Jag blir förtvivlad - talar med politikervänner på plats i Bryssel, sms:ar min son, sms:ar min fru i jakten på förklaring och samtal om det som just nu sker i Sverige.
Ebba Busch Thor (KD) förklarade igår tydligt att hon är beredd att förhandla och samtala med SD om vilka frågor som helst….
Ulf Kristersson (M) gjorde detta innan och svek därmed löftet till förintelseöverlevaren Hédi Fried att aldrig samarbete med Sverigedemokraterna…
Auschwitz förintelseläger
Att befinna sig några dagar i Europas och framför allt EU:s demokratiska centrum, Bryssel gör att hotet från de nationalistiska partierna och även nazistiska partier eller partier med nazistisk bakgrund känns närmare - toleransen i Europa krymper helt enkelt och Sverige har för mig tidigare varit ett land i kampen för öppenhet, demokrati och solidaritet.
Vad är det som händer - svaren uteblir, även om vi försöker med tafatta förklaringar.
Visar detta på kampen för att nå makten till vilket pris som helst, likgiltighet inför demokratin, förakt för de utsatta och brutalitet mot avvikande eller utsatta.
Detta händer i vårt Europa och i vårt Sverige just nu!
Är det verkligen i grunden detta som Moderaterna står för och kan det kristna budskapet i Kristdemokraterna verkligen innefatta ett samarbete med ett parti som är sprunget ur hat mot det judiska folket…
Vad säger partiernas medlemmar lokalt - är det tex Kommunalrådet i Östersund, Stephen Jerands (KD) mening att ett samarbete är fruktsamt för demokratin och solidariteten?
Att jämföra händelser med den fruktansvärda förintelsen är ofta ofruktbart, men att blunda för hur nazismen på 30-talet vann mark, blev accepterad i flera kretsar och utvecklades till den massrörelse som kom att leda fram till detta vore oansvarigt.
Och just där finner vi likheten - den sakta smygande normaliseringen och allt fler som öppet stöttar utvecklingen…
- Men vi andra - vi måste våga protestera och samtidigt samtala med människor…
Det samtalet borde vi fört tidigare - samtalet om vad det är som gör människor rädda, oroade för främlingar och som får oss att välja alternativa fakta, sprida osanningar och inte längre väljer att tro på vetenskap.
Samtalet måste också handla om varför vi inte längre känner samhörighet med andra, med solidariska handlingar och varför det tycks bli allt mer ok att styra kulturen och dess innehåll samtidigt som journalister och kulturarbetare hotas.
Jag kan skicka hur många oroade sms till min son, till min fru eller andra som helst - men nu är det handling det handlar om.
Kanske handlar det också ytterst om att återupprätta förtroendet för politiken, för de vanliga partierna och dessutom skapa utrymme för en politik som gör verklig skillnad för de många - jobb, bra bostad, trygg vardag, bra skolgång och framför allt se till att människor blir sedda och tagna på allvar…
Att däremot som M och KD medverka till normaliseringen av det som redan hände på 30-talet känns som ett svek.
Vägen tillbaka till tron på demokrati och solidaritet går bara via samtal och bra politiska beslut - det handlar helt enkelt om verkstad nu omgående!
