Björklund (fp) väljer att ge sig på de svaga när partiet rasar...

Folkpartiet och Jan Björklund beter sig som en orm och talar med kluven tunga...

Gång på gång visar magister Björklund (fp) sina militära arv i skolpolitiken och i invandrarpolitiken.

Att Björklund har en bestämd uppfattning om att segregation främjar Sveriges tillväxt har vi sedan länge förstått. Björklunds skolpolitiska metoder går bland annat ut på att barn med tung social bakgrund eller egna svårigheter skall sållas bort från utbildningssystemets finare delar och in i utbildningar som snabbt och praktisk inlemmar dem i gruppen lydiga arbetare.

Genom att minska kravet och därmed rätten till studier som ger inträde till högre studier gör han det på en orms vis - genom att slingra sig undan den bakomliggande sanningen: Alla barn skall inte ha samma rätt och alla barn anses inte vara lika kompetenta redan i unga år.

• Låt dessa barn slippa tragglandet av kunskaper i skolan och slussa dem snabbt ut i ett låglönearbete, som de sedan kan sitta kvar i resten av livet genom att möjligheterna till fortbildning, vidareutbildning eller omskolning allt mer tas bort!

Att han dessutom vill återgå till mer katederundervisning, förkasta skolor som vill använda digital teknik istället för böcker och anordna särskilda lösningar för de som han kallar studiesvaga, är ännu ett bevis på hans okunskap om barn och lärande. Eller, så är det ett ytterligare utfall av hans innersta uppfattningar om att det redan är kört för vissa barn i tidig ålder...

När han nu återigen överför denna brutala utrensningsmetod på invandrare och nyanlända Svenskar blir det bedrövligt.

Det känns som om Folkpartiet varje gång som de har dåliga väljarsiffror tar till åtgärder och kommer med förslag som direkt riktar sig mot invandrare och nya svenskar - för att på något sätt locka missnöjda till partiets politik. Ingår det i en sann folkpartistisk politik att sänka de som har det tuffast eller handlar det om ren okunskap om ur solidaritet egentligen skall bedrivas...

Mot bakgrund av att svenskundervisningen för invandrare nu föreslås kortas till maximalt två år, blir det än mer absurt att tänka på konsekvenserna.

Menar Björklund på fullaste allvar att han tror att alla nyanlända skall klara en fullvärdig svenska på den tiden, eller är det återigen ett sätt att sålla bort de ”sämsta”?

Alla typer av tester - om det så handlar om betyg eller rätten att bo i Sverige, sorterar bara upp människor i dugliga och odugliga!

Jag tvekar inte på något sätt över att exempelvis en nyanländ polsk läkare klara svenskundervisning med sin studievana på kanske rent av kortare tid, men hur är det med analfabeten från ett Afrikanskt land, som inte ens klarar av att uttrycka sig i skrift på sitt modersmål - skall han eller hon inte få samma chans, eller är den polske läkaren mer värd i Björklunds ögon.

Solidaritet handlar inte om att alla skall få lika eller samma, utan om att vissa ibland i vissa lägen behöver mer för att ges samma förutsättninger.

Det har Björklund och folkpartiet helt förkastat och kastar istället medvetet ut vissa människor från vårt land eller stämplar vissa barn som odugliga redan innan de börjat grundskolan.

Sverige behöver en vettigare och mer solidarisk invandrarpolitik och en bättre grundideologi för skolans utveckling.

Alla skall få en ny chans och en ny chans och en ny chans - det är aldrig för sent !