”Hanna Mendel rycks upp från byn i Ungern där hon vuxit upp. Tillsammans med sina föräldrar sätts hon på ett tåg. Resan går i ”plomberade” vagnar, mot Polen. Allting kan väl bara bli bättre så snart de når resans mål, tänker hon, där hon sitter inlåst i det trånga utrymmet. Värmen och stanken är outhärdlig. Det är tur att hon inte vet hur fel hon har. Några dagar senare kliver familjen av tåget. Man har kommit till Auschwitz-Birkenau. Män och kvinnor skiljs åt. Somliga skickas direkt till gaskammaren. Andra till arbetsläger. Möjligen har Hanna tur. Hon blir pianist, eftersom hon musicerat hela sitt liv. Men hon blir det hos lägerkommendanten. En missad eller utebliven ton kan innebära en kula i nacken.” - om boken, Hanna Mendels Chans
Ett av många öden i 30- och 40-talets Europa och igår lades grunden för ytterligare historieskrivningar om hur Europa behandlade människor på flykt, när Danmark antog lagen om rätten att beslagtaga flyktingars ägodelar för att finansiera kostnader kring flyktingmottagandet…
Danmarks politik ger mig just nu en fadd smak i munnen, en klump i magen och ren och skär ilska.
På en rak fråga famlar politiken lite, tappar tråden och hittar inte riktigt de raka svaren - frågan är:
- Skall Danmark plocka vigselringar, klockor, armband och halsband av dessa människor på flykt. De kanske sista minnena och ägodelarna och är det värdigt ett modernt land som dessutom ska dela EU:s värderingar…
Ren och skär plundring och den har genomförts tidigare i Europa:
Nazisterna inkasserade också stora pengar på att sälja ägodelar, som tillhört de judar som emigrerade eller deporterades till lägren. T ex höll myndigheterna dagliga auktioner med inventarier från privata hem under åren 1941 till 1945.
Dokument från finansministeriet visar att judiska bostäder i Polen och Baltikum systematiskt plundrades. Skatteinspektörer förde noggranna räkenskaper över antalet tågvagnar som transporterade bytet till Tyskland.
Jag vill inte leva i ett Europa som så ovärdigt behandlar de mest utsatta människorna när de försöker finna sin fristad. Danmarks handlande är inte enbart insatt och en spottloska rakt i ansiktet på medmänniskor som sätter sin tillit till oss - det är ett politiskt misstag utan dess like och kommer att vara en del av den framtida historiebeskrivningen om hur vi i Norden hanterade dessa människor.
Den Danska politiken får mig att skämmas och är dessvärre en del av den normaliseringen som bla Sverigedemokraternas politik bidrager till i flyktingfrågan. Det blir allt fler av oss som indignerar inför händelser runt flyktingar, som ser bort när vi passerar tiggare utanför ”vår” butik och som inte längre reagerar över människors utsatthet.
Solidariteten står på spel och främlingsfientligheten ökar och i och med detta den framväxande rädslan som ökar på acceptansen av egentligen oacceptabla politiska beslut.
De mörka krafterna växer i Europa och avståndet till de som hänt under 30-talet i Tyskland eller i Bosnien under 90-talet får allt fler att just indignera.
Alla vi som vet måst bryta tystnaden och dessutom samla kraft och mod kring ökad solidaritet i Europa. Ett Europa som jag ivl vara stolt över att vara en del av…
Jag har besökt Danmark många gånger och ser dem som en del av en viktig gemenskap, men just nu avstår jag gärna smörrebröd och den lille…
Europa kan bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar