Valet i Turkiet är över och det blev den bekräftelse jag fruktat - Erdogan sitter kvar och har krossat motståndet genom att ta majoritet redan i första valomgången, samtidigt som hans allians också blir störst i parlamentet.
Det som for genom mitt huvud sent i går kväll när rösterna räknats - var Astrid Lindgrens bok om Bröderna Lejonhjärta och lösenordet som behövs för att komma in i Törnrosdalen:
”All makt åt Tengil, vår befriare” - Det kunde lika gärna vara: All makt åt Erdogan, vår befriare….
Bekräftelsen i fallet är egentligen mångfacetterat det handlar om rädsla och den våg av nationalism som sveper över stora delar av Europa, det handlar om rädsla för att göra motstånd mot en allt mer totalitär regim, det handlar om utstuderad makt som också ger möjlighet att påverka valutgången genom att sent flytta vallokaler, det handlar om en maktgalen president som uppmanar sina valarbetare att göra allt som står i deras makt för att stoppa oppositionens möjligheter…
Ett fritt val - knappast….
Nu inträder en rad nya regler, lagar och rättigheter för Erdogan som president: Han får utökad makt, han kommer att kunna utse domare, utse höga chefer i staten själv, han kan utlysa undantagstillstånd, upplösa parlamentet, stifta egna lagar, han avskaffar premiärministerposten, samlar sin makt….
Att regeringen nu fortsätter att censurera internet, tillfångatar oliktänkande, sätter journalister i fängelse, sparkar oliktänkande är ju mer än högst troligt.
Hur kan det gå så här, hur kan rädslan för andra länder och andra kulturer sluta i ett fullständigt utraderande av det som skall vara demokrati ?
Hur röstar Turkiets invånare?
Orsakerna är säkert enormt många.
Att Erdogan näst intill behärskar och kontrollerar all media är säkert en bidragande orsak, där oppositionen som ändå vuxit har haft svårt att nå ut till allmänheten.
Att över 160 000 människor som varit oppositionella fängslats, är en del i hans strategi att undanhålla meningsmotståndare inför valet.
Det känns enormt oroande att detta val fastslår en regim som är så långt utanför de demokratiska spelreglerna och som mer än väl töjt på de mänskliga rättigheterna.
Turkiets krav på EU-medlemsskap, deras krav kring migranter och deras inblandningar i konflikter är delar som kan leda till enormt svåra politiska lägen.
I ljuset av EU:s kommande förhandlingar om flyktingsituationen är Erdogans utökade makt riktigt skrämmande.
En man som först kunde kännas som en lättnad när han kom till makten 2002 har nu formligen drabbats av storhetsvansinne och närheten till att behöva kalla honom för diktator är också skrämmande.
Enda hoppet är trots allt att oppositionen kämpar på, att fler än tidigare ser den skrämmande utvecklingen och att det kanske kan leda till att framtvinga frihet åt de frihetsberövade.
Vad Turkiet nu behöver är stöd för demokrati, kritik för brott mot mänskliga rättigheter - men kanske också en fri och skyddad arena för samtal om vad verklig demokrati och samarbete i Europa egentligen handlar om.
- Där har EU en viktig uppgift!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar