Ett samhälle utan bildning och kultur, är ett fattigt samhälle även i Coronatider....

Det känns som en evighet, sedan coronapandemin konstaterades som en pandemi och vi alla började ta läget på allvar.

Dagarna flyter på märkligt, med oerhört få sociala möten - men allt fler distansmöten och sammanträden.

Robert Uitto 

Vi lär oss en del av detta kring tekniken och möjligheten att just ”mötas” pådistans, vilket vi får ta med oss in i den vanliga vardagen när den återkommer.

Att slippa resa på alla möten är möjligt, samtidigt som saknaden av dessa riktiga fysiska möten är oerhört stor - inget småprat, inga snabba samtal med lösningar, ingen riktig känsla för vad alla mötesdeltagare egentligen känner i en fråga….

Mycket går verkligen att lösa på distans, men absolut inte allt…

En del av min vardag handlar om att som ordförande i Länsteatrarna i Sverige leda organisationen, hålla mig uppdaterad, agera för den regionala scenkonstens bästa och nu i coronatider försöka påverka den utsattheten som scenkonsten och kulturen i stort står mitt i.

…ingen fysisk publik, inkomstbortfall, inga uppdrag till våra frilansande konstnärer, men väl så bra föreställningar via nätet - men också ett exempel på hur det omöjligen går att ersätta rent fysisk scenkonst med föreställningar på just nätet och ge samma upplevelse… Scenkonsten längtar tillbaka till sin fysiska publik och förhoppningsvis längtar publiken tillbaka till sin teater…

Det är många verksamheter som har det tufft - jag och min familj har försökt att dra vårt strå till stacken genom att i princip varje dag göra ett lokalt stödköp ibland det lokala näringslivet, restaurangerna, kaféerna och matproducenterna i hopp om att det gör skillnad om fler gör på liknande sätt. Och vi gör det gärna!

Utsattheten är däremot stor för många grupper i samhället och jag tänker bland annat på våra Folkhögskolor som på ett fantastiskt sätt är en mötesplats för utbildning, bildning, kultur och demokrati En mötesplats som ger medvetna unga chansen att utbilda och bilda sig inom diverse olika hantverk och yrken - men som också är den arena där unga som inte klarat grund eller gymnasieskolan ges en andra, tredje eller fjärde chans till återupprättelse och en ny väg framåt i livet. Här möts de alla - de medvetna, de osäkra, de nyfikna och vägleds av lärare och personal i att lyfta det som varje individ behöver för vidare studier, en ny chans i livet eller ett arbete. Samtidigt är Folkhögskolan en arena som just utvecklar samtalet, bildningen, kulturen och demokratin så som ingen annan utbildningsform eller arena. 

Nu hotas många skolor av en enormt skral ekonomi i Coronans spår, där en konkurs skulle hota kanske de mest utsatta unga på ett brutalt sätt - vilken arena skulle då ge dessa en ny chans och vilken arena skulle så tidigt bana väg för fortsatt demokratiskt samhälle och bildning…

För mig är det oroande och viktigt att lyfta dessa frågor - ett samhälle utan bildning och kultur är ett fattigt samhälle.

Det måste finnas en skärv över - en liten del av alla de miljarder som regeringen nu ger till Regioner och kommuner som skulle unna landa i den regionala eller kommunala kulturen - men också en slant över för att bibehålla våra folkhögskolor, som dessutom kan komma att behövas i såväl fortbildningssyfte som bildningssyfte under Corona och i spåren efter den….

Alla vet att sjukvården och omsorgen är oerhört centrala, men ett litet mod att också stötta kulturen är viktigt för ett samhälle - det modet måste vi politiker ha även i tuffa tider - eller kanske allra som mest i just tuffa tider…

Om sjukvård och omsorgs ställs mot Kulturen - blir Kulturen alltid förloraren…

På det privata planet handlar det om att skydda sig själv, men också fortsatt ta ansvar för andra och då  inte minst de äldre.

Jag är orolig och blir mer orolig, när en hel del tycks tro att det hela är över och man inte längre vill eller orkar hålla avstånden.

Jag har gamla föräldrar och en mycket svag mamma som verkligen lever mitt i riksgruppen - jag vill inte bli smittad, inte bära med mig viruset och bära hem det till henne när jag och min familj måste hjälpa dem med diverse saker inklusive inhandling av mat.

Fortsätt håll avstånden och var noga för allas skull.

Arbeta hemifrån alla ni som kan - det handlar inte om solidaritet att gå på arbetet enbart för att vissa arbetskamrater har arbetsuppgifter som ställer krav på att de måste finnas på plats - solidaritet just nu är att hålla sig distanserad för att fortsatt minska smittspridningen…

Till de som måste finnas på arbetsplatsen måste vi gi ge skydd och stöd på olika sätt.

Privat kan vi träffas ute nu när solen verkar vara på väg, men även där hålla avstånden och inte som en del sitta nära, tränga sig på som om allt var normalt.

Nu tar vi han om varandra och vårt gemensamma samhälle.

Tack alla ni som just nu kämpar vidare i era yrken för att vardagen skall fungera för alla oss andra!

Stoppa osmarta besparingar på Folkhögskolor och folkbildning!

Nu händer det på flera ställen i landet - besparingarna på Folkbildningen! 

Och det sker i en tid då folkhögskolor och studieförbund aldrig varit viktigare.

Med hot mot demokratin och den fria kulturen runt om i Europa, så även i Sverige måste vi värna arenor som ökar tron på just demokratin och kulturen.

Gotland Folkhögskola - Hemse

När människor känner sig utanför, inte har ett arbete, misslyckats i studier eller på annat sätt inte längre tror att politiken kan lösa samhällsproblemen - då väljer man medvetet eller omedvetet att lyssna på andra röster.

Man lyssnar på partier som värnar det nationalistiska och vill begränsa invandring, man tror på alternativa fakta och på påståenden i sociala media som kan se ut hur som helst - tron på vetenskapen, statistik eller offentliga media är inte längre norm för sanning…

Att som den politiska ledningen på Gotland välja att spara 3,5 miljoner på Gotlands Folkhögskola blir anmärkningsvärt och framstår som oerhört okunnigt. I realiteten kommer skolan att behöva spara 5 miljoner, när Arbetsförmedlingen inte längre fungerar och köper sina utbildningar från Folkhögskolor.

Den politiska ledningen för ansvarig nämnd, med Moderaten Andreas Unger i spetsen är endera totalt okunnig om vad Folkhögskolan ger, ointresserad av folkbildning eller mycket medveten med vad han gör när han ålägger folkhögskolan denna stora besparing…

På frågan om att helt lägga ned den del av skolan som ligger i Fårösund, säger han att det enbart skulle bli en övervältring av kostnader på andra. Något argument för att utbildningarna där är viktiga och ger både nya chanser till unga människor och en utveckling av orten och hela ön hittar han inte…

Inte heller nämna han folkhögskolans viktiga samverkan med närsamhället och människor på orten som riskerar att minska eller helt upphöra.

Protester från bla Socialdemokraterna på ön, protester från deltagarna på skolan och oro från boende på de båda orterna Hemse och Fårösund hjälper tydligen inte.

Besparingen  är synnerligen osynkad i en tid där folkhögskolornas demokrati- och kulturuppdrag bidrager till bättre förståelse för samtiden och nyttan av demokrati och fri kultur.

Vi närmar oss dessutom sämre ekonomiska tider, som alltid drabbar den som har låg studienivå eller befinner sig i arbetslöshet. Det är just här som folkhögskolan är oslagbar, med sin pedagogik som lyfter unga vuxna som misslyckats i skolan in i självförtroende, utbildning och rent av vidare i studier eller arbete.

Som rent och skärt utbildningsinstrument är folkhögskolorna ofta oslagbara och kan dessutom snabbt anpassa vissa utbildningar efter regionens behov.

Som försvarare av demokratin, mötesplats för samtal och förståelse är dessutom folkhögskolan oslagbar. När unga som valt att läsa in grundskola eller gymnasieskola på allmän kurs eller nyanlända som läser språk möter deltagare som kanske mer medvetet valt särskilda kurser inom tex musik, textil, foto och film händer saker.

De ger intressanta möten och samtal om våra olika förutsättningar och skapar den arena där just kultur och demokrati kan stärkas via det uppdrag skolorna faktiskt har.

Moderaten Andreas Unger verkar inte heller inse den kraft av attraktion som Gotlands Folkhögskola och många folkhögskolor har. Det är ofta inte en slump, utan en följd av gott och spritt rykte som gör att deltagare väljer att komma till skolan från hela landet.

Många blir dessutom kvar.

Gotlands Folkhögskola och de flesta folkhögskolor är också regionala utvecklare, när de skapar jobb på mindre orter, ökar attraktionen, bidrager till inflyttning och låter arbetslösa få en ny chans till  utbildning och arbete.

Synen på folkbildningen måste bli en annan när vi ser att även bildningsförbunden drabbas av liknande besparingar.

Folkbildningen och bildningen är ju det som ger oss insikt, får oss att lyssna mer på andras argument, ökar chansen till samtal och blir till hjälp för att förstå eller greppa en omvärld som just nu kan lura in många av oss i farlig nationalism, främlingsfientlighet och misstro mot demokratin.

Folkbildningen kan i sig vara räddningen i att öka och återge förtroendet för politiken, som annars står chanslösa i att bygga ett tryggt samhälle.

Gör om och gör rätt, Andreas Unger och resten av den politiska ledningen på Gotland.

Att spara på kultur, näringsliv och infrastruktur skapar ingen utveckling...

...och visst gör det skillnad vem som styr nationellt och regionalt!

När unga Anna får stöd att kliva upp på morgonen, deltaga i Folkhögskolans allmänna kurs, skaffa sig självförtroende och gymnasiekompetens, deltaga i studieförbundets svetsarutbildning, ta jobbet som verkstadsindustrin efterfrågat. Samtidigt kan vi se försäljningen och exporten öka från våra företag i regionen.

Vi är nu långt ifrån de extra medel från EU-kommissionen som den tidigare regeringen behövde erhålla för att minska den höga ungdomsarbetslösheten de skapat.

- Samma sak med Ahmed som läser svenska på Bäckedals folkhögskola och snart går vidare i studier och arbete.

Integrationstiden har nu halverats i Sverige och vi har med vår politik och vårt stöd  blivit bland de främsta regionerna i landet i integrationsarbetet.

Regional utvecklingspolitik kan vara solidarisk och inkluderande - precis som den Socialdemokratiska politiken! Det handla om att se alla människors förmåga, stötta utbildning, hitta företagens behov, arbeta med hela regionen och prioritera det som ger arbete och utveckling.

Många av våra företag, våra privata behov, besöksnäringens och våra möjligheter till bra fritiden kräver också bra kommunikationer - det ställer också krav på vårt miljöarbete:

Därav fortsatt satsning på laddningsinfrastruktur som Green Highway. Vi i (S) vill att vi också ska kunna resa fossilbränslefritt från norr till söder i länet.

Det handlar om attraktionskraft - regionen skall uppmärksammas positivt och det skall sprida sig att etablering av företag hos oss är enkelt , att flytta hit med familjen eller besöka oss skall vara intressant - det kräver gott stöd från oss i regionen.

Då duger det inte att komma med flera miljarder i besparingar på kulturen och näringslivet eller infrastrukturen, så som Alliansen och centern.

Sänkta löner till unga och nyanlända är en segregerande politik - satsningar på folkhögskolor, kampen för EU-medel för fortbildning och företagsstöd, satsningar på bredband, klimat och jämställdhet är vägen framåt, regionala satsningar på skogen som resurs och samarbetet och stöden till kulturen och demokratiska folkrörelser är den socialdemokratiska vägen framåt. 

Kampen för att även kommande EU-period få behålla EU-medel för utveckling och investeringar är dessutom viktig, där det just nu handlar om över 1.4 miljarder som vi hanterar tillsammans med Västernorrland för att stötta företagen, underlätta investeringar, skapa projekt för att hjälpa unga tillbaka i studier eller i arbete.

Hos oss finns det nämligen en plats för alla och välfärden kräver att vi blir fler som arbetar och betalar skatt som kan bli till gemensam sjukvård, äldreomsorg, skola eller förskola.

Då måste det också bli stopp på stora vinstuttag ur sjukvården och skolan.

Gårdagens Regionfullmäktige i Region Jämtland Härjedalen avslöjade alla de besparingar som Allianspartierna och Sverigedemokraterna dels resonerar kring i vår region, men som de framför allt vill genomföra i den svenska budgeten. Kraftiga miljardneddragningar på kulturen, på stödet till infrastruktur, landsbygdsutveckling och tom i ren desperation från Moderater mfl på stödet till näringslivet. 

• Allt för att klara de enorma skattesänkningarna som man utlovat för i första hand oss som redan tjänar bra.

Nej, solidarisk utvecklingspolitik i vår region är nödvändig, som ser helheten och som i grunden ger nya företag, nya jobb, utbildning och nya skattepengar.

Behovet av nya skattepengar är stort för vår gemensamma välfärd. Det är just här som samspelet mellan regeringen och den regionala nivån är så viktig - en Socialdemokratisk politik som med statliga medel utjämnar och stöttar utvecklingen i hela landet, samtidigt som socialdemokratiska regionpolitiker prioriterar det som verkligen gör skillnad för människor och företag.

Att överföra den socialdemokratiska ideologin kring allas lika värde, solidaritet och trygghet på den regionala utvecklingspolitiken är rätt och effektivt. På så sätt syns alla, upptäcker vi behov utanför staden, men också utvecklingsidéer långt utanför den vanliga företagsstrukturen.

Som  Socialdemokrat tror jag på satsningar inom en rad områden i Jämtland Härjedalen. Listan kan göras lång, men här kommer ett antal insatser som jag vill lyfta utifrån att många efterfrågat detta:

- Vi behöver fortsätta det lyckade arbetet med att se till att alla unga klarar gymnasieutbildning i länet och utveckla fjärrundervisningen, så att tillgänglig utbildning kommer närmare alla i länet.

- Folkhögskolornas viktiga bidrag för kunskap och bildning måste städas och nyttjas av flera.

- Utveckla det pågående stödet till våra företag för inventeringar, nyanställning och export.

- Extra stöd till kvinnligt företagande på samma sätt som våra nya invånare skall ges ett sådant extra stöd på vägen mot företagande.

Stöd till utvecklingen av fler och växande arbetsintegrerade sociala kooperativ skapar nya förutsättningar för människor som länge varit långt utanför arbetsmarknaden.

- Fortsatt arbete för omlokalisering av statliga, regionala och kommunala arbetstillfällen kan sprida kompetens och jobb i hela länet.

- Se kulturen som dels en viktig fri del som utvecklar människor, lyfter frågor och som även finns enbart för kulturens egenvärde. Att dessutom ge ett riktat stöd till kulturutövare i länet i form av tex stipendium, är en väg till bättre förutsättningar för våra kuturarbetare.

- Civilsamhället och dess aktörer behöver lyftas fram, hörsammas och ges chansen till stärka och engagera människors engagemang på ideal grund.

- Ge nytt stöd till skogens näringar med målet att vår region skall bli bäst på skogen som resurs och ge stöd till nya förädlingsområden och produkter ur skogen. En ökad förädlingsgrad här, ger också nya jobb och företag.

Nya branscher skall stöttas, men också beprövade omrden så som besöksnäringen behöver stöd från regionen för att utvecklas.

- Aktivt stöd till fler evenemang i länet ökar besöken.

- Kommunikationer och infrastruktur är viktiga delar i vår utveckling, där även våra grusvägar behöver investeringar och tjälsäkring.

- Bredbandsutbyggnaden fortsätter för företag och privata hushåll.

• Vi behöver bli fler och därför skall vårt goda integrationsarbete fortsätta och utvecklas.

Region Jämtland Härjedalen skall vara en bra del av vårt land att leva i för alla som vill komma till oss. Vi skall vara intressanta, solidariska och välkomnande. Oavsett om man vill besöka oss, flytta hit eller starta och utveckla företagandet skall den solidariska Socialdemokratiska utvecklingspolitiken stötta drömmar och idéer.

Strömningar som handlar om att vi klarar oss själva, inte skall bjuda in nya invånare eller enbart satsa på sådant som gynnar de starka är dömt att misslyckas. Vi har inte råd att missa en enda människa, en enda god idé eller en enda besökare.

Region Jämtland Härjedalen vill och kan - den socialdemokratiska politiken skapar förutsättningarna!

Klasskillnader orsakar Nationalistiska strömningar...

Högerpopulismen och de nationalistiska vindarna i Europa blir till synes allt starkare, vilket gör att vi som Socialdemokrater måste bli tydligare och än mer lyssnande för att klara att vrida samhällsutvecklingen åt ett håll som främjar alla, skapar trygghet och tillit. Den socialdemokratiska portiken måste fortsatt bygga på de grundvärderingar som vårt parti alltid byggt på och som sätter gemensamt ansvar, solidaritet och allas lika värde i centrum - då handlar det om att göra detta nationellt, likväl som i vårt EU- och Europaarbete.

Tolkningen av orsaken till att människor hänger sig till nationalistiska strömningar skiljer en del, men jag är övertygad om att två huvudorsaker kan ses - det handlar dels om att de av oss som ser globaliseringen och öppna gränser som framtiden ställs mot de som ser detta som ett hot mot den egna identiteten och det egna landets och samhällets grunder.

För oss som Socialdemokrater ser jag dessutom en annan orsak som handlar om att vi allt mer övertygats att lämna den klassiska synen på klassamhället. I det fallet handlar det för mig om att återigen syna och debatter ett klassamhälle som tydligt fortfarande finns , där kampen mot minskade klyftor för ett rättvisare samhälle måste ges kraft.

Eftersom många av oss ser globaliseringen som en möjlighet där vi kan röra oss fritt blir de av oss som inte har den ekonomiska möjligheten ställda inför denna globalisering som ett hot.

EU-samarbete skall även det upplevas som det samarbete för fred och utveckling som det verkligen kan vara.

Socialdemokrati i EU skapar trygghet...

Egentligen grundar sig denna förändring på 80-talets nyliberala svängningar som många lät sig hamna i och därmed skapandet av ett samhälle där vi har svårt att hitta vår egna identitet. Klassförståelsen försvann och många av oss hamnade i en situation utan påverkansmöjlighet, där tidigare samhällsägda funktioner nu drivs av privata vinstintressen, en arbetsmarknad i snabb förändring och en i vissa grupper hög arbetslöshet som många valt att skylla på invandrare och flyktingar.

Jag är övertygad om att öppenhet, globalisering och samarbete mellan nationerna är framtiden - men då måste allt fler få chansen att finnas i ett sådant sammanhang där man är med - inte utanför den utvecklingen.

Då handlar det fortfarande om klasskampen i den bemärkelsen att allt för många inte har en privat, social och ekonomisk situation där man får vara med.

Vi socialdemokrater har givetvis lösningar som i grunden handlar om skolor som inkluderar alla, gemensamt ansvar för utbildning och bildning, gemensamt ansvarstagande för omsorg, äldreomsorg, fritid, sjukvård och inte sänkt skatt för de som redan befinner sig innanför den globaliserade utvecklingen.

Nationalistiska strömningar kan bara bekämpas med inkludering i form av bildningsmiljöer för de många - där tex Folkhögskola och studieförbund kan bidraga, en gemensam välfärd som fungerar, en skattepolitik där de som kan bidrager med mer, trygg finansierad sjukvård och äldreomsorg  samt trygga jobb och  en meningsfull fritid för alla.

Den kampen måste också föras i EU-debatten och blir allt mer viktig inför nästa års EU-val.

Klassdebatten måste fortgå och inte osynliggöras i nyliberala dimridåer….

Kampen för ungas utanförskap är också kampen för ett hållbart samhälle...

Segregationen ökar i svenska skolan - kanske inte primärt mellan svenskfödda elever och elever som kommer som nyanlända från andra länder, utan mellan elever som har högutbildad föräldrar och de som har föräldrar utan högre utbildning.

Det är ändå så att elever utgör varandras läromiljöer och det är enorm skillnad beroende på vad man ”har med sig” in i gruppen.

Redan i de riktigt unga åren är det avgörande att man kan behärska läsandets konst bra - annars ser vi hur utanförskapet i lärandet redan i låg- och mellanstadiet växer fram hos vissa elever. Detta tar man givetvis med sig i hela skoltiden och kanske också in i arbetsliv och samhälle - man väljer att utebli från lektioner och jobb…

På något sätt bygger vi in ”buggar” i skolsystemet som förhindra elevers möjligheter.

Varför är tex valet av gymnasieskola så traditionellt kopplat till klass och status - dvs yrkesprogrammen förutsätts väljas av de som kommer från traditionella ”arbetarmiljöer” med låg studerandetradition och Naturvetenskapliga program finns för de med höga betyg och de som har en utbildningstradition med sig i bagaget…

Vi måstes vrida dessa värderingar till att öppna upp även för de ”högpresterande” unga till ett utbildningsval som görs efter intresse och inte statuskrav. Höga betyg till trots, skall man kunna välja ett yrkesprogram - vilket skulle skapa mer dynamik i dessa läromiljöer.

I ljuset av detta känns det ändå hoppfullt med en Socialdemokratisk politik som nu åskådliggör detta, som är beredda att vidta åtgärder och som vill förändra och förbättra möjligheterna för alla unga.

Självfallet har - utan att man ens tar ställning - det fria skolvalet öppnat upp ytterligare för denna segregering.

Att det går att åtgärda i tidigt skede är helt klart och det kommer förbättringar i den svenska skolan via Regeringen.

Därför var det intressant att på konferensen - ”Alla unga kan jobba eller studera”, lyssna dels till analys, men också på förslag från Statssekreterare Erik Nilsson på Utbildningsdepartementet.

Hans reflexion över varför det fortfarande är så i många av landets kommuner, att de duktigaste lärarna befinner sig i de duktigaste klasserna, på de mest statusfyllda programmen eller i de mest framgångsrika skolorna.

Vad behöver vi göra för att de duktiga lärarna också skall känna möjligheten och lusten att arbeta blanda de unga som bäst behöver en bra pedagogisk miljö för att knäcka koden till läsandet, till läsförståelse och kanske förståelsen för matematik?

Och hur samordnar vi andra åtgärder som riktar sig till de unga som behöver en extra skjuts tillbaka in i grundskolestuderande eller in i gymnasiet. Det handlar om effektiva Socialfondsprojekt via EU, det handlar om stöd från frivilliga, från studieförbund och inte minst från de fantastiska Folkhögskolor vi har.

Att rikta extra ljus på satsningar som tar unga tillbaka till bra förutsättningar i arbete eller studier är en satsning också på att minska de växande mörka klimat som tycks avgöra allt fåra valet i USA till Brexit i Storbritannien och som knappast hålla ut från köande val i Europa eller hemma hos oss.

Med utbildning, bildning och arbete kommer tron på det egna jaget tillbaka och kunskap föder möjlighet till val - till val som fortfarande grundar sig på demokrati, allas lika värde och solidaritet.

I kampen för bättre förutsättningar för unga finns också lösningen på hur vi angriper ett samhälle, ett Europa och en värld som håller på att glida isär….