Dagar i politiken fylls av möten - möten mellan människor i olika situationer. Det som slår mig är hur politiken i många fall medvetet eller undermedvetet rundar problem för att undvika att ta ansvar. Dt kan säkert gälla mig och alla förtroendevalda, men när det gäller utsatta människors situation hoppas jag innerligt att jag inte rundar problemställningar.
Detta ”rundande” kan se ut på många sätt och ibland tar det sig formen av maktspråk eller förminskande agerande. Personligen tycker jag illa om när andra politiker kritiserar eller angriper politikers person. Vet inte hur ofta som man blir beskriven som maktfullkomlig eller på annat sätt oduglig av Landstingsoppositionens företrädare Christer Siwertsson i Jämtlands län.
Politiken bör diskuteras, men inte med personliga påhopp. Det må vara ett sätt att skyla sina egna politiska tillkortakommanden, men Moderaternas teknik är den samma över hela landet - förnekelse eller osynliggörande genom att helt enkelt strunta i att svara på de svåra frågorna.
Moderaternas egna mantra den senaste tiden, när kommuner och landsting framföra allt i glesbygd har ekonomiska bekymmer att klara välfärden, samtidigt som skatterna på statlig nivå sänks - är: Höj landstingsskatten då, höj kommunalskatten då om ni Socialdemokrater som styr har problem att få finanserna att gå ihop. - Problemet är bara att en solidarisk politik ser att kommuner med utflyttning och en allt mer åldrande befolkning ofta redan tvingats höja skatten till höga nivåer och därmed inte klarar hur höga skatter som helst. Detsamma gäller ofta landsting i glesbygd med höga kostnader och låga skatteintäkter - höj skatten blir det mantra som gör att man undviker solidaritetsdiskussionen...
I ett solidariskt land hjälper man varandra - fattiga får lite extra både på personnivå och mellan kommuner och stat.
En sänkt skatt som i första hand går till redan välbeställda ger inte ett sådant utrymme, men de över 130 miljarderna hade kunnat delvis användas till sådant stöd för rättvis fördelning av välfärden i hela landet. Istället basunerar man ut : Höj skatten i landsting och kommuner även om den redan är hög - vi behöver ge till de som redan har det bra. Och i samma veva föreslår Moderaterna 1 miljard extra i skatteutjämningssystemet till redan rika delar av landet. Detta tillstånd undviker man återkommande.
När Riksdagens egna utredningar visar på hur klyftorna i landet bara ökar mellan rika och fattiga. När Riksdagen bevisligen också kopplar dessa ökningar till de sänkta skatterna, undviker man konfrontation lika mantralikt, genom att säga: Undersköterskan och städerskan har givits hundratals kronor mer tack vare detta - det vill Socialdemokraterna stoppa. Att denna fördelning givit noll till svårt sjuka eller arbetslösa och att de med höga inkomster fått mycket mer vill de låta försvinna i en grumlig argumentering om att undersköterskan fått mer ekonomi. Visst - men återigen, de som redan har det bra har fått mångdubbelt mer....
På punkt efter punkt har rika områden i landet, rika människor och starka regioner fått det allt bättre och andra fått nöja sig med inget eller det lilla. Med små allmosor kan man i skymundan ge redan starka ännu mer styrka - sådan är politiken och den smarta retoriken.
Och inte blir regionalpolitiken bättre av att den moderata politiken minskat landsbygdsstödet med hela 1,4 miljarder redan nästa år i kombination med att regeringen väljer att plocka bort de regionala EU-medlen inom Regionalfonden med hela 15 %.
På punkt efter punkt används retoriken för att dölja en politik för de starka:
Höj skatten själva, även i tungt ansatt glesbygd...
De lågavlönade har ju också fått lite...
Jag var nyss i RIksdagen, stannade vid bysten av Olof Palme, och han viskade:
"Sverige behöver en mer Solidarisk politik..."
Bra Robert. Allt fler verkar nu inse att "välfärden" på många sätt har försämrats, men vi får inte slå oss till ro utan fortsätta att argumentera i din anda.
SvaraRadera