Sverige har halkat efter rejält vad gäller trygghet och rankas allt lägre på OECD:s lista över trygga socialförsäkringssystem - en skam för ett land som stått för att trygga medborgare också är aktiva medborgare med mod att prova.
Egentligen är skeendet inget märkligt, utan en naturlig följd av enorma skattesänkningar för 100-tals miljarder som förhindrar investeringar i välfärd för hela vårt samhälle. Istället gynnar det hög och medelinkomsttagare på bekostnad av ett rättvist trygghetssystem vid sjukdom, olycka eller arbetslöshet.
Parallella avregleringar och utförsäljning av välfärdssystemet skapar ett ojämlikt samhälle med groende tankar om vi och de. Ett samhälle där vi som har ekonomi också kan köpa oss större trygghet, men aldrig köpa oss ett solidariskt samhälle. Ett sådant samhälle kan vi enbart bygga tillsammans, med bevisat resultat att alla - även de rika tjänar på en sådan trygghetspolitik.
Forskare visar på hur valfriheten i skolan ökat segregationen och minskat förutsättningarna för ett jämlik skola oavsett etisk eller social bakgrund.
Kommuner och landstings budgetar kläms åt rejält och i glesbygd med en allt mer åldrande befolkning blir problemen med minskade skatteintäkter högst påtaglig.
På samma sätt som den enskilde individen många gånger och allt oftare måste prioritera bort det som inte är livsnödvändigt, måste nu landsting och kommuner se om sitt hus och enbart satsa på det lagstadgade.
Mest i kläm kommer barnen, oavsett om det handlar om den prioriterande familjen eller den fattiga kommunen.
När andra barn kan åka på semester - stannar dessa hemma, när andra barn kan njuta av nya kläder eller ett biobesök - får dessa barn hoppas på att mamma och pappa, trots arbetslöshet åtminstone orkar fixa en hygglig middag.
När vi inte längre förmår att prioritera viktiga förebyggande insatser som inte är lagstadgade blir återigen samma grupper lidande och trycket på kommunens lagstadgade insatser i form av socialtjänst ökar.
Östersund och Jämtlands län har gjort sig kända för ett gott förebyggandearbete kring barn och unga och en viktig del i detta är ett gediget samarbete mellan olika ansvarige, där Familjecentralerna är ett praktexempel.
Kring en familjecentral samlas socialtjänst, barnhälsovård, förskolepedagoger och andra vuxna för att möta upp kring alla barn och alla vuxna. Förutsättningen för verksamheten är oftast en sk öppen förskola, till vilken alla hemmavarande barn och föräldrar är välkomna. Närvaron blir naturlig och okrystad - men trygg och tillförlitlig.
En frivillig verksamhet, som tack vare sin okonstlade uppbyggnad är lockande - men som också ger möjlighet för många kompetenser kring familjerna att i tid sätta in stöd och hjälp som säkerligen ger bättre förutsättningar för alla i framtiden.
Nu finns nedläggning av de Öppna Förskolorna på Östersunds kommuns agenda i svåra budgettider - en verksamhet som är själva grunden för det goda samarbetet kring barnen och familjerna mellan bla landsting och kommun. En frivillig arena, men ett förebyggandearbete som ger långsiktiga resultat.
Frågan är när enorma skattesänkningar, privatiseringar och utförsäljningar skall sättas på en tydlig arena mot varandra, så att ansvariga regeringspolitiker inser att det inte går att vattna ur vår gemensamma välfärd hur länge som helst med pigavdrag, skattereduktioner, restaurangmomssänkningar och utförsäljning av vinstdrivande statliga företag.
Barnens bästa prioriteras bort och Östersunds politiska ledning måste självklart analysera besparingsförslaget en gång till och en gång till - innan det genomförs, i jakten på andra åtgärder som inte drabbar barnen igen.
Dock är ett säkert utrymmet att hitta andra besparingsförslag minskar i tider där kommunernas budgetar töms på resurser till sådant som inte är lagstadgat.
Ett samhälle utan fritidsverksamhet, idrottsanläggningar, kultur, vackra miljöer, goda förebyggande insatser och fungerande kollektivtrafik blir ett kallt samhälle som ingen tjänar på.
Hur länge skall det få fortsätta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar