Familjepolitiken är ett väl debatterat ämne runt om i Europa och resten av världen. I Sverige handlar det bla just nu bland annat om att Kristdemokraterna vill avskaffa pappamånaderna eftersom så många i landet anses vilja bestämma själva hur den skall tas ut.
Ett påstående som i sig kan vara sant, men förmodligen inte huvudanledningen till Kristdemokraternas ställningstagande - där handlar det om att en hemmavarande pappa stör deras världsordning med kvinnan vid spisen...
Självklart skall vi vara aktsamma om tvingande reformer, men när det handlar om att underlätta för fäder som fortfarande måste argumentera för arbetsgivare och arbetskamrater är det fortfarande ett viktigt instrument.
Jag vill dessutom påstå att många unga mammor själva bidrar till att bromsa jämställdheten i dessa frågor, när man av tradition ofta hävdar att man vill vara hemma mest med barnet - fortfarande inte en helt ovanlig argumentation, som pappamånader kan påverka.
Kristdemokraternas konservativa och religiösa familjesyn bidrager dessutom till att konservera den gamla kärnfamiljen och kasta mörker över familjebildningar mellan samkönade eller andra former.
Så mycket mer dynamiskt och spännande blir det då när President Obama i USA slår fast att han tror på samkönade äktenskap - detta i ett värdekonservativt och djupt religiöst land! Sagt mycket nära ett avgörande val dessutom - det är starkt och bidrar till en mycket välbehövlig debatt, som ger alla USA:s medborgare och även andra ett land tillbaka rent känslomässigt.
I Sverige fortsätter partier att dra gränser för vilka känslor som skall vara de rätta, samtidigt som man inte vågar ta politiska beslut som för en tid framöver kan fortsätta att underlätta jämställdhetsarbetet när det gäller familjepolitiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar