lördag 16 september 2017

Nya företag, fler unga i utbildning, stora investeringar och en kultur i hela Regionen…




Det klart att det gör skillnad beroende på vem som leder Region Jämtland Härjedalen på samma sätt som det gör det i nationen och i våra kommuner.

Den nationella politiken kan skapa bättre förutsättningar för regioner och kommuner när de skall bedriva välfärd och utveckling. Hur dessa förbättrade förutsättningar sedan används är direkt avgörande för oss som enskilda invånare, men självklart också för våra företag.

För oss Socialdemokrater handlar det om att tydligt stötta insatser som hjälper unga tillbaka in i gymnasiestudier eller nyanlända in i språkkunskaper.

Den nationella arbetsmarknadspolitiken kan göra en hel del, men med rätt stöd och pengar till rätt typ av investeringar för företagen i regionen, kan också arbetstillfällena utökas.

Det är också viktigt att vi talar om hela regionen - hela länet, när vi gör insatser eller bedriver verksamhet.

Det är ingen slump att Regionens kultur bedriver mer än hälften av sin verksamhet utanför Östersund. Inte heller är det en slump att mer än hälften av föreställningarna riktar sig till barn och unga. Det handlar om en politisk vilja för hela vår Region.

Kultur ökar intresset och utvecklar Regionen.
 - Här presenterar fotbollsklubben ÖFK en konstutställning

På samma sätt har vi gett företagsstöd och projektmedel till investeringar och utveckling i hela regionen. Bara under fjolåret fick tex företag i Härjedalens kommun nära 35 miljoner kronor.

Med medvetet arbete har vi dessutom medverkat till ett antal nya företagsetableringar i vårt län.

Att vi Socialdemokrater driver en politik som är bra för hela landet måste också svida hos Centerpartiet som självklart ser på vår politik med avundsjuka ögon. Under den borgerliga regeringen försvann massor med statliga arbetstillfällen utanförö Stockholm, skatten för pensionärerna blev mycket högre än för löntagarna, ungdomsarbetslösheten ökade och insatserna för landsbygden lyste med sin frånvaro. 

Nu lägger Regeringen ett budgetförslag som innehåller ekonomiska förstärkningar för pensionärerna, sänkt skatt för pensionärerna, nattåg till och från länet, statliga arbetstillfällen i hela landet, mer utbildningsmöjligheter, stärkta Folkhögskolor, mer pengar till infrastruktur…

När vi så samordnar vår politik i EU, där det märkliga avverkningstaket hotat en för vår region viktig näring - detta samtidigt som vi i Regionen startar upp arbetet med ett Regionalt Skogsprogram som kan stärka skogen som näring.

Vårt arbete med utbildningsfrågorna har ju gett resultat - när vi satsat på att få fler unga genom gymnasieskolan, så ger det resultat i vårt län. När regeringen föreslår mer pengar till Folkhögskolorna, gör våra folkhögskolorna bra insatser riktade till nyanlända och till unga som finns långt ifrån arbete eller studier - insatser som också ger resultat…

Hela Sverige ska leva, men det kräver resultat och beslut - inte enbart prat och löften som aldrig genomförts i Alliansregeringen. Inte underligt att centerpartiet känner sig omsprungna…

Nu går vi vidare i regionen för att ytterligare förstärka arbetet med att öka intresset för vår del av landet, öka möjligheterna till investeringar, fler företag och fler i arbete.

Med de ”verktyg” som vi har och med en Socialdemokratisk ideologi kan vi fortsätta att fördela projektmedel, företagsstöd och EU-medel på ett sådant sätt att det gynnar tillväxten i hela Jämtland Härjedalen. 

Vi vill se fler företagsidéer som blir verklighet genom att vi nu gör en nu tydligare och starkare organisation, vi vill se kulturen blomstra och väcka intresse i hela landet, vi vill se att fler vågar ta steget in i studier, att fler får arbete, att fler vill flytta till oss och att välfärden i kommuner och Region genom detta får ökade skatteintäkter.


Vår framtid går att påverka och definitivt i en rättvis och solidarisk inriktning!

söndag 2 april 2017

Det är skillnad - det är olika…

Sitter ute och äter frukost i 20 graders värme i Makedonska Prilep och hemifrån hör jag att det snöat - det är skillnad - det är olika…

I går på lördag kväll samlades massor av engagerade socialdemokrater på möte om Landets framtid, demokratiutveckling och ideologi här i Prilep och hemma laddade svenska folket för Lets Dance - det är skillnad - det är olika…

En lördagskväll i ett land som under ett antal år stått under politiskt förtryck  av en korrumperad och mutande regering som vägrat att utlysa val och som till slut fick ge med sig på den fronten. När så valet visade att folket valt en annan väg, valt ett demokratiskt Socialdemokratisk parti då vägrar ledningen att släppa makten om parlamentet och startar en stafettdebatt som fortfarande pågår - och som inte släpper fram möjligheten att ens byta talman…

Debatten i går kväll var tidvis hård och spretande i ett parti som försöker finna sin ideologi och sin organisation.

Undertecknad i panelen på ideologiseminarium

Partiets ordförande Zoran Zaev är en tydlig ledare och den kommande statsmannen i landet - men för det krävs att samarbetet med de mindre partierna kring de Albanska invånarna i landet fungerar.

Jag är övertygad om att vårt budskap om öppenhet för att skapa förtroende slagit igenom, när han tom ibland använder våra uttryck för detta. Att han hörsammat möjligheten till samtal och inkludering kommer att fortsätta att öka förtroendet för partiet.

Nu gäller det att man på regional och lokal nivå fortsätter att skapa förtroende, välkomnar nya medlemmar i det reella arbetet och att man lyckas vara det parti som tom närmar sig de hårda motståndarna i regeringspartiet för ett samtal om landets framtid.

Det råder ingen tvekan om att alternativet finns och att försöket att stoppa en ny regering kommer att misslyckas.

Fredagskvällens demonstration som samlat många anhängare av den Nationalistiska ledningen i landet  kan tyckas förvånande - att människor ställer upp till försvar för den korrumperade regeringen, men läget i Makedonien är spänt och regeringens Nationalistiska politik går hem här som på många andra ställen nu i Europa. 

Just därför är det nu så viktigt att visa att det kommande regeringsalternativet med Socialdemokraterna i spetsen är ett öppet parti, ett reformistiskt alternativ och en regering med ett parti i ledningen som vill förnya lagarna, öppna upp media och skapa bättre förutsättningar för landet.

Här handlar det om en utmaning som kantas av rädsla för det forna kommunistiska partiet, rädsla för Ryssland, rädsla för staten, men också en misstro mot ett parti som vänder kommunismen ryggen, rädsla för att den Albanska minoriteten skall få för mycket att säga till om…

Då finns det bara en väg - en tydlig politik, ett tydlig ideologist budskap, en tydlig fördelningspolitik, ett lyft upp ur fattigdom för många människor och framtidstro som innehåller utbildning, arbete och bostad…

Det Socialdemokratiska partiet, SDSM måste nu fortsätta sin lokala och regionala utveckling med mer medlemmar, föreningar, möten. Man måste bli den kraft som folket litar på och som man vet gör skillnad i vardagen. Ett parti som är denna aktiva rörelse i människors vardag och som inte enbart gör skillnad genom lokal, regional och nationell politik utan också genom lokal verksamhet som enar människor kring utbildning, studiecirklar, drift av ungdomsgårdar, kulturverksamhet osv.

För det krävs just öppenhet där medlemmarna och invånarna vet hur partiets ekonomi är uppbyggd, var pengarna kommer ifrån, hur partiets olika uppdrag väljs och hur politiken kan formas via medlemmarna själva - en folkrörelse som människor ser som en viktig del i samhällets utveckling och som alltid vill göra skillnad.

Prilep


Partiet måste också ta ansvar för att samtalet skall genomsyra organisationen och till och med föra det samtalet med det nationalistiska partiet för landets bästa. 

Det värsta ett land kan genomlida är splittring som delar landet i vi och de - i fattiga och rika, i organiserade och icke organiserade, i inflyttare och i landet födda. 
Socialdemokraterna kan aldrig föra ett samtal som handlar om vilka rättighet och när de skall ges till albanska invånare - Socialdemokraterna måste klart uttala att albanerna redan har samtliga rättigheter eftersom de är invånare i landet. Solidaritet och enighet är det som skall byggas.

Med sin karismatiske och kloke ledare kommer SDSM:s vilja att bli en del av EU också bli verklighet - där kan de bli en viktig del av det fortsatta solidaritetsbygget som EU skall vara långt in i framtiden.

I morgon lämnar vi våra kamrater här i landet för denna gång, men i trygg förvissning om att deras fantastiska arbete gör skillnad.


Det är skillnad - det är olika, men med rätt politik kan Makedonien bli ett enat och öppet land.

torsdag 9 mars 2017

Bakom villaägarnas argument anas främlingsfientliga tankar....

Det går inte att försöka dölja rädslan för nya människor som kan komma att bo i villaägarnas närhet i området Tallbacken i Östersund.

När kommunägda Östersundshem vill placera småhus som kan komma att vara bra boende för nyanlända, för flyktingar eller kanske också för studeranden då kommer de taskiga argumenten fram från villaägarna i närheten som befarar att nyanlända är den stora målgruppen:

  • Det kan komma att bli bombattacker och bränder…
  • Det blir fult…
  • Värdet på våra villor kan sjunka…
  • Vi behöver ett grönområde mellan oss och den intilliggande fotbollsplanen…
  • Det skulle ju inte byggas mer i vår närhet…
  • Sexuella ofredanden…
  • Bränder
  • Våldtäkter


Ja, man kan undra vad vi boende ibland tänker eller tror: - Det skall alltid vara som det är - inga fler skall få bo här , där vi nu så vackert bor. Vi vill  minsann inte behöva ligga sömnlösa med risken att värdet i våra bostäder skall sjunka bara för att några andra också skall få bo och självklart blir det bara oroligheter om flyktingar skall in i området…

Det är både förnedrande, pinsamt och skrämmande att människor i Östersund häver ur sig sådant - jag skäms...

Att området som nu skall ge husrum till människor som verkligen behöver ett boende tycks inte spela någon roll, utan istället försöker man dölja verkliga anledningar till sina protester. Ytterst visar det ju sig att detta byggbara område inte alls är avsatt för att vara ett grönområde, utan är i planen upptaget som ett område som kan bebyggas och utvecklas för mer idrott.

Att kommunen nu istället prioriterar boende före mer idrottsanläggningar är givetvis rätt, men det avslöjar också villaägarnas egoism.

Nu är det verkligen inte alla som bor i området som protesterat - utan delar av dem.

Det hedrar Östersundshems VD, Kindberg när han säger: ”Alla måste vi hjälpa till så att folk har någonstans att bo.” Han trycker på att villaägarnas utspel låter både rasistiskt och patetiskt.

Nu handlar det om att skrämselpropaganda och snyfthistorier inte kan få påverka möjligheterna för oss att skaffa fram bra boenden för fler.

Även i bostadspolitiken behövs seriositet och solidaritet.

Dessutom är vi ju i stort behov att bli fler i vår region - fler som arbetar, fler som startar företag och fler som betalar skatt. Människor ska känna sig välkomna till oss och dessutom känna att de är behövda. Det minsta de kan få som ett välkomnande är vät ett boende och grannar som inte förtalar dem...

Vi kan bättre...


måndag 23 januari 2017

Jag mår så illa och jag blir så rädd…



Europa och världen är i ett mycket tufft och mörkt läge. Jag ryser när jag hör den franska politikern Marine Le Pen från Front National utropa att nu är vi äntligen inne i en ny världsordning.

Hon låter som en frireligiös ledare, en sektledare eller någon som kommer från Illuminati - den hemliga rörelse som påstås ha påverkat världen och kyrkan…

Dessutom låter hon i sina hyllningar till Trump som de extrema ledare som förändrade världsläget i ett framväxande nazistiskt och fascistiskt Europa.

Marine Le Pen är som så många andra ledare född i en tid långt efter andra världskriget och känner inte den otäcka känslan i maggropen om hur det kan vara att bli ockuperad av en nazistisk ”Världsordning”, utan uttalar sig på samma skrämmande sätt utan att förstå innebörden.

Marine Le Pen

I närtid ligger ett antal val i Europa - Frankrike, Österrike, Belgien osv… 
I ett Europa med en framväxande Nationalistisk rörelse är det mycket som står på spel kring solidariteten, samarbete, EU-medlemsskap och ytterst freden.

Med USA:s valutgång och Rysslands närmanden in i Europa är det också en orolig tid för länder i Rysslands närhet - även för oss.

För första gången någonsin måste man som förälder besvara barnens funderingar om krig i Sverige, om hur farlig Ryssland är eller hur Trumps politik kan påverka oss.

Den här Nationalistiska känslan har ofta grunden i hur människor känner oro, känner utanförskap, känner att man inte kan lita på politiken, inte kan påverka framtiden och att man har en egen osäker tillvaro.

Då är det enkelt att lägga skulden på invandring, på grannlandet, på en folkgrupp och då frodas de Nationalistiska partierna även i vårt land.

Jag blir då rädd, när Moderatledaren Kinberg Batra så tydligt närmar sig ett parti med denna Nationalistiska och nazistiska bakgrund som Sverigedemokraterna har. Här har motkrafterna i Moderaterna mycket att göra och Alliansen som helhet ett stort ansvar. Ett föredöme är ju våra moderata samarbetspartners i vår region.

Historien visar ju hur framväxten av tex nazismen under 30-talet tog samma smygande väg som Nationalismen i Europa gör idag och det borde Kinberg Batra inse. Det ansvaret måste seriösa partiledare ta i dagens Europa.

Det duger inte att argumentera med att Sverigedemokraterna är ett parti i Riksdagen med många röster - den uppslutningen hade också Nationalsocialisterna i Tyskland. Vi kan i Sveriges Riksdag inte enbart se på, utan måste också hålla rent. 
De mångas anslutning till en nationalistisk politik är på intet sätt ett argument för ett samarbete med SD - humanismen och solidariteten måste i alla lägen gå före med erfarenhet från nazismens framväxt.


Vi vill leva i ett öppet Europa och i en öppen värld där samarbete ligger främst.

Det är vi många som känner oro som inte får vara tysta - enskilda och partier, men också alla andra demokratiska rörelser behöver visa vägen bort från nationalismen in i solidariteten. 
Det gäller idrottsrörelsen, kulturen, hembygdsrörelsen, partierna, föreningslivet och civilsamhället i stort.

Min tro på dessa goda krafter är stor - endast tysthet kan vara det största hotet...

Vi kan bättre tillsammans - det minskar min rädsla!

måndag 9 januari 2017

Oron, debatten och ansvaret


På något sätt har vi nog inte på mycket länge känt oss så berörda av oron i världen som under 2016 - det gångna året har handlat om avskyvärda terrordåd, maktutspel från Ryssland och ökad nationalism i stora delar av vårt Europa.

Med valutgången i USA minskade sannolikt inte risken för ökade spänningar mellan nationer. Trumps vänskapligt sinnade inställning till Putin skapar självklart oro i länder så som Ukraina, men även i andra forna östländer som känner sig hotade av Rysslands annekteringspolitik - nu i ett läge där Trump tom uttalat att man inte längre skall vara säkra på USA:s stöd gentemot ett hot från Ryssland.

För Sveriges del handlar det givetvis om att vårt läge i Rysslands närhets ställer ökade krav på säkerhet och samarbete, inte minst när Ryska flyg och militärfartyg rör sig nära våra gränser.

Det känns då synnerligen bra att Regeringen och Statsministern presenterar sin strategi kring hot mot Sverige. Strategin välkomnas av inte minst Överbefälhavaren som för första gången på länge säger sig se bra formuleringar kring vad som behöver göras.

Att sedan Alliansen ger sig på dokumentet och försöker förlöjliga frågor som vi nu måste samarbeta kring är oroande. Statsministern är mycket tydlig med att det nu krävs ett brett politiskt samarbete kring den svenska säkerheten och detta gäller givetvis också kommande finansiering.

Det blir lite pinsamt med politiker som under ett antal år i tidigare regeringsställning nedrustat försvaret och omorganiserat så att det inte längre varit rustat för snabba anfall utifrån.

I försvarsbudgeten som lades 2015 kunde man äntligen se ökade insatser i en tidigare urholkad budget - det måste även de borgerliga debattörerna erkänna istället för att skylla ifrån sig i ett allvarligt läge.

Statsministern har tillsammans med bla försvarsministern agerat förtroendeingivande i allvarliga tider.

Det Riksdagen nu kan göra är att stötta utvecklingen, arbeta för en bred lösning och samtidigt återigen sätta Sverige på kartan kring nedrustningsarbetet i Europa och världen.

Demokratiseminarium i Makedonien


Mitt i allt detta regeringsarbete måste också vårt stöd från partiets sida till svaga demokratier i Europa fortsätta eller rent av öka. Socialdemokraterna i Jämtlands län har av tradition i många år arbetat för att stötta den demokratiska utvecklingen inte minst i forna öststatsländer genom utbildning, kurser och stöd till framväxande demokratiska rörelser och partier. 

Så gjorde vi i Estland när vi arbetade med det Socialdemokratiska partiet i landet inför en kommande frigörelse från Sovjetunionen och dess fall. Så gjorde vi när vi arrangerad demokratiseminarier i Estland och i Bosnien. Så har vi fortsatt att arbeta i bland annat Makedonien för att stötta öppenhet och demokrati inför hotet från Nationalistiska rörelser och partier. De mörka krafterna som i sig utgör ett reellt hot kan enbart bekämpas med kunskap, öppenhet och inkluderande alternativ.

En bra svensk säkerhet för landet kombinerat med ett aktivt nedrustningsarbete från svensk sida och ett utökat demokratiarbete från partiets sida, är en viktig insats för en tryggare tillvaro för oss alla. 


Då måste pinsamt politisk käbbel läggas åt sidan!

onsdag 16 november 2016

Kampen för ungas utanförskap är också kampen för ett hållbart samhälle...

Segregationen ökar i svenska skolan - kanske inte primärt mellan svenskfödda elever och elever som kommer som nyanlända från andra länder, utan mellan elever som har högutbildad föräldrar och de som har föräldrar utan högre utbildning.

Det är ändå så att elever utgör varandras läromiljöer och det är enorm skillnad beroende på vad man ”har med sig” in i gruppen.

Redan i de riktigt unga åren är det avgörande att man kan behärska läsandets konst bra - annars ser vi hur utanförskapet i lärandet redan i låg- och mellanstadiet växer fram hos vissa elever. Detta tar man givetvis med sig i hela skoltiden och kanske också in i arbetsliv och samhälle - man väljer att utebli från lektioner och jobb…

På något sätt bygger vi in ”buggar” i skolsystemet som förhindra elevers möjligheter.

Varför är tex valet av gymnasieskola så traditionellt kopplat till klass och status - dvs yrkesprogrammen förutsätts väljas av de som kommer från traditionella ”arbetarmiljöer” med låg studerandetradition och Naturvetenskapliga program finns för de med höga betyg och de som har en utbildningstradition med sig i bagaget…

Vi måstes vrida dessa värderingar till att öppna upp även för de ”högpresterande” unga till ett utbildningsval som görs efter intresse och inte statuskrav. Höga betyg till trots, skall man kunna välja ett yrkesprogram - vilket skulle skapa mer dynamik i dessa läromiljöer.

I ljuset av detta känns det ändå hoppfullt med en Socialdemokratisk politik som nu åskådliggör detta, som är beredda att vidta åtgärder och som vill förändra och förbättra möjligheterna för alla unga.

Självfallet har - utan att man ens tar ställning - det fria skolvalet öppnat upp ytterligare för denna segregering.

Att det går att åtgärda i tidigt skede är helt klart och det kommer förbättringar i den svenska skolan via Regeringen.

Därför var det intressant att på konferensen - ”Alla unga kan jobba eller studera”, lyssna dels till analys, men också på förslag från Statssekreterare Erik Nilsson på Utbildningsdepartementet.

Hans reflexion över varför det fortfarande är så i många av landets kommuner, att de duktigaste lärarna befinner sig i de duktigaste klasserna, på de mest statusfyllda programmen eller i de mest framgångsrika skolorna.

Vad behöver vi göra för att de duktiga lärarna också skall känna möjligheten och lusten att arbeta blanda de unga som bäst behöver en bra pedagogisk miljö för att knäcka koden till läsandet, till läsförståelse och kanske förståelsen för matematik?

Och hur samordnar vi andra åtgärder som riktar sig till de unga som behöver en extra skjuts tillbaka in i grundskolestuderande eller in i gymnasiet. Det handlar om effektiva Socialfondsprojekt via EU, det handlar om stöd från frivilliga, från studieförbund och inte minst från de fantastiska Folkhögskolor vi har.

Att rikta extra ljus på satsningar som tar unga tillbaka till bra förutsättningar i arbete eller studier är en satsning också på att minska de växande mörka klimat som tycks avgöra allt fåra valet i USA till Brexit i Storbritannien och som knappast hålla ut från köande val i Europa eller hemma hos oss.

Med utbildning, bildning och arbete kommer tron på det egna jaget tillbaka och kunskap föder möjlighet till val - till val som fortfarande grundar sig på demokrati, allas lika värde och solidaritet.


I kampen för bättre förutsättningar för unga finns också lösningen på hur vi angriper ett samhälle, ett Europa och en värld som håller på att glida isär….

lördag 12 november 2016

Är stämningen mot politiken i Regiondebatten ännu en yttring för den arga vägen för att nå sitt mål...


I skuggan av de stora debatterna i Europa och världen, där debattklimatet ofta byggt på att kalla motståndarna eller politikerna för lögnare eller långt från verkligheten växer liknade - ofta arga argumentering fram på regional och lokal nivå.


Det kan möjligen förklaras med att människor som känner sig utanför, som inte ser förbättringar kring sin egna situation - utan snarare försämringar, som inte har ett bra boende, inget arbete och ingen möjlighet till inflytande. Då har de etablerade partierna ett problem som de måste ta tag i, men i många fall används denna mästrande metod av redan i samhället etablerade människor som det numer ofta ledande sättet att pressa fram sin uppfattning.

Det är en skrämmande utveckling som vi måste motverka genom fler samtal och bättre inställning till varandra.

Ann-Marie Johansson (S) vid Regionhearingen i Östersund

Lördagens möte i Östersund som arrangerades av starka motståndare gick i samma anda, där man gärna skrattade åt motståndarna och redan innan producerat en debattartikel, där man offentligt från Hela Sverige ska Leva valde att kalla politikerna för lögnare.

Vid mötet fanns det dessvärre ingen chans till oss politiker som har det yttersta ansvaret att berätta om hur det regionala utvecklingsansvaret som egentligen är grunden till hela regionindelningen fungerar.

Vi hade aldrig chans att berätta om alla de medel som vi erhåller för att utföra uppdraget i vår region - inte heller om den konkurrenssituation som finns om alla dessa medel och som vi måste slåss om gentemot enormt starka regioner.

Dessvärre fick läkarföreningens ordförande stå oemotsagd när hon lite raljant uttalade att det enbart var sjukvården som var intressant för henne - det andra intresserade inte henne.

Det blir märkligt, när vi vet att uppdraget som vi har från staten handlar om att använda dessa medel och dessa verktyg så som regionala utvecklingsmedel till projekt, företagsinvesteringar och utveckling. Vi har också infrastrukturmedel, medel till kulturen, miljö, integration osv.

Alla dessa medel skall ge oss en sådan utveckling att vi ökar skatteintäkter som kan finansiera bla den så viktiga vården.

Direkta felaktigheter fick också sägas från scenen, där man ville få det att framstå som om de andra regionerna eller  landstingen i norr struntar i oss vad tex gäller nattågstrafiken.

Nu stämmer ju inte detta, eftersom vi vid uppvaktningar av Trafikverket haft stöd från de övriga och där vi dessutom får gemenast stöd från dem vid argumentation för våra infrastrukturbehov.

Regionfrågan blir till en märklig fråga när debatten blir sådan att politikerna som är positiva sätts i rent taskig dager och där argumenten blir misstänkliggörande.

Hela Sverige ska Levas arrangemang blir ett tråkigt komplement till detta, där all fakta inte får utrymme och där både samtalsledaren i förväg tagit ställning och dessutom har uppdrag från Region Halland att driva deras röst för ett starkt nej.

Slutligen måste man dock konstatera att det inte är en fråga vare sig för kommunala eller Regional politiker, utan frågan om hur ett lands skall indelas alltid måste ligga hos Regeringen och hos riksdagen. 

Regionens politiker kan ju möjligen tycka till - och det gör vi, men vare sig en regional folkomröstning eller våra ställningstaganden kan leda till beslut. Det är synd då att en fråga som ligger på nationell nivå leds till att uppfattas som regional och som om det är den regionala politiken som är bovarna.

Jag kan i grunden var mycket kritisk till detta eftersom ett regeringsansvar som också måste handla om förankring läggs på de regionala politikerna som om de är dessa som är de ”fula fiskarna”.

Ett sådant läge kan inte försvaras och bidrar inte till förtroende för politiken - även om jag i grunden tycker att frågan är av mer organisatorisk art än ideologisk.

Nu tror jag i grunden på samarbetet i stället för utanförskap och väljer också med erfarenhet från mina möten med övriga politiker i norr att inte misstänkliggöra deras syften.

Jag känner också att det i grunden är en organisatorisk fråga som riskerar att överskugga ännu viktigare frågor som solidaritet, rättvis fördelning, utbildningsfrågor, äldreomsorg, arbete och ideologi om det skulle hamna i en valrörelse.

Det är dessutom om man ändå skall se på frågan, en demokratifråga eftersom vi just nu har ett antal samverkansarenor kring sjukvården, kulturen, europapolitiken, infrastrukturen där politiker ingår som inte är direkt valda av människor. Dessa indirekt tillsatta politiker skulle minska till förmån för en gemensam direktvald organisation.

Jag tror att det vore bra om regeringen tog ställning i detta för att vi skall få en lite mer jämställd styrka på landets olika delar. Då skulle vi få utrymme för att fortsätta arbetet för ett starkt norr med ökad tillväxt och mer pengar till skolan, omsorgen, vården och mycket mer. Detta skulle då ske utan konkurrens som fallet skulle bli om vi ställdes utanför och de tre övriga landstingen bildade gemensam region - en stor stark i norr och en liten ensam region.

Om denna debatt också är ett tecken på att den sortens demokrati som vårt samhälle bygger på är på väg att raseras eller om det är något annat vet inte jag.

Det enda jag vet är att öppenhet, samtal, lyssnade är viktigt i samma stund som någon ändå måste ta ett beslut för att vi skall kunna gå vidare med det verkliga samhällsbygget som handlar om minskat utanförskap i alla lägen. 


En organisatorisk fråga får aldrig överskugga att det ändå finns partier som vill sänka skatten för de av oss som redan har bra lön, partier som vill att våra gemensamma skattepengar skall gå rakt ned i bolagsägares fickor, som inte vill sänka skatten för pensionärer, som tycker att invandrare är tärande - den debatten får inte skymmas av en sådan fråga som Sveriges regionala indelning.