Det börjar bli oroväckande tomt - ibland infinner sig en känsla av ödslighet….

Det jag talar om är min hemmastads centrum, där allt fler butiker går i konkurs, lägger ned eller flyttar till etableringarna utanför staden…

Det finns en känsla av att alla små spännande butiker försvinner och ibland ersätts av kedjor som man kan finna överallt, caféer som också tillhör någon kedja eller restaurangetableringar…

Prästgatan Östersund

Till och med gamla traditionella konditorier mäktar inte med konkurrensen från Caféjättarna och Östersunds centrum börjar kännas ytligt och som vilken stad som helst…

Allt fler lokaler gapar tomma och till och med lördagarna känns tomma på besökare.

Jag själv minns hur vi diskuterade etableringar utanför stadskärnan, innan våra butikskedjor började flytta till detta köpcenterområde som vi också fick, trots mångas oro över att vi skulle drabbas av butiksdöd i Östersunds centrum, som på så många andra ställen…

Idag känns det som att vi dessvärre är där! Resultatet är givetvis sprunget ur många orsaker, där allt fler av oss handlar på nätet istället för i den lokala butiken, där allt fler av bekvämlighetsskäl tar bilen till lättparkerade köpcentrum utanför stadskärnorna och butiker eller kedjor känner sig tvingade till etablering utanför centrum.

Till slut kommer vi in i en ond cirkel - det finns inga små intressanta butiker kvar som lockar, utbudet i centrum blir allt mindre och vi ”tvingas” söka oss till näthandel eller köpcentrum.

Också fastighetsägarna har ansvar för att försöka hålla så rimliga lokalhyror att privata butiker klarar av att finnas i centrala butikslokaler - så är inte alltid fallet…

Jag talade senast med människor som bor ett antal mil utanför Östersund, som inte längre tycker att det är värt besväret att göra de traditionella shoppingresorna in till staden, utan väljer näthandeln istället…

Ja, vad kan vi då göra? Vad kan politiken göra för att tillrättalägga tidigare felaktiga beslut och går det. Är det för sent, är näthandeln det som är framtiden och vad skall vi då ha våra stadskärnor till. Kan vi inse att vi borde välja det lokala konditoriet före de starka caféjättarna som serverar centralt tillverkade jättemuffins och enorma kakor, istället för "mina" mazariner, handgjorda småkakor och räkmackor på egna bakade tekakor. Stadskärnor som egentligen skulle kunna fortsätta att vara våra gemensamma vardagsrum och mötesplatser.

Jag vet och ser att de som arbetar för handel i vårt centrum gör stora insatser  och det är bra, men frågan är om vi alla är beredda att återkomma till handeln i stadens centrum för att fortsätta ha en levande stad.

Jag hoppas det och längtar, kanske lite sentimentalt tillbaka till tiden då lördagsbesöket i centrum var obligatoriskt och en blandning av lite shopping, konditoribesök och samtal med människor man mötte som var där av ungefär samma anledning.

Besöket i ett trivsamt centrum kan nog aldrig överskattas…