måndag 19 september 2016

Internationella hot och ökat samarbete...

Vi lever i en orolig tid, där utvecklingen i världen, i Europa, inom EU och i vårt egna land tycks gå åt fel håll…

Främlingsfientligheten och misstänksamheten ökar samtidigt som hotet från andra länder märkbart ökat.

Att Ryska trupper omgrupperar, överträder gränser och annekterar andra länder är en illavarslande pusselbit i ett stökigt politiskt läge.

Finns det minsta lilla sanning i Dagens Nyheters artikel idag om ökat hot från just Ryssland blir man självklart oroad. Att militär stationeras på Gotland är ett drag som diskuterats under lång tid, men att det nu blivit en snabb insats skulle kunna handla om en ökad hotbild som militären självklart inte vill diskutera via media.

Är det dags att bli rädd för Ryssen igen - eller…

Rent generellt kan det vara så om man sätter sig in i hur den ryska ledningen med Putin i spetsen de senaste åren valt att måla upp en bild av ett Ryssland som måste vara starkt, skydda sina rättigheter och gränser. Det är en bild som medvetet saluförts till alla ryska medborgare - en bild som också går ut på att så länge som andra länder fruktar och är rädda för Ryssland - så länge är också Rysslands säkerhet tryggad.

När invånare invaggas i detta och i många fall övertygas, blir det också enklare för Putin att få stöd för annekteringar  som i Ukraina, men också för gränsöverträdelser gentemot länder som Finland, Sverige osv.

Just nu stärker han dessutom sin ställning i valet i det Ryska Parlamentet.

Självklart skall läget också för vårt land tas på allvar även om vi inte vet vad som ligger bakom artikeln i DN idag.

Inte blir det heller tryggare av att veta att risken är mycket stor att Donald Trump kommer till makten i höst som USA:S President när vi vet att han skall ha stort förtroende för Putin och dessutom vara vän med honom.

Att länder på Balkan och länder så som Estland, Lettland och Litauen känner av detta dubbla hot gör inte saken bättre.

Än viktigare blir det att vi alla inte låter oss invaggas i främlingsfientlighet, att vi fortsätter att tala om ett öppet lände, ett öppet EU och ett öppet Europa.

Det är mycket som påverkar och inte minst vårt och andra regioners arbete med den kommande EU-politiken är avgörande för hur Europa skall utvecklas i framtiden.

Därför känns det extra viktigt att vi påverkar EU på rätt sätt när vi samarbetar med bla Norra Finland kring EU:s framtid och för min del känns det som ett viktigt uppdrag jag fått att vara med och leda arbetet i den sk 8-gruppen som arbetar med det vi kallar för EU:s Sammanhållningspolitik.

I den frågan är min närmaste uppgift att nästa vecka presentera en samlad bild av hur de svenska Regionerna just nu förhåller sig till EU:s framtida politik på ett möte i Bryssel nästa vecka.

Varje samarbete, varje möte med andra delar av Europa gör att vår och andra regioner ökar samarbetet och därmed minskar risken för främlingsfientlighet och hat - man anfaller inte sina vänner.

Därför är också samarbetet så som UNESCO-mötet i länet, vårt miljösamarbete med andra regioner och vårt påverkansarbete gentemot EU tillsammans med andra viktigt både för vår egna utveckling, men också för öppenheten i Europa. Internationellt samarbete kan öka öppenhet och minska främlingsfientlighet.


måndag 13 juni 2016

Ett starkt och solidariskt EU behövs mer än någonsin...

23 juni är något av ett ödesval för EU:s sammanhållning, när Storbritannien går till val om eventuellt utträde ur unionen.

Samtidigt pågår inom EU en debatt och en omställning från den Sammanhållningspolitik som till stora delar omfördelar medlemspengar från de rikare till de fattigare regionerna inom EU.

Ett solidaritetsinnehåll i EU som för mig är grundvalarna i projektet. I Sammanhållningspolitiken finns också en tanke om att även rikare länders regioner kan ta del av pengarna om det finns särskilda behov som i exempelvis vårt fall, där de stora avstånden och det strängare klimatet kräver särskilda åtgärder för att vi skall kunna leverera till EU:s positiva utveckling.

För vår del handlar det om över 1,3 miljarder kronor som vi har att dela på just nu med Västernorrland, enbart i en av de många fonder som EU har - Regionala fonden. Insatser för mer jobb, forskning, företagsutveckling, insatser inom infrastruktur och bredband. Pengar som även hos oss gör stor skillnad.

Att EU-kommisionens nye ordförande vill förändra dessa instrument och styra om dem till lån - men också föra en diskussion om att länder som Sverige inte behöver dessa pengar är självklart ett hot mot utvecklingen, men också ett hot mot den solidariska tanken när regioner i rikare länder inte får något alls trots stora behov.

Den Svenska regeringen skulle inte klara av sådana investeringar och inte heller kommuner, regioner eller företagen själva.

Sammanhållningspolitiken är alltså hotad i den form den nu har, där vi har enormt mycket extra pengar just för att vi har dessa stora avstånd och så få innevånare. 


Sammanträde med bla Norra Finland förra veckan


Av övertygelse om att en solidarisk sammanhållning behövs där vissa får mer och andra lite mindre enligt en solidarisk princip samarbetar vi nu med bland annat Finska regioner för att dra upp riktlinjer på hur vi skall påverka både EU och vår egna regering inför den nya perioden 2020.

Här handlar det om att regeringen inte får falla i fällan kring ett  eventuellt prutande av avgifterna till EU som skall göras just inom Sammanhållningspolitiken med anlednings av att det alltid är lättare att banta EU:s budget inom det området i jämförelse med inom Jordbrukssidan….

Nu tar vi sikte på Storbritanniens folkomröstning med förhoppningar om att folket fortfarande tror på EU som ett solidaritetsprojekt där samtliga medlemmar är av oerhörd stor betydelse - även om den solidaritet som jag menar är grunden för samarbetet, just nu är naggat i kanten. Naggat av rädsla för flyktingar och migranter, med snabbt växande nationalistiska rörelser i kontrast till den gemenskap som EU borde stå för i tider då utsatta människor behöver oss som mest…

Sedan måste vi föra kampen om den inre solidariteten och sammanhållningen, där samarbete med inte bra norra Finland, utan även med andra Europeiska regioner som känner samma oro om oss pågår. Den kampen är påbörjad och redan nu har vi lyckats få ihop en gemensam skrivning med ett antal andra Europeiska regioner som skall överlämnas till EU-kommissionen i september på ett möte, där jag fått uppdraget att företräda de svenska Regionerna och Sveriges Kommuner och landsting.

Hoten är många även utifrån och särskilt oroande är det Amerikanska valet, där en vinst för Trump vore en fullständig katastrof. Hans vansinne skulle ju kunna skapa märkliga allianser med Rysslands president och därmed undergräva de forna öststaternas suveränitet, liksom Ukrainas.

Redan nu finns den oron i länder som Lettland, Estland och flera av deras grannländer. Den oron finns också i Finland, som jag besökte i veckan. Där känner man givetvis av riskerna med att vara ett grannland till Ryssland som är på offensiven och vars annekteringar skulle kunna legitimeras av Donald Trumps presidentskap…


Ett starkt och solidariskt EU behövs mer än någonsin.

tisdag 24 maj 2016

Mörka krafter i Österrike...




De mörka politiska krafterna fortsätter att krypa igenom Europa och slår rot i allt fler länder. Det liknar en dold cancer som plötsligt brett ut sig mer än någon annat och sedan dyker upp som ett fullbordat faktum.

Av ren tur lyckades ”cellgiftsbehandlingen” den här gången i Österrike, men det var på nåder.

Politiken i Österrike har starkt påverkats av Österrikes öppenhet och solidaritet för flyende människor genom att människor som så många gånger förr känner oro för det främmande och söker trygghet i ett parti som kraftigt tar avstånd till flyktingmottagande.

Att Europa nu besparats en högerpopulist från ett parti sprunget ur nazismen är välgörande, men deras kandidat Norbert Hofer skulle mycket väl kunna vinna valet om det gjordes om.

Det var många runt om i Europa som pustade ut när man kunde konstatera att det inte blev verklighet av hotet att en högerextrem och nationalkonservativ politiker skulle ta över ledarskapet i ett av EU:s länder.

Man kan konstatera att länder som Österrike, Sverige och Tyskland gått i spetsen för mottagandet av människor som flyr undan kriget, samtidigt som de flesta andra EU-länder krupit undan det gemensamma ansvaret för mottagandet, - Det är självkärt en del i att situationer nu uppstår, där människor misstror politikens möjligheter och väljer alternativ som skapar skenbar trygghet. Det måste givetvis ses som ett misslyckande för EU och samtidigt ett misslyckande för medlemsländerna som i tal och skrift ständigt talar om fred, solidaritet och rättvisa när man beskriver EU-samarbetet, men som i verklig handling gör tvärt om.

Nu handlar det om att de goda krafterna i Österrike så som den nyvalde presidenten, Alexander Van der Bellen och landets socialdemokratiske Förbundskanslern Christian Kern måste presentera en politik som tar avstånd till högerextrema utspel, samtidigt som de presenterar en politik kring flyktingfrågan som är lösningsfokuserad. Till de har de redskap som vi dels har själva i våra EU-länder, men som vi också gemensamt förvaltar i vår sammanhållningspolitik och EU:s olika fonder.

Det handlar om snabba beslut, om rätten för de asylsökande att stanna eller inte, snabba språkliga insatser och snabba möjligheter till boende, studier och arbetet. 

  • Ett integrationsarbete som visar på kvalitéer istället för kvalitetsbrister - endast så kan människor också se att nyanlända människor snabbt kan komma in i samhället och både ta ansvar och medverka till samhällets utveckling.

Ett fortsatt rödgrönt politiskt samarbete i Österrike borgar för respit i de extrema partiernas framfart, men nu måste uppgiften lösas på rätt sätt om inte nästa val även där skall sluta i en högextrem ledning av landet med stängda gränser och utanförskap.


EU:s länder måste visa handlingskraft och Sverige är ett av länderna som nu med nya metoder har chansen till ett integrationsarbete som kan fungera som förebild - Österrike har chansen att bli ett annat sådant positivt exempel.

onsdag 13 april 2016

Skatteflykt eller satsningar på allas välfärd...

Politik kan göra skillnad, verklig skillnad. Med det i tankarna känns det bra att skillnaden just nu blir till det bättre för många människor.

Regeringens vårbudget kan vara den riktiga starten  på en återuppbyggnad av välfärden och återinförandet av den solidariska fördelningen.

Under många år har skattesänkningarna framför allt gynnat oss som har en bra inkomst och gett oss allt mer i plånboken med sänkta skatter samtidigt som skatteintäkterna till staten sjunkit och därmed möjligheterna till bra fördelning till kommuner och landsting.

Idag presenterades vårbudgeten som innehåller förslag på hela 10 miljarder till den kommunala sektorn inkluderat Landsting och Regioner.

Det betyder hela 189 miljoner extra till vår region som kommer väl till pass inom områden som skola, äldreomsorg och vård.

Det är dessutom så att regeringen ger kommunerna och landstingen / Regionerna fullt förtroende att själva bestämma hur pengarna skall användas och vilka områden som skall stärkas.

Allt detta går direkt till vår gemensamma välfärd och i ljuset av detta blir det än mer obegripligt hur vissa rejält rika via bland annat banken Nordea fört ut sina förmögenheter ut ur vårt land för att undvika att ”behöva” betala skatt till det viktigaste vi har gemensamt - vården, skolan, äldreomsorgen och mycket annat.
Nordea, som genom samarbetet med Mossack Fonseca har skapat hundratals brevlådeföretag åt förmögna kunder.

  • Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket som barnen i skolan i Ragunda kommun, de äldre i i äldreboenden i länet och de sjuka som behöver vård har blivit bestulna på genom samvetslösa kapitalisar som gömt undan skatter för miljarder. - Och då gäller de kändisar, företagsledare, släktingar till kungen och bankmagnater…

I det läget är det inte mer än rätt att just bankerna med sina enorma vinster får vara några av de som får vara med genom ökade skatter att finansiera välfärden i den nya budgeten.

Just nu känns det riktig bra att vara Socialdemokrat med en förändring i skattesystemet som tar mer från oss som redan har, en skattesänkning för pensionärer, ökat stöd till välfärden och en politik som rejält satsar på att minska arbetslösheten och öka möjligheterna till studier.

Politik gör skillnad och politk kan göra bra skillnad om den hanteras rätt.

Nu återstår för de av oss som är förtroendevalda i kommuner och i Regionen att använda tillskotten på rätt sätt, så att de hamnar där de verkliga behoven finns.




Per Albin Hansson


Hur skulle man bättre kunna sammanfatta funderingar kring solidaritet, eliten som skor sig och välfärd - än genom Per Albin Hanssons Folkhemstal från 1928:

”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”

tisdag 22 mars 2016

Det är just rädsla och fruktan man vill framkalla...


Ett av mina möten i Bryssel...


Är det återigen de mörka krafterna som slagit till med ett terrordåd - denna gång på Bryssels flygplats…

Att Bryssel under lång tid lagt under starka hot från terrorister är ingen nyhet, men när det händer på den flygplats som symboliserar porten till och från EU:s maktcentrum blir det otäckt påtagligt.

Dagens explosioner har precis inträffat när jag skriver dessa rader och vi vet ännu inte orsak eller syfte - vi kan bara spekulera, men samtidigt konstatera att det är i centrum av EU:s makt som händelsen inträffat…

Vi vet ännu inte något om antalet döda eller skadade…

Telefonen ringer - jag svarar och får information om att en bomb också exploderat på den tunnelbanestation som ligger närmast EU-parlamentet och vårt EU-kontor i Bryssel.

Hur många känner jag inte som dagligen passerar platserna och hur många gånger har jag inte själv befunnit mig i just den tullbanan eller passerat incheckningsdiskarna på Bryssels flygplats där bomberna detonerade…

Om än inte bekräftat som terrordåd, verkar det vara  ett slag mot oskyldiga människor och deras anhöriga, med det är också ett slag rakt in i det demokratiska systemet i Europa - väl avvägda platser som valts ut av galningar som inte skyr några medel för att skapa rädsla, fruktan och oro i vårt samhälle…

Det är ju också i Bryssel som vi alla möts som vill finna samarbete, påverka den egna regionens framtid inom EU, det är här som påverkansarbete sker och det är hit som vi alla regionala företrädare reser...

  • Det känns just nu som slitna ord - använda allt för många gånger, men jag säger det igen: Vi kan inte låta dessa galningar vinna striden om öppenheten och demokratin, vi måste leva vidare i ett öppet Europa samtidigt som samarbeta mot terrorismen måste bli ännu effektivare.

Vi kan aldrig skydda oss till hundra procent, förövarna väljer platser noggrant och utnyttjar obevakade platser med stora folkmassor - incheckningsdiskarna vid flygplats är en sådan plats, dit man ostört kan forsla vapen och bomber - säkerheten finns först efter säkerhetskontrollerna på väg in i de inre delarna av flygplatserna.

Nyss var det Paris, flera terrordåd i Afrikanska länder - nu Bryssel…

Vi känner just nu oro som övergår i ilska, men vi får aldrig låta det övergå i något urskiljningslöst hat vänt mot oskyldiga grupper. 

Vi måste fortsätta vara bestämda i kampen för öppenhet och demokrati, våga träffas på gator och torg, visa att vi äger våra gemensamma offentliga platser och inte låta galningar stoppa våra möten människor emellan på restauranger, pubar och mötesplatser.

Självklart skall vi vara vaksamma, men inte låta oss kuvas.

Det är våra gator och torg - inte galna terroristers!

Idag oroas vi och sörjer drabbade, men vi visar också beslutsamhet i kampen mot ondskan!

onsdag 27 januari 2016

Danmarks politik är en spottloska rakt i ansiktet på Solidariteten...



                              

”Hanna Mendel rycks upp från byn i Ungern där hon vuxit upp. Tillsammans med sina föräldrar sätts hon på ett tåg. Resan går i ”plomberade” vagnar, mot Polen. Allting kan väl bara bli bättre så snart de når resans mål, tänker hon, där hon sitter inlåst i det trånga utrymmet. Värmen och stanken är outhärdlig. Det är tur att hon inte vet hur fel hon har. Några dagar senare kliver familjen av tåget. Man har kommit till Auschwitz-Birkenau. Män och kvinnor skiljs åt. Somliga skickas direkt till gaskammaren. Andra till arbetsläger. Möjligen har Hanna tur. Hon blir pianist, eftersom hon musicerat hela sitt liv. Men hon blir det hos lägerkommendanten. En missad eller utebliven ton kan innebära en kula i nacken.”  - om boken, Hanna Mendels Chans

Ett av många öden i 30- och 40-talets Europa och  igår lades grunden för ytterligare historieskrivningar om hur Europa behandlade människor på flykt, när Danmark antog lagen om rätten att beslagtaga flyktingars ägodelar för att finansiera kostnader kring flyktingmottagandet…

Danmarks politik ger mig just nu en fadd smak i munnen, en klump i magen och ren och skär ilska.
På en rak fråga famlar politiken lite, tappar tråden och hittar inte riktigt de raka svaren - frågan är: 

  • Skall Danmark plocka vigselringar, klockor, armband och halsband av dessa människor på flykt. De kanske sista minnena och ägodelarna och är det värdigt ett modernt land som dessutom ska dela EU:s värderingar…

Ren och skär plundring och den har genomförts tidigare i Europa:

Nazisterna inkasserade också stora pengar på att sälja ägodelar, som tillhört de judar som emigrerade eller deporterades till lägren. T ex höll myndigheterna dagliga auktioner med inventarier från privata hem under åren 1941 till 1945.
Dokument från finans­ministeriet visar att judiska bostäder i Polen och Baltikum systematiskt plundrades. Skatteinspektörer förde nog­granna räkenskaper över an­talet tågvagnar som transporterade bytet till Tyskland.

Jag vill inte leva i ett Europa som så ovärdigt behandlar de mest utsatta människorna när de försöker finna sin fristad. Danmarks handlande är inte enbart insatt och en spottloska rakt i ansiktet på medmänniskor som sätter sin tillit till oss - det är ett politiskt misstag utan dess like och kommer att vara en del av den framtida historiebeskrivningen om hur vi i Norden hanterade dessa människor.

Den Danska politiken får mig att skämmas och är dessvärre en del av den normaliseringen som bla Sverigedemokraternas politik bidrager till i flyktingfrågan. Det blir allt fler av oss som indignerar inför händelser runt flyktingar, som ser bort när vi passerar tiggare utanför ”vår” butik och som inte längre reagerar över människors utsatthet.

Solidariteten står på spel och främlingsfientligheten ökar och i och med detta den framväxande rädslan som ökar på acceptansen av egentligen oacceptabla politiska beslut.

De mörka krafterna växer i Europa och avståndet till de som hänt under 30-talet i Tyskland eller i Bosnien under 90-talet får allt fler att just indignera.

Alla vi som vet måst bryta tystnaden och dessutom samla kraft och mod kring ökad solidaritet i Europa. Ett Europa som jag ivl vara stolt över att vara en del av…

Jag har besökt Danmark många gånger och ser dem som en del av en viktig gemenskap, men just nu avstår jag gärna smörrebröd och den lille…


Europa kan bättre!

torsdag 31 december 2015

Några av oss behöver ett extra Gott Nytt År 2016...

                                                Nu gör vi 2016 till ett bättre år…


FN:s Generalsekreterare på klimatmötet...


I mångt och mycket har 2015 varit ett bra år för oss här hemma och i Sverige, men ett tufft år på många sätt för Europa och resten av världen.

Politiskt har Putins lynnighet oroat oss alla och hans förda politik i bla Ukraina visar på att han är kapabel till de mest drastiska och galna åtgärder.

På många håll har världens ledare i form av diktatorer och militärledningar fortsatt sitt förtryck mot folket, men många har också modigt satt sig emot tyrannerna runt om i världen. Vissa konflikter känns som olösliga där händelserna i Syrien påverkar oss alla, men definitivt civilbefolkningen som mördas, hotas och misshandlas - fysiskt och mentalt. Allra mest utsatta är barnen - 2015 har definitivt inte varit barnens år i världen…

Människor på flykt skapar oro, men också möjligheter för terroristnätverk likt IS att skapa rädsla och genomföra illdåd på många ställen runt om i världen - närmast oss blev förstås händelserna i Paris som gav rädsla bland många - helt enligt terroristernas önskemål.

Människor på flykt skapar också misstänksamhet och främlingsfientlighet i vars spår främlingsfientliga partier växer i världen, i Europa och hemma hos oss - att Sverigedemokraterna passar på att putsa på fasaden och slipa budskapet är då ingen slump. Många av oss går på detta, ansluter sig och glömmer att bakom fasaden finns de mörka krafter som en gång höll på att vinna i ett brunt Europa. 

  • Varför kan vi inte bara påminna varandra om detta, påminna varandra om att mänsklighet handlar om att vi kan förvänta oss hjälp från andra den dagen vi är utsatta, vilsna, jagade och rädda…

  • Varför tvekar vi, varför ser vi inte våra bröder och systrar istället för att se ett hot i människor i nöd och varför ställer inte EU solidariskt upp för ett mottagande av flyktingar. De frågan har inget svar och i väntan på ett mer solidariskt Europa och EU tvingas vi som land stänga våra gränser när kommuner och Regioner inte längre klarar boende, skola, socialtjänst och sjukvård. Det kan inte bara vara Sveriges angelägenhet och viss mån några länder till så som exempelvis Tyskland - alla måste öppna sina gränser!

Utanför matbutiken fryser tiggarna som tvingats ta sig från sitt fattiga hemland till ett rikare land för att förnedra sig genom den enda möjliga inkomstkällan - tiggeri.

Innanför butikens väggar handlar vi hej vilt inför jul och nyår - hur mycket av det överskottet slängs efter helgerna, blir min fundering…

Sverige går bra, Sveriges tillväxt har ökat under 2015 och ändå känner så många denna oro och denna rädsla inför de som har det svårt - oförklarligt kan tyckas…

MEN - det finns också glädjeämnen: Kvinnan som kommer ut från butiken och sätter sig ned bredvid tiggaren - skänker en slant, överräcker en värmande kopp kaffe och en smörgås. Tjejerna som startat Hej Främling och aktiverar en hel flyktingförläggning utanför Östersund. Fotbollslaget ÖFK som arbetar med integration som förtecken och vinnande koncept. Ungdomarna som protesterar när en ung kille hotas av utvisning. Människor som engagerar sig genom att med kultur skapa tillfälle för möten mellan människor. Frivilliga som håller i svenskundervisning.

  • Ja exemplen är många och måste stå som just exempel på vad vi kan göra mer av i ett län som behöver var enda kotte som känner att de vill stanna här!

Jag vid Nordiska montern på Parismötet...


Det finns också andra hoppingivande händelser så som klimatmötet i Paris. Att som jag fått ha möjligheten att deltaga där, att prata om miljöns möjligheter och känna av stämningen när en enad värld vill något gemensamt gott ökar man sin positivism.  Att helt enkelt visa på att Regioner kan bidraga till en bättre värld.

Eller ledare i Europa som vågar stå upp för demokratin, Nobelpristagare som vågar tala om det som bara måste berättas om, läkare som reser ut för att hjälpa till, volontärer som möter flyktingarna vid stranden och på havet.

Det klart att de goda krafterna vinner 2016 - det handlar ju faktiskt inte om något svårare än ett ställningstagande från var och en av oss och det där lilla extra modet som får oss att gå från främlingsoroad till nyfiken medmänniska…


Gott Nytt År till er alla och extra mycket till de som behöver lite extra just nu….