Inget barn skall stå med mössan i hand, Maria Larsson !!!

Det har funnits en grundläggande tanke i att barn inte ska belastas för föräldrars problematik och därmed stå nakna och utsatta när föräldrarna blir sjuka, arbetslösa eller hamnar i andra svåra situationer, där ekonomin raseras.

Den tanken har i vårt land handlat om att vi gemensamt skall skapa grundläggande förutsättningar för barnen, så att man kan kompensera för fattigdom eller annan utsatthet.

Barn väljer inte sina föräldrar och föräldrar väljer oftast inte sin vardagliga situation som kan bestå av sjukdom, arbetslöshet eller fattigdom - därför skall också alla barn ges samma förutsättningar till en bra start i livet.

Den tanken innefattar att alla barn skall kunna gå i gemensam skola, befinna sig på samma förskola, finna trygghet och inspiration i fritidsverksamheten.

Därför ska samhället också minska klyftorna genom en avgiftsfri sjukvård för barnen och integrerade boendemiljöer för barn från olika uppväxtmiljöer.

Som förälder, men också engagerad politiskt i barnens uppväxtmiljöer ser jag nu hur den gemensamma tryggheten börjar rämna, när allt fler barn i Sverige hamnar i fattigdom, arbetslösheten ökar och tryggheten kring sjukdomstiden rämnar. Allt fler människor hamnar i kommunernas socialbidragstagande, när utsattheten och klyftorna i landet ökar och allt fler barn lever idag i familjer som inte längre kan bekosta barnen fritid på ett rimligt sätt.

Det är sådant sm man som förälder, som förtroendevald eller professionell pedagog märker av allt mer - barn som inte vågar berätta om en torftig semester, barn som inte vill eller kan berätta om sin födelsedag eller sitt julfirande, barn som inte kan deltaga i vissa fritidsarrangemang eftersom det alltid kan komma att kosta pengar...

Det Sverige min generation är uppväxt i finns inte längre, där alla barn fanns i samma skola eller samma bostadsområde - det smärtar och kräver en kursändring för alla barns skull.

Ännu mer beklämda blir jag av regeringens Barn- och ungdomsminister, Maria Larssons (KD) senaste förslag. Hon som själv i regeringen bidragit till alla de ökade klyftorna som Sverige idag har. Inget annat land har ökat sina inkomstklyftor så mycket de senaste åren och det är i ljuset av detta som vi nu ser ökad utsatthet bland barnen.

Förslaget om en fritidscheck till fattiga barn är så hårresande, att morgonkaffet fastnar i halsen och ger en bismak av ett land där allmosor till de fattiga, skall rädda en kraschad fördelningspolitik.

Vilka barn är det som skall stå med mössan i hand och ta emot allmosor, istället för att politiken ger deras föräldrar en drägligare tillvaro som också ger utrymme för barnens fritid ekonomiskt.

Hur skall de gå till, hur skall barnen - utan att känna sig utpekade lösa in denna check mot fritidssysselsättning, idrottsutrustning eller matpaket...

Jag vill vara aktiv i ett land där alla barn lever i familjer som ekonomiskt kan klara barns vardag - inte i ett land som mycket snabbt vrider klockan tillbaka till fattigmanssverige, där vissa barn får förlita sig på gåvor från oss andra och acceptera den stigmatisering det innebär att var bidragsberoende och utpekad.

Alla barn, precis alla barn har rätten till en bra fritid oavsett familjens ekonomi. Då duger det inte med att Sverige snabbt bygger sin solidaritet och rättvis fördelning på allmosor och välgörenhet.

Sverige kan bättre!