summa trots att det inte är nödvändigt i någon slags "aktieutdelning"... Det gör man i tider av corona, när personal får jobba extra och pengar saknas - oansvarigt, pinsamt och förkastligt!!!

Eller som Kalle Olsson (S), Riksdagsledamot uttrycker det:

"Nyligen uttryckte regionrådet Eva Hellstrand (C) att de 110 miljoner som tillfaller Region J/H i krisstöd inte räcker:

 ”Det kommer att krävas mer resurser”. 

Så kan det vara, coronakrisen är djup och konsekvenserna i dag närmast omöjliga att överblicka. Just därför är det smått skandalöst att samma regionråd nu skriver ut en check på 25 skattemiljoner till länets privata vårdgivare."

Väl mött 1:a maj!