Ett lite mörkare Europa...

Vad är det som händer runt om i Europa och hur kort är det historiska minnet, när et gäller Europas mörka historia under 30- och 40-talet?

För några dagar sedan mördade judiska invånare utanför Judiska Museet i Bryssel dagarna innan EU:s befolkning gick till valurnorna och röstade fram främlingsfientliga partier eller rent av nazistiska sådana till EU-parlamentet.

Hög arbetslöshet, låg utbildning och en tillvara i samhället som är långt under den ”normala sociala nivån” är givetvis en starkt bidragande orsak till den känsla av utanförskap och otillräcklighet som manar fram röster till sådana partier i demokratiska stater.

Men kanske är också vi övriga för osäkra, för rädda eller för oengagerade i att tala om historien, om det som är orsaken till att vi  den 27:e juni hade den Internationella dagen till minne av förintelsens offer.

På något sätt har vi hållit stora delar av dessa främlingsfientliga partier borta från norra delarna av vårt land, men nu breder de ut sig även hos oss och de får allt fler procent av väljarkårens stöd även hos oss.

Det är en paradox att vi är så rädda för nya invånare som anländer till oss, samtidigt som vi lider av att vi generellt blir allt färre i vårt län som dessutom kan betala skatt för att vår välfärd skall fungera även framåt.

Vi behöver var enda människa som kommer till oss för att klara av att bemanna vår sjukvård, vår äldreomsorg och också många av de privata näringarna framöver.

Ändå går många av oss på de klyschor som dessa partier sprider om flyktingar och invandrare. Som om vi inte riktigt tror på att alla är lika mycket värda eller att vår län avfolkas och måste vara välkomnande för alla.

Vi måste våga säga ifrån, våga ta ställning för allas lika värde, våga vara välkomnande, våga tala med våra nya vänner och framför allt berätta för våra barn om varför vi vill att många kommer hit. Vi måste också våga berätta om hur fel Sverigedemokrater och andra främlingsfientliga partier när de ser flyktingar som ett hot, istället för en möjlighet.

Vi måste våga stå för mångfalden och säga ifrån när invandrare eller människor från andra delar av världen utsätts för smädelser på jobbet, i skolan, på fotbollsplanen...

Vår region har tagit på sig att vara välkomnande och öppet. Nu måste vi mobilisera alla goda krafter för att göra vår region känd för just detta och därmed ett län där mångalden blir ett säkert instrument för framgång!

Jämtland Härjedalen vill och kan!