”Är det sant, att paradiset Sverige som har tagit emot mig med öppna armar tillåter att jag än en gång tvingas leva med rädsla?”
- Så skrev Héidi Fried, som själv överlevt förintelsen, i Dagens nyheter för några dagar sedan…
I just detta nu marscherar nazisterna på gatorna i Göteborg och detta på en av judarnas viktigaste högtidsdag.
Diskussionen har gått högt kring vad som ger dem den rätten och hur det kan tillåtas ske i vårt land 2017.
Det som kanske är mest skrämmande är att de senaste årens utbredning av nationalismen i Europa vinner mark och öppnar upp för tankar som kommer allt närmare 30-talets Tyskland. Tankar som handlar om det egna landets särart, ursprunglighet och renhet.
Nazistmöte i Sverige 1935
Det mest makabra med detta är trots allt att de som ansluter sig till tankarna inte själva alltid har sitt ursprung i det egna hemlandet eftersom förfäder invandrat, slagit sig samman med människor från andra delar av världen och tagit med sig kulturer från en salig blandning vad gäller ursprung.
Ofta har man en bakgrund som är rätt brokig, men som ändå är grunden till att man över huvud taget finns till…
Vi äter på krogar som serverar mat med influenser från hela världen och inbillar oss snart att pizzans ursprung är Svedala…
Jag brukar tänka på hur fantastiskt det är att vi delar en och samma jord, en och samma värld och ett och samma Europa när jag befinner mig på olika möten kring EU. Känslan av att vi kan röra oss fritt, möta andra och få vänskap var helst vi befinner oss.
Just i ljuset av denna möjliga vänskap blir nazisternas demonstrationer så fruktansvärt hånfulla och samtidigt ett sådant tecken på okunnighet, avsaknad av bildning - men också en obefogad rädsla för det som vi inte känner…
Héidi och hennes vänner skulle inte behöva känna denna rädsla - detta hån, men grundlagar skuddar också nazisters rättighet till demonstrationsrätt.
Frågan är svår i ljuset av yttrandefrihet, men konsekvenserna av att demonstrationer som de i Göteborg får ske är också stora.
Att Statsminister Löfven nu tagit initiativet till samtal kring just detta är bra och kan förhoppningsvis mynna i förslag som förändrar situationen.
Fram till dess måste alla vi andra sluta tiga - vi måste tala och uttrycka vår avsky, men göra det med trygga och korrekta argument om varför gemenskap och trygghet alltid leder fram till det goda och till att vi skaffar oss vänner var helst vi befinner oss.
Mikael Wiehes och Björn Afzelius text, Valet påminner oss:
”Fröna växer sakta under ytan
Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
inget hör, inget ser
hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det, man inte ser, finns säkert inte till
I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi
så har det växt dej över huvudet till slut
I dag tar rasisterna en
Imorgon så tar dom kanske två
Frankrike tog dom med storm
Vem vet när det är dej, dom ger sej på
Vakna upp
Fatta mod
Börja se dej omkring
Bli inte en av dom
som bara står där se'n
och säger att jag visste ingenting.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar