Att kliva in på Svenska Ambassaden i Tokyo, en het och solig oktoberdag, från en välfylld tunnelbana känns befriande.
Inte befriande från något dåligt, men som ett andningshål där man i lugn och ro hinner fundera.
Jag befinner mig på resa med SKL:s (Sveriges Kommuner och Landstings) beredning för Tillväxt och regionala utvecklingsfrågor i Tokyo denna vecka.
Ett Tokyo, som efter en rejäl orkan i söndags badar i värme och solsken. SKL har ju ansvaret att på nationell nivå bevaka frågor som berör Sverige, våra kommuner och Regioner. I vår beredning handlar det om de Regionala utvecklingsfrågorna, som ju spänner från vitt skilda områden så som infrastruktur och kommunikationer och EU:s sammanhållningspolitik.
SKL:s beredningar gör en gång per mandatperiod lärresor för att omvärldsspana, lära och ta med erfarenheter till arbetet på det nationella, regionala och lokala planet.
Japan är ett spännande land som på flera områden ligger långt före oss, men som på andra områden har enorma utvecklingsbehov.
Få om ens några länder kan väl slå Japan på fingrarna när det gäller kommunikationers snabbhet, effektivitet och säkerhet. För vem skulle kunna drömma att tågen, bussarna och tunnelbanan kommer och går på minuten när i utsatt tid - och att avvikelser är enormt ovanliga, men så är det i Tokyo. Och vem skulle kunna drömma om att man ingenstans kan hitta fimpar, tuggummin och annat skräp på offentliga platser - men detta är verklighet i ett lands som Japan.
Få länder - om ens något kan dessutom slå Japan vad gäller vacker mat, vackra byggnader och en oerhört smakfull och vacker mat.
Och gästfriheten är mycket viktig, vilket gör att jag kommer att ha med mig fyra symboliska ord i packningen tillbaka till Sverige: Bonsaiträd, sushi, gästfrihet och teknik.
Sverige har mycket att lära inom infrastrukturplanering och satsningar, vilket är viktigt både på nationellt- och regionalt plan.
Dock är det så att det stannar lite vid detta - vid japanernas strikta levnadsstil, artiga bemötande - men också värme gentemot gäster vid mer inofficiella tillfällen.
För mig som svensk känner jag begränsningarna i frihet i ett land som sedan lång tid tillbaka cementerat könsfördelningen och gjort arbetet och anställningen till livets medelpunkt.
Bakom det finns också tendenser till ett auktoritärt samhälle och ett samhälle som styrs av åldrade män i höga maktpositioner, där företagsledaren, politikern och den höga ämbetsmannen gör sig beroende av varandra.
Ur demokratisk synpunkt är det förfärligt att kommunhusens väggar pryds av långa rader av medelålders män och att politiken i så hög grad styrs av tjänstemannamakten.
Det relativt låga valdeltagandet beror förstås på en misstro mot politikens möjlighet att påverka, men också av avsaknaden av insatta förtroendevalda som vågar driva viktiga frågor.
Allt fler jag möter här på plats bekräftar bilden av höga tjänstemän som innehar makten att forma lagar och som fått sina positioner genom hårt arbete, genom rekomendationer och genom relativt hög ålder. I politiken finns inga undantag och unga politiker får ofta utstå hårda prövningar.
Att arbetsmarknaden och de högre chefspositionerna tilldelas män, är inte konstigt i ett land där kvinnorna förväntas ta hand om barnen och familjearbetet.
För Japan kan det vara en avgörande faktor om vården och omsorgen, men också företagens utveckling skall klaras att allt fler tar anställning. I den meningen är kvinnorna Japans guldgruva - frågan är bara när någon politiker skall våga driva frågan om jämställdhet. En fråga som direkt kopplar till behoven av barnomsorg och männens rätt till föräldraledighet.
Frågan blir allt tyngre i skenet av att immigrationen till Japan är i det närmaste obefintlig och en fråga som ingen politiker hittills vågat driva.
Japan är i viss mån ett slutet samhälle, samtidigt som människorna är varma och mycket omtänksamma - men lever i ett samhälle som ställer stora krav på korrekthet, hård arbetsmoral och respekt för systemet.
Egentligen tror jag att Svensken och Japanen har många gemensamma nämnare som gör att ett fortsatt samarbete på många plan kan ge oss gemensam utveckling.
Mötet fortsätter och vi samtalar om insatser för bättre integration genom insatser i Sverige på arbetsmarknadsområdet och vi funderar vidare på eventuella regionbildningar i vårt land. Vi sitter på Svensk mark i skydd från sol och värme inne på ambassaden, men snart skall vi ut i myllret av människor, hettan och rusningen på tunnelbanan. Att ta sig från Ambassaden till hotellet är en utmaning, med ett tunnelbanesystem som är enormt. Det enda vi vet är att tågen med största sannolikhet är i tid även denna gång...
Skillnaderna mellan våra länder är enorma, men likheterna som lockar till fortsatt erfarenhetsutbyte och samarbete är tillräckligt många!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar