23 juni är något av ett ödesval för EU:s sammanhållning, när Storbritannien går till val om eventuellt utträde ur unionen.
Samtidigt pågår inom EU en debatt och en omställning från den Sammanhållningspolitik som till stora delar omfördelar medlemspengar från de rikare till de fattigare regionerna inom EU.
Ett solidaritetsinnehåll i EU som för mig är grundvalarna i projektet. I Sammanhållningspolitiken finns också en tanke om att även rikare länders regioner kan ta del av pengarna om det finns särskilda behov som i exempelvis vårt fall, där de stora avstånden och det strängare klimatet kräver särskilda åtgärder för att vi skall kunna leverera till EU:s positiva utveckling.
För vår del handlar det om över 1,3 miljarder kronor som vi har att dela på just nu med Västernorrland, enbart i en av de många fonder som EU har - Regionala fonden. Insatser för mer jobb, forskning, företagsutveckling, insatser inom infrastruktur och bredband. Pengar som även hos oss gör stor skillnad.
Att EU-kommisionens nye ordförande vill förändra dessa instrument och styra om dem till lån - men också föra en diskussion om att länder som Sverige inte behöver dessa pengar är självklart ett hot mot utvecklingen, men också ett hot mot den solidariska tanken när regioner i rikare länder inte får något alls trots stora behov.
Den Svenska regeringen skulle inte klara av sådana investeringar och inte heller kommuner, regioner eller företagen själva.
Sammanhållningspolitiken är alltså hotad i den form den nu har, där vi har enormt mycket extra pengar just för att vi har dessa stora avstånd och så få innevånare.
Sammanträde med bla Norra Finland förra veckan
Av övertygelse om att en solidarisk sammanhållning behövs där vissa får mer och andra lite mindre enligt en solidarisk princip samarbetar vi nu med bland annat Finska regioner för att dra upp riktlinjer på hur vi skall påverka både EU och vår egna regering inför den nya perioden 2020.
Här handlar det om att regeringen inte får falla i fällan kring ett eventuellt prutande av avgifterna till EU som skall göras just inom Sammanhållningspolitiken med anlednings av att det alltid är lättare att banta EU:s budget inom det området i jämförelse med inom Jordbrukssidan….
Nu tar vi sikte på Storbritanniens folkomröstning med förhoppningar om att folket fortfarande tror på EU som ett solidaritetsprojekt där samtliga medlemmar är av oerhörd stor betydelse - även om den solidaritet som jag menar är grunden för samarbetet, just nu är naggat i kanten. Naggat av rädsla för flyktingar och migranter, med snabbt växande nationalistiska rörelser i kontrast till den gemenskap som EU borde stå för i tider då utsatta människor behöver oss som mest…
Sedan måste vi föra kampen om den inre solidariteten och sammanhållningen, där samarbete med inte bra norra Finland, utan även med andra Europeiska regioner som känner samma oro om oss pågår. Den kampen är påbörjad och redan nu har vi lyckats få ihop en gemensam skrivning med ett antal andra Europeiska regioner som skall överlämnas till EU-kommissionen i september på ett möte, där jag fått uppdraget att företräda de svenska Regionerna och Sveriges Kommuner och landsting.
Hoten är många även utifrån och särskilt oroande är det Amerikanska valet, där en vinst för Trump vore en fullständig katastrof. Hans vansinne skulle ju kunna skapa märkliga allianser med Rysslands president och därmed undergräva de forna öststaternas suveränitet, liksom Ukrainas.
Redan nu finns den oron i länder som Lettland, Estland och flera av deras grannländer. Den oron finns också i Finland, som jag besökte i veckan. Där känner man givetvis av riskerna med att vara ett grannland till Ryssland som är på offensiven och vars annekteringar skulle kunna legitimeras av Donald Trumps presidentskap…
Ett starkt och solidariskt EU behövs mer än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar