Demokratin och solidariteten går aldrig att ta för given. En dag som denna, den 22 juli, minns vi händelserna i Norge förra året med avsky. Samtidigt imponeras vi av Norges beslutsamhet i att fortsätta kampen för ett öppet, demokratiskt och mångkulturellt samhälle.
Minneshögtiderna är rörande, men ger kraft och mod i tron på solidariteten. De unga socialdemokraterna som samlats för att minnas tillsammans med anhöriga och demokratiska ledare får oss att ta nya tag och, om inte förstå - så åtminstone inse vidden av Norges öppna budskap i en så utsatt situation.
Det är lätt att ta till hat och till och med tillåtet i korta stunder, men så mycket svårare att älska och kämpa för just öppenhet och mångfald.
Mikael Wiehes tal och sång tar oss ut från Norge och in över Europa, där han påminner oss om hur den allt svårare ekonomiska situationen sätter oss i ett läge där fanatiker, men också andra lätt tar fasta på beskyllningar som hamnar på andra folkgrupper och främmande kulturer.
Uttryck som: Det är judarnas fel, det är zigenarna eller muslimerna som orsakat problemen - hörs allt oftare från främlingsfientliga grupper runt om i Europa, som ett enkelt svar på problemen.
Etablerade partier hakar på och många av oss står endera handfallna eller mållösa.
Det är lätt att falla i hat eller enkla förklaringar i svåra tider, men dess större att kämpa för kärleken, sanningen och demokratin.
När Danmarks Statsminister berömmer Stoltenbergs insatser för att omedelbart tala om öppenhet, solidaritet och demokrati är det en viktig reflektion, som också avspeglar den norska socialdeokratiska ungdomsrörelsens inställning och kamp efter Utöyahändelsen.
I grunden är det något unikt och som på många punkter skiljer Norsk fredspolitik mot exempelvis USA:s hämdreaktioner den 11 september...
I ett Europa med växande klyftor, försämrad ekonomi och växande främlingsfientlighet är det den typen av solidariska ställningstaganden som behövs. Ställningstaganden för öppenhet gjorda inte bra av ett lands politiska ledare, ett drabbat parti - utan också av ett helt folk.
Norges beslutsamhet imponerar, men lyfter också fram tanken på att det är ett land med den politiska inställningen som är det som ett snart sargat Europa behöver.
Frågan är om det inte är Norges beslutsamhet i frågan om öppenhet, mångfald och demokrati som måste visa vägen och ges plats i den Europeiska politikens centrum. Ett icke EU-land blir kanske de som löser Europas problem och som slutgiltigt avvisar främlingsfientliga krafter i tunga tider.
Har Norge den platsen i den Europeiska politiken just nu - och om inte, hur ger vi dem detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar