Att infrastrukturen och i synnerhet många norrländska inlandsvägar är under all kritik är ingen nyhet, men det krävs politisk vilja och mod för att förändra. Under den senaste tiden har flera arbeten pågått som kan komma att påverka infrastrukturen även i ett turistlän som Jämtlands län
Socialdemokraterna har tillsammans med andra arbetat med remissvar på den sk Kapacitetsutredningen för att få till stånd satsningar som även gynnar vår del av landet och våra näringar, där inte minst besöksnäringen ofta missgynnas eller rent av helt glös bort. I skuggan av den tunga industrin och gruvnäringen blir ofta turismen sedd som något av en hobbyverksamhet trots att den bidrar med enorma summor med intäkter till hela vårt land.
Socialdemokraterna i länet har via Regionförbundet också arbetat med att påverka den sk Infrastrukturpropositionen för att få med ett innehåll som kan påverka denna snedfördelning, men också reda ut varför de sk bärighetspengarna har ”stulits” från oss och hamnat i vägförbättringar långt söderut...
Vårt län är i stort behov av vägförbättringar om skogsnäringen och vindkraftsutbyggnaden skall kunna bidra till landets utveckling.
Annan infrastruktur är också i stort behov av förbättringar och turistnäringen måste få lockande, praktiska och kvalitetsmässigt bra kommunikationer som skall transportera alla de hundratusentals turister som skall utveckla denna basnäring hos oss, men också i andra delar av landet.
Riksdagsmannen Per Åsling (c) borde kämpa för dessa frågor i första hand och tordas ta ställning i riksdagen för en sundare fördelning av de medel som finns, men också våga stå upp för att utökade medel också måste destineras till våra näringar. Detta istället för att fegt hitta nya pengar genom utförsäljning av skattebetalarnas gemensamma egendom.
Om Åsling istället tordes erkänna att alla de skattesänkningar som han och hans parti - Centerpartiet - bidragit till aldrig skulle ha genomförts, hade han haft miljarder över både till välfärd och infrastruktur.
För att slippa konfrontation om vägmedel och stöd till infrastruktur, föreslår han istället den enkla vägen med utförsäljning av Telia och statligt ägda banker, som faktiskt liksom redan såld verksamhet inbringat miljarder till staten.
Åslings väg att sälja ut Sverige till det privata kapitalet ger pengar för stunden, men inget på sikt - som att kissa i byxan och känna värmen omedelbart...
Men sedan infinner sig den stora kylan, där kapitalet äger allt och människorna inget.
En regional utvecklingspolitik värt namnet, är en politik som vågar prioritera finna långsiktigt bra lösningar istället för en politik som försämrar infrastruktur och kommunikationer för näringsliv och invånare.
En regionalpolitik värt namnet, är också en politik som inte utarmar glesbygden på post, bensinmackar, butiker, allmänservice och sjukvård. Den regionalpolitiken bygger man inte på sänkta skatter till de välbärgade och utförsäljning av gemensam egendom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar