Äkta högerpolitik hotar solidariteten och demokratin i landet och länet...

Vi närmar oss slutet på 2018 och har givetvis förväntningar på det kommande 2019…

Brukligt är ju att vi uttrycker -  nu kan det bara bli bättre, men i nuläget vore det en verklig överdrift.

Vi går in i 2019 med en extrem högerpolitik i form av en statsbudget framtagen av Moderaterna i samarbete med KD, som röstats fram av Sverigedemokraterna och ett passivt Centerparti.

Detta är en budget som är oerhört tydlig i ett förakt för arbetare, kultur och demokrati. Med stora skattesänkningar till oss som redan har det ekonomiskt bra, borttagande av rätten att dra av fackföreningsavgiften i deklarationen, 100-tals miljoner i sänkning av kulturbudgeten, borttagande av fri entré på statliga museer, inga satsningar på klimatfrågan och tom minskning i Naturvårdsverkets budget känner man igen den gamla högerpolitiken!

Tanken är naturligtvis att ge lite extra till sina väljargrupper, minska människors intresse för facket och därigenom öka arbetsgivarnas makt över arbetsplatsen, minska den fria kulturens möjlighet och därmed demokratiskt inflytande.

Självklart kan det bli bättre, men det kräver en Socialdemokratiskt ledd regering som på sikt kan vrida saker till rätta igen och fortsätta bygget av ett solidariskt samhälle.

I dagarna har jag dessutom städat ur mitt gamla Regionrådsrum på Region Jämtland Härjedalen, städat av skrivbordet och kastat massor med papper.

Självklart känns det både tråkigt och ledsamt att behöva gå i opposition, men så fungerar och ska demokratin fungera även om Socialdemokraterna är fortsatt största parti i Regionen och Alliansen med Miljöpartiet inte har egen majoritet i Regionfullmäktige, utan behöver söka stöd hos tex Sverigedemokraterna…

Bland papperen finner jag spännande beslut som jag självklart hade velat fullfölja nu när jag och mina kamrater fått igång så många spännande arbeten i Regionen som handlar om utveckling av skogen som resurs i länet, en ny strategi för utveckling av länet, ny regional kulturplan, nya spännande utbildningar på våra Folkhögskolor, arbetet för att få å mycket ut som möjligt av EU:s nya Sammanhållningspilitik för vårt län, satsningar på att få nya företag till länet  osv…

Istället vidtar ytterligare oro kring framtiden när jag funderar över vilka konsekvenser också Alliansens och Miljöpartiets budget i Regionen kan få med stora besparingar på bla regional utveckling med 8 miljoner redan 2019 i jämförelse med det Socialdemokratiska förslaget…

Betyder det neddragningar på busstrafiken, besparingar på kulturen med minskt utbud för länets barn- och unga, minskning av stödet till våra föreningar och organisationer i länet, hot mot våra Folkhögskolor…?

Att besparingarna 2020 ser ut att bli nära 18 miljoner på regional utveckling skrämmer…

Tydligt är att denna budget också slår på människor som behöver stöd och hjälp i utbildning via Folkhögskolor  - en andra och kanske tredje chans i livet, hot mot demokratin via indragningar på kultur och föreningsliv, sämre kommunikationer i länet…

Självklart kan saker i regionen också bli bättre, men att som Alliansen nu låna till driften istället för att fortsatt arbeta för att få ekonomin i rätt riktning är riskabelt. Nu när vi ser effekt av detta arbete  måste tex minskningen av användandet av stafettläkare fortsätta. 

Att höja skatten för att klara vården och minska risken för besparingar på viktiga områden är en betydligt smartare lösning.

Politik kan förändra och kan utjämna skillnader - men en egoistisk politik kan också öka skillnaderna och minska chanserna till ett jämlikt samhälle med goda chanser för alla!

Hur 2019 blir återstår att se, men min nya roll som Regionråd i opposition blir självklart att bevaka hot mot demokratin och solidariteten.

Väl installerad på mitt nya kontor i Regionens hus kommer det självklart att finnas många frågar att ta tag i.

Tillsammans kan vi skap ett Gott Nytt År 2019 för de många, även utanför regionens och landets gränser!

Ett grundläggande förakt för arbetare tar sig uttryck i den snabbt hopkrafsade budgeten…

Det går inte att ta miste på att Moderaternas och Kritdemokraternas snabbt hopkrafsade budget, gjordes med förakt för arbetare, miljö och Socialdemokrati.

Att budgeten dessutom röstades igenom med stöd av Sverigedemokraterna och Centerpartiets medvetna strategi visare också på hur dessa partier inte står på arbetarnas sida.

Det må hända att den tydliga arbetarklassen inte längre kan urskiljas på samma enkla sätt som tidigare, men den grupp av människor som borde känna trygghet i ett rättvist och solidariskt samhälle - de som jobbar, tjänar måttligt med pengar eller kanske finns i utsatthet är definitivt den grupp som man nu ger sig på!

I stället för att som praxis borde vara - ställa sig bakom en mer neutral övergångsbudget i ett läge där vi inte har en vanlig regering, chansar M och KD på att snabbt på några få sidor få ned det som känns allra mest angeläget att få igenom för att lägga hinder i vägen för en eventuellt kommande S-ledd regering.

Trion som föraktar vanliga arbetare...

En normal regeringsbudget är på hundratals sidor - denna på enbart ett 20-tal…

Dock är den tillräckligt stor för att rymma det om utstuderat skiljer extrem borgerlig högerpolitik från en arbetarvänlig och för alla solidarisk Socialdemokratisk budget.

M och SD har fokuserat på att sänka skatterna rejält för de som tjänar riktigt bra, ta bort rätten att dra av kostnaderna för medlemsskap i fackföreningar via deklarationen - ett drag om är oerhört medvetet för att försvaga fackföreningarnas makt på arbetsmarknaden. - Det är i allt samma politik som i slutet på 1800-talt och vid 1900-talets början, när högern ständigt krossade arbetarnas krav på rimliga förhållanden.

Budgeten är en tydlig politik för de rika och ett hårt slag mot gemensamma intressen i vårt land - 100-tals miljoner i sänkt stöd till kulturen, minskandet av stödet till kulturskolorna och därmed en sårbarhet för kulturens frihet i hela landet.

Det är en metod som direkt slår på demokratin, när vi kan konstatera att måttet på ett lands demokrati är närvaron av det fira ordet och en fri kultur!

Att kapitalet dessutom går före miljö och klimat får man klart för sig vid en genomläsning av den simpla budgeten, där man inte finner några som helst stöd för klimatarbetet i landet - utan snarare hittar nedrustning i klimatarbetet.

Lägre skatter till de rika, försvagning av fackföreningarna, minskat stöd till kulturen - och dessutom borttagande av människors arbetstillfällen ute i kommuner och regioner med de extratjänster som bidragit till höjd kvalité och arbete för många!

Att kommunerna dessutom kan känna sig blåsta på de tänkta extra miljonerna blir ett dråpslag inte minst mot landbygden…

För Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater går sänkta skatter och försämringar för redan utsatta före både kultur, utveckling i kommuner, jobb och klimat…

Att Kristersson med den politiken kan ha chansen att bli landets statsminister med stöd av både Sverigedemokrater och en Allians känns oerhört oroande.

Måtte min oro kring att Centerpartiet och Liberalerna nu medvetet skall lämna sin hållning mot Sverigedemokraterna och ställa sig bakom en regering ledd av Moderaterna inte slå in…

Allt var förstås med beräkning - Annie Lööf......

I och med Annie Lööfs avståndstagande till Stefan Löfven som Statsminister idag driver Centerpartiet oss närmare andra sämre, kanske rent av otrevliga lösningar eller extraval…

Det har visserligen hela tiden lyst igenom att Annie Lööf handskats med frågan helt utifrån att få poäng på att försöka framstå som om hon tar ansvar för landet och en regeringsbildning - sanningen är ju att hon hela tid beräknande styrt frågan mot dagens lösning.

Vilket blir henne nästa steg...

Är Lööf så beräknande att hon hela tiden haft stöd från SD med i tankarna...

Att gå in i ett samtal för att försöka få till stånd en regeringsbildning genom att ställa upp ett antal krav som inte är förhandlingsbara eller att direkt gå ut med att Socialdemokraterna nu får räkna med att regera med en Allianspolitik är ju redan i starten kört…

I politiken måste man vara beredda att ge och ta - inte börja med att lägga fram en lista på politik som inte är förhandlingsbart.

Lööf visste ju redan från början att Socialdemokraterna inte kan möta hennes liberaliseringskrav och försämringar i anställningstryggheten - smartare hade varit att lista sådant som varit möjligt om hon verkligen haft en vilja att finna en lösning - men den viljan fanns ju aldrig…

Både S och C har mycket att vinna på förhandlingar om olika frågor som de vill inkludera i en kommande regeringspolitik - detsamma gäller även L och MP.

Sverige behöver en stabil regering och S och C har samarbetat förr. Rädslan för S är obefogad och att nu skylla på S för att man inte kommer överens blir patetiskt, när kravmaskinen drog igång redan innan samtalet…

Det är nu en uppenbar risk att en budget styrd av M och KD släpps fram i riksdagen… En extrem budget som drabbar de som har det sämst ställt och som dessutom kommer att vara ett hot mot många verksamheter i landet - inte minst kulturen som lär drabbas av stora besparingar utifrån de budgetförslag som M och KD lagt tidigare…

Min värsta oro är ändå att även C har ett brunt kort i rockärmen som man lurat på hela tiden och sådana har ju partiet historiskt haft förr - kan inte låta bli att lägga in följande och oroande citat:

”Det finns en viss risk att Annie Lööf förr eller senare tänker: ”Hmm... om min idol Margaret Thatcher kunde dricka te med Augusto Pinochet utan att bli fascist så borde jag kunna samarbeta lite med Jimmie Åkesson”.

Efter att genomfört detta skådespeleri om ansvarstagande försök till regeringsbildning, kan det bruna kortet möjligen plockas fram när man så kan skylla på att allt annat provats…

Nyval är kanske inte det man önskar och då återstår en regering med bruna kanter, där vi likt 30-talet normaliserar partier sprungna ur nazismen…

- Allt för makten…