Ska det verkligen få hända igen...

Jag blir förtvivlad - talar med politikervänner på plats i Bryssel, sms:ar min son, sms:ar min fru i jakten på förklaring och samtal om det som just nu sker i Sverige.

Ebba Busch Thor (KD) förklarade igår tydligt att hon är beredd att förhandla och samtala med SD om vilka frågor som helst….

Ulf Kristersson (M) gjorde detta innan och svek därmed löftet till förintelseöverlevaren Hédi Fried att aldrig samarbete med Sverigedemokraterna…

Auschwitz förintelseläger

Att befinna sig några dagar i Europas och framför allt EU:s demokratiska centrum, Bryssel gör att hotet från de nationalistiska partierna och även nazistiska partier eller partier med nazistisk bakgrund känns närmare - toleransen i Europa krymper helt enkelt och Sverige har för mig tidigare varit ett land i kampen för öppenhet, demokrati och solidaritet.

Vad är det som händer - svaren uteblir, även om vi försöker med tafatta förklaringar. 

Visar detta på kampen för att nå makten till vilket pris som helst, likgiltighet inför demokratin, förakt för de utsatta och brutalitet mot avvikande eller utsatta.

Detta händer i vårt Europa och i vårt Sverige just nu!

Är det verkligen i grunden detta som Moderaterna står för och kan det kristna budskapet i Kristdemokraterna verkligen innefatta ett samarbete med ett parti som är sprunget ur hat mot det judiska folket…

Vad säger partiernas medlemmar lokalt - är det tex Kommunalrådet i Östersund, Stephen Jerands (KD) mening att ett samarbete är fruktsamt för demokratin och solidariteten?

Att jämföra händelser med den fruktansvärda förintelsen är ofta ofruktbart, men att blunda för hur nazismen på 30-talet vann mark, blev accepterad i flera kretsar och utvecklades till den massrörelse som kom att leda fram till detta vore oansvarigt. 

Och just där finner vi likheten - den sakta smygande normaliseringen och allt fler som öppet stöttar utvecklingen…

• Men vi andra - vi måste våga protestera och samtidigt samtala med människor…

Det samtalet borde vi fört tidigare - samtalet om vad det är som gör människor rädda, oroade för främlingar och som får oss att välja alternativa fakta, sprida osanningar och inte längre väljer att tro på vetenskap.

Samtalet måste också handla om varför vi inte längre känner samhörighet med andra, med solidariska handlingar och varför det tycks bli allt mer ok att styra kulturen och dess innehåll samtidigt som journalister och kulturarbetare hotas.

Jag kan skicka hur många oroade sms till min son, till min fru eller andra som helst - men nu är det handling det handlar om.

Kanske handlar det också ytterst om att återupprätta förtroendet för politiken, för de vanliga partierna och dessutom skapa utrymme för en politik som gör verklig skillnad för de många - jobb, bra bostad, trygg vardag, bra skolgång och framför allt se till att människor blir sedda och tagna på allvar…

Att däremot som M och KD medverka till normaliseringen av det som redan hände på 30-talet känns som ett svek.

Vägen tillbaka till tron på demokrati och solidaritet går bara via samtal och bra politiska beslut - det handlar helt enkelt om verkstad nu omgående!

Stoppa osmarta besparingar på Folkhögskolor och folkbildning!

Nu händer det på flera ställen i landet - besparingarna på Folkbildningen! 

Och det sker i en tid då folkhögskolor och studieförbund aldrig varit viktigare.

Med hot mot demokratin och den fria kulturen runt om i Europa, så även i Sverige måste vi värna arenor som ökar tron på just demokratin och kulturen.

Gotland Folkhögskola - Hemse

När människor känner sig utanför, inte har ett arbete, misslyckats i studier eller på annat sätt inte längre tror att politiken kan lösa samhällsproblemen - då väljer man medvetet eller omedvetet att lyssna på andra röster.

Man lyssnar på partier som värnar det nationalistiska och vill begränsa invandring, man tror på alternativa fakta och på påståenden i sociala media som kan se ut hur som helst - tron på vetenskapen, statistik eller offentliga media är inte längre norm för sanning…

Att som den politiska ledningen på Gotland välja att spara 3,5 miljoner på Gotlands Folkhögskola blir anmärkningsvärt och framstår som oerhört okunnigt. I realiteten kommer skolan att behöva spara 5 miljoner, när Arbetsförmedlingen inte längre fungerar och köper sina utbildningar från Folkhögskolor.

Den politiska ledningen för ansvarig nämnd, med Moderaten Andreas Unger i spetsen är endera totalt okunnig om vad Folkhögskolan ger, ointresserad av folkbildning eller mycket medveten med vad han gör när han ålägger folkhögskolan denna stora besparing…

På frågan om att helt lägga ned den del av skolan som ligger i Fårösund, säger han att det enbart skulle bli en övervältring av kostnader på andra. Något argument för att utbildningarna där är viktiga och ger både nya chanser till unga människor och en utveckling av orten och hela ön hittar han inte…

Inte heller nämna han folkhögskolans viktiga samverkan med närsamhället och människor på orten som riskerar att minska eller helt upphöra.

Protester från bla Socialdemokraterna på ön, protester från deltagarna på skolan och oro från boende på de båda orterna Hemse och Fårösund hjälper tydligen inte.

Besparingen  är synnerligen osynkad i en tid där folkhögskolornas demokrati- och kulturuppdrag bidrager till bättre förståelse för samtiden och nyttan av demokrati och fri kultur.

Vi närmar oss dessutom sämre ekonomiska tider, som alltid drabbar den som har låg studienivå eller befinner sig i arbetslöshet. Det är just här som folkhögskolan är oslagbar, med sin pedagogik som lyfter unga vuxna som misslyckats i skolan in i självförtroende, utbildning och rent av vidare i studier eller arbete.

Som rent och skärt utbildningsinstrument är folkhögskolorna ofta oslagbara och kan dessutom snabbt anpassa vissa utbildningar efter regionens behov.

Som försvarare av demokratin, mötesplats för samtal och förståelse är dessutom folkhögskolan oslagbar. När unga som valt att läsa in grundskola eller gymnasieskola på allmän kurs eller nyanlända som läser språk möter deltagare som kanske mer medvetet valt särskilda kurser inom tex musik, textil, foto och film händer saker.

De ger intressanta möten och samtal om våra olika förutsättningar och skapar den arena där just kultur och demokrati kan stärkas via det uppdrag skolorna faktiskt har.

Moderaten Andreas Unger verkar inte heller inse den kraft av attraktion som Gotlands Folkhögskola och många folkhögskolor har. Det är ofta inte en slump, utan en följd av gott och spritt rykte som gör att deltagare väljer att komma till skolan från hela landet.

Många blir dessutom kvar.

Gotlands Folkhögskola och de flesta folkhögskolor är också regionala utvecklare, när de skapar jobb på mindre orter, ökar attraktionen, bidrager till inflyttning och låter arbetslösa få en ny chans till  utbildning och arbete.

Synen på folkbildningen måste bli en annan när vi ser att även bildningsförbunden drabbas av liknande besparingar.

Folkbildningen och bildningen är ju det som ger oss insikt, får oss att lyssna mer på andras argument, ökar chansen till samtal och blir till hjälp för att förstå eller greppa en omvärld som just nu kan lura in många av oss i farlig nationalism, främlingsfientlighet och misstro mot demokratin.

Folkbildningen kan i sig vara räddningen i att öka och återge förtroendet för politiken, som annars står chanslösa i att bygga ett tryggt samhälle.

Gör om och gör rätt, Andreas Unger och resten av den politiska ledningen på Gotland.

Nära vård - en självklarhet för Socialdemokraterna

Gapet mellan alla de som nu och framåt behöver vård och de som kommer att finnas tillgängliga på arbetsmarknaden för att arbeta med vård och omsorg är enormt och ökar.

I stort innebär det att vi omöjligen kan fortsätta att arbeta på samma sätt inom vården om alla som har behov också skall få den vård de behöver.

Konferensdeltagare kring Nära Vård

Om samtliga unga som går ut skolan i Sverige under två år, enbart skulle börja arbeta inom vården skulle vi klara detta temporärt - men det skulle innebära att ingen av dessa unga kunde ta anställning som lärare, busschaufför, förskolelärare, byggarbetare…

Detta är en anledning till att resonemanget kring nära vård kommit till och numer är en inriktning på hur vi måste börja arbeta med vården.

När den nära vården, som bör ha sin utgångspunkt i primärvården skapar möjlighet för människor att slippa resa till ett sjukhus, kunna hålla kontakten med vårdgivare via video eller kan sköta mycket av sin behandling själv - ja då är vinsterna många.

Det innebär färre besök på sjukhusen, mindre belastning på sjukvårdspersonalen som frigörs till att arbeta mer med det som kräver närvaro fysiskt. Det har också visat sig att patienter som får stöd i att själva lära sig kontroll och behandling av sin sjukdom också blir lugnare, tryggare och därmed tom mår bättre både fysiskt och psykiskt.

På en konferens på Storsjöteatern i Östersund som arrangerats av Socialdemokraterna i Jämtlands län presenterades tankar, forskning, metoder för att klara egenvård, egenvårdsstöd, tillgängliggörande av sjukvårdskontakter utan långa resor för den sjuke och exempel på hur detta görs i kommuner i vårt län.

Tekniken finns, men vi är ofta allt för sena i att utveckla arbetsmetoder för denna typ av vård.

Den utvecklingen måste vi snabba upp så att så många som möjligt i vårt län kan erbjudas denna typen av vård, där vi frigör personal som kan ägna sig åt den vård och de patienter som trots allt måste komma till Hälsocentralen eller sjukhuset fysiskt.

Det handlar också om att ett län som är i princip lika stort till ytan som hela Holland och Belgien ofta kräver enorma resor för ett enda sjukhusbesök, som kanske kunnat klarats av på hemmaplan genom trygg teknik.

Vi socialdemokrater i Jämtlands län har ett tydligt mål – den vård du behöver ska ha god tillgänglighet samt vara av hög kvalitet. Med denna konferens på teatern i Östersund tog vi ett första steg i vårt politikutvecklingsarbete gällande nära vård. 

För oss handlar det ju också om att service på landsbygden, arbetstillfällen, boende utanför de större orterna - ska vara möjligt även i län med enormt stora avstånd och gles befolkning.

Där är sjukvård på distans både en möjlighet, rättighet och en nödvändighet om boendet utanför länets centralorter skall vara både tryggt och möjligt. 

Nu måste Moderaterna visa färg kring solidarisk välfärd i hela landet...

En rättvis fördelning av välfärden är i grunden inte en sanning, eftersom stora delar av landet utanför de större städerna har mindre tillgång till den, längre till den och en betydlig större avgift till den via höga skatter.

Om vi menar något med solidarisk fördelning och trygghet kring frågor som skola, vård och omsorg i hela landet kan det omöjligen få vara så att de delar av vårt land där människor betalar mest skatt också har det sämsta utbudet eller den tuffaste tillvaron för tex sjukvårdens ekonomi.

Att nu regeringen och socialdemokraterna under en längre tid via förre Civilministern Ardalan Shekarabi  utarbetat ett nytt förslag på hur ett skatteutjämningssystem av mer solidarisk konstruktion skulle kunna se ut är därför välkommet.

Förslaget skulle ge de stora och ekonomiskt tunga orterna lite mindre och de ekonomiskt svagare lite mer - som resultat kommer vi att se en bättre välfärd för alla i landet.

Nu handlar det visserligen om att även de borgerliga partierna måste rösta igenom förslaget i riksdagen, men risken är uppenbar att Moderaternas politik inte tillåter detta - utan istället vill försvara de redan starka områdena så som tex Stockholm. - En typisk moderat politik som i sådana fall skulle tillåta klyftorna i välfärden att öka.

När de moderata ledamöterna Beatrice Ask, från Härjedalen eller Saila Quicklund tillfrågas svarar de undvikande och börjar istället yra om Moderaternas vilja till skattesänkningar, fler poliser och därigenom ökad trygghet för alla i hela landet…

Det är inget annat än ett sätt att vilseleda och ta bort frågan från dess kärna - sannolikt handlar det om att man likt tidigare kanske vill ge lågskattekommunerna en extra Moderatmiljard igen!

De moderata förslagen är ett slag i luften, liksom de beslut som nu tvingas fram via Centerpartiet och Liberalerna som handlar om värnskattens bortagande, vilket i sig inte kommer att ge några som helst effekter annat än mer pengar till de som redan har stark ekonomi. Det samma gäller tänkandet av arbetsgivaravgifter för anställning av unga och nyanlända - återigen utan effekter på sysselsättningen.

Nu handlar det om verkliga ekonomiska förändringar om det nya skatteutjämningssystemet röstas igenom där vår region skulle kunna få minst 200 miljoner ytterligare per år till sjukvården i hela länet och våra glesbygdskommuner många ytterligare miljoner till sin välfärd.

Nu måste vi alla kräva att Riksdagens ledamöter röstar för en rättvis fördelning av resurserna till välfärden i hela landet!!!

Kultursamverkansmodellen riskerar att tappa i förtroende och urholka regional kultur

Ett par dagar i Stockholm med kulturfrågor och möten med andra regionpolitiker som ansvarar för kulturfrågorna på hemmaplan.

Dagarna innehåller också möten med Statens Kulturråd, Kulturdepartementet och kulturminister.

Viktiga samtal om regionala kulturens betydelse, utmaningar, finansiering, betydelse för hela landets utveckling.

Samlade regionala kulturpolitiker

I grunden handlar det dock ofta om ekonomin och i detta fallet statens andel i den sk Kultursamverkansmodellen, som sammanbinder statens önskemål och finansiering med regionernas.

Den regionala kulturen kläms ofta ekonomiskt mellan tuffa besparingar i Regionerna, ofta beroende på ökande kostnader för sjukvården och en urholkning av det statliga stödet via Kultursamverkansmodellen som inte ger uppskrivningar som ens räcker till exempelvis lönekostnadsökningar i regionernas kulturbudgetar.

Rent krasst är det så att regionernas andel i finansieringen av denna sk Kultursamverkansmodell hela tiden ökar, när Statens finansiering urholkas och regionerna tvingas att ta ekonomiskt ansvar även över detta ”glapp” för att inte behöva montera ned den kulturverksamhet som man har.

Det innebär att kostnaderna för tex Länsteatrarna, Museerna, musiken hela tiden ökar för regionerna, utan statlig kompensation - på sikt kan det också urholka förtroendet för staten och hela modellen kring samverkan.

Sanningen är ju samtidigt att kostnaden för staten att fullt ut kompensera för kostnadsökningar är småpengar i hela den statliga budgeten, men vore en viktig markering och insats för kulturen i hela landet.

Visserligen har regeringen satsat mer pengar på kulturen totalt, men det landar utanför samverkansmodellen och ger alltså inte stöd den vägen till regionalt producerad kultur.

Vi kan bolla med budgetar och siffror i all oändlighet, men i grunden är denna ekonomiska urholkning ett verkligt hot mot inte bara kulturen, utan också mot demokratin.

Jag är i grunden glad för de statliga institutionerna - slarvigt inräknat också Riksteatern, för att de också turnerar i landet. Dock är det en milsvid skillnad mellan kultur producerad i huvudstaden som turnerar i landet och den regionalt eller rent av lokalt producerade kulturen.

Den regionalt producerade kulturen speglar ofta skeenden och händelser förankrade i regionen och bland människor boende där. Det skapar igenkänning, stolthet och regional förankring - samtidigt som det skapar kulturkompetens och arbetstillfällen för kulturarbetare.

När staten eller nationella media inte uppmärksammar detta, blir resultatet frågor kring regional kulturs betydelse, kvalité och berättigande.

Om nationell media inte intresserar sig, om staten inte kompenserar för lönekostnadsökningar - ja, är vi då viktiga, var då teaterföreställningen på Länsteatern verkligen så bra som man trodde eller har de regionala berättelserna någon plats i kulturlivet.

De frågorna har också betydelse för demokratin, yttrandefriheten och hela landets fortlevnad.

De regionala och lokala politikerna får aldrig ställa kulturen mot sjukvård, äldreomsorg eller skola - då blir kulturen en ständig förlorare.

På samma sätt måste staten via Regering och Kulturråd visa att den regionalt producerade kulturen gör skillnad och är en del i allt från regional utveckling till värnandet av den fria kulturen, yttrandefriheten och demokratin.

Då räcker det inte med så små uppskrivningar av stödet via Kultursamverkansmodellen att de inte ens räcker till kostnadsökningarna i regionerna eller än mindre till utveckling av den regionala kulturen.

Något bättre måste till!

Fortfarande saknas nya åtgärder för en förbättring av ekonmin i Region Jämtland Härjedalen

Visst är det något konstigt ibland med politiska beslut när de först motarbetas, men sedan ändå blir verklighet när utlovade insatser uteblir…

Region Jämtland Härjedalen har under flera år tampats med stora ekonomiska bekymmer som framtvingat en rad åtgärder som vi i den förra majoriteten med (S) i spetsen tog fram och införde.

(S) gruppen i viktiga budgetdiskussioner

Med de åtgärderna lyckades vi rejält bryta kostnaderna för inhyrd, sk Stafettpersonal samtidigt som kostnadsutvecklingen i Regionen avstannade rejält.

Vårt förslag var inför den kommande budgeten en skattehöjning som i kombination med de beslutade åtgärderna och en rad fler åtgärder skulle dämpa underskotten.

Inför senaste valtet var dock den dåvarande oppositionen - den nuvarande ledningen med M, L, KD, C och MP starka motståndare av detta. Så till den milda grad att de nuvarande blågröna Regionråden lovade att inte höja skatten efter valet…

Vår tanke har hela tiden varit att vi måste hålla i de kostnadsbesparingar som påbörjats, så att de får fortsätta att ge effekt samtidigt som en skattehöjning varit nödvändig.

Våra åtgärder har fortsatt gett denna verkan - det kan tydligt ses på ekonomin - MEN det räcker inte, varför vi nu i opposition efterfrågat fler åtgärder för att ekonomin skall komma i balans och inte framtvinga skadliga besparingar på sådant som faktiskt utvecklar regionen och ökar attraktionskraften…

De åtgärderna lyser med sin frånvaro, trots att den blågröna ledningen på senaste Regionfullmäktige påstod att sådana fanns, utan att de kunde redogöra för vilka de var…

Om Socialdemokraternas förslag till förändring av kostnadsutjämningssystemet i landet nu efter stora påtryckningar från de (S)-märkta regionpolitikerna i vår region genomförs kommer det som en rejäl ekonomisk förstärkning på nära 200 miljoner kronor.

De uppvaktningar, de skrivningar och alla de samtal som vi fört med regeringen verkar nu visa sig bli en sanning, som ger mer ekonomisk rättvisa kring landets kommunala och regionala verksamheter, även i de delar av landet som än så länge lidit av svag och orättvis ekonomi.

Vi har varit många som fört denna kamp som nu verkar ge resultat och allra mest bör vi lyfta Ann-Marie Johansson (S) och hennes stora ansträngningar i frågan.

Att borgerligheten i Region Jämtland Härjedalen nu bryter ett av sina gemensamma vallöften och kryper till korset med en skattehöjning - trots att jag tror att den är för liten - räcker dock inte.

Ledarskapet behöver bli både tydligare och modigare för att man ska uppvisa den utlovade ”verkstaden” som skulle rädda Regionen från undergång.

Nu måste det till tydlighet i förslag och åtgärder och inte enbart det stöd från regeringen som man nu kommer att motta och som man under valrörelsen ”föraktade” eftersom man då avkrävde mer egna åtgärder i regionen om inte vi skall påtvingas besparingar i helt andra verksamheter så som länstrafik, kultur, företagsutveckling, utbildning - dvs sådant som snarast skall locka till inflyttning och företagsetablering…

Det duger inte att Regionstyrelsens ordförande, Mats Gärd (C) snällt läser upp tomma och till stora delar gamla tankar om politiken - det behövs ledarskap!

Det saknas utlovad "Verkstad" !

Regionens politiska ledning kan inte ha solglasögonen på när man ska hitta åtgärder för ekonomin…

Jag är uppenbart oroad över ekonomin för Region Jämtland Härjedalen - Problemet är verkligen inte nytt, men kräver just därför starka insatser, uppföljning och ständiga effektiva åtgärder.

Inget får skymma sikten i kampen kring ekonomin på Regionen.

Under förra mandatperioden kunde vi dels konstatera att statens stöd till vår region är oerhört snedfördelad och regeringen har lovat lägga fram mer rättvisa fördelningsförslag som ju ger oss mycket bättre förutsättningar - men vi kunde också konstatera att med tuffa åtgärder och insatser går det hela att förbättra, även om det kan få vissa konsekvenser.

Vi Socialdemokrater satte in ett antal sådana åtgärder, som bla minskade stafettpersonalkostnaderna rejält och till och med stoppade upp kostnadsutvecklingen.

Till detta lade vi ett skattehöjningsförslag för att rädda vårdens ekonomi.

Idag ser vi inget av detta snart ett helt år efter valet, där den nuvarande politiska ledningen starkt kritiserade oss och lovade ut snabba effektiva insatser för att rädda ekonomin - istället är det helt tyst…

När insatser sätts in måste de hela tiden följas upp, kompletteras med nya.

Under Regionfullmäktige innan sommaren efterfrågade vi Socialdemokrater vilka åtgärder som satts in, vilka nya förslag som snabbt behövde tas fram och när skatten skulle kunna höjas - nuvarande ledning med Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet hade inga som helst svar…

Underskotten i sjukvården ökar och i media är det enda som syns svårigheter för personalen att klara det vardagliga arbetet på sjukhusets avdelningar, när de hela tiden saknar tillräckligt med medarbetare…

Den ”verkstad” som man utlovat verkar stängd och inte en tillstymmelse till förslag på hur nästa års budget kan komma att utformas har lämnats fram. Från Regionstyrelsens ordförande, Mats Gärd kommer inga förslag och inte heller Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande, Tom Silverklo tycks kunna förhandla fram snabba och effektiva åtgärder.

De möten som vi inbjudits till har inte gett några svar på insatser, lika lite som den tomma debatt som fördes kring frågan på senaste Regionfullmäktige.

Risken är alldeles uppenbar att vi ökar på underskottet med miljontals kronor, samtidigt som den nya politiska ledningen endera saknar idéer och därmed kom med falska löften eller har svårt att komma överens kring de tuffa besparingsåtgärder som man behöver sätta in.

Risken är därför också stor att vi kommer i ett läge där akuta insatser även drabbar verksamheter som dels ligger utanför sjukvården och som dels klarat sin ekonomi så bra att de under flera år lämnat överskott.

De stora ord som användes inför valet har nu bytts till tystnad och frånvaro från all media.

Vi behöver nu som jag tidigare sagt fortsatta insatser kring de beslut som den tidigare Socialdemokratiska och Moderata majoriteten (M-ledamöter som nu nästan helt bytts ut av deras parti…) tagit, nya kraftfulla insatser och en skattehöjning.

Till detta måste områden som är till för att utveckla länet och regionen fredas - kanske till och med  ges extra stöd. Det handlar om att vi som Region med uppdragen från staten att bedriva regional utveckling skall försöka förbättra förutsättningarna för just utveckling genom inflyttning, fler arbetstillfällen, fler företag, utvecklat näringsliv och bra möjligheter till studier som kan leda till arbete.

Genom fler jobb och mer företagande ökar våra och kommunernas skatteintäkter som kan användas till de som kanske är det allra viktigaste i vår välfärd - sjukvård, omsorg, skola.

Till detta har vi ett antal ”verktyg” - företagsstöd, länstrafik, folkhögskolor, kultur…

I tider som dessa blir dessutom folkhögskolornas bildningsverksamhet en stark motkraft till nationalistiska strömningar samtidigt som de skapar förutsättningar för unga som behöver nya chanser till utbildning. 

De områdena behöver minst av allt besparingar i tider då attraktionen att flytta till vår del av landet måste vara hög.

Att inte våga ta fram insatser för att hejda det ökande underskottet i vården är just det som riskerar drabba även tex kulturen med snabba ”idiotbesparingar”.

Ett fritt kulturliv måste alltid värnas, men hamnar ofta långt ned i prioriteringarna när ”fega” politiska beslut skall tas och få förtroendevalda tror att försvaret av kultur ger väljarsympatier.

Vi har snart väntat ett helt år på insatserna som skulle presenteras av den nya politiska ledningen i Region Jämtland Härjedalen - det är en allt för lång startsträcka i kampen för ekonomin.

Vilken nytta spelar sommarkulturen...

I sommar sker små underverk runt om i landet, när olika kulturarrangemang genomförs i stort och i smått - inte minst fylls sommarscenerna av teater, där bla Länsteatrarna står för många av scenkonstföreställningarna.

Bara i mitt hemlän, Jämtland spelas det sommarteater runt om på flera ställen - en upplevelse som både tillför upplevelser, men också attraktionskraft och en reseanledning till länets olika kommuner.

Kulturen trollbinder, engagerar, river upp, förklarar, ifrågasätter och blir en del i det demokratiska samhälle så länge som den får verka fritt…

Västanå Teater spelar Eddan

Om dess egenvärde, kraft och energi har jag skrivit tidigare - just nu vill jag reflektera över andra effekter, som möjligen kan ge argumentation till varför kulturen också behöver sitt ekonomiska stöd från kommuner, Regioner och stat.

Argument som ibland ifrågasätts, när så mycket annat skall prioriteras i tuffa budgetarbeten…

Kulturen är nämligen också i sig en del av ekonomi.

Ytterst få gör kopplingen att kultursektorn också står för en betydande del av arbetstillfällena i vårt land. En siffra som jag har i minnet är att nästan fem procent i Sverige arbetar med kultur i någon form, även om inkomsterna i form av löner eller arvoden är relativt låga.

Eller som den tidigare utkomna utredningen, ”Kulturens värden och effekter” sammanfattar det:  

Kultur lockar besökare som spenderar pengar

Kultur lockar – det kan vara specifika teaterföreställningar eller rockkonserter, en viss kulturmiljö eller ett helhetsutbud. Kultur är på så sätt en viktig anledning till att människor reser – och skapar stora turistekonomiska effekter, eftersom dessa resor också ger upphov till intäkter inom exempelvis transport, shopping, hotell och restaurang.

Kanske är flera av Länsteatrarnas uppsättningar för små för att ge sådan genklang att de lockar människor från hela landet eller så är kännedomen om dem låg, när riksmedia sällan lyfter produktioner från hela landet - dock är kvalitet ofta så hög att människor från grannkommunen eller grannlänen besöker föreställningarna och därmed ofta bidrager ekonomiskt på flera sätt i samband med besöket.

Det samma gäller givetvis fria teatergruppers uppsättningar och andra kulturella evenemang i olika former.

Vid sidan av det rent ekonomiska är de positiva effekterna av kulturellt utövande eller kulturella upplevelser många.

Idag vet vi med säkert att hälsan påverkas positivt och att tom tillfrisknandet från sjukdomar kan påskyndas genom kultur.

Kulturella upplevelser öppnar dessutom upp våra sinnen, underlätta inlärandet och får oss att enklare förstå sammanhang och skeenden.

Bildkonst kan ha en positiv effekt på barns kreativa tänkande. Barn som deltog i ett bildkonstprogram under fem månader ökade sin förmåga att tänka originellt och vara mer effektiva inom andra områden än bildkonsten jämfört med den grupp som inte deltog i programmet. (Caterall)

Kulturella aktiviteter kan ha en motivationshöjande effekt på lärande. Barn är olika och deras intresse för kulturella aktiviteter skiftar. För barn med ett större intresse i dessa aktiviteter fungerar kulturell utövning som en generell motivationshöjande effekt. Detta leder i sin tur till en ökad uppmärksamhet från barnets sida och därmed en förbättrad inlärningsförmåga. (Posner)

Inte enbart barn ökar sin förståelse och sin förmåga att lära med kultur - även vuxna som parallellt med andra studier också får ta del av kultur påverkas positivt, enligt flertalet studier.

Ekonomiskt bidrag, attraktionskraft, intressehöjande, påverkar studier och inlärande positivt och skapar jobb - det är mer hårda argument för att tvärsektoriella och tvärpolitiskt stötta kulturen.

Argumenten är fler, men bortse från dem just i sommar och tillåt dig att uppleva en sommarteater eller annat kulturarrangemang fullt ut med alla sinnen i sommar - de hårda argumentet har vi på lager till de debatter som kan gynna kulturens utveckling och skapa kulturellt utrymme i olika budgetar framöver.

Väl mött på något litet underverk och arrangemang någonstans i Sverige i sommar!

NMR - Nordiska Motståndsrörelsen är ett ynkligt, men tydligt hot mot demokratin som vi alla måste våga säga nej till...

Demokratin måste försvaras och det är hög tid för detta. Efter några dagar i Almedalen kan jag tydlig konstatera att det finns flertalet hot mot demokratin - några mer sublima än andra. Några mer akuta och hårdföra - andra långsiktiga, men lika hotfulla i sak…

Jag i debatt med SVT:s och SR:s VD:ar

Som relativt nyvald ordförande för Länsteatrarna i Sverige har jag haft förmånen att dels aktivt deltaga i panelsamtal, men också bevista debatter och seminarier som på olika sätt berört demokratin.

Jag kan konstatera efter ett panelsamtal med de båda VD:arna för Sveriges Radio och Sveriges Television, att det finns mer att önska kring deras närvaro ute i landet i kulturfrågor och då i synnerhet när det gäller bevakningen kring Länsteatrarnas verksamhet och produktioner.

På något sätt har man inte förstått sitt uppdrag att också bevaka, undersöka eller rent av recensera regional scenkonst.

Det är oroande när Stockholm och de stora städerna tycks vara norm för public services kulturbevakning.

Ytterligare oro finns i den tendens till rapportering av mer kommersiell karaktär där kändisar, tycks viktigare ibland i public services kulturrapportering än kulturella yttringar…

Om SVT eller SR endast behagar rapportera utifrån landet, när det finns händelser som är lite ”småstadsdumma” eller pittoreska minskar förtroendet för dem ute i landet.

I allt detta finns också ett hot mot demokratin, där den fria kulturproduktionen utanför storstäderna riskera att glömmas bort, inte bli bekräftad och därmed osynliggöras i debatten - syns man inte så finns man inte. Kanske får vi som upplever Länsteatrarnas fantastiska produktioner en känsla av att föreställningarna tydligen inte är tillräckligt bra, eftersom Nationell media aldrig rapporterar om dem - och vilka skall då försvara dem i ett läge av ständiga hot om ekonomiska neddragningar…

Länsteatrarna blir ofta klämda mellan statliga stöd som i realiteten minskar via den sk Samverkansmodellen, när lönerna bland Länsteatrarna ökar mer än statens stöd och de ständigt ökade sjukvårdskostnaderna hos de största finansiärerna - Regionerna i landet.

I realiteten är det ett hot mot yttrandefrihet och demokratiska värden, när regionalt producerade scenkonstföreställningar som många gånger speglar händelser, känslor och strömningar nära teatrarnas åskådare - vardagliga reella yttringar som lyfter och ger människorna ute i landet bekräftelse i frågor som berör, kanske är hotade…

Vem skall då belysa, ge uttryck för, reagera över, beskriva och kritisera dessa regionala skeenden om länsteatrarnas ekonomiska utrymmen sakta stryps - stryps då också yttrandefrihet, demokratiska uttryck…

Blir då storstadsperspektivet norm…

Det borde oroa public service och ge dem ytterligare anledning att lyfta regionalt producerad kultur!

Om en begränsad bevakning av kulturen ute i landet, som leder till ointresse är ett långsamt hot mot yttrandefrihet och demokrati, så är riktat hot och hat det mer akuta och hårdföra.

I Almedalen i år har RFSL beslutat att inte deltaga pga direkta hot från nazistiska NMR, Nordiska Motståndsrörelsen.

När en sådan viktig organisation som RFSL kämpar för allas lika värde, inte längre törs deltaga i demokratiarbetet och vara med på en arena för påverkan är vi verkligen ute och slirar kring yttrandefrihet och demokratiska rättigheter.

NMR gav sig dessutom på Fotografiskas utställning om Förintelsen genom att blockera ingången till utställningen i Almedalen och tränga sig in i utställningslokalen och skrika okvädesord - då måste vi andra reagera.

Tack och lov gör människor med civilkurage också detta genom att protestera här i Almedalen, hindra nazisterna att tränga sig på föreläsare och rent allmänt ta avstånd.

Också organisationer tar ställning på sina föreläsningar genom att symboliskt ha en tom stol klädd i regnbågsflaggan vid sidan av scenen - symboliserande RFSL, vars röst har tystats här i år.

Så skedde tex vid Folkbildningsrådets seminarium kring folkbildningens organisationer, där första raden bland åskådarplatserna till en del intagits av nazistiska NMR-medlemmar - de fick stå ut med att ha denna symboliskt klädda tomma stol framför sig under hela seminariet.

Regnbågsflaggan på RFSL:s "tomma stol"

Det är på riktigt nu, vilket betyder att demokratin, yttrandefriheten och allas lika värde angrips från flera håll - då blir det allt viktigare med starka proteströster och ett starkt stöd till kulturens röst i hela landet…

Finansieringsfrågan av Nationalmuseum Jamtli är knappast ny, men är på väg att lösas...

Det är roligt och trevligt att Bosse Svensson, Kommunalråd (C) nu tar tag i kulturfrågor så som Nationalmuseum Jamtli - även om den fråga han lyfter är gammal…

Personligen är jag övertygad om att Nationalmuseums filial på Jamtli är viktig och bra på flera sätt - för bildkonsten, länet, kulturen, företag, besöksnäring och attraktionskraften för utveckling av länet.

Vi är många som bidragit till etableringen och jag minns en av våra första resor till Stockholm, där jag och museichef Henrik Zipsane uppvaktade och samtalade med dåvarande Chefsintendenten på Nationalmuseum - Solfrid Söderlind, som insåg värdet av en sådan etablering - det var många år sedan och resan har tagit många år via uppvaktningar av Kulturdepartementet, Kulturministrar och Riksdagsledamöter.

Till slut landade det i ett enormt stöd också från näringslivet i länet, EU och ideella organisationer.

Nu står museet här och ger oss fantastiska upplevelser kring bildkonst och design. - Gå gärna och se den senaste utställningen - Från gryning till skymning – nordisk konst kring sekelskiftet 1900.

Från invigningsutställningen på Nationalmuseum Jamtli

Att bygga bra utställningar och klara minst två sådana per år kostar pengar och där har problemet funnits sedan start, när inget skriftligt avtal med Nationalmuseum i Stockholm garanterat ersättning för två sådana per år - dock finns ett tydligt muntligt sådant med tidigare chef på Nationalmuseum och vi har som jag nämnt arbetat för att detta skall garanteras.

En så viktig etablering kan inte stanna vid en byggnad och en utställning per år, utan måste fortsätta att erbjuda nytt, locka besökare och främja intresset för bildkonsten - inte minst bland unga.

Finansieringsfrågan kring detta är inte ny, men genom de uppvaktningar som skett har Nationalmuseum meddelat att man inte kommer att lämna Nationalmuseum Jamtli i sticket, utan muntligt lovat fortsatt ansvar. 

Jag vet inte, men kanske är Bosse Svenssons brösttoner medvetna för att visa på ledarskap - men vetskapen om att denna fråga redan arbetats på med gott resultat verkar han missat.

Nu handlar det om två saker, tror jag - dels ett tydligt skriftligt avtal med Nationalmuseum som innefattar minst två utställningar per år- men kanske också ett samtal med Regeringen om att man i sitt uppdrag tydligt beskriver Nationalmuseums ansvar kring Nationalmuseum Jamtli.

Att den stora och enormt fina renoveringen av Natinalmusums lokaler i Stockholm tagit hårt på museets ekonomi står helt klart och man kan förstå ledningens tuffa uppdrag - men det kan aldrig ställas mot den viktiga närvaron av statlig kulturell verksamhet utanför de större städerna.

- Där har både Regeringen och Nationalmuseums ledning ett stort anvar...

Det skulle visa på Regeringens ambitioner om att hela Sverige skall leva, att fler ska kunna uppleva hög kvalité på kultur och statlig närvaro utanför storstäderna.

Jamtli är redan som eget museum en diamant, men förädlingen genom etableringen av Nationalmuseum Jamtli får den att gnistra ytterligare på kulturhimlen.

Vi ses på Jamtli och Nationalmuseum Jamtli i sommar!